Men du kan inte dra alla över en kam. Det finns många vuxna som har empati och mognad. Faktiskt de flesta. Det kallas erfarenhet. Ungdomar har inte samma erfarenhet som en 50-åring.

Därför är det bättre att prata med en vuxen om vuxenproblem. Men visst kan man vända sig till kompisar för att prata, men då kan du inte få råd på samma sätt som en som vet var man ska vända sig.

Sen en annan sak, vårda språket lite.

Kan förstå att det är svårt att lita på vuxna om man blivit sviken av dom. Särskilt svårt är det om man känner sig sviken av dom man borde ha rätt att kunna lita på under alla omständigheter - ens föräldrar. Även svek från lärare, socialare, kurator och andra som egentligen ska hjälpa och stötta kan göra att man tappar tron på vuxna.

Oavsett hur gammal man är så behöver man någon i sin egen ålder/sin egen mognadsgrad att prata med, det är jättevikigt. Man kan liksom prata på ett annat sätt med dom.

Men ju yngre man är desto mindre faktisk hjälp kan man få av sina jämnåriga vänner. Har man det jobbigt och mår dåligt behöver man både nån att bara prata av sig med (och då kanske ens jämnåriga vänner är bäst) men man kanske också behöver praktisk hjälp (t ex råd med vart man kan vända sig om det alls inte känns bättre fast man flera gånger pratat med vänner som lyssnat) och den hjälpen är ju svår att få från någon som faktiskt inte vet hur man gör eller vart man vänder sig. Ska man få hjälp med såna saker är vuxna faktiskt bra att ha, även om man för övrigt inte tycker dom verkar fatta nånting!

Som Tatsja säger, faktiskt så har de flesta vuxna både empati och mognad. Med livserfarenhet kan man se på ett problem på flera olika sätt - och på så sätt ökar också chansen att hitta ett sätt att lösa problem. Ibland är det ju dock så att det inte ens finns nåt faktiskt problem som behöver lösas, utan allt känns bara jobbigt och det enda man behöver är nån som lyssnar. Då är det ju förstås jobbigt att prata med vuxna som faktiskt vill lösa problem. Om det är så måste man själv vara tydlig - säga att man bara vill att någon lyssnar utan att försöka "lösa några problem".

Men har du en vuxen du litar på är det ju jättebra! 21 år, tillräckligt vuxen för att kunna komma med praktiska råd om du behöver det, men också tillräckligt ung för att bättre än en 40-50 åring kanske förstå hur det är just för dig som tillhör "ungdomen".

Jag känner igen ditt språk från min dotter (hon är 13), och vuxen som jag är måste jag faktiskt säga samma sak till dig som till henne (och som Tatsja också säger), var snäll och vårda språket lite.

Ja , jag vill också säga dig, att bra för att man är vuxen, jag är 58, så upplever jag mig i många fall mer känsligt och empatisk än många tonåringar. att jag sedan har erfarenheter, är ju lärdom, som man tyvärr bara får i livets hårda skola. OCh vännen, du behöver inte svära här inne, för att vi ska förstå att du har det jobbigt. Tänk på, att det kan vara tjejer och killar som är yngre än du som läser här och att vi som skriver här ska vara en förebild åtminstone i det. JAg kommer att i egenskap av Medarbetare här på sajten ersätta dina svordomar här med små stjärnor. Det ser snyggare ut.

Tatsja : Förlåt , men jag var så himla ARG när jag skrev detdär .. När jag är arg så brukar jag försöka skriva av mig och det syns tyvärr då även i texten .. :/ Jag brukar inte svära så mycket i vanliga fall , men som sagt var jag väldigt förbannad .
Det är inte alltid sant , det folk kallar erfarenhet .. Nu är det inte så att jag är emot alla vuxna som det kanske verkar ! Nej , det är klart en ungdom inte kan ha samma erfarenhet av olika saker som en person som levt mer än dubbelt så länge . Det fattar jag ju också ..
Men en tonåring kan ha varit med om mer död , våldtäkter , drog - och alkoholproblem m.m. än en 40-åring . Det är inte alltid vuxna har rätt !

