Misshandel iFokus

Misshandel

Etikett: 01-allmänt
Läst 5010 ggr
Anonym21
37

Min historia! En "olycka" kommer sällan ensam!

Jag skriver det här för alla dom som är i en liknande situation, och för mig själv, - en reminder.

Hur kan man älska handen som slår en? 

Jag var 13 år, han var 14. Han var en badboy och jag drogs till det. Vi var tillsammans i nästan fem år. Jag var en flicka som var full av liv, jag älskade djur, jag hade självförtroende och jag älskade livet. Det tog inte lång tid så var han otrogen. Och jag gjorde inte slut med honom, han var jätte lessen och han ångrade sig "verkligen". Jag vet inte riktigt hur det började. Men han började kontrollera mig allt mer och mer. Mina vänner försvann, bara sådär. De slutade prata med mig och i skolan blev jag helt ensam. Fick senare veta att han hade hotat alla mina vänner, speciellt mina killkompisar. Han började trycka ner mig allt mer och mer. Till slut så kände jag mig värdelös, jag hade inte ens ett värde. Jag var en hora och "jag fick skylla mig själv".

Han började slå mig, han började ha sex med mig utan att jag ville. Han var otrogen hela tiden, Min familj visste ingenting, jag vågade inte berätta, så jag var nästan aldrig hemma. Trots att hans familj bara bodde 100 meter ifrån min familj. En dag kom jag hem och haltade, mamma krävde att få se mina ben. All hud var sönderslagen, olika nyanser av blått, lila och gult. Då förstod mamma och hon krävde att jag skulle göra slut med honom. Hon försökte begränsa mig och sa att jag inte fick ta hem honom mer. Men det hindrade inte mig från att dras tillbaka. Minns en dag då jag bad honom att ta tillbaka mig när vi bråkat, då sa han till mig:

"Om du så skulle bli våldtagen framför mina ögon, så skulle jag inte bry mig för jag bryr mig inte". Men jag stannade kvar, dum som man var. Jag trodde att jag kunde förändra honom, att om jag visade honom hur mycket jag älskade honom så skulle han förändra sig. Han skulle sluta med det, de hade han ju sagt. Jag försökte ta mitt liv en dag när han var otrogen och hade sagt att han inte ville vara tillsammans med mig. Jag gick till BUP och dom skrev ut antidepressiva mediciner till mig. Jag blev som en robot, och hur skönt var inte det? Jag kunde inte gråta, jag kunde inte skratta. Jag kunde vara tillsammans med honom och bara vara robot. När vi varit tillsammans i nästan fem år och jag skulle börja på en internatskola så blev jag gravid. Jag hade använt mina p-piller som jag skulle och jag hade inte slarvat. Jag gjorde abort i 8:e veckan. På ett sätt ville jag behålla barnet, det var det svåraste beslutet jag någonsin gjort. Det var då jag insåg att jag inte skulle kunna skaffa barn med honom. Jag skulle inte vilja utsätta mitt barn för det. Så därför gjorde jag abort, mot hans vilja. Hans föräldrar hörde när han gjorde illa mig, dom hörde och gjorde ingenting. Dom hörde mina skrik, dom hörde allt. Jag gjorde slut ett tag efter aborten. Jag kunde flytta från orten och jag var singel ett år tills…

Jag träffade den "rätta", han behandlade mig som en prinsessa!

Vi träffades via lunarstorm. Vi började flirta och började pratade timmar i telefon. Jag anförtrodde mig allt som hänt med mitt ex. Han sa: "Sånna där idioter borde skjutas". Han var jätte blyg, och han gjorde verkligen allt för mig. Han åkte från stockholm så fort han blev ledig. Efter ett år av distansförhållanden beslutade jag mig för att ta en risk och flytta till honom, 80 mil. Arbetssökande i Stockholm? Självklart kommer jag få ett jobb! Det var då allt började. Jag fick beskedet av att jag lider av en ärtflig bröstcancer och äggstockscancer gen. Innan jag fyller 30 måste allt bort.

Jag vet inte hur det började.. Det hände, jag förlät och det hände igen, och igen och igen..

