Vet varken ut eller in
Den senaste veckan har jag o min fru bråkat inför hennes son. Med bråkat menar jag slagits. Två gånger på samma vecka. Båda har vi blåmårken på kroppen. Vi älskar varandra. Vanligtvis. Den här veckan har allt gått snett. Vi säger fortfarande att vi älskar varandra. Ibland känns det så. Ibland är vi strangers.
Har funderat på parterapi men har inte mkt pengar.
Detta är första gången på ett år som vi slagits. Vi misstrivs med det mesta just nu. Framförallt hur litet vi bor.
Hon känner sig värdelös och säger till sig själv hela tiden varje dag hur värdelös hon är. Dock säger hon att det inte bara är jag som får henne att känna så.
Ofta när hon blir arg säger hon till mig att jag är skit, att jag inte kan något. Jag blir osäker på min situation, på min ställning…
På jobbet känns d bra. Jag är oftast glad. På min fritidssysselsättning med.
Vet inte vad jag/vi ska göra. Har inte pratat ut efter grälet för vi har knappt hunnit träffas eller umgås. Nu är sonen borta en vecka. Vi får se hur det går då..
Någon som har tips eller råd på hur ja ska göra? Har inte gråtit eller visat nånting men bett om ursäkt. Inombords gråter jag, dock inte utåt. Vet att hon pratat mkt med sonen..
Snälla hjälp..
Bra gjort att se att ni behöver terapi. Det är starkt gjort. Likaså att be om ursäkt, när den är ärligt menad är starkt gjort.
När det gäller just terapi kolla med kyrkan där du bor, för dom brukar ha rådgivning/terapi. Jag har gått på sån rådgivning och här där jag bor var det gratis. Tror inte heller att dom har lika lång väntetid som landstinget. Dom har samma tystnadsplikt som landstingspersonal. Och även om din fru inte vill gå på rådgivning/terapi så gå själv så du får hjälp.
Så ring kyrkan där du bor och kolla.
Starkt av dig att berätta. OCh ta ett ordentligt snack med barnet, så inte det kommer i kläm. Ni böver familjerådgivning allihopa. Hur dumt det än låter, så är faktiskt soc en av vägarna att gå för att få det. Det är inte något, som ni ska behöva lägga ut massa pengr på. Eller som Annia sägerr, ta kontakt med kyrkan. OCh se för guds skull tilll att även barnet får klarhet i alltsammans, så han inte tror att man uppför sig så, eller att han blir aggresiv mot dig.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

första steget till förändring har du tagit nu med att berätta och att du inser att ni behöver hjälp, har dessvärre inte fler råd än de du redan fått jusst nu, men jag önskar er lycka till,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Starkt av dig att berätta. När ni vuxna bråkar, så gör det inte framför era barn. Ni är ju deras förebilder och det barnen ser, hör och upplever tar dom med sig resten av livet.

Hej, Myrann! Du har redan fått många bra råd här och jag har egetligen inte något nytt att komma med, utan bara ett tillägg…
Kommunen har familjeterapefter som är kostnadsfri, i alla fall i den kommunen jag bor i. De har tystnadsplikt. Då ni har barn så har även socialkontoret stödpersoner, som Hawknestgr skriver. De är skyldiga att ge er hjälp.
Om du söker på Eniro så får du upp landets familjeterapefter och även kyrkan. Lycka till!
Kerstin
Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus
Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!
Ja soc hjälper även till med stödpersoner, även om man ne har barn. De hade den möjligheten förr i allafall, vet för vi mitt förra X och jag hade hjälp därifrån….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....