PAtti, Spring för livet.JAg menar allvar.

#0# Lyssna på Gunilla!!! Jag jobbar med utsatta kvinnor och känner såå väl igen dessa varningssignaler och du vet nog innerst inne eftersom du skriver här om det.  Var rädd om dig min vän och stanna inte kvar!!

Kerstin

Ja, jag kan bara hålla med om det som är skrivet…SPRING FÖR LIVET. Detta är antagligen bara början, och värre kommer det nog att bli desså längre du stannar i förhållandet. Så ta dig ur detta hur kär du än är!! Var rädd om dig…det finns bara en ut oss här på jorden och vi alla är unika…det kan du tala om för han nästa gång han börja klaga på dig!!

Ni är så fina som bryr er. Är ny här på forumet och jag är verkligen positivt övveraskad av vilket stöd det går att finna i andra människors berättelser och erfarenheter. Det blir så tydligt att man inte är ensam och det känns skönt.

Jag har faktiskt lämnat killen, han reagerade starkt blev arg och ledsen, han ringer mig fortfarande dagligen, men han är inte hotfulll bara ångerfull talar om för mig hur mycket han tycker om mig hur han ska bättra sig, men jag har bestämt mig för att stålsätta mjig och inte falla för hans snack även om det är svårt i mina svaga stunder.

Kram Patti

Patti!! Starkt gjort ut av dig! Du har hela livet framför dig, låt inte han förstöra det för dig. Du är värd något mycket bättre. Att han just nu ångrar sig är så typiskt, men tro inte på han. Går du tillbaka kan det bli värre. Tänk på dig själv…vem vet kankse du en dag träffar en aldeles under kille som inte försöker att förändra dig…utan älskar just dig för den du är!!

Var rädd om dig…och vi fins här så klart för att kunna ge råd och stödja. Styrkekramar till dig!!

Hej.

Starkt och modigt gjort att gå därifrån! Jag vet att det är jättejobbigt att stålsätta sig när de är ångerfulla och ledsna och att det då kan vara lätt att börja vackla och tro att man har gjort fel val. Det är lättare att tro på sina egna beslut om de är otrevliga, arga eller hotfulla.

Jag levde med en kille för några år sedan och känner igen mycket i din berättelse. Jag försökta bryta upp efter bara några månader, men då var han så där ångerfull o ledsen och lovade att han skulle ändra sig. Och jag gick tillbaka. Och det blev bara ännu värre. Sjukligt svartsjuk och han kallade mig för en massa fula saker. Om jag hälsade på en kille, tex någon bekant till min syster eller en granne så kom det genast en rad frågor och påståenden om vi hade legat med varandra och bla bla bla. Ständigt såna utfrågningar. Han trodde t om att jag var kär i både hans bror och killen som delade ut posten.

Jag fick inte prata i telefonen när han kom hem efter jobbet för då tyckte han att jag var nonchalant och inte brydde mig om honom, jag fick inte ha mina grejer i lägenheten, jag skulle sköta hushållet med allt vad det innebär och han menade på att det var inte hans sak.

Herregud, idag fattar jag inte att jag stod ut. Visserligen var det "bara" 9 månader, men det gick så fort och man bryts ner i så små delar i taget att det inte märks. Har man dessutom en väldigt låg självkänsla så är man ett extra lätt byte för dessa killar/män.

Men som sagt, jag hoppas att du orkar stå fast vid ditt beslut och inte återvänder. För din egen skull och för att du är värd bättre.

Stor kram till dig

Tack!

Stort grattis till dig och svara inte i telefon när han  ringer mer. Säg åt honom, att du inte vill ha med honom att göra och att du tänker byta nummer. Allt det där är så bekant för mig också. Till slut så är det bara fragment kvar av dig. Med mig gick det så långt, i en rent praktisk sak, så min Fd fick mig att tro, att jag inte kunde köra bil, trots att jag hade körkort. Det behövdes en hel natt med min bästa väninna och hennes bil, för att jag skulle tro på mig själv och kunna köra igen.

LOva oss en sak, så fort du börjar vackla, gå då in på den här tråden och hämta styrka.

Ja, jag håller med ovanstående.

Titta in här då så ska vi stötta och peppa.

Mycket starkt gjort Patti. Du ska vara stolt över din själv!