Stoltheten försvann, igen? Verkligen? Men skärp dig för fan, din svaga människa! Skillnaden var att han det blev värre och värre hela tiden. Han sa att han skulle döda mig, han sa att jag bara var en hora. Att jag bara var tillsammans med honom för hans lägenhet och pengar. Att han betalade allt, och när vi bråkat var det jag som fick sova på soffan. Det här säger jag inte för att rättfärdiga honom. Men han var underbar och vi hade alltid så roligt tillsammans - när vi inte bråkade. Han var en helt annan person, han blev ett monster när han blev arg. Och det kunde vara för att jag te x inte tinat upp kycklingen. Han skrek många gånger medans han gjorde illa mig, att han skulle döda mig.

Han bet mig så jag fick stora bitmärken, han slog mig i huvudet, slog mig på munnen, öronen, magen. Sparkade mig, knuffade mig, spottade på mig, drog i mig, tryckte ner, vred om händer och ben, skallade mig… listan kan göras lång, medans han skrek åt mig. Allt kunde gå så snabbt. Jag skulle inte ha några egna åsikter, och jag fick inte säga någonting om honom som kunde bli till någon slags kritik.

Jag skriver om det här som om det har hänt. Men det händer fortfarande. I söndags så misshandlade han mig igen, efteråt skulle vi inte prata om det. "Bara du låter mig vara ifred när jag säger att jag vill vara ifred så kommer det inte hända något". Han sparkade mig på smalbenet så att hans fot svullnade upp och jag tror han har en spricka i foten. Han höll bara på att säga hur ont han hade, och det var FÖRST DÅ som jag insåg.. Att han älskar inte mig, han bryr sig bara om sig själv. Jag sa till honom: "Du fick den skadan, när du SPARKADE PÅ MIG, jag tycker inte ett dugg synd om dig".

Nu sitter jag här, han är på jobbet. Jag har för första gången ringt kvinnolinjen. Det var jätte jobbigt. Hon ville att jag skulle åka till ett jourhem. Men jag ska hem, direkt. Vill verkligen inte vara kvar här. Jag har berättat för alla nära och kära hur det ligger till och vad som hänt. Jag ska packa min väska, några få saker ska jag ha med mig. Han kommer ringa mig när han märker att jag inte är hemma. 

Men jag orkar inte mer. Jag orkar inte ens ljuga för mig själv längre. Jag är inte lycklig, jag förtjänar inte det här. Ingen förtjänar det här. Jag vet inte hur det kommer gå med utbildningen, min nyfunna vän här eller ja, hur någonting kommer att bli. Jag vet bara att jag är värd så mycket bättre än det här. Kärlek är inte att slå. Jag har bara haft oturen att träffa på två idioter, att dom bröt ner mig och gjorde mig till världens minsta människa, det var något jag inte kunde göra något åt. Jag trodde aldrig att jag skulle stanna kvar i ett dåligt förhållande, 2 gånger.

Jag vet inte om jag någonsin kommer släppa in någon mer människa. Jag är så rädd, samtidigt så kan jag inte vänta tills den här dagen är över och jag ligger i min gamla säng hemma hos min mamma. Hos människor som ÄLSKAR mig.

Kvinnomisshandel, jag vet människor där ute som ser ner på kvinnor som stannar trots att mannen misshandlar. Döm inte, man kan aldrig förstå, man måste vara med om det.

Oj vad mycket jag har skrivit, jag tror ingen orkar läsa igenom det här. Men jag har iaf fått ut det jag velat få ut och det känns jätte skönt. Jag tänker inte avsluta med: Lämna honom. För jag vet att man inte gör det. Man måste inse det själv. Det är först då man kan göra det. Men det är nog svårare att stanna kvar, än att kasta sig ut och få sin frihet, stolthet och värdighet tillbaka.

I'll spread my wings, and I'll learn how to fly, I'll do what it takes. Until I touch the sky

Sagalilla
3
#1

Jag känner så med det du skriver, det du har fått genomlida. Vi ska inte dömma oss själva, det är så vanigt attt man inte kan gå direkt, för man är så nedbruten. Det man kan göra är att arbeta med sig själv med proffshjälp, så man kan få bättre självkänsla och inser sina avagheter så man kan reparera det trasiga, så man inte dras till liknande män igen. Är så ledsen för alla som skall behöva ha sånna och liknande erfarenheter som du beskrivit. Önskar dig all lycka att du både skall hålla dig frisk nu och att du skall få tillbaks dig själv och att du skall bygga upp dig såpass att inga svin vill ha dig igen.

