Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 1690 ggr
bina88
2014-03-04 16:12

Hjälp.

Okej, skall försöka ta o skriva här & hoppas man får lite bra råd och så.
Jag läste precis tråden "Är detta misshandel?" Och jag kan känna igen min pojkvän på många punkter, men jag kan även känna igen mig själv.
Det är alltid så jag känner också, ifall min familj klagar när jag är ledsen för något han gjort, så måste jag ändå säga "men jag är ju nästan likadan.." :/

Jag började snacka med min kille när han bodde i USA, så kom han på besök & jag direkt att jag fastna för honom, sen väntade jag i princip på honom till han flyttade tillbaka till swe. Vi började umgås o bli mer o mer tighta, men dröjde väldigt länge tills vi blev "tillsammans" officiellt. Igår fira vi 1årsdag.

Jag lider av depression, ångest/panikångest, ADD & OCD så är ganska svag i mig. Dåligt självförtroende o självkänsla. Jag litar i princip inte på någon. Dessutom har jag varit med om att ett ex varit otrogen så jag är liksom lite knäpp i huvudet än, blir osäker & svartsjuk. ni fattar.
Jag är ändå sån tjej som ALLTID bara haft killkompisar, ända sedan jag var liten. Har bara någon enstaka tjejkompis, men jag trivs liksom inte riktigt i sällskapet. 

Min kille visste ju liksom om detta innan vi blev tillsammans? ändå klagar han på det. Jag får inte träffa killar, inte prata med dem, inte chatta, ingenting.
Så med andra ord så står jag numera helt ensam. 
Han säger att han är "ok" att jag umgås med tjejer, men han hittar ändå något fel på dem. Min ena tjejkompis är slampa & den andra hora osv. Så dem är liksom inte bra o umgås med egentligen, enligt han.

Han därimot har massor av killkompisar & inte direkt tjejkompisar. Jag trodde han hade tjejkompisar i usa, men enligt honom så går inte tjej & kille vara kompisar. det är alltid något lurt bakom. En försökte kyssa honom också, blabla.

Jag som sagt är ju väldigt jobbig jag med, jag skulle inte gilla att han prata me tjejer osv heller. Jag är så himla osäker i allt, jag vet.
Så det blir ju liksom lite "får inte jag prata me den, så får inte du prata med den". Bara att han står med kompisar & jag utan.

Dricka gör han mycket, och han gillar inte när jag dricker för då är jag jobbig, flörtig osv. Jag kan inte gå & dansa för då dansar jag för sexigt & alla killar är förnära osv. Så ibland har jag stått med ryggen mot en vägg för ingen ska vara bakom, men det funkar inte det heller.

Han frågar ut mig varjegång ja kommer hem från krogen "har du pratat med någon kille? har du gett ut nummer eller facebook? har du kysst eller haft sex med någon?" Skit löjligt.

Jag är en väldigt ärlig människa, så har någon pratat med mig eller något sånt så har jag berättat det för min kille då jag på ngt sett känner att jag måste. Men det slutar ju bara med att det är fel & blir ett jävla hallå. Jag fattar inte ens varför han överhuvudtaget kan ställa mig de där frågorna då jag aldirg gjort något dumt. 

Sen får jag inte ha vissa kläder på mig, för det är för sexigt, eller för utmanande osv. Kan ju poängtera att jag skiter fullständigt i vad han säger om det, jag får väl för tusan ha en klänning o känna mig fin när ja går ut o dansar, pucko.

Jag blev gravid nydligen. Då ville han abort, han var riktigt brutal i orden mot mig. som "jag skulle inte bara förstöra barnets liv, utan hans också" "den skulle säkert bli mongo" osv. 
Då kastade jag ut honom & tog mig tid att tänka över allt. Han kom smygande tillbaka o började mer o mer acceptera, men ville ändå poängtera så ofta som möjligt att han absolut inte vill detta osv.
Han tycker att "hade jag vetat att du tänkt behålla så hade jag skyddat mig!" idiotiiiii, han tycker det är hellugnt med abort, han fattar inte att vi har andra känslor än män.
Iallafall sluta det med missfall. Första dagen ja var hos barnmorskan o hon gav rätt negativa besked, så blev jag ledsen & han lämnade mig o drog o drack med sina vänner. Sen när jag varit hos läkaren o verkligen fått konstaterat osv, då lämnade han mig igen för att dricka. Det gjorde han även under grav, fick sitta ensam hemma. Det var typ en "bra period i vårat förhållande" för då kunde jag bara sitta hemma, inte dricka & inte göra något alls. 
Så nu när ja börjat dricka igen, så har de gått åt skogen.

Han har aldrig direkt slått mig, utan fått en smäll av misstag typ. Fast engång puttade han  mig rakt ner i golvet, men det "minns han inte". 

