Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 1229 ggr
[HeatherM]
2016-01-26 15:44

Förvirrad

Hej på er alla Jag har låst lite runt har på forumet och känner mig stark nog att försöka berätta min historia. Jag ska försöka hålla det kort, eftersom jag är väldigt dålig på att förklara känns det som. Jag är 24 är gammal, är sambo med en kille sen 6 är tillbaka. (27 är) Vi träffade genom en gemensam vän. Som person är han charmig , rolig , beskyddade när det väl kommer tillfälle till det. Även kärleksfull och kan vara otroligt gullig och snäll när han väl vill. Men på dom senaste åren så har jag börjat försvinna som person, på grund av dom saker han säger till mig. "Om det inte vore för mig så hade inte du fått det jobbet" "du är lat" "du lyssnar inte" "du är trög" "du respekterar inte mig, så varför ska jag respektera dig?" Han gör ofta sig rolig på min bekostnad, vilket jag inte uppskattar. Har försökt att sätta ner foten, men då får jag oftast till svår."men det är ju sant?" Om jag konfronterar han om något som han har sagt till mig, så frågar han alltid "när sa jag det? Tidpunkt?" det kan va till exempel att han kallade mig trög eller dum. Jag är för rädd att prata med honom, för oftast hamnar det i bråk. Jag kan till exempel inte prata om mitt jobb (är timm anställd) för då säger han alltid "sånt är livet, gör nått åt det om du inte är nöjd" jag kan inte bara prata med han för att prata , det känns som det alltid är något som jag säger är fel. Han har alltid varit sån här, men har inte tänkt på det så mycket tills mina vänner börja reagera att jag inte längre är mig själv. Han har fast jobb, men inte jag. Han brukar väldigt offta säga "nu är det bara för dig att få fast jobb". Känns som han mer trycker ner mig än stöttar mig, han vill ju att jag ska få fast, vem vill inte det? Jag gråter i hemlighet, för när han se mig gråta så säger han bara åt mig att snyta mig. Inte alltid , men den senaste gången gjorde han det, och sen dess har jag inte visat det. Han lägger ofta pilar till mig, tar det jag har sagt till hans fördel och vänder det emot mig, han förvirrar mig. Han blir osäker på det jag hör och vad han har sagt då han ofta säger " men det jag ju till dig, " men jag kan va stensäker på att han absolut inte har sagt det. Några exempel, jag vill bara ha synpunkter ..eftersom jag inte vet vad det betyder…… Tack för att ni tar er tid

Annons:
[postmortum91]
2016-01-26 16:02
#1

Jag brukar analysera "skiten" ur folk, det är vad jag gör. Och för mig säger det att killen du är tillsammans med är själv väldigt osäker i sig själv. Han har låg självkänsla och omedvetet trycker ner dig för att känna sig större och bättre. Antagligen har han växt upp tillsammans med en förälder som varit likadan mot honom som han är mot dig. 
Jag har själv en sambo som kan vara hård ibland, men inte alls som din. 
Det är svårt att ändra på en person, han måste komma till insikt med det själv, hur han beter sig. Om jag hade varit dig så hade jag tagit ett seriöst snack med honom, ett långt snack där han inte fick avbryta mig och där jag erkänner ALLTING. Att du inte vågar gråta inför honom, och du känner dig otillräcklig. Tough love helt enkelt. Berätta ALLT, var totalt skitärlig. Och sedan mot slutet säger du: Det känns som du sänkt min självkänsla och jag kan inte ha det så, antingen gör du en drastisk förändring på ditt beteende eller så går vi skilda vägar. Ni kan ju komma fram till gemensamma "regler" där du ska vara tydlig mot honom varje gång han säger något dumt, för det kan vara väldigt svårt för honom att veta VAD det är som gör dig ledsen då han "bara är sig själv". Lycka till!

[HeatherM]
2016-01-26 16:49
#2

Tack för ditt svar Jag har försökt att säga till han att det sårar mig, men kanske inte varit hård nog. Vi har haft ett väldigt seriöst snack för några månader den, där jag förklarade för han att han inte kan säga så, men på något vänster så får han det till att det blir mitt fel iaf. Han är väldigt duktig på det. "Men sluta vara dum då" kan jag tex få till svår, och det hjälper mig inte särskilt mycket. Jag har under dom här åren hört han sägs förlåt kanske 2 gånger, han erkänner aldrig att han har fel, aldrig. Och om jag konfronterar han så blir han sur och säger "men fan va du ska vara tjurig hela jävla tiden, om du ska vara sådan så kan du dra härifrån" Men ska försöka prata med honom. En gång för alla.

[postmortum91]
2016-01-26 17:15
#3

Om han kör med samma grej den här gången, så ska du ha förberett dig mentalt på att "om han är en idiot så tar jag väskan och drar". Förpacka en väska och ha förberett för dina föräldrar eller en vän att du eventuellt kommer och stannar ett tag, så han ser att du är seriös. Om han fortfarande inte fattar, nej då är du värd bättre.

[HeatherM]
2016-01-26 18:13
#4

Tack för ditt svar Ska göra mitt bästa.

AnnaMariaK
2016-02-01 21:04
#5

TS, om man får gliringar som tär på ens självkänsla blir man till slut"mindre". En stark tuff människa blir osäker. Man måste inte vara svag från början för att brytas ner. När man tappar tron på sin egen kraft utstrålar man otrygghet och kanske inte gör det bästa av situationen. Sedan jag lämnade min "förminskare" har jag blivit en tryggare person och har lätt för mig i jämförelse med då när jag på alla sätt försökte få acceptans av honom. Det kommer att gå mycket bättre för dig när ingen stänger av din egen motor hela tiden. Oftast vet vi inte vilka förmågor vi har förrän vi har befriat oss från de osynliga bojor som uppstår i ett ojämlikt förhållande.

landsbygdsbo
2016-02-19 19:53
#6

Det finns tyvärr alltid känslomässiga predatorer, till det kommer de kräken som använder fysik våld.

Om man  finge lära sig i unga år, att skapa och behålla sitt egenvärde samt att sätta gränser för dem som skär detta värde i kanten.

En gång är ingen gång brukar det heta, men i relationer är ett våldsamt övergrepp inte en gång, det är kommande hundra gånger.

Annons:
Upp till toppen
Annons: