Hur hjälpa psykiskt misshandlade barn?
Vi har för någon månad sedan fått reda på att en nära släkting till oss och hennes barn blir psykiskt misshandlad av pappan till barnen.
Kvinnan fick mod till sig och lämnade mannen för något år sedan men misshandlen besstår då han nu använder barnen som slagträ mot kvinnan. Denna man har 5 barn, med två olika kvinnor. Inget av barnen vill träffa sin far, alla är rädda för honom. De tre äldre barnen är så stora att de kan välja att inte åka till sin pappa, men han är bara glad att slippa dem. Till myndigheter osv säger han att allt är barnens fel och att det är kvinnorna som vänder barnen mot honom. Han har en förmåga att få mynigheter att tro på honom, han är världens goaste och snällaste när han pratar med dem.
Vi har själva känt mannen i många år men inte märkt något, inte förren vår släkting lämnade honom och äntligen berättade och sitt helvete faller pusselbitar på plats med hennes betende under de åren hon levt med honom.
Vi har sett paniken hos barnen när de skall träffa och har träffat sin far och det har varit fruktansvärt.
Barnen skulle till sin far idag så i flera nätter har ett av barnen som är fem år gråtit och haft ångest. Personligen vet jag inte allt som händer och har hänt men mannen är väldigt elak mot barnen.
Ett av barnen har han slått en gång, den utredningen lades ned. Han försökte efter den anmälan köra över barnets mamam men även den anmälningen lades ned.
Han mordhotar båda kvinnorna samt vår släktings nya sambo.
Vad kan vi som anhöriga göra?
Fysisk misshandel kan man göra något åt men det verkar inte som om man kan göra något åt det psykiska. Vår släkting har varit i kontakt med kvinnoorgasinationer, familjerättsadvokater mm och det finns inget att göra.
Vad kan vi göra, vi kan inte se barnen må så här dåligt. Fr.o.m idag vet jag att två av barnen är hos sin far och det gör ont i hela min kropp när jag vet hur dessa små gossar (3 och 5 år) mår dåligt och kanske ligger och gråter sig till söms efter att ha blitiv kallade odugliga idioter och allt annat hemsk som mannen sysslar med.
Är det någon som har något råd, att prata med denna man är inget som kommer att fungera då enligt han inte gör något fel.
Detta problem är mycket svårt. jag har själv ett ärende ( I Brottsofferjouren) där kvinnan ser att barnen mår jättedåligt efter en helg med pappan. pappan använder barnen för att hämnas på kvinnan som han är mycket arg på då hon polisanmälde honom för misshandel.
Dessa män är ofta väldigt manipulativa och ibland lyckas de även lura Soc och familjerätten. Jag har inget bra svar hur ni ska göra, men tänker en sak. Hur skulle det fungera om du eller någon annan nära följde med kvinnan till familerätten som ett slags vittne till att ni sett att barnen mår dåligt då de ska till sin pappa!
Det finns också något som heter "Utväg" och det är under Socilatjänsten. De är specialiserade på att ta hand om kvinnan, barnen OCH mannen ..eller tvärtom. Alltså hela familjen, både offer och förövare.
Hoppas du får hjälp så du kan stödja din släkting och barnen!
Kram!
Kerstin
Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus
Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
#1
Tack för tipset. Jag och min man kan följa med och vara vittnen om hur dåligt barnen mår, vi har ju sett paniken och ångesten hos barnen. Det kanske kan vara en bra början. Jag skall kolla upp det med "Utväg" på socialtjänsten där vår släkting bor.
#2
Tack för länken, där fanns bra läsning.
Ja så passligt att det var i gårdagens tidning…..
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
#4# ja verkligen bra ;-)
Kerstin
Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus
Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!
Jag lider när jag läser detta. Barnen ska ju inte bli tvingade till att åka till sin pappa när man vet vad som väntar dem där. Jag vet att lagen är som det är..men jag hade nog inte sovit på de nätterna som mamma om jag hade vetat att mina barn blir tvungna vara hos en sådan pappa som behandlar sina barn på de sättet. (Säkert att både mamman och barnen lider mit i detta hela pga. lagen) Det enda ni kan göra är att försöka bevisa att pappan behandlar dem inte bra. Spela in pappan…vet så klart inte om det är tillåtet. Måste ju finnas en väg att barnen ska slippa detta.
Sedan att fam.rätten eller soc.tjänsten inte har fått upp ögonen redan då större barnen inte ens vill träffa pappan. Kan inte de större barnen tala om för fam. rätten elller soc.tjänsten vad pappan håller på med.
Kan man inte ta med barnet till en docktorn då man märker att han har ångesten innan han ska åka till pappan och få detta dokummenterad och då att ni är flera vuxna som följer med och finns där för barnet och med hos läkaren som kan styrka mammas historia och varför barnet mår som han gör. Vet att inte detta är lätt men mycket bra att ni finns där för mamman…för hon behöver det!!
Hoppas att ni ska hitte en utväg på det hela!!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det gör så ont i mig att läsa trådskaparens första inlägg…
Jag har varit "ett av de där barnen", när jag var liten.
Min mamma skiljde sig från min biologiska pappa och träffade min låtsaspappa när jag var 3 år. Eftersom det är honom jag vuxit upp med så är det också honom jag kallar för pappa.
Det som står till min pappas fördel är att han ALDRIG burit hand på varken mig eller min mamma.
Men den psykiska terrorn, den har han hållt på med i alla år. Pappa har blivit diagnostiserad med en psykisk sjukdom, och det är nog mycket "sjukdomen som talar" i hans fall.
Jag fick många gånger, ja alltid, höra hur värdelös jag var, hur dum jag var, hur mycket fel jag gjorde och så vidare.
Det är klart att man grät sig till söms många nätter. Hans psykiska misshandel gjorde att jag blev ett "harigt barn", vilket så klart ledde till att jag blev mobbad i skolan. Så då grät man sig till söms för det också.
Vi levde med min pappa i 17 år, innan han bestämde sig för att flytta.
Jag blev berövad på mycket under min uppväxt, i form av barndom.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen, men jag lider verkligen med de här stackars barnen.
Jag hoppas att de har en stark mor, som står upp för dem och räddar dem från det här.
Jag har blivit en relativt normal människa trots min uppväxt. Jag har själv barn idag, som jag älskar mer än allt annat på jorden.
Jag tänker på barnen i det här fallet, som ändå är annorlunda än mitt fall. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dem.
#7 Du kan nog vara till stor hjälp i detta fallet. Hör av dig till de instanser som behöver dig. För det är ofta såna som du som har mest att ge i form av stötta
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#8 Vilka instanser är det?
Jag har tänkt mycket på det här på senare år, att jag skulle vilja hjälpa andra utsatta barn. Men var vänder man sig för att erbjuda sig??
börja nysta exempelvis på Stadsmissionen och på kvinnohusen….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#10 DET ska jag göra!
Ja någonstans måste man ju börja och sen kommer det nog nya vägar….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#12
Jag ringde till kvinnojouren på orten där jag bor, igår. De kände inte direkt att de hade någon "användning" av mig.
Hon rekommenderade däremot att jag kunde ta kontakt med Unga Örnar… Jag är inte riktigt insatt i vad Unga Örnar gör, men jag ska kolla upp det.
Jag ska kolla upp det där med stadsmissionen också.
Unga Örnar är bra. det är lite som Scouter, fast under SSu och det är inget fel i det. Så du ser, det finns säkert fler sidospår när du väl börjar nysta
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion
