Klart de ses som en slags misshandel,, men mer då psykisk misshandel,, ingen förälder har rätt att låta sin ilska o svikenhet gå ut över barnen,,

Håller med skruttan31, det är psykisk misshandel.

Det kan även vara fysisk misshandel. Om det när han tar tag i er och trycker ner er på stolar eller lyfter in er gör ont, så är det misshandel.

Det är misshandel och kränkning. Vad som är jätteviktigt när man blir utsatt för detta är att skriva ner när och hur det hände. Jag vet att man inte tänker på det just då. Om det kommer till en punkt där man kopplar in myndigheter så MÅSTE man ha tid och datum när det hände. Allt handlar om bevisning. Jag har varit där själv.

Vh LenaB

#4 Vi kommer inte anmäla. Det här är… fyra år sen kanske och han har lugnat ner sig betydligt. Visst funderade jag på det men "samhället" markerar ju ganska klart att det inte spelar någon roll. I så fall ska man minst ha blivit slagen "på riktigt".

Borde jag anmäla det såhär i efterhand? KAN man anmäla det så här många år efteråt?
Hur länge kan man anmäla hemfridsbrott?

Ja, jag förstår att att det är länge sedan och det är inget som man kan göra nu. Ja, det är sant, man ska bli slagen innan man kan få polisen att agera och ta en anmälan på allvar. Det är nästan så att det inte hjälper heller.

Man kan anmäla i efterhand men det tas nog inte på samma allvar som när man gör det direkt. Men skulle han göra något nu så tycker jag absolut att du ska vidta åtgärder.

hm, för dagbok. Börja redan nu och skriv ner hur tex. verbala kränkningar och hot får dig att känna.

Skulle han återigen bli fysisk mot någon av er, så har du ju det nedtecknat.
Du kan då också passa på med att skriva ner vad som hände förut och hur det fick dig att känna dig, då.

#7 Det är länge sedan allt hände. Jag minns i princip bara det jag skrev ovan. Och idag är det "lugnt".

Jag har en komppis och hennes bror betedde sig inte så snällt mot sitt barn för flera år sedan  När min komppis och hennes syster sa detta till sin bror så var det precis som att han vacknade till och fattade vad det var han höll på med och sedan så slutade han med det han höll på med. Jag vet att min komppis har gett sig på flera perssoner som hon vet inte har varit snälla mot sina barn precis på samma sätt som hon gjorde mot sin bror….och dessa personer har facktist fått sig en tanke ställare.

Jag tycker att om du bara kan om det händer igen att din pappa inte är snäll mot dig att du då frågar han mitt i det hela vad det är han håller på med eller frågar efter att vad det han gör och varför och att det ska inte gå över er om han mår dåligt, så kanske han fattar själv att det han gör är fell. Ibland tror jag att även vuxna kan hanma i en ond cirkel och inte fattar vad de håller på med inanna någon säger ifrån. Jag säger inte att det är en ursäkta att få behandla andra illa om man själv mår dåligt utan att man ska ändå kunna som vuxen ha en spär och veta vad som är rätt och vad som är fell.

#9 Åh, jag vet att han gjorde allt det för att han mådde dåligt. Han hade ju förlorat sin familj (även om det var hans eget fel). Dessutom var det aldrig mig han var arg på, fast det var jag som fick ta alla smällar, det är/var min mamma.

Jag frågade faktiskt ett par gånger om han var medveten om vad han gjorde eller vad han sa. Men det funkar inte på honom. Han kunde varken då, eller nu, erkänna att han gör/gjorde nåt fel. Allt är ju min mammas fel! (Skulle inte hon vara som hon är så skulle han inte varit otrogen och då skulle han inte förlorat sina barn.)

Okej…då förstår jag. Han skyller allt på alla andra. Men skulle han göra något mera så anmäll han. Jag kan inte fatta hur han kan skylla sin otrogenhet på någon annan. Det är ju han som har varit gjort det och inte din mamma.

#10 Låter precis som min far!:(

man ska alltid anmäla, om inte annat för statestikens skull! Med siffror kan man tillslut bli många, och då blir man hörd.

Jag har några kusiner som växte upp i en familj där pappan söp och gjorde sitt, snattade för att fixa mat i ungarnas sällskap och drälde hemma hela dagarna. Frugan jobbade och gjorde allt han sa och  han misshandlade henne både psykiskt och fysiskt. Trots att det var maken som var boven och att han tillhörde min släkt så hjälpte vi henne med en manöver för att gömma dem. Dem fick flytta och leva under dolda förhållanden.

kan berätta hela historien ngn gång..