Jag har vid två olika tillfällen gjort en polisanmälan.

Det första tillfället var det en man, några år äldre än mig, som jag åtminstone försökte anmäla, pga. grova trakasserier, förtal och identitetsstöld.

Jag träffade den mannen genom min tjejkompis som lärde känna honom först. Jag åkte 16 mil, enkel resa, för att träffa den här mannen. I början så var allting frid och fröjd. Vi träffades hemma hos honom, där det egentligen borde ha ringt en liten varningsklocka, då han bodde hemma hos sin mamma och bonuspappa. Han var alltså flera år äldre än myndig.

Hans mamma överbeskyddade honom hela tiden. I början tyckte mamman om mig. Så allt var frid och fröjd. Sedan när jag åkte hem vid ett tillfälle så kom det från ingenstans något utbrott hos hans mamma, och hon fick för sig att jag bara var ute efter den här mannens pengar. Och varför hon kom på den dumma tanken vet jag inte.

Efter det så fick jag inte längre komma dit. Och den här mannen kunde inte sätta sig emot sin mamma. Och på grund av att han inte hade körkort så kunde han inte heller komma till mig. Och så eskalerade allt.

Jag skulle helt plötsligt vara välkommen där igen påstod mannen, så jag är på väg dit, har åkt 13 mil, när han kläcker ur sig att han inte ens pratat med sin mamma om saken… Så jag kräver av honom att han åtminstone ska komma ut och prata med mig, så får jag åka vidare till min tjejkompis istället.

Han påstod då att han inte ens kunde gå ut för att hans mamma frågade vad han skulle göra. Och jag sa bara åt honom att säga att han skulle gå en sväng med sin hund.

Jag vet inte vem som var sjukast av dem, men på grund av hur mamman var, så förstod jag varför mannen hade blivit som han blev. För när han kommit bort till mig, så tar det bara några minuter så dyker hans mamma upp.. Ser mig, och tvärvänder hem igen..

Och ja, vad ska man säga. Där brast allt. Jag orkade inte mer. Så jag bröt våran relation. Han accepterade inte det. Så i flera års tid jagade han mig, vi pratar 50 talet konton på olika plattformar, facebook, kik, snapchat osv. Han swishade till och med 1 krona i taget för att be mig ringa upp honom, men ringde jag så svarade han inte ändå.

Jag försökte få honom att låta mig vara ifred. Men han bara fortsatte. Och när jag sedan träffade en ny kille, så skapade han ett konto på en hemsida både jag och min nya var medlem på, med min nyas identitet… Och försökte få mig att tro att min nya var otrogen mot mig och att jag skulle lämna honom. Han hade alltså snott både bild och namn från min nya. Och sen kontaktade han min nya och försökte få honom att tro på att under tiden vi varit tillsammans, jag och den nya alltså, så skulle jag ha träffat den här rubbade mannen och haft sexuellt umgänge med honom.. Och lögnerna bara fortsatte.

Så vi gjorde en anmälan mot honom. Som polisen bara la ner.

Den andra gången var när mitt barn, tillsammans med sin kusin och kusinens mamma hade åkt iväg och handlat, och så ska mitt barn ha dragit sin kusin i håret, varpå kusinens mamma sedan ska ha nypt mitt barn så pass hårt i örat att örat helt svällt upp, var helt knallrött och barnet i fråga var hysterisk, och då vill jag säga att detta barn i princip aldrig gråter för att något gör ont annars.

Då gjorde jag en polisanmälan mot kusinens mamma om barnmisshandel. Anmälan vet jag inte vad den ledde till mer än att hon fick hem brev om att hon blivit anmäld, och att hon blev kallad in på förhör. Jag tror dock att de lades ner, även detta..

Så jag känner mig galet besviken av att anmälningarna inte lett till något, för det är en verkligen psykisk jobbig process att göra en anmälan. Och ännu värre när den sedan inte leder till något heller.

Detta ledde också till en av anledningarna till varför jag inte vågade göra en anmälan mot min f.d. sambo heller. Eller tjejen som utsatte mig för ekonomisk misshandel. Sorgligt men sant. Sambon fanns det dock fler skäl till varför jag inte gjorde anmälan mot. Men det här var en av anledningarna som gjorde att jag inte kände att det var värt det.

Vilken hemsk berättelse, RoxannaS!
Jag har berättat om vad jag råkat ut för i den här tråden Förövaren som misshandlade mig och mina döttrar anmälde jag till polisen och vi fick mycket stöd och hjälp av dem. Han åtalades och fälldes först i tingsrätten och senare även i hovrätten. Däremot orkade vi aldrig yrka på att få ut våra skadestånd. Vi flyttade till Göteborg och kämpade för att komma på fötter igen.

#2: Flyttade ni långt? Vad skönt att han blev straffad i alla fall. Tänker att de måste vara en liten klen tröst i allt elände i alla fall?

Vi flyttade från Falun till Göteborg. Jo det var väl en tröst att han blev fälld, men han var inte straffad innan och fortsatte att förfölja oss på nätet och även här på iFokus, men här blev han snabbt avstängd av iFokuskillarna gång på gång. Vilket jag är mycket tacksam för.

#4: Men fy. Vad sjukt. Tur att du fick hjälp att få bort honom. 😔🌹