Trodde också att ja hittade den rätta, den senaste. Jag träffade honom genom nätet också vilket inte är ett bra sätt att träffa killar på. Efter at jag gått ur 2 misshandelsförhållande, träffade jag denna underara kille. De va som en dröm i flera månader. Han var också blyg och höjde upp mig till skyarna, han sa också at ja va hans prinsessa och att han älskade mig. Tills den dagen jag anförtrodde för honom att jag tidigare varit ed om en våldtäkt. Då rasade de för honom, då va ja inte längre den han trodde, ja va allt utom hans söta perfekta flickvän. Han älskade mig mer än allt annant klarade sig inte utan mig och sen va ja en hora, slampa, lögnare, ego osv om vartannat som en berg och dalbana och blev värre och värre tills han hotade me att ta sitt liv till alla, hans familj min familj, då förstod mina föräldrar och å va ja helt borta. Hans familj skyllde på mig, sa att jag bröt ner honom, ändå hade dom också hört allt, att han skrikit hora till mig och fitta mm. Orättvist när man skyller på fel person och inte skaffar hjälp till honom istället.

Som sagt kämpa på! bygg upp och så får man ha tålamod och mod att se in i sig själv.

Skulle önska ja kunde ge dig massa energi och självförtroende och en underbar kille och en massa massa friskt!

STOR stor kram

Anonym21
2
#2

Det är så lätt för dom på något sätt. Dom är verkligen mästare på att manipulera en. Få en att tycka att man är värdelös. Jag fick aldrig någon hjälp från psykolog eller nått. Det enda som hände var att jag fick antidepressiva utskrivet men jag slutade med dom efter ett halvår. Men usch vilket svin, han borde Ju ha blivit ledsen för din skull och stöttat dig! Nu är det nog och det ska vara nog för en gång är en gång för mycket. Usch jag blir så ledsen och arg på samma gång. Jag har sån ångest för att jag inte kan ta med två av mina djur. Dom är kvar hos honom och han säger att han ska döda dom om jag inte hämtar dom direkt. Min familj är allergisk och det finns ingenting jag kan göra. Jag har inte sovit på 34 timmar nu och jag är helt avtrubbad. Jag hoppas verkligen att du träffar en underbar kille som behandlar dig bra! På måndagblir det att skaffa psykolog.

Anonym21
1
#3

Och så vill jag poängtera att den här killen jag precis gjort slut med, han var varken svartsjuk eller kontrollerande. Dock så är han en kvinnomisshandlare.

Sagalilla
1
#4

det finns så många olika typer av misshandlare som använder sig av olika metoder för att trycka ner och bruka våld. Du är verkligen stark som lämnat honom. Ett förslag radera hans nummer och byt nummer så han  inte kan manipulera dig och byt mejl. Det gör ont i början när man är beroende det är smärtsamt.  men försök vara med människor som du litar på och som kan stötta dig igenom det värsta i början. jättetråkigt att höra om dina djur, men han hotar bara, det är bara ord från han sida, för att han inte vill tappa kontrollen över dig. detta handlar inte om kärlek utan om makt och våld, för att han känner vanmakt över det mindrevärdeskomplex han känner. Ursäkta om jag låter väldigt bestämd, men blir så upprörd och arg och hoppas du ska slippa honom. Sedan är det jätteviktigt att du tar hjälp av en kurator eller liknande. Man måste bygga up sig själv och bearbeta efter trauman i ens liv en lång tid efteråt. Gör allt som kan få dig glad eller på andra tankar! Ta all hjlälp du bara kan få! Ta han om dig och gör allt för att han inte ska kunna ha med dig att göra!

Tänk bara på dig själv, han gör inte sina handlingar av kärlek, nu är det du själv som måste ge dig sjlv kärlek och uppmuntran!

Läs gärna om kvinnomisshandel på tuvaforum på internet

och läs gärna boken : meningen med våld av:per isdahl

kunskap ger makt och förståelse!

Stor kram

/sagalilla

Sagalilla
1
#5

Glömde skriva att jag verkligen älskade honom, tyckte att han var den rätta, killen jag skulle dela mitt liv med, få barn med. Jag älskar honom fortfarande. Men jag skulle inte överlev med honom och ju längre tiden går, dessto mer förstår jjag att jag hade tur som klarade mig ur det innan de var försent.

