På allt detta så tyckte många i omvärlden att när jag befann mig i mitt värsta helvete så skulle jag skita i min situation och hjälpa världen. I mitt värsta helvete så tog sig omvärlden (ofta kvinnor) sin rätt utan att fråga mig om jag ville veta deras åsikter och sa att jag var "något stort och skulle hjälpa hela världen". Det var en av de värsta råden jag har fått av omvärlden som påstår att de visar medkänsla för sin omvärld. Jag skulle på det lyssna på människors vardagsproblem - samtidigt som jag kämpade för att överleva och klara mig utan några av mina medborgliga rättigheter för att allmänheten inte klarade av att hantera mitt helvete trots utbildning. Jag skulle ge, ge, ge, ge och ge. Jag skulle arbeta gratis, vara anträffbar dygner runt och alltid vara redo att lyssna, stödja och se omvärldens personligheter, livssituation och ta beslut åt folk för att sedan vara ansvarig för alla dessa beslut. Det var inte många människor som sa snälla saker till mig. Folk ville veta alla om det brott jag hade utsatts för. Det gjorde att jag kände mig väldigt ensam och världen var allt som jag inte ville vistas i. Alla dessa fel och hur folk har behandlat mig har omvärlden, yrkesfolk och medmänniskor förnekat och sagt att det inte existerar. När jag slänger fram bevis på papper (vissa som dessa människor har tagit beslut om och skrivit under på) så förnekar de sin inblanding eller så svarar de inte på mina försök att ta kontakt och lösa situationen.

Folk säger att vi människor ska bli upplysta, gå in i en ny tid och människan ska höja sitt medvetenhet. Folk klarar inte av att förstå verkligheten som den är nu - hur ska vår värld höjas och få mer medvetenhet? Det är bara en illusion!

När folk kommer till mig och kräver att jag ska visa dem medkänsla för att de har problem - Då säger jag nej! jag fick klara av allt själv och skydda mig från galningar i den akademiska och privata omvärlden. Om folk har problem så finns professionella att gå till och jag anser att jag är inte värd mer elände, lidande och problem! Dessutom tar jag avstånd från Humbug verksamhet. Jag har inte en charlatans och jag har aldrig drömt att bli det!

Jag har lärt mig mycket av mina erfarenheter! Kunskaper som är hos många människor helt främmande, ickeexisterande och overkliga. Men det är inte min plikt att dela med mig av min kunskap.  Det gör mig så illa! Folk förstår inte som inte har varit med om samma sak. Det finns ingen kontakt med folk som saknar min erfarenhet. Ändå har folk sagt till mig att de känner samhöre med mig - jag vet hur unik min kunskap är. Så jag brukar vara ganska skeptiskt och snart visar det sig att jag hade rätt!

Det som har varit jobbigt är att folk har försökt att jämföra mitt brott med deras vardagsproblem, utan att fatta att det är helt olika världar. Det går inte att förklara det för folk! För folk måste få förklarat hur våld uppkommer och jag har en helt annan verklighet.

Folk säger att man ska berätta, prata om det man har varit med om för att andra ska lära sig - jag är total skeptisk mot det! Folk lär sig inte ett skit på andra människors erfarenheter! Det har jag lärt mig!

Tack för din delning. Du är stark och beundransvärd som har överlevt detta.

Visst har du rätt. MEn många blir stärkta  och får tips genom att läsa och höra om andras sätt att tackla problem. Ta tex AA som liknelse. De hjälper massor av folk, just genom att de själva gått igenom alkoholismens helvete och vet var farorna lurar. likaså Länkarna.

Tack Anna MariaK för att du tycker så!

Till Hawknestgrove! Visst kan det vara bra om man vill dela med sig, inte när man blir tvingad, kränkt, kallad lögnare och blir bedragen av människor som har till yrke att hjälpa och stödja folk. Då känns det bara meningslöst att berätta! Vi har alla olika liv och tänker olika!

