du gjorde rätt som lämnade honom. han är inte värd dig, du är värd någon som respekterar dig!

Tyvärr är det så lätt att säga som utomstående "varför lämnar hon inte honom" men man blir beroende av hans uppmuntran han ger mellan allt nerslående och man tänker att han kanske ändrar sig . Jag vet det själv då jag var kompis med en sådan och han avskärmade mig helt från omvärlden. de fungerar så att man bryts ner lite i taget och först när man nästan är på botten inser man vad som händer.

Men vet du, du har det tusen gånger bättre utan honom och du kommer må bättre utan honom fast du kanske har funderingar på hur du ska klara dig utan människan. Men jag lovar att du gör det!

har du någon som du kan prata med om vad som hänt ? Har du några kompisar som kan stötta i anmälan ? har du dokumenterat något han gjort mot dig eller har en dagbok eller liknande så hjälper det dig väldigt mycket när ditt ord står mot hans.

En stor kram till dig och välkommen tillbaka till livet……

STOR kram!

Är i samma sits nu. Funderar också på att anmäla. Du är modig! Du ska vara stolt över dig själv! Det är ingen ide att du är arg på dig själv för dom är experter på att manipulera och trycka ner en. Det här är mitt andra förhållande med en kille som gjort illa mig.. Och jag var så arg på mig själv i flera år och det hjälper inte det gör saken bara värre. Har du sökt hjälp? Hos kvinnojour eller psykolog? Det ska jag göra nu, för första gången. Du klarar det här! Du är inte så svag som du tror för du lämnade honom! Kämpa på!

Va modig och stark du är som lämnade honom!!Visst man känner sig så dum(hittade inget bra ord) sådär i efterhand för att man var ju fullt medveten om att det han höll på med var lååångt över acceptabelt. Innan jag träffade mitt ex förstod jag mig inte på kvinnor som stannade hos män som misshandlar. Ja tänkte bara att det är en självklarhet att man lämnar dom. Men när man är i ett sånt förhållande så accepterar man att bli dåligt behandlad, känner sig kanske förtjänt av det och hoppas in i det sista att han ska bli den drömman som han var i början. Men det är inte ens eget fel, han har lyckats manipulera en och tagit kontroll. usch, man ser allt så klart i efterhand..Jag hoppas du har ngn som du kan prata ut hos och inte går runt o försöker grubbla ut allt själv. Sen hoppas jag med att du tar mod till dig och anmälar honom så han får hjälp.du kan bespara nästa tjejslidande.kram till dig

Ja det är görstarkt att kunna gå emot sina egna känslor och gripa tag i sitt förnuft, man måste verkligen gå utanför sin egen kropp för att klara det och det är oerhört plågsamt. Väldigt starkt, modigt att ta det första steget, sen får man ta all hjälp man behöver med resten av stegen, för att man ska kunna stå ut i det som är efteråt och klara av att hålla sig ifrån det som vi så gärna vill ska vara gott, men som är så ont och gör sån oerhörd skada mot vår individ, person och vårt egenvärde.

Värme, frihet och styrka!!!!!

<3 sagalilla

Tack för alla svar det värmer verkligen.

Jag går på regelbundna samtal på kvinnofridsteamet och har vänner som stöttar mig i det hela. Så jag har människor runt om kring mig som hjälper mig ta mig ur det här vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har inte anmält det än men ska ta och rycka mig i kragen snart och göra det. Jag har inte fört någon dagbok under tiden jag levde med han då jag mådde så fruktansvärt dåligt men jag hittade en skriven sida jag skrev när min son var två veckor gammal där jag skrivit lite kort om att han slagit mig. Sedan har jag tre dokumenterade skador på sjukhus som han har gjort och så har jag bilder på blåmärken som han har gjort vid ett tillfälle. Sedan har jag en vänn som har sett mina märken och den enda som jag har anförtrott mig till under tiden jag levde med han, så hon har sett märken på mig fotograferat vid ett tillfälle och är villig att vittna. Jag är så rädd att han inte kommer att bli dömd eller att polisen lägger ner det. Har någon här anmält? Hur har det gått? Tror ni att jag kommer någonvart med min anmälan, räker dom bevisen jag har?

De på kvinnofridsteamet bör kunna hjälpa dig till en bra advokat. För det är bäst att ha. Bra att du har vittnen och bevis. Var rädd om dem.

Hej igen

Nu har jag gjort det….jag har polisanmält allt. Det kommer bli en lång process men den är iallafall påbörjat nu. Känner allt ifrån lättnad till skuldkänslor men en sak är säker och det är att att jag är fri nu…fri från han och ett liv i skam,isolering, oro, förtryck,slag och ångest

å va du är modig! Fortsätt vara stark och håll huvudet högt!

Du är värd det bästa!

Grattis till dig och massor av styrka från oss alla!