Anonym21
2
#6

Nej jag vet att han bara vill känna makt och kunna kontrollera mig och jag känner att han fortfarande har mig i sin makt för jag har ju fortfarande känslor för honom och det vill jag verkligen inte ha. Jag ska snart tillbaka, eller så fort vi har skaffat fram en bil med dragkrok. För jag vill få hem alla mina saker för det känns inte som att det är klart, eller hur man ska säga.. Förrän jag har alla mina tillhörigheter här hos mig. Nu måste jag på något sätt börja med att försöka fixa mitt liv, jag är så ledsen och arg. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja i.. Det är hemskt hur blind man blir när man blir kär. Ens egna värderingar och regler för vad som är okej flyttas hela tiden fram och till slut så har man inga regler kvar. Allt är tillåtet. Hur kan man göra så mot sig själv? Och hur får man igenom en poständring då den blanketten skickas till där man står skriven? Jag kommer ju inte få pappret av honom iaf…nåväl det ordnar sig väl.

Sagalilla
1
#7

det låter iallafall som att du har bestämt dig! du kommer klara det:) Jag vet inte riktigt hur det fungerar me sådana papper..

Sagalilla
1
#8

Hör gärna av dig till din närmsta kvinnojour också! Hoppas det går bra för dig idag och att du tar hand om dig!

Anonym21
1
#9

Ja jag tror att jag kommer klara mig, men det kommer bli väldigt jobbigt ett långt tag framöver. Måste verkligen få prata med någon psykolog eller Kbt.. Om man går till kvinnojour får man då träffa psykolog direkt eller vet du hur det funkar?

Sagalilla
1
#10

Jag själv vände mig till en kurator vid närmsta ungdomsmottagning, jag visste att dom var insatta i kvinnomisshandel, för det är väldigt viktigt att man vänder sig till personer som vet vad det handlar om och innebär, så man inte känner sig missförstådd, för ett bra tag framöver som du sa, så behöver man verkligen otroligt mycket stöd och det är även viktigt att man kan prata om allt och känna sig bekräftat av dem man går till och pratar.

Ett råd är att du som första steg ringer till din närmsta kvinnojour och frågar dem hur det går till, så man tar ett steg i taget. För det kan ju se lite olika ut på olika ställen också. Då kanske du till och med kan få en tid till en psykolog eller liknande, så du slipper sitta och vänta i ett väntrum första gången.

Hoppas verkligen att du finner en bra person som bekräftar din berättelse och som förstår dig och bemöter dig med respekt! Om du känner att någon inte bemöter dig på rätt sätt, så är det bara att säga att man vill byta, för det är viktigt att man hittar någon det känns bra med.

Om du har problem med sömnen så kan du gå till en läkare och förklara din situation så att du kn få sömntabletter. Det är oerhört psykiskt nedbrytande att inte får sova. Sömnen gör en starkare och då blir det mer uthärdligt att stå ut i den oerhört tunga situation du befinner dig i nu.

Var med dem som bryr sig om dig och stöttar dig och som kan hålla om dig när du behöver en axel att luta dig emot. Vktigt att få vara arg och ledsen och prata om allt och få ur sig sin smärta, oro och ångest.

STOR KRAM<3

sagalilla

Anonym21
5
#11

Idag gick jag till kvinnojouren och personen jag fick träffa satte direkt igång med att ringa runt. Att mina djur ska få det bra var en väldigt viktig punkt även för henne. Jag fick min advokat idag och polisen är på onsdag. Det finns inga direkta bevis förrutom min dagbok. Och jag vet inte riktigt hur allt kommer gå till eller hur allt kommer bli, det är jag rädd för. Det kommer vara svårt att bevisa då det är ord mot ord men de sa att det var viktigt att anmäla även om det inte går till rättegång. För jag vet att han inte kommer sluta, med mig. Jag gör det här för mig själv, nu är det nog! För framtida flickvänner till honom, då har han iaf en anmälning på sig. Jag känner mig fortfarande helt tom och jag kan inte vara ensam, jag kan inte sitta still. Jag vet inte hur jag mår. Men jag är glad att det här hände idag. För jag ska kämpa! För mig själv, och för dom i framtiden. Och om någon får nytta av att veta allt det här,så vill jag bara säga: ta bilder på skadorna. Och ta dig själv därifrån, se till att ha nära vänner/familj/nån du är trygg hos, med dig. Han har tagit så mycket från mig. Mitt självförtroende, min självkänsla, min respekt för mig själv, min glädje och format mig till okännlighet. Han har tagit så mycket, men han har inte lyckats ta ifrån mig min kämparanda. Imorgon är en ny dag :)

Hawknestgrove
1
#12

bra. få bort djuren så fort som möjligt.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sagalilla
1
#13

Hoppas det gåt bra för dig! Tänker på dig! Hoppas du får all hjälp du behöver. Stor kram

Anonym21
2
#14

Har fått hem djuren nu.

