De blev en liten lång text om min uppväxt/mitt liv..
Jag tog detta inlägg anonymt då jag inte vill gå ut med vem jag är. 
Men till saken, när  jag var redan 1½ skilldes mina föräldrar.
Jag minns inte alls något om den tiden men mamma har berättat en hel del om de.

Jag bodde hos mamma och åkte och hälsde på pappa varannan vecka. Var gång jag kom hem från pappa när jag var ca.2 år var jag otroligt sur och arg. Som gick ut över min mamma. Vet inte alls vad som hände hemma hos pappa och de vet inte mamma heller. Men hon vet att jag inte alls trivdes.

Efter sådär ett halvår träffade pappa en tjej som sedan innan hade 2 döttrar. En som var 2-3 år äldre än min stora syster och en som var lika gammal som henne. Jag har svaga minnen men ändå hemska minnen angående denna tid. Jag som inte tål vetemjöl hade ofta dålig mage när jag var liten och pappa menade på att jag var tvungen att äta mer frukt osv. och tvingade i mig maten. Jag fick inte gå från bordet förrens den var uppäten. Jag var drygt 2½ år då. Minns även att jag och min syster inte fick gå in på rummen som vi delade med hennes döttrar om vi inte frågade..

Efter ett tag förstod pappa att vi inte mådde bra och flyttade från henne. När jag sen var 5 (tror jag) träffade pappa en tjej som senare blev hans fru. Har starkare minnen från denna tiden, jag blev både dragen i örat in på mitt rum om jag inte gjorde som pappa sa. 
Minns en gång jag kom hem från pappa var nog runt 7 då, jag hade brutit ihop och låg och grät långt ut i natten då jag mådde så dåligt av vad min pappa gjort mot mig..

En sommar då jag och min syster var hoss pappa förändrades mitt liv ganska mycket. Jag var 8år och skulle vara hoss min pappa i 3 veckor den sommaren. vi var på lalandia och jag hängde inte riktigt med i spelet vi spelade och pappa drämde till mig på handen, den blev jätte röd.. När vi var hemma där ifrån så pratade jag med mamma i telefon och pappa följde efter mig som en väktare och jag sprang sen upp på mitt rum då jag blev lite rädd för pappa.. Han gick in till mig efter ett litet tag och jag smsade mamma och han frågade vem jag smsade med. Jag vågade inte säga vem så jag sa "ingen" han blev då sur och frågade en gång till och jag svarade samma sak.

Jag satt då i min säng som skräddare(?) pappa tog tag i mitt ena knä och tryckte min överkropp mot andra sidan. Har nog aldrig blivit så rädd för min pappa som då. Hände även andra saker den sommaren.. Någon dag senare kom mamma och hämtade mig och min syster. Jag träffade då inte min pappa på 2 år efter de.

efter de 2 åren började jag träffa honom lite smått igen och efter den sommaren har jag aldrig vågat kolla honom i ögonen..

Jag gick där efter och pratade med en på soc. som fick mig att tänka på annat ett tag. Pratade även med en kurator ett tag innan som aldrig lyssnade utan försöte komma med egna argument.

Kuratorn gick jag nog mest till då jag blev mobbad i skolan ända från 1-7. Jag blev även kallad lat av min speciallärare som även menade på att jag hade ADHD då jag inte kunde lära mig varken läsa eller stava.. Jag gav altså upp både i skolan och hemma. Mamma var även på skolan för att fixa ett test om jag hade dyslexi. Men skolan sa nej och jag fick gå om en klass pga de.

När vi sedan flyttade började jag på en ny skola och fick då gå 7an en gång till.. Livet blev bättre med kompisar men allt ändrade sig i 9an där jag blev ett mellan ting som hoppade mellan alla grupper i klassen. Och blev ufryst av mina dåvarande vänner..

När jag var 14/15 började jag känna att min pappa började bry sig mindre om både min syster och mig. Jag kände mig inte önskad eller hemma när jag var hoss pappa utan kände mig som en främling. Även om de var min pappa som bodde där. Jag började få problem med att äta och fick några dagar då och då aldrig någon lust att äta..

Förra året kom min syster hem från ett år hon hade varit auper i USA och skulle fira sin 20 års dag. Under sommarlovet hade jag varit med pappa, hans fru och deras son i Grekland och kände att de var en bra semetser utan att allt gjordes på min brors vikor. Var de något han inte ville göra så skulle vi inte göra de..

Jag fick sen höra av min syster att pappa tycker jag var jobbig och att han tycker de var dålig stil av mig att bara vara där när det kostar pengar.. Då tappade jag kontrollen totalt och blev otroligt sur på min pappa och vägrade höra av mig. Jag tappade även då orken att äta fick problem med magen åkte till doktorn 2-3 gånger under vintern och hade magkatarr..

Jag fick inte ens höra ett grattis på min 17 års dag av honom. 
I våras firade min syster och hennes sambo deras 21 års dag hemma hos de och vi var så klart där, då även min pappa.. Jag fick panik. Klarar ej av att kolla på honom jag satt i köket skakade och grät..
Efter ett tag hade jag lugnat ner mig då skulle vi äta. Pappa satte sig mitt emot mig och jag såg riktigt hur han försökte undvika att titta på mig. Han sa inte ett ord till mig heller. Precis som om jag inte fanns där.

Jag försöker nu bryta kontakten helt md min pappa. Jag klarar helt enkelt inte av honom. Men de jag tänker mest på är om han ens kommer bry sig när jag fyller 18, när jag tar studenten..? Det är ändå 2 stora saker i ens liv.. 
Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka eller vad jag ska göra, ligger vissa kvällar och gråter mig till sömns för jag mår så dåligt.

Var bara tvungen att skriva av mig lite, har heller inget emot om någon kanske kan hjälpa mig med hur jag kan göra ang. de sista jag skrev.