Jag har fått veta ett val min bror gjort som känns fruktansvärt för mig.
Jag känner mig rent av värdelös. Sitter ensam hemma och försöker att förstå hur man kan göra ett sådant val.
Hans examen är jag varmt inbjuden till, men människan som i grunden skapat min ptsd, ångesten och allt annat ptsd för med sig, kommer vara där.
Inbjuden.
13 år av terror min bror minns mindre av då han är yngre, men jag har avskyvärda minnen och bilder på hornhinnan fastetsade.
Misshandel. Psykisk terror riktad mot oss alla

- I synnerhet mig, som inte var hans barn. Jag var "inget riktigt barn", och självklart "kommer vi aldrig älska dig lika mycket som de riktiga barnen". Då var jag sex år och lyssnade, förstod och ställde mig lägre för att vara till lags. Jag trodde på honom..
Jag önskade socialen och polisen kunde tagit oss därifrån.
Ifrån monstret min bror nu bjudit in i vetskapen om att jag då inte klarar av att komma.
Jag är 86:a och jag såg denna mannen i ögonen sist då jag var femton år. De var svarta och hans händer och ord gjorde mig så illa att jag rymde hemifrån och aldrig mer återvände.

Ångesten är obeskrivlig..