Tack för att ni finns!

Sagalilla
1
#15

skönt att höra! <3

Hawknestgrove
1
#16

Så djuren är trygga? underbart i så fall.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anonym21
1
#17

Har tyvärr fått ge bort mina djur då jag måste bo hos min mamma nu och hon är jätte allergisk.. Var nog ett av de svåraste beslut jag varit tvungen att ta men huvudsaken är att dom fått ett bra hem.

Hawknestgrove
1
#18

ja, det är en sak mindre för dig att bekymra sig över. Tur att de fick det bra.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Miiiz
1
#19

Jag har aldrig upplevt misshandel i nått av mina föhållanden, ett eller annat slag (öppen handflata) har jag fått. Men jag har varit med om psykis misshandel och då kommer ju samma dilemma upp igen. "Varför lämnade du honom inte bara?"

Nåmen nu är det ju så att du anförtror dig till denna människa, du litar blint på honom och ens smålögnen om förändring och kärlek blir på nå vis ens verklighet. Man tror man kan ändra människan men när saningen kommer fram så är man så svag själv att den man börg egna så mycket energi på att ända är sig själv.

Och när man sedan också har intalat sig själv att detta är mannen/kvinnan i mitt liv, och den människan håller på att säga till att "du är en äklig hora", Du är värdelös" osv…Så det är klart man tror på det, därför gör man inte slut heller för då måste man ju gå ensam på denna jord.

Hoppas det fixar sig för dig en gång för alla. kram

< you gotta hold on, no matter what they say.>

<If you fail to be strong, their gonna have it just their way.>

Anonym21
2
#20

Jag håller med dig fullständigt.. Man tror att man kan ändra honom genom att man älskar honom mer, man tror att ens kärlek ska "förändra"..

En kvinna jag har börjat gå och prata med nu.. Hon tog upp ett papper, och sa: "Först tar han ifrån dig dina vänner.." och så rev hon bort en bit papper.. osv, tills det bara var en cm papper kvar. Då sa hon: "det här är du efter att han har misshandlat dig psykiskt. Du är så liten. Det är då den fysiska misshandeln börjar."

Även om du fått dig en örfil, så är det ett slag för mycket. Och man ska aldrig tåla psykisk misshandel heller.. Hoppas att du inte är tillsammans med den killen nu? :/

Många har sagt till mig: Men nej, det kan inte stämma… Har han gjort det? Man blir lite.. eller väldigt.. lessen, för då känns det som att dom inte tror på en. Men det är väl bara deras sätt att visa att dom är chockade. För det är ju så, att dom oftast är väldigt charmiga av sig och då tror ju ingen att den personen slår sin sambo när ingen ser.

Hoppas verkligen att min berättelse har hjälpt någon eller fått någon att inse..

Tack :) kramar!

Miiiz
1
#21

Nej vi är inte tillsammans mera :) Det var faktist jag som sa ifrån i slut ändan :) är jag jätte glad över. Men nu har jag hittat rätt.  Det är så väldans svårt att få andra att tro eftersom en historia kommer alltid i två varienter om det gäller två människor. Klart den som misshandlar nekar till det och säger att man hittar på en massa lögner. Och sedan så vet ju inte de gemensamma vännerna vad som skall tro på.

I allafall hoppas jag verkligen att du har det bättre nu! kram

< you gotta hold on, no matter what they say.>

<If you fail to be strong, their gonna have it just their way.>

Sagalilla
1
#22

Den där associationen gjorde min psykolog på mig med, med papperet. Hon rev också bit efter bit, det gör det lite lättare att förstå då iallafall, även om jag fortfarande känner att det känns lite overkligt allting man varit med om. Jag är fortfarande liten och kämpar varje dag, för att inte falla tillbaka till ännu en misshandlare.

