Din mamma ringer mig sent på kvällen och skriker till mig att det är mitt fel att hennes son vill ta livet av sig. För det har du skrivit i ditt självmordsbrev. Enligt brevet så ska jag ha sagt till dig att du inte är värd nån kärlek och att jag misshandlat dig, rivit ner ditt rum och varit kall emot dig.

När jag som i chock satt me telefonen i luren, skrek hon till mig att "du e så kall som inte ens gråter när nåt sånt här händer". Min mage vändes ut och in, min magra kropp som inte hade kunnat äta ordenkligt på 3 veckor pga att misshandlade mig såpass psykiskt, gav mig skuld, fick  mig att känna mig som en billig slampa, hora,  prostituerad player. Jag skakade som ett asplöv, kunde inte röra mig, kunde inte säga något, var bara helt borta från denna  jordens yta.

Din familj ringde mig inte när poliserna hittade dig i din bil samma natt, de tyckte ju att de va mitt fel och att hon e så kall och hon bryr sig ändå inte.

Jag som trodde du älskade mig och jag som trodde vi skulle dela hela livet ihop du och jag, vi två pusselbitar som passade så bra.

Efter att ha legat vaken hela natten bedjande till gud, skakig med magkatarr mm chock. jag fick ringa till din syster hon ignorerade, ja fortsatte ringa till din mamma, hon ignorerade också, sen ringde ja till din pappa, han svarade kort att du hittades och att du levde.sen la han på.

I kärlek har jag varit med dig, ägnat all min tid med dig, alla tankar, du har kommit först i mitt liv, jag fattade inte att de va sant att drömkillen hade kommit till mig. Jag var lycklig för första gången i mitt liv.

Hur kan man göra så? snälla svara  mig!??? hur kan man göra så!:(

Ja e chockad än, sorgen är för stor för at ta in, ja tar in lite i taget, igår spydde jag och grät påvägen hem, för sorgen sköljde över hela mig där jag satt på min cykel och bara attackerade hela mig.

Jag har inte gjort något illa emot dig och din familj och  dina vänner, jag har mött er alla med den största kärleken jag kan ge och verkligen tyckt om er så mycket allihop och känt mig så hemma.

Men nu är jag en annan för er, dina lögner som du sprider.

ohc allt detta bara för att jag anförtrodde mig till dig. Jag berättade att jag varit med om en våldtäkt en gång i itt liv och då sprack du.

Då var jag inte längre din underbara perfekta flickvän. Då va ja tydligen ett svin, en äckligond varelse. Du hittade bilder på killkompisar i min dator och tydligen så hade jag legat med dom allihop.

Ändå säger du, gråter du och säger att du kan inte leva utan mig, du kan inte söka hjälp utan mig och din familj vill inte se mig eller ha med mig att göra, för de tror att jag har förstört dig.

Snälla jag har inte gjort nåt fel, snälla tro på mig, lita på mig. Hoppas duu söker hjälp nångång och hoppas ja aldrig skall behöva vara med om nåt liknande svek igen.

Man skulle kunna prata länge länge om allt du sagt och gjort och de e inte jag, jag ville bara vara mig själv och vara din i resten av livet.

men de visade sig att ja va misslyckad i dina ögon efter en tid, eter dina tankar om mig i dina fantasier.

Håller jag på att bli galen?!