Moira : Det är många lärare som kommit till mig och försökt tvinga ur mig saker . Då är det väll klart att jag inte litar på dem för fem öre ! ;O
Joo , där har du helt rätt . Jag har en flickkompis som är ett år yngre än mig men på samma våglängd som mig . Jag litar på henne fast det känns ändå fel att prata med henne .. Jag vet inte varför men så är det tyvärr . :/
Klart det finns vuxna som kan lyssna , men vart är dem ? :'/ Varför är det ingen som kan se all ångest och smärta inom mig utan att behöva tvinga ur mig en jävla massa ? 
21 - åringen är en helt underbar person och jag är verkligen jätteglad att jag lärde känna henne :) Hon är rätt flummig och galen av sig men kan vara seriös och ta saker på allvar . Hon får mig nästan alltid på bra humör och det är skönt .
Jag kan be som ursäkt igen för mitt språk . Jag brukar faktiskt inte svära om jag inte är totalt förbannad .. Eller ensam , rädd och förvirrad kanske man ska säga ? ;O

Hawknestgr : Du får mig att gråta .. :'/ Inte för att du är elak eller nåt , men ..

Bunnie, du behöver alls inte be om ursäkt, det är inte så jag menar. Jag vet nog att det inte alltid är lätt att tänka på hur man uttrycker sig, särskilt svårt är det när man är väldigt arg eller väldigt besviken. Det jag menar är att jag vill att du ska tänka på språket, för det finns en risk att man bemöts delvis utifrån hur man uttrycker sig. Nu ser jag ju av ditt senaste inlägg här att du faktiskt har ett bra språk, och det gör mig glad :)

Det är en bra fråga, var det finns vuxna som kan lyssna på DINA villkor. I egenskap av att ha varit ungdom och i egenskap av numera vuxen, kan jag hålla med dig om att vuxna som lyssnar är svåra att hitta när man behöver dom, och att vuxna som ändå gör ett försök att lyssna gör det på SINA villkor. Jag menar att vi kanske lyssnar men gör det inte på ett sånt sätt som unga behöver - vi kanske försöker få dig att berätta mer än du vill (eller som du säger, tvinga ur dig saker), eller så försöker vi kanske komma med lösningar på ditt problem fast det kanske alls inte är det du vill. Och ibland kan det nog vara så att man alls inte vill prata, utan bara skulle behöva en varm och trygg famn att krypa in i och gråta, och såna gånger blir det helt fel om vuxna försöker få en att prata. Såna gånger känns det verkligen som att "vuxna fattar inget".

Jag tror det är väldigt stor procent av unga som upplever det just så, att vuxna inte lyssnar och inte fattar nåt. Jag tror egentligen inte att det är så, jag tror det är så att vuxna och ungdomar är på väldigt olika våglängd. Det är nog därför lika svårt för vuxna att sätta sin in i ungas situation (även om vi själva varit unga så var villkoren helt annorlunda då) som det är svårt för unga att förstå vad vuxna säger - det är helt enkelt kommunikationsproblem, är min gissning.

Så jag har tyvärr inget svar på din fråga, var dom finns. Det är lite som att spela på lotto, man ska tur. Funkar inte dom egna föräldrarna att prata med, så ska man ha tur att hitta nån annan bland andra släktingar, lärare, elevvårdspersonal, socialare, sjukvården…you name it. Sjäv var jag närmare 20 innan jag hittade någon sån…

Men du verkar ju ha både en jämnårig och en vuxen som du kan prata med (fast på olika sätt kanske och om olika saker), det är ju faktiskt bra! Och vi andra som är här lyssnar gärna om du vill prata, men då måste du ju ta risken att vi lyssnar "fel". Det underlättar då om du är tydlig med vad du vill - bara att vi lyssnar eller att komma med förslag till att lösa ett problem, eller? Jag vet att man kan ställa frågor utan att egentligen vilja ha nåt svar, men för den som ser en fråga är det liksom naturligt att försöka svara på den.

Det ju också på sätt och vis svårare att kommunicera så här, man har ju bara det skrivna ordet att gå på och risk finns att man tolkar det fel. Fördelen är att det kan vara lättare att säga saker så här, vi är många som har lättare för att skriva än att prata.

Ursäkt godtagen, men du hade inte behövt det. Vet att man kan skriva i stridens hetta ibland.

Hoppas du får den hjälp du behöver.

NEj, jag är inte elak. MEn har fått så många törnar och vet av erfarenhet, att det är så många som är yngre än jag som är i total avsaknad av empati. Vet inte varför. OCh att svära och gorma är tyvärr inte ens tillåtet här på Fokus, om man ska hårddra det. Som sagt, vi har läsare, som kanske är 10-12 år och en bit av empatin är att även tänka på dem!