Har också anmält honom nu. Har bara mina 2 dagböcker som bevis. Men om du har bildbevis, dokument, läkare som sett skadorna och vittne så har du ganska stark bevisning mot honom. Hör av dig om hur det går. Kan kännas skönt att veta hur det går för man är själv i samma sits!

Grattis Anonym21. Hoppas det går bra…..

#13 Tack:) man får hålla tummarna :)

Hej igen nu har det gått ett tag och jag ville bara uppdatera er om hur det har gått. Förundersökningen är färdig nu och det dom ska väcka åtal, det kommer gå under grov kvinnoffridskränkning. Poliserna som jobbade med det här fallet var otroligt duktiga och stöttande i det hela. Jag var jätterädd för alla förhör och så vidare men dom gjorde det hela lättare. När jag ringde runt sjukhus vårdcentraler osv visade det sig att det fanns lite mer än bara tre läkar jornaler på skador jag fått av han. Det är sådant man förtränger, men jag tror att det blev en ca 7 läkar jornaler sammanlagt på skador från hans misshandel. Min bästa vänn som skulle vittna där drog sig ur och ville inte längre vittna det sårade mig från början men nu känns det okej. Under vårt förhållande hade min arbetsledare tagit in mig på ett samtal om att en kollega sett blåmärken på mig på jobbet så hon blev ett vittne en arbetskamrat min mamma bror hans sambo och en vänn som visste om en händelse i början och mycket på slutet när jag lämnat han men gått tillbaka osv. För det blev en del steg bakot för mig jag föll tillbaka till han innan jag tog beslutet att lämna han helt och det beslutet hade jag inte kunnat ta så tidigt om det inte var för all stöd jag fått av min kurator på kvinnofridsteamet. Jag går fortfarande på regelbudna samtal hos henne och utan henne vet jag inte inte om jag hade klarat allt detta. Hon är en ängel helt otroligt stöd och underbar på sitt jobb. Jag kunde inte fått en bättre kurator.

När det gäller honom så hade han väldigt svårt att låta mig vara ifred och jag kände allt ifrån sorg saknad och rädsla för han. Allt var så suddigt och jobbigt den perioden och han mailade mig hysteriska mail sms till min mamma allt ifrån kärleksförklaringar till hot till att han försökte skuldbelägga mig för hans handlingar. Det höll på krossa mig psykiskt men till slut ansökte jag om ett besöksförbud och fick ett. Sen dess har jag kunnat leva igen, jag har inte hört ett ord från han och inte sett han ute sen dess tacka gud för det och jag mår så mycket bättre nu när han är ute ur mitt liv. Sedan får jag konstiga mail som jag tror han ligger bakom men det är inget jag kan bevisa och det är inget direkt från han så  jag struntar i det. Jag fick exempel ett mail från fb att någon försökt ta sig in på mitt konto och att jag bör byta lösen. Jag förstår att han ligger bakom det men struntar i det. Det jag istället gjorde va att jag tog bort min fb helt och hållet så slipper jag ora mig om det. Jag har flyttat och bor på en adress han inte känner till och det känns så tryggt. Jag Har ställt in all umgänge mellan han och min son fram till rättegången då det känns jätte osäkert att låta han träffa sonen nu. Jag har ingen anning om varför han vill det så gärna nu då han inte alls hade intresse av det när han fick det då avbokade han 2 månader i streck. Jag vägrar ta den risken och min son känner inte han för honom är han en främling och ett umgänge nu skulle endast skada min son. Det tcker jag min son ska fa ta upp med sin pappa när pappa har jobbat lite med sig själv vill träffa sonen av rätt anledningar och sist men inte minst är drogfri vilket han inte är. Så jag ser ingen som helst anledning för min son att behöva utsättas för nått sånt just nu.

När det gäller mig måste jag säga att det varit en skit tuff väg hit jag skulle inte önska min värsta fiande detta men det börjar kännas bra nu. Jag har jobbat stenhårt på att bearbeta han hans misshandel ord allt och jag skulle nog vilja beskriva det som ett inre krig inom mig själv där jag kämpat för att komma dit jag är idag känslomässigt men det var värt allt. Jag trodde helt seriöst att jag aldrig någonsin skulle komma över allt han gjort mot mig och komma över han och idag kan jag säga att jag är helt känslomässigt fri från han. JAg kan känna obehag mot han frustration över att han inte inser vad han gjort och ibland kan jag tcka väldigt synd om han för att han är enligt mig sjuk empatistörd. Det är inget jag har dokumenterat men det är vad jag tror om han för jag tror inte en frisk människa kan göra allt det han gjort mot mig.

Nu har jag bara rättegången kvar och jag är så nervös för den men det är det sista kvar nu sen är allt detta över så jag biter ihopp. Jag har aldrig ens varit på en rättegång och jag har ingen anning om hur det går till. JAg var jättenyfiken på om han skulle erkänna det han gjort innan men jag har förstått att han inte kommer att göra det eller jag tror iallafall inte det men jag skriver och berättar allt om hur den går den dagen den är över.