Det är även jobbigt när vissa i omgivningen inte förstår eller ens nästan tror en ibland. Men jag tror att det bara är svårt för dom att ta in. Alla har ju försvarsmekanismer som blockerar när det blir för jobbigt att ta in. Kanske det för en del är enklare att tänka att sådant inte kan hända och att det är enklare att bara se den goda sidan hos de människor man ändå vet gör andra illa.

Huvudsaken är att vi själva vet vad vi går igenom och att vi vet vad vi har varit med om och vad som är sant. Så att vi kan bekräfta oss själva i det och bygga upp oss inifrån.

Lögner kan verkligen ställa till det och trycka ner människor, men så länge man håller fast vid vad som är sant själv, så kan det kanske vara lättare att hitta andra människor att umgås med i livet, som tror på en och ser en för den man verkligen är.

<3

Searchingmoonwolf
1
#23

KRAM!!

Anonym21
1
#24

#21 Miiiz

Vad bra att du tog det beslutet, väldigt starkt gjort av dig! Vad skönt att du hittat en som är bra för dig! Men hur berättar man en kille om ens bakgrund? Och när gör man det?

#22 Sagalilla

Det är en väldigt bra association :) Den får en ju verkligen att inse hur det kunde bli så. Jag tror att det går väldigt fort för dom att göra en väldigt liten, det är svårare när man ska bygga upp sig själv igen. Det tar mycket längre tid, man kanske aldrig blir hel igen.

Ja, jag tror också det. Andra människor som inte varit i en liknande situation, dom förstår inte. Det är nästan så att man måste ha varit i den situationen själv för att man ska kunna förstå hur det känns och hur värdelös man kände sig. Ja, det kanske ligger någon slags förnekelse där också?

Jag tänker bara att han har förstört så mycket, och han ska inte få förstöra mer för mig. Så jag tänker inte må dåligt över det här, jag vill kämpa. Har nog aldrig varit så glad som jag är nu :) Låter nog konstigt, visst jag blir lessen ibland också. Men det är rätt stor skillnad från då och nu. Nu är jag fri :)

Man måste bygga upp sig själv och det är inget man gör på en dag. Man måste få tillbaka sin självkänsla och sitt självförtroende.

Kram!

Miiiz
2
#25

Eftersom jag har en annan mörk hemlighet som hände när jag var femton så reagerar jag så mycket olika på saker. Så jag berättade det när jag var redo.

Kan ta ett ex. Om någon höjer handen överför mitt huvud så skyddar jag genast mig med att lägga händerna ovaför mitt huvud och hukar mig neråt.

Min nuvarande märkte detta när vi såg på film och han skulle lägga armen över axlarna på mig. Jag var inte beredd att han skulle göra det och så jag "skyddade" mig.

Så kände mig tvungen att berätta för honom. Så nu vet han varför jag ibland kan reagera med att skydda mig.

Men tycker att man skall berätta när man känner sig redo att berätta det.

Detta är någonting som kan hända vem som helst, hur stark man än är. En skiklig manipulerare kan nog ta ner vem som helst och få sig att känns liten. Och dom tar oftas bort de som är mest stöd för en såsom vänner och familj.

Kram!

< you gotta hold on, no matter what they say.>

<If you fail to be strong, their gonna have it just their way.>

Anonym21
1
#26

Tack så mycket för ditt svar, känner också att jag har några saker som gör att jag inte beter mig som man normalt gör. Kram!

Anonym21
1
#27

Inte hört ett enda ord från vare sig advokat eller polis. Har ingen aning om han har fått veta att han är anmäld. Man känner sig bortglömd. Är det såhär det ska vara? Hoppas bara att hela den här långa processen - att det kan komma något gott ur den.

Anonym21
2
#28

Vill bara uppdatera för de som kanske vill veta..

Just nu har jag fått vara med på två förhör och nu samlar de in alla bevisen. De förhör mina vänner och ett av mina syskon. Det är mycket som händer just nu och jag hoppas verkligen att det blir rättegång. Jag bryr mig inte så mycket om vad det blir för straff, bara att han åker fast så jag kan få min upprättelse.

Hawknestgrove
1
#29

det hopps vi att du får. Toppen att det går åt rätt håll. kram

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Ratlings
1
#30

Åh, bra att det går åt rätt håll och hoppas det kommer fortsätta göra det!