Under 14 år har myndigheter vetat om vilka skador jag har fått av dem själva. Idag är det första gången myndigheter har fått känna på hur det är ta konsekvenserna av deras egna beslut och handlingar. Nu kan myndigheter inte ljuga. Jag har fått underlag på det från en yrkesman som har flera höga yrkestitlar som går långt över den vanliga myndighetsyrkespersonen.

Jag har bara en kompetent person som har trott på mig, stöttat och skyddat mig från omvärldens galenskap. Det har räkt för mig att resa på mig och sätta min tydliga gränsdragning mot samhällets galenskap. Jag har även bevis på vilka skador samhället har åstadkommit mig. Vad samhällets ignorans har skapat i mitt liv. Samhället har tagit så felaktiga beslutat, motbeslutat och förnekar alla tidigare beslut med nya beslut och tar beslut som går i mot sig själva. Nu förnekar de att de har gjort några fel alls. Det går inte längre för nu kan myndigheter inte förneka sina svåra skador på mig. De har fått 14 år av chanser att svara, reda ut och göra något åt detta. Nu har jag fått nog! Nu räcker det! De har ingen rätt att ta kontkat med mig! Myndigheter är skyldiga också att följa Svensk Lagtext!

Jag är så slut på akademiska utbildade människor som inte kan ta ansvar för sina egna val, beslut, åsikter, uppförande och beteenden. De kan inte vara hederliga och ärliga, utan de vänder kappan så att det hela tiden är favör dom, samtidigit som de inte ska bli kritiserade av några av deras beslut. De tror de vet allt om omvärlden, sedan behöver de hjälp att förstå sig själva! Det är ingen hjälp tycker jag! Det är personer med stora psykiska problem som får härja runt i vår myndighetssverige utan kontroll!

Nu har yrkesfolket som påstår sig ha mig som sin klient, utan att de har lyft ett finger för att hjälpa, stödja och underlätta för mig i mitt liv efter helvetet, blivit portade att ta någon kontakt med mig. Om de försöker så ska de vända sig till min advokat som är världskänd och populär. Jag har en annan person som slår dessa människor yrkesmässigt och titelmässigt med hästlängder. På det har jag Polisen vid min sida med direktnummer om de blir fara i mitt privatliv och hem.

Jag skulle vilja se dem bråka med mig nu! Nu är jag inte ensam och svag som de kunde utnyttja till sina fördelar och samtidigt stå ut mot samhället med mask av godhet. Nu är det dom som får bära sina egna valda handlingar av svek, skadegörelse och beslut som både går mot Svensk lag och mänskliga rättigheter. Det tycker jag det förtjänar.

Jag har stått ensam med först ett helvete från en gärningsman. När det tar slut så ska samhället in och göra mitt liv till en mardröm i helvetet. Det kallar samhället för att hjälpa till! Det samhället har gjort mot mig går i mot vetenskapliga bevisbara biverkningar.

Nu kan yrkesfolket försöka skada mig… Jag är inte ensam längre och jag blir trodd av folk med makt som kan agera så att dessa människor får möta sin egna verklighet och se sig själva. De kommer bli av med sin trygghet så som de tvingade mig att leva under 14 år för att de inte orkade genomföra sitt jobb som de själva informerar att de kan och gör, för de är medmänniskor!

Din berättelse andas mycket raseri. Du måste ha farit väldigt illa och så har Du litat på människor som visade sig inget att hålla i handen när det stormar. Vreden över svek från dem som man trodde på är brännande svår. Du är stark som har överlevt allt detta. Det är din egen inre styrka som har hjälpt dig att överleva.

Hej AnnaMariaK!

Jag måste överleva - vad ska jag göra?

Men tack för din omtänke!

Jag har också fått fara illa och under många år har jag inte vågat berätta för någon hur jag har haft det. Men jag anar att ditt helvete var långt mycket svårare än vad som går att föreställa sig, eftersom så många "yrkesmänniskor" var inblandade. Vetskapen om att de har kunnat korta av ditt lidande, men inte tagit tag i det, kan göra vem som helst upprörd och rasande.