Ett gott råd till alla kvinnor i liknande sitation anmäl honom om inte för er skull så för barnen tillochmed killen. Han behöver hjälp och ni hjälper han genom att anmäla han och sök stöd själva min kutator har och är ett fantastiskt stöd alla borde få hjälp av en kurator för det är en slitsam plågsam procces att gå igenom men ni klarar det jag lovar er

Jag känner medkänsla med dig som har fått utstå så mycket. Bra att Du har lämnat detta destruktiva förhållande. Starkt av dig att bryta för barnets skull. Han ska inte behöva växa upp med våld och rädsla.

Jag har en rättegång bakom mig och det var 10 år sedan. Men jag hade inga små barn som bevittnade våldet. Det är komplicerat om han är pappa till sonen. Jag har uteslutit min fd ur mitt liv, men det blir kanske svårare för dig. Hoppas att han får ett kännbart straff och först och främst blir tvingad till vård och behandling för sitt drogmissbruk.

Hoppas verkligen att domstolen tar på allvar barnets trygghet och sätter det i främsta rummet. Ingen ska behöva ha det som Du och ditt barn har haft det.

Kom ihåg inför rättegången att det är han som har betett sig skamligt och ovärdigt inte Du. Du har inte med hans dåliga psyke, missbruk och oförmåga att bete sig värdigt att skaffa. Det är viktigt att Du inte tar på dig hans skuld.

Jag håller tummarna och önskar dig framgång och ett bra liv i fortsättningen.

Bra att du får allt det stöd du ändå få. MEn stryk den så kallade vännen från din vänlista, som är så feg, så den inte vågar stå upp för dig. Fisigt…

Nu var det ett bra tag sen jag skrev. Ville berätta hur det har gått, jag har varit på rättegången och han blev dömd 18 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning. Blev så glad när jag fick höra domen. Jag personligen tycker att han kunde fått ett högre straff men det är tyfligen ett högt straff när det gäller kvinno våld. Det blev en 3 dagars rättegång där han förnekade allt första dagen men erkände nästan allt andra dagen. Självklart med en massa lögner om hur han ville ha hjälp för sitt missbruk och våld och hur han ville ändra sitt liv nu för att få upp en kontakt med sitt barn osv en massa lögner som vanligt. Men hudvudsaken är att han blev dömd. Jag har fortfarande besöksförbud på han och jag tror att han har börjat avtjäna sitt straff nu. Det är en sån lättnad att veta att han inte är i närheten av mig inte behöva se mig om när jag är ute och rastar hunden inte behöva ora mig föratt han ska göra illa os eller söka upp os. Helt underbart att va fri monstret

Grattis Maria till din frihet! Hoppas Du satsar allt på att bygga upp dig själv igen. Det är Du värd och din pojke behöver en stark mor. Lycka till!

Tack AnnaMaria jag ska verkligen satsa allt på att bygga upp mig själv igen, om inte för min skull så för min sons skull han kommer behöva en stark mamma. För även om jag har det lungt nu som vet jag att det inte kommer vara för evigt…. tyvär så kommer hans pappa ut en dag och jag har väldigt svårt att tro att han kommer låta os vara även om man kan hoppas på det så får man inte vara naiv och tro att ett fängelsestraff får dessa killar att tänka om eller bli "nya människor" som insett att dom behöver vård. Jag har väldigt svårt att tro att den människan kan förändras och för en gångsskull se till någon annans behov än sina egna. Med tanke på att han är så extremt manupulativ så kommer jag behöva va på min vakt. Jag funderar lite smått på om inte jag och min son och mina hundar ska flytta till en lite mindre stad och börja om på nytt. Det skulle kännas säkras så. Kram

Bra Maria med nya tankar och planer. Man ska försöka avlägsna sig från platser som väcker negativa minnen, göra av med saker som är laddade med negativa känslor osv.

Jag har sålt min sommarstuga som var inom räckhåll för mitt ex, flyttat nästan 20 mil ifrån vår tidigare bostadsort, t o m skaffat larm i huset jag bor i.

Han vet ändå var jag bor och har försökt ta kontakt med mig per post. Jag bad posten skicka tillbaka allt oöppnat, sa till personalen att jag är förföljd. Mina grannar har mig under uppsikt, mina arbetskamrater vet om att jag skyddar mig. Jag är rätt öppen om mitt tidigare liv. Det känns tryggt att ha en viss kontroll över sin belägenhet.

Jag är fortfarande på min vakt efter 11 år, men mitt liv är så annorlunda mot det tidigare. Jag känner mig väl till mods, får mycket gjort som jag har mig själv att tacka för.

Lycka till och kram.

Grattis…