Påhittade personer i tonåren
Hej alla Jag har en fundering som kanske någon här kan ha ett hum eller iaf känner igen, för jag har googlat men hittar verkligen ingenting. Kanske är jag är i helt fel forum, guida mig gärna till rätt i så fall. Jag låter personen det handlar om vara anonym men vi kan kalla henne J. När jag 8-9 år började jag och en tjej i min klass leka väldigt mycket (vi är vänner än idag, 25 år senare). Jag hade inga andra direkta vänner, jag var lite brötig och skrämde lätt andra 😇 Min kompis hade inte det problemet, snarare tvärtom. Vi började med åren dock hänga allt mer tillsammans och eftersom vi delade samma intresse för hästar så följde jag i princip med henne varje dag till stallet och hennes ponny. J var en dominant person och jag som inte direkt hade några andra vänner fann mig 9 av 10 gånger i det. Men så var det till min fundering. Jag tror det började när vi började högstadiet i 6:an. Hon började prata om killar som hon bodde granne med, om att de var med i olika kända band på den tiden, om vad de gjorde, deras uppväxt som var mer eller mindre olika dramatisk, om hur hon smög ut till dem på natten och hade sex med en av de som hon var ihop med samt hur de ibland klädde ut sig till killar i vår skola. Ni minns den där 9 av 10 gången som jag inte fann mig att hon körde med mig? De gångerna började hon hota med att någon av killarna skulle hämnas på mig för att jag "svek" henne. En gång stod min cykel kvar på skolan över natten, morgonen efter var den totalt förstörd, och hon sa att det var de som gett igen för något jag sagt eller gjort mot henne. Vid ett tillfälle (pga att jag kastrerade min hankanin för sent) så fick mina kaniner ungar, hon påstod att det var killarna som släppt en av sina hankaniner in till mina för att retas. Så därför var det ju även deras kaninungar, som hon skulle få… Just den gången ignorera jag henne men så här höll det på. Min mamma hörde henne ofta prata om killarna och frågade hennes föräldrar om detta. De sa ju förstås nej, J träffar inga killar. Hon blev vrålar på min mamma, klart hennes föräldrar inte visste något. Klart att det även gick ut över mig, hur kunde jag låta det hända. Med tiden blev jag väldigt underlägsen henne. Jag mådde dåligt innan och hade det väldigt tufft hemma utan att gå in mer på det. När vi var 15 flyttade hon och hennes föräldrar ut på en hästgård 6 mil bort, detta eftersom de nu hade 3 ponnyer. Jag flyttade i princip in hos dem, dels för problem hemma men jag förnekar inte att hon gärna uppmuntra mig att följa med. Det var inte helt okomplicerat och det har varit mycket som hänt efter det. Jag bodde dock kvar hos dem i 11 år och vår relation idag är en helt annan. Vi har öppnat upp och förstår varandra. Hon ångrar mycket och vi kan prata om allt igen. Men jag kan inte ännu fråga om de där killarna som jag numera förstår inte fanns. För när jag flyttade med henne så började historierna väldigt snabbt försvinna. Att jag inte frågat än är för att jag kan inte förstå varför hon hittade på dem? Är det någon som kan tänkas veta något alls?
Det är troligt att hon kanske helt enkelt kände sig ensam och ointressant och ljög om det av den anledningen. Inte för att vara elak, men att det kanske helt enkelt bara flög ur henne, och till slut hade hon ljugit om så många olika saker att hon trodde på det själv. Det är inte helt ovanligt att folk gör så. Jag hade också en vän som hittade på allt möjligt och vars lögner blev mer och mer otroliga tills jag till slut satte ner foten och konfronterade henne med att jag visste att hon ljög. Men hon kunde aldrig erkänna att hon gjort det så jag sa helt enkelt upp vänskapen då jag inte kunde lita på ett enda ord hon sa till slut.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Jo, kanske kan det vara så. Men hon var en populär person med många vänner. Visserligen dominant och ville gärna bestämma men varför hitta på personer för en person (mig), hörde henne väldigt sällan prata om personerna när någon annan var med, som hon verkligen inte behövde impa på? Jag hade inga andra vänner i princip så varför hitta på historier när jag redan såg upp till henne?
#2 Det kan ju ha varit en vana helt enkelt. Det finns ju inget som säger att hon inte gjort så tidigare med andra vänner men att hon förlorat dem pga det.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Jag fick lite ont i magen när jag började läsa det du skrev. För jag trodde på fullaste allvar att detta var ett meddelande om mig. Sen såg jag på din profil att du är några år äldre, jag fyller 26 i år.
Jag var den typen av person som din kompis var. Så jag kan med ganska gott självförtroende berätta varför man ljuger på det viset som hon och jag gjorde. (Hon kan ju ha gjort det av andra anledningar, självklart. Men detta kanske ger en liten inblick för dig).
Jag påstod att jag hade kompisar som gjorde jättehäftiga saker. Jag gav dem namn, en bakgrundshistoria, allt. Pratade om dem konstant till mina riktiga kompisar.
Det enkla svaret är egentligen att det är en störning i hjärnan, lite som en drog som du vill ha mer och mer av. En blandning mellan att man vill ha uppmärksamhet och man vill ha enkla undanflykter om något skulle hända. När jag började ljuga och påstå att det fanns folk som inte egentligen fanns, så var det för uppmärksamhet. Jag gillade att låta intressant och eftersom mitt liv inte var så intressant, så var det enkelt att ljuga ihop att man Kände intressanta personer.
Det gick så långt att jag till och med började låtsas vara dessa personer senare i tonåren. Har än idag problem med att jag får impulser att ljuga. Dra historier om folk som inte finns på riktigt.
Alla gör det någon gång, men jag tror det är något som gör att vissa fastnar i det. För det är bekvämt och det är en trygghet.
Jag rekommenderar att du frågar henne om det. För hon kanske behöver prata om det. Vill hon inte prata om det så är det fine. Men fråga henne. Säg att du kommer ihåg från era tonår att hon snackade väldigt mycket om några killar som hon umgicks med. Fråga henne om de verkligen fanns. Påstår hon att de fanns så kanske hon behöver hjälp än idag att ta sig genom något. Eller så kommer hon förhoppningsvis berätta sanningen och ni får det överstökat.
Jag har gått i terapi för hur jag var som tonåring. Det har tagit lång tid att komma över det och jag har som sagt fortfarande infall att jag vill ljuga.