En hårfin gräns...
När jag läser på det här forumet så bekräftas det jag oftast intalat mig själv. Jag har inte varit utsatt för misshandel. Inte så som det beskrivs i ordets rätta bemärkelse i alla fall. Mitt förhållande har varit precis på gränsen med vissa övertramp som jag nu inser är helt sjuka. Relationen är över sen en månad tillbaka och nu försöker jag bara förstå hur jag kunde låta så mycket skit hända utan att fatta hur han var.
Vi träffades på krogen och allt började som ett ganska känslolöst förhållande baserat på sex. Det var så vi båda ville ha det. Det kändes bra ibland men oftast obehagligt att veta att jag bara var till för en enda sak för honom. Eftersom jag var så rädd för att bli övergiven så gjorde jag allt för att han skulle tycka om mig. Gick med på mycket som inte kändes bra. Det mesta förstod han nog inte att jag inte ville, men vissa saker borde ha varit uppenbara.
Vårt sexliv var ganska hårt. En vanlig smaksak som jag egentligen gillar, men det är en farlig lek när man inte kan säga ifrån vart gränsen går. Jag vill inte dra upp alla äckliga detaljer här men jag var fasttejpad och vågade inte säga ifrån när han gick över gränsen för vad som var okej och vad som kändes som ren tortyr. Jag skrek och grät men han fortsatte ändå.
Han fick någon fix idé av en kompis att han ville pissa på mig. Jag skrattade åt honom först eftersom jag trodde att han skämtade. Det fanns liksom inte i min värld att han faktiskt menade allvar. En morgon efter en lång festkväll så skulle vi duscha tillsammans och han frågade igen om han fick. Jag sa nej, upprepade gånger men han fortsatte. Han tvingade ner mig på duschgolvet fastän jag skrek rakt ut att han skulle sluta. Till sist låg jag bara där i fosterställning och lät det hända för att det skulle gå över. För att han inte skulle tycka att jag var tråkig. Efteråt pratade han öppet om vad han gjort mot mig. Sa att jag gillade det och för att inte skämmas så deltog jag i skämten. Viftade bort det som en löjlig skämtgrej.
Han levde på mina pengar eftersom han själv var arbetslös. Jag gav honom vad han ville för att göra honom glad, även fast jag har ganska dåligt med pengar. Han gillade att festa och jag följde med. Drack nästan inget själv för att ha råd att betala hans sprit. En kväll blev han ovanligt full och började knuffa på mig och sen ignorerade mig när jag försökte prata med honom. Jag blev så frustrerad till slut att jag gick fram och knuffade honom tillbaks. Då tog han strypgrepp på mig och väste åt mig att aldrig göra om det och sa att annars skulle jag "få jävligt ont".
Till en början så tyckte jag att han var spännande eftersom han hade ett ganska trassligt förflutet med missbruk och kriminalitet. Eftersom vi inte hade något riktigt förhållande så kändes det långt borta. När vi sen fick en relation så bad han mig att aldrig prata om det han berättat i början. Det läckte dock igenom vid flera tillfällen då han berättade fler saker och sen sa att jag inte fick berätta för att det skulle sluta illa för mig. Efter att ha berättat för honom att jag haft en trasslig relation till min pappa så gick han och ringde någon gammal kontakt för att få min pappa misshandlad på beställning. Jag blev helt chockad. Som tur var så blev det aldrig något med det. Även den här gången sa han att jag inte fick berätta. Jag fick trösta honom när han grät av skam.
---
Det känns som en punktlista av hans övertramp, vilket det är till viss del. Det finns så mycket mer, även positiva saker såklart. Annars hade jag nog förstått tidigare hur vidrig han var. Som titeln säger: vårt förhållande var på en hårfin gräns mellan vad som var okej och vad som inte var det. Jag tror vi båda levde i förnekelse om hur det var. Jag kände bara att jag behövde skriva det här för att få ur mig skiten. Kanske sluta tänka att det inte var "riktig misshandel" och bara se det för var det var. Ett jävligt destruktivt förhållande med en skrämmande människa.
Hej, det Du har blivit utsatt för är inget annat än misshandel, psykisk ekonomisk och sexuell misshandel! Ingen förtjänar att bli behandlad på detta vis.
Du verkar vilja skydda och försvara honom fortfarande inför dig själv. Det kommer att ta tid att inse graden av skadan. Vad som känns okej för oss beror på den tidigare behandlingen. Om vi är vana att bli illa behandlade sedan barndomen är vi okunniga om vad som verkligen är okej och accepterar många kränkningar utan att förstå vad de kommer att orsaka hos oss.
Sök hjälp snälla rara! Kramar!
Tack för svaret :)
Jag hamnade på en psykiatrisk avdelning pga mina egna problem samt pressen från honom. Det var då det tog slut. Jag har ett ganska bra kontaktnät att människor som stöttar mig nu, så det är bra. Det svåraste är nog att inse hur illa det faktiskt var. Jag skyller gärna på mig själv men sällan på andra. Även när det är uppenbart att andra har gjort fel så ursäktar jag mig för att jag påpekar det eller säger rent automatiskt att: "det är okej" och sen går det i cirklar.
Nu ska jag försöka lära mig leva med mig själv på egen hand utan att söka efter "trygga" förhållanden som egentligen bara är destruktiva. Det är ett svårt mönster att bryta när man inte sätter så stort värde på sig själv, men det är något jag jobbar med varje dag.