Vad bra i alla fall att Du har överlevt! Du är värd ett bra liv.

Tack AnnaMariaK!

Det är alltid trist när folk far illa. Jämför inte ditt lidande med mitt! Det går inte att jämföra så. Det var bara så skönt att få skriva hur illa yrkesfolk uppför sig genom att de har försökt sätta munkavle på mig för om jag kritiserar dem så har de inte uppfyllt de krav som deras yrke och regeringen ställer på dem. Det vägrar de se.

Jag har överlevt, men jag lever inte än. Tack för din omtanke om ett bra värld - dito till dig!

Jag har lärt mig att inuti vuxna och till synes myndiga människor finns barn som vill bli respekterade samt är rädda för ogillande, kritik eller för att bli avvisade och kanske straffade.

Man tror att man vänder sig till en vuxen, men plötsligt så finns där ett egotrippat barn som är ur stånd att överblicka situationen och bete sig ansvarsfullt. Däribland finner man även många makthavare, professorer, experter osv.

Det är välsignat att få lära känna människor som är ödmjuka, medkännande, som har mod att inte avfärda vad de iakttagit eller fått erfara.

Du har farit illa och överlevt, men som Du skriver själv "inte lever än". Det kommer att ta tid att läka såren, att skaffa sig självtillit, att upptäcka sitt människovärde, att glädjas över livet och att se sig själv växa som människa. Jag fick söka efter den inre kraften som har hjälpt mig att överleva och låta den bära mig som en kärleksfull förälder. Så småningom blev jag starkare, öppnare, modigare.

Jag önskar dig allt gott och allt stöd, för det är Du värd. Kram.

Tack för dina fina ord!

Någonstans i djupet av mig själv så har jag en stark längtan att överleva och det gjorde att jag med min överläkares stöd lyckades sopa hela det samhället som har skadat mig och lämna tillbaka deras valda beteende tillbaka på ägarna! Jag tycker att det är rätt åt dem! De kan få se sig själva i sin sanna spegelbild! Det känns som jag fick upprättelse i hjärtat och jag börjar känna mig redo att se framtiden!

Det är lättare nu att se sig själv som överlevare. Lycklig är mitt nästa mål! Jag ser en ny soluppgång! Det känns fantastiskt!

Jag tackar dig för alla dina omtänksamma ord!

Kramen tillbaka

Det var därför jag tog liknelsen med Länkarna och AA. Det är inte några snillen med utbildning på det, utan vanligt folk som har sett sk*ten från den andra sidan och som kan hjälpa på ett naturligt hårt sätt. Det är det jag menar med att sympati hjälper ingen, men empati hjälper alla. För mönstret är ju liknande men inte likadant. Det är ju det som gör, att just kvinnojourer fungerar. Det är folk som vet hur det var för dem. Svinhugg går igen, glöm aldrig det.

#12

i början av 20-hundratalet upptäckte jag ACoA (Vuxna Barn) i Gävle genom ett tips från min samtalsterapeut. Det blev min räddning och det första steget till frigörelse från mitt inre "fängelse". Jag har även testat Alanon trots att inget av mina problem var alkoholrelaterat, men måste säga att ACoA var det bästa som har hänt mig då.

#0

Du har ju faktiskt kommit på det, det bästa sättet att kräkas ut skiten är just att skriva om det så mycket man kan.

Nästa bra moment är att någon/ra är villig att läsa/lyssna visa sitt deltagande och försök att förstå.

Jag spydde ut min skit i flera år och kan numera uttala min stora beundran till fina medmänniskor som ville ha förmågan att dela skiten med mig, men håller med dig om att det oftast inte är dom som har betalt för det som gör det rätta.

Jag önskar dig all lycka till med resten av din jobbiga resa.