Måste skriva av mig för jag mår så dåligt.
För två år sedan träffade jag en man som var 15år äldre än mig. Kände mig älskad av honom. Allt var underbart. Hade ett misshandelförhållande bakom mig och levde med mina två tonårsbarn. Den ena pojken är gravt handikappad som jag var assistent för också. Hade varit ensamstående i 12år tills jag träffade denne man genom nätet. Vi kunde inte vara ifrån varandra och vi gifte oss snabbt efter bara 3månader. Min yngsta pojk flyttade och jag flyttade ihop med mannen till hans hus på landet. Min handikappade äldste son hittade vi hus till en timma bort ifrån vårt hus. Jag har ingen körkort men min man har. Även min man blev assistent åt min äldste pojk. Och vi åkte till pojken och jobbade då och då och allt kändes bra.
Efter vi gift oss så började jag inse att min man hade psykiska problem och åt mediciner för det. Det kom smygandes hans vredesutbrott. Han kunde bli arg för att han tappade någonting eller för att bilen krånglade. Han skrek högt och svor. Senare började han irritera sig för mina vanor och brister. Han vaknade ofta på morgonen irritetad och kunde skälla på mig för att jag hade glömt att torka bordet osv idiot barnunge kunde han säga. Jag blev ledsen och han tröstade i början men efter några gånger så började han bli arg när jag grät och sa att jag ska vara tyst annars så kastar han ut mig.
En kväll slog han mig hårt i ansiktet orsaken var att jag hade stört honom när han satt vid sin dator. Han hotade att lämna mig och jag fick panik och tog hans modem och kastade den för annars var han på väg att beställa skilsmässopapper. Men det skulle jag inte ha gjort. Han slet tag i mig och tog mig till köket och slog mig så jag slog i huvet i kyskåpet och ramlade på golvet. Där slog han mig ännu mer och sa att jag är en as och att han har lust att slå ihjäl mig. Du ska göra som jag säger annars åker du ut sa han.
Nästa dag var han ångerfull och bad om förlåtelse och jag förlät honom. Fick en tidig missfall också. Och mitt huvud värkte flera veckor efteråt av hans slag. Fick stort blåmärke i skuldran.
Sedan var han snäll i en dag och elak i nästa så höll det på.
Han nedväderade mig nästan varje dag. Han sa att han hade adel släkt bak i tiden och han var högre än mig. Jag var en slavinna kunde han säga och jag ska lyda honom.
Blev med barn och under hela graviditeten slog han mig då och då och vi kunde åka med bilen och han tvingade ut mig i någon okänd plats och åkte iväg. Jag blev ledsen och rädd och det var kallt och mörkt ute. Efter jag hade ringt honom många gånger så svarade han och jag grät hysteriskt och han kom och hämtade mig.
Dagen då jag skulle göra kejsarsnitt så skällde han på mig också för någon bagatell sak. Han ångrade sig efter barnet föddes och bad om förlåtelse och sa att han ska inte slå mig. Men när vi kom hem så slog han mig när jag låg i sängen för att jag var lat enligt honom.
Han har dödshotat mig flera gånger nu. Och får vredes utbrott ofta. Han kan bli arg på någon bilist och stannar bilen och börjar bråka och misshandla bilisten. Jag skäms och är rädd vårt barn sover i bilen. Det har hänt 3 gånger nu.
Jag får inte säga emot honom om jag talar om mina känslor och säger att jag känner mig ensam så kan han bli arg. Han är spelberoende och spelar bort våra pengar men skyller på mig att jag handlar för mycket. Vi bor vid skogen jag kan inte ta mig någonstans utan bil. Han har pratat om att han känner hellsangels och kan leja dom att mörda min yngsta son som han avskyr om han så vill. Men han gör det inte. Sånt skrämmer mig att om jag sticker så kanske han lejer dom att mörda mig vad vet jag.
Annars är han en fin pappa snäll mot mig imellanåt. När jag börjar hoppas så är han elak. Blir han irriterad så kallar han mig för kärring djävel as idiot barnrumpa häxa och att jag hör hemma i kloakerna mm han ska läxa upp mig säger han ofta
Vill lämna men vet inte hur. Vårt barn är 7månader bara. Och min man har hand om hela vår ekonomi. Och dessutom står han för huset för min handikappade son....känns som jag är helt fast :-(