förvirrad
Hur känner man att man kommit över någon egentligen?
Jag älskade honom, han kommer över mig vissa dagar, men jag vill ju va fri nu.
Hur känner man att man verkligen kan släppa taget och njuta av livet.
Jag får dåligt samvete så fort jag tänker på att de skulle vara roligt att träffa en go kille.
Han var ju så go i början, perfekt, underbar, älskade honom…
Så kommer det över mig, att jag är rädd för honom, att jag inte vill träffa på honom igen, att han inte va nån för mig, att han får ta ansvar för sitt liv.
så går det så fram och tillbaks, han är som två olika personer som dyker upp i mitt huvud. Varför träffade jag honom?
Jag vill va fri nu, inte fängslad
Jag vill att stress symtomen skall avta
Ibland känns de som jag bygggt upp mig själv bra igen trots allt
men ibland så faller jag hjälplöst ner i ett svart hål av ångest, då e jag tillbaks igen, som ett skakande asplöv är jag då och vill inte vara i det
Jag vill kunna leva utan rädsla, njuta av att vara med mina vänner, kunna ha en liten flirt med någon, bara göra saker för min egen skull…
det är så svårt och förvirrande
Jag vill bli fri från all skuld och skam, vill bara njuta av livet, tänka på mitt bästa, vara stolt över mig själv och stå för vad jag gör i mitt liv och stå för mina beslut. Jag vill bara vara jag och inte vara så inlåst.
misshandelsförhållanden är inte som att gå ur ett vanligt förhållande. man känner sig skyldig, otillräcklig och korkad. man har förvirrande minnesbilder. det är som att han har dött, sorgen kommer över mig ibland. ibland är jag jätterädd, ångestattacker ofta, stressen i kroppen sitter kvar. när jag inget hellre vill än att gå vidare ren och värdig och känna att jag har rätt att gå vidare och leva mitt liv utan honom. jag kan ju inte hjälpa honom. jag kan ju bara gå min egen väg och hjälpa mig själv. Men nu vill jag verkligen bli fri från smärta och känna att jag inte har några skyldigheter till honom. bara få va glad ibland utan att behöva tänka på att han kanske inte e glad och att allt har varit ett helvete i hans liv.
det är ju klart, att du har sår som läker sakta och att ärren aldrig går bort. MEn trösta dig med, att ärr brukar vara helt känslolösa. Så det går bra, bara du håller dig borta från personen.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
förstår precis din känsla!
så svårt, man känner sig hjälplös
men gäller nog att se det positivt,
hur svårt det än är. du klarar det!!
Starta ny diskussion
