Har du sökt hjälp för det du lider av? Kan du inte komma från fader på något sätt? Var finns mor i detta ställe och vet hon om detta?

Tvångssyndrom går att bota. Perfektionist var jag också men fick lov att tänka om. För mig var det en olycka som hände som gjorde det. Inget att rekommendera. Men hjälp finns. Prata med skolans kurator, Bup, Psykologer och så vidare.

Du är inte ensam ska du veta, många har upplevt och upplever detta. Många gånger tror man ju att man är ensam om problemet.

Jag har inte sökt hjälp för det .. Jag har försökt när jag var yngre men ingen lyssnar så det känns lite onödigt .

Jag vet att det mesta går att bota men det beror också lite på hur svåra tvångssyndrom man har . Jag har inte alltid varit perfektionist . När jag var yngre struntade jag totalt i perfektion men nu under senaste åren har det kommit smygandes . Nu är det värre än någonsin ! :/ Jag tänker absolut INTE prata med kuratorn i skolan ! Hon är allvarligt störd .. Jag orkar inte med BUP eller psykologer heller .

Jag vet att jag inte är ensam för jag känner folk som har samma tvångssyndrom som jag .

Det finns psykologer som är utbildade i just tvångssyndrom, så det är ju de du ska vända dig till. Det finns många bra psykologer, som lyssnar på en. Så ge inte upp

Bunnie, har du vetnilerat dig hos Psykologi i Fokus? Där finns det massa goa folk, som kan hjälpa dig att hitta lite mera rätt! PErfektionist, det behöver du nte bli. Ok,kan du inte nöja dig med, at vara lite pedant? OCh varför ska du inte höras, när du är hemma hos dig själv? Du har rätt att både synas och höras.

Bunnie, jag hoppas att du kommer att kunna känna framöver att du kan vända dig till bup eller vuxenpsyk. Får man inte någon bra från början har man all möjlighet att be om en ny tills personkemin stämmer.

När jag skulle försöka sluta skära mig slöt jag ett avtal med en vän att jag inte fick skära mig utan att säga till honom först. Prestationsångesten var rätt stor men det gjorde nytta.

Viktigast är dock att våga satsa på dig själv. Du har all rätt att må bra och att bygga upp en stabil grund i livet. Reagerar inte de i samhället som ska hjälpa när det är som värst så skrik högre, de ska hjälpa!

Våga, våga, våga!

Jag är så himla rädd ! Jag är rädd för att göra fel , för att säga fel , för att bli tolkad på fel sätt , för att sminka mig fel , höras för mycket , synas för mycket - eller för lite .. ! ;O Just nu känns allt så jävla sjukt … Allt jag säger / skriver blir fel , så jag känner mig idiotisk som skriver här . Men samtidigt måste jag få ur mig lite .

Jag hörde en person i min omgivning säga att hon alltid strävade efter att tillfredsställa andra och att vara så perfekt som möjligt . Undrar om det inte har smittat av sig på mig ??

Jag har egentligen ingen lust att sluta skära mig eftersom det är det enda sättet för mig att hålla mig flytande . Utan rakblad kommer jag drunkna . Fast det kanske är lika bra !? Jag vet att jag borde sluta skära mig eftersom det kommer påverka min framtid . Men problemet är bara det att jag inte har någon framtid .. :/

Människor gör fel, det är rätt vanligt. Det kommer att lugna ner sig. Vräk ur dig så mycket du kan, ta för dig! Och jo, beteende kan definitivt smitta, speciellt självdestruktivt och självutplånande sådant om man är mottaglig. Jag brukade vara läskigt mottaglig men även sådant lugnar ner sig.

Jag förstår precis tanken om att man inte vill sluta skära sig, det är svårt och kämpigt. Men det finns fler sätt att ta itu med problemen än att skada sig själv, problemet är bara att man inte ser alternativen tillräckligt tydligt när man sitter fast i självskadeberoendet. Det är först när vanan bryts som möjligheterna kommer, även om det tar tid.

För 5-6 år sedan trodde jag att jag skulle dö varje kväll och att jag om jag lyckades överleva kvällarna skulle dö om kniven tappade sin skärpa, men uppenbarligen lever jag fortfarande och det blir fler och fler år sedan jag slutade skära. Humöret kan fortfarande vara ostadigt men det är omöjligt att jämföra med hur det var tidigare då varje dag var inlindad i ångestdimma och fördärv.

Det finns alltid en väg ut. Framtiden kommer när du vågar välja att leva nu och idag. Du har alla chanser i världen att få ett bra liv, även om det inte känns så, eller några möjligheter i dagsläget syns. Kämpa på!

Du får jättegärna höra av dig om du vill.