Kram!

// Lise
When nothing goes right, go left!

Anonym21
8
#31

Uppdaterar lite :)

Det har snart gått ett år sedan jag anmälde min dåvarande sambo för kvinnofridskränkning. Det har inte hänt så mycket. Vet att de håller förhör med honom men mer än så vet jag inte. Mitt liv har ändrats från botten till toppen på så många sätt. Idag lever jag med en man som verkligen uppskattar, respekterar och värderar mig högt. Vi ska ha vårt första barn i januari och vi kan inte bli lyckligare :D

Hawknestgrove
1
#32

Jättegrattis!!!! Lycka till med ditt fortsatta bra liv

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

freudiana
1
#33

Vad glad jag blir för dig TS! :) Du förtjänar all lycka i världen och jag hoppas att din kille fortsätter att behandla dig med kärlek och respekt.

Uppdatera oss gärna om hur det går med dig och rättegången. Jag har precis anmält min ex-man och inser att en det är en lång process som väntar mig…

Styrkekramar! <3

Anonym21
1
#34

Tack :)

Det är verkligen en lång process och man känner sig bortglömd och inte direkt prioriterad. Men, en anmälan är ändå en anmälan och även om det inte leder till rättegång så har han ändå en anmälan på sig. Så förhoppningsvis kan den långa väntan ta slut snart och man äntligen får veta: blir det rättegång eller inte? För det värsta är ju att inte veta och att få vänta.

Jag ska uppdatera så fort jag får ett besked.

Ta hand om er! <3

iluvkottar
1
#35

Kram! Hoppas det går bra

Anonym21
5
#36

Nu blir det rättegång, efter sommaren någon gång!

Tänk att det ska ta sån tid! Det har ju nästan gått två år sedan jag anmälde honom. Har ingen aning om hur detta kommer gå men är så oerhört glad att jag stått upp för mig själv!

[jadestone]
1
#37

Du ska verkligen vara stolt över dej själv :)

Hoppas att du fått tillbaka åtminstone en del av din självkänsla.

Kram

[monkeygirl]
1
#38

#36 Det är helt vansinnigt att det ska ta sån tid. Men så starkt av dig att ta dig ur ert förhållande och stå upp för dig själv! Och grattis till kille och barn!! :-D

 Fortsätt gärna uppdatera!

Hawknestgrove
1
#39

det tar tid. Vi har ju fullt upp i våra rättssalar  med allehanda brott och varje anmälan om brott ska ju silas genom många filter…Det gäller att hålla ut

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sevgi
1
#40

Tycker du är jättestark och otroligt inspirerande!

Hoppas ditt familjeliv blir superbra och att ni blir lyckliga :) <3

Anonym21
3
#41

Tack! I oktober blir det rättegång, ganska snart. Försöker gå igenom utredningen men det är verkligen svårt.. jag blir så ledsen varenda gång. Jag har en underbar familj nu och vill inte tänka bakåt. Idag känns mitt förflutna som någon annans! Det är inte många som vet omvad som hände. Många människor slänger ut sig kommentarer om att kvinnor som stannar kvar är svaga. Jag brukar svara att de förmodligen inte var svaga i början av förhållandet. Att man kan inte döma när man inte har en aning om vad man pratar om. Jag berättar aldrig att jag själv varit utsatt. Jag har inga större förhoppningar om att han ska åka dit för något av de han gjorde mot mig. Skriver igen när domen fallit. .

Anonym21
0
#42

#33 hur gick det med din anmälan? Hoppas verkligen att det blev rättegång och att han blev fälld!

Anonym21
9
#43

Det blev fängelsestraff på 6 månader. Jag har nu fått upprättelse! Jag kan äntligen gå vidare med mitt liv.

Karma is a bitch ✨

[Gladamarsvin]
1
#44

Jag känner igen mej i  din roll jag har precis en sådan pojkän

Anonym21
7
#45

Idag har jag två helt underbara barn tillsammans med en fantastisk man som jag även har gift mig med. Vi bygger hus och planerar för framtiden. Han var med vid rättegången och stöttade mig. Ville bara säga.. att det finns hopp! Lämna om du är tillsammans med en man eller kvinna som slår eller gör illa dig på något sätt. Det är ALDRIG ditt fel. Vad de än säger så kan man aldrig rättfärdiga att göra nån illa. Tack och adjö 💜