Min historia börjar på ett plan på väg från en avlägsen plats någonstans på det södra halvklotet. Jag är 5 år och har prices blivit adopterad av mina svenska adoptivföräldrar.

Tillsammans med min bror ser vi fram emot ett tryggt liv tillsammans i sverige. Men ac va vi misstog oss.

Det dröjde inte länge förrän min mamma börkade  med lite pskyskisk misshandel, tryckte ner både mig och brosan. Det övergick sedan sakta men säkert till ren misshandel.

Hon kunde slå mig med både stekpannor, mattpiskor och kablar. Kommer så väl ihåg en sommar när vi hade besök av hennes vännina från amerika. Jag hade varit hos en kompis och blivit bjudna på glass, när jag kom hem hade jag lite glass runt munnen, hon trodde dirket att jag snattat glass i affären, men jag sa till att jag fått glass hos kompisen.

Hon sa åt sin vännina att gå upp på sitt rum, att vi hade ett "problem att lösa. Sen tog hon loss antennkebeln från tv:n och började slå mig. Hon sa åt mig att ta av mig kläderna, senslog hon mig aldelles blodig. Efter ett par timmar sa hon åt sin vännina att komma ner igen. Den natten kunde jag inte ligga på rygg.

Detta pågick i 8 år innan polisen en dag kom till oss, då hade hunnit med att nästan dränka min brosa och slå sönder mig, brytit min arm och spolat ner mitt huvud i toan.

Morsan hade låst in mig i en garderob i 1 vecka, i samband med ett gräl mellan mamma och pappa så stack pappa iväg och ringde polisen. Dom kom och hittade mig instängd i garderoben. Jag pratade med dom och berättade vad som hänt, hur länge jag varit instängd.

När dom gått så gick jag in i graderoben igen, för jag visste att nu var morsan rigtigt arg, och vem skulle honta ut det på. Jo mig, hon kom upp och började gapa och skrika och slå mig.

När hon skulle sparka mig halkade hon till och föll, jag kunde inte hålla mig för skratt, då blev hon ännu argare.

Jag var inte i skolan på två veckor. Alla undrade vart jag varit. Sa att jag varit sjuk, blåmärkena syntes ju inte.Hon var smart, slog bara på kroppen. Där ingen kunde se.