Tack igen för stödet! Det hjälper att höra någon annan bekräfta att man inte bara inbillar sig och får skylla sig själv. <3
Jag har brutit upp från en långvarig och stormig relation för 11 år sedan och det är först nu som jag känner mig själv och vet vem jag är. Så jag vet att läkning tar tid. Men nu när jag vet det är jag inte så pigg på tvåsamhet även om jag har "intresserade". Jag har upptäckt min styrka och kompetens och klarar mycket själv. Jämförelsevis tycker jag att jag var mer än lovligt naiv och godtrogen i mitt sista förhållande. Det jag kunde ha satt stopp för direkt fick fortsätta då jag hade inställning att man måste få en andra chans, ville inte vara långsint mm. Med facit i hand är magkänsla det bästa varningssystem vi har, men som vi inte vågar lita på.
Att bygga upp sig själv är den bästa investering man kan göra.
Styrkekramar!
Jag tror att alla varningssignaler fanns där redan från första början men jag tog dom inte på allvar. Eller så gjorde jag det men brydde mig inte eftersom jag byggt upp en vana av att vara självdestruktiv. Det är väl därför skuldkänslorna kommer, eftersom jag förstod vad han gjorde men alltid gav fler chanser, alltid slätade över och sa till både honom och alla omkring att inget var fel.
Det hjälper otroligt mycket att läsa om andras upplevelser, speciellt hur så många känner samma skam även om man själv blivit manipulerad och illa behandlad.
Underligt är det, men när man börjar inse att man själv är det mest värdefulla man har så kan man börja arbetet med att få sig själv att må bra.
Massa kramar!
Skam och skuld är något primitivt i betydelsen ursprungligt, medfött mm hos nästan alla människor. Man känner sig delaktig i det som händer en, även om man blir rånad, våldtagen mm mitt på ljusan dan där man inte förväntar sig att något ska hända. Sådant behöver man hjälp med för att kunna gå vidare. Man inbillar sig att man skulle ha kunnat förhindra något. Men ingen har all information tillgänglig samtidigt. Även en lärd professor kan bete sig som en mindre vetande i något sammanhang. Det tjänar ingenting till att anklaga sig själv. Man står och stampar på samma ställe. Kanske finns här en förhoppning att om man har sig själv att skylla slipper man känna sig så maktlös och utlämnad?
Jag hade mycket nytta av att delta i ACoA-möten där man får dela de barnsliga känslorna utan kommentarer. Man kan bygga upp sig själv undan för undan.
I mina öron låter det som sexuella övergrepp du har varit utsatt på och att han har ett maktbeteende. I mina öron går det så över gränden att dta kallas våld och utnyttjande.av en annan person. Det är vedervärdigt! Eftersom du ha separationsångest, så är det extra viktigt för dig att du hittar en kärleksfull och trygg kille som kan ge dig.mycket bekräftelse och trygghet som visar att han ger dig omsorg och stöd i vått och torrt! Det tar väldigt illa på själen, att bli utsatt för sexuella övergrepp. Viktigt att du får bearbeta och samtidigt göra din självkänsla starkare hos en terapeut eller psykolog på en kvinnojour, ungdomsmottagning eller psykiatri. Det du varit tvungen att uppleva kan sätta djupa sår inuti själen. Av egen erfarenhet kan jag säga att jag känt ett äckel, känt mig utnyttjad sexuelkt, skam, värdelös, overklighetskänslor, skuld. Att jag heka tiden vill ha nån i hålet bokstavligt talat! För att slippa känna den orena sugiga känaslan därnere att någon har varit där som inte ville mig väl. Allting kommer ytillbaks till en för eller senare, om man inte bearbetar det som hänt. D.rför bättre att göra det så firt som möjligt, så inte psyket blir överfyllt när man blir äldre. Finns don som förtränger hemkheter de varit med om och som sen blir så överbelaste av alla hemska minnenn, att de förblir i ett trauma av psykoser och blir sittandes som kollin, där bara kroppen finns kvar. etEtt brutet ben kan man aldrig gå med igen om inte läkaren lagar det med gips. Underskatta inte psyket! Jag är så otroligt glad för.din skullatt du nu är fri och kan träffa en empatisk go kille, så att du blir lycklig
En del ska jag tillägga är proffs på att manipulera och skylla ifrån sig på den dom är tillsammans på och få henne eller honom att tro att skilden är helt på den andres sida. Ge dubbla budskap hela tiden så att man blir förvirrad, gör dessutom den personen slut som bara skyfflat över all sin skit över partnern. Så är det otrligt tungt att ta sig yillbaka, för skuldkänslorna den andra petsonen gett är så stora. Jag menar bara att manipulativa personer lägger allt ansvar och skuld på den de är tillsammans med. Och partnern reagerar då med att försvara denne och ta ansvar för all skuld. Det bra är att det går över med tiden, då man ser klarare över hur det faktiskt var!

Det som du var med om var inte ditt fel! Ville bara säga det. Det är han som utsatt dig psykisk, fysisk, sexuell och ekonomisk misshandel i ert förhållande.
Bra att du har fått hjälp. hoppas du blir mer försiktig i ditt handlande i fortsättningen
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....