Jag hittade hit av en slump, har bestämmt mig för att lämna min sambo, men allt är inte så lätt.

Det går inte att göra slut på ett normalt sätt i en sån här situation.

Min story::
Jag är en tjej på 26 år, har alltid haft otur när de gäller killar, mitt ex va en riktig skit stövell, han förstörde mitt liv ekonomiskt. Jag har alltså skulder som jag själv inte skapat. Med honom fick jag två barn, det verkar kanske konstigt men han fick mig verkligen at tro att jag inte kunde leva utan honom, jag var världelös. Tills en dag då jag beslutade mig för att gå. Och jag lyckades.

Träffade en ny kille ca 6 månader senare, han va ju jätte snäll och accepterade mina brister o det jag hde varit med om tidigare, han lekte med mina barn och dessutom såg han verkligen bra ut. så jag föll pladask.

Han berättade tidigt att han var anmäld för misshandel på sitt ex, men att hon var knäpp i huvudet och bara hittade på..även två andra tjejer hade anmält honom men då hade han gått Fri. Så jag trodde såkalrt på honom.

Det tog inte lång tid innan jag flyttade in till honom, då vi bodde ca 5 mil ifrån varandra vart det mycket lättare så, Han hade(har) hus på landet. Fin kille o fint hem, känndes välldigt lyxigt efter hur jag levt tidigare.

Men det tog väl ca 6 mån innan han visade sin andra sida..Jag är helt övertgad över att han är två personer i en. Det började lite smått, han kunde bli lätt irriterad över små saker eller att barnen skrek (de va då 2 år och 8 mån) Han var inte van vid barn och vi tyckte olika om deras betende (de bodde även hos sin pappa som mognat på sig…varranan vecka)

Han blev mer o mer arg över små saker, skrek och kallade mig för massa fula saker..Hora, jävla cp, jävla socialfall mm mm.. Jag blev till en början bara så paff, förvånad för detta har aldrig tidigare hänt (mit ex va inte sån , han va bara kontrollerande o bestämde allt) 
Jag blev först ledsen och gick undan, är en rätt eller var en rätt tyst tjej som inte sa ifrån så mycket….
Hans humör blev värre o värre, han svartnar i ögonen o blir en heltl annan människa..skriker o gormar, slog i väggarna kastade sönder saker , mina saker, barnens saker. Jag blev mer o mer Tänd, jag förstår nu att han försökte trigga upp mig så jag skulle bli arg på honom så han hade rätt att slå mig..
För det blev så, en dag så bara puttade jag bort honom, satt händerna på ahns bröst korg och knuffade undan honom, då höjde han armen oc satt knytnäven brevid mitt ansikte…det såg verkligen ut som han skulle slå..men det gjorde han inte.. utan han fortsatte att tracka och triggade mig mer o mer..i några veckor till…sen´gick han över.. 

Det är så att han kommer hem och är förbannad o slår mig gul o blå..det är mer smyg misshandel, oc då är det mer lätt att acceptera det..

Han blir arg över vad som helst, han tappar allt vi pratat om, jag har disskuterat miljoner gånger om att han måste sluta, och han lovar att bättra sig..men inget händer.

2011 fick vi vårat gemensamma barn.. jag trodde nån stans att det skulle bli bätre, men han slog mig under gradiviteten också.. nyps,puttar drar i håret.. slår eller kastar saker på mig. kallar mig för saker, skriker åt mig kastar sönder saker framför barnen även… Och jag vet ju att det är fel. Jag borde ha gått för länge sen men jag vet inte hur, jag vet inte om jag klarar det. Fast jag borde.

Han började förra sommaren att Hota mig till livet, han skulle döda mig om jag lämmnade honom, om jag tog hans dotter ifrån honom så skulle han döda mig o stycka upp mig..han hotar med att döda mina ban, de två första.
Jag vet helt ärligt inte om det är verklighet för honom, om han verkligen är kapabel till de..men när han slår om och blir den andra perosnen så är allt möjligt..

Han har nyss avtjänat ett straff på 4 mån fotbojja som han dömdes till i rättegång mot sitt ex, kvinnofridskräkning o misshandel… hennes historia va minimal om man jämför med den historia jag har med honom…
Han vill hämnas på henne då han anser sig själv som helt Oskyldig..han förstår inte att han har gjort fel.. han åkte hemmifrån en natt masskerad o tog med sig ett järnrör..för att leta upp henne..men kom hem efter nån timme..

Ja vill lämna honom, men jag vet inte hur. Om jag ska försöka få en lägenhet själv i staden jag bodde i innan, men det är nära..ett besöksförbud kan jag få men då måste det gå till åtal. Då kan han slå ihjäl mig innan..eller ska jag fly lånngt långt bort..men då tar jag alla runt om kring barnen ifrån dem..
Jag är välldigt kluven, jag förstår att detta inte är bra för mina barn o inte för mig heller men det är sååå svårt!
Barnen bor heltid hos mig nu, de går på dagis, det är bra där, de har kompisar jag ar m ina vänner som ja verkligen trivs så bra med. De vet ju om detta, jag sprack i höstas o berättade allt..men för övrigt är jag ritkgit duktig på teater nu..
Jag har bra kontakt med svärmor, vill inte ta farmor ut ur min dotters liv…men sammtidigt så vet jag ju att jag borde…
Jag vet inte vad som väntar …

Jag berättade för min sambo att jag ville flytta för jag årkar inte mera….han lovade igen att skärpa sig, han skulle kämpa för att det ska bli bra igen (förra veckan) ..det höll i 2 dagar. sen ber han om ursäkt varje gång några timmar efter..men sen är det som borta igen..

Nån som vet vad o hur man gör sånt här? Kvinnojouren vet jag ju om..men vad är bäst..kan man prata med polisen utan at de gör något direkt? Kan de flytta på mig så vi jag o mina barn försvinner ett tag? kan de hålla han direkt?

två år tog det innan rättegången blev med hans ex…de känns lite väl länge..