Dessutom om killar skriver till mig, då är det mitt fel. Då är det jag som fått dem o skriva, antingen har jag skrivit till dem eller så har jag varit flörtig mot dem för längesedan. Han drog liksom hemifrån i typ 2dagar för att en kille helt random hade skrivit "ligga?" till mig. 

Jag känner hela tiden att jag mår dåligt över de grejer han gör & säger till mig, men ändå känns de som att jag är likadan på vissa punkter - så jag kan liksom inte klaga ? 
Sen är kemin mellan oss stark, jag känner att det är första killen jag verkligen älskar. kan tillochmed tycka hans svett luktar okej liksom, hahah.. Så att jag känner stark kärlek gör så att jag har svårt o släppa honom..
Sen för att bli ensam igen, utan något. Rädd för att ångra mig, osv. kanske är en del av relations ocd som jag har, allt med oroligheterna och såå. vet inte. 

Vad tusan skall man göra? det gnager i mig. (kan ju säga att ingen vill att jag skall vara tillsammans med honom, för han är för kontrollerande o svartsjuk osv .. men får ändå hela tiden känslan av att jag är likadan, kanske är för han trycker på de punkterna)

Annons:
Calcifer
2014-03-04 16:19
#1

Jag vet inte om jag skulle kalla det regelrätt psykiskt misshandel (men jag kan såklart läsa det fel), men jag tycker inte er relation låter hälsosam alls. Du låter inte lycklig med honom och han låter inte lycklig med dig. Alltså, oavsett om ni båda gör fel eller säger fel så spelar det ju ingen roll. Att båda är "likadan" är ju ingen anledning att stanna tillsammans. OM det nu är så att ni båda är likadana så vore det väl i så fall bättre att ni båda hittar någon där det inte fungerar så?

Så klart du kan klaga även om du är likadan på vissa punkter. Jag tycker inte det låter som om ni har det bra alls faktiskt. Mitt råd till dig är att fundera igenom er relation ordentligt, och känna på varför du inte vill göra slut. Om det bara är för att du inte vill vara ensam så… ja, det är aldrig en bra anledning till att stanna med någon. Om det bara är för att du tror du är likadan som han… ja, det är ingen bra anledning att stanna heller för det är inte okej som han beter sig. Om du beter dig likadant är det inte heller okej, men det gör liksom inte att två fel blir ett rätt. Det är bara två fel i så fall och ni borde söka efter människor där det kan bli helt rätt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

bina88
2014-03-04 16:33
#2

Han är ju på tok mycket mer "galen" än jag. Jag tror jag påverkas av att han håller på som han gör mot mig.
Blir lite som "han misshandlar mig - det är mitt fel" typ att jag istället känner att jag kan inte klaga på honom, för det är säkert mitt fel, eller iallafall att jag får känslan av att jag är samma. svårt o förklara.

Jag kan ju erkänna svartsjuka & oro, men jag frågar aldrig ut honom vad han gjort, vad han har på sig osv osv. Jag litar ändå på honom till en viss del. Jag är väldigt ärlig & jag vill ju tro att han är likadan tillbaka. Typ "han säger väl om det är något" än att man ska behöva fråga, för då blir det ju verkligen ett problem. 
Jag därimot säger precis allt, vilket jag kanske inte bör göra då det är löjliga grejer som blir stora istället, men jag mår dåligt om jag inte kan berätta. Jag är konstig :)

Men jag är väldigt hård o låter honom inte direkt vinna, vilket gör att det är fights hela tiden. 

Löjligaste är att han vill ställa krav på mig, men jag kan inte säga någonting till honom. Typ att jag vill att han ska dricka mindre, men då är jag bara dum i huvudet typ.
Han pratar även skit om min familj, o vänder o vrider på alla. Alla har någon baktanke & vill något dumt. Det går inte lita på någon osv. Skitjobbigt. 

Men när jag är med honom, är jag ändå lycklig samtidigt som jag ändå är olycklig i situationen. Därav att jag blir osäker o bara låter tiden gå.

Usch, går knappt skriva. känns som man vill ge sig själv en käftsmäll :)

Calcifer
2014-03-05 02:29
#3

Det låter som om du inte vill vara tillsammans med honom egentligen, faktiskt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

bina88
2014-03-08 13:09
#4

Okey! Kan ngn radera mitt inlägg ? Eller hur gör man? :)

AnnaMariaK
2014-03-08 14:14
#5

Snälla, det Du har beskrivit här ovan är ett misshandelsförhållande i början.

Först förminskar han dig och senare börjar han att slå dig. Jag har varit med om detta och hört andra fara illa också på liknande sätt.

Om jag var i dina kläder skulle jag lägga benen på ryggen fort som attan från honom. Styrkekramar 🌺

Cireea
2014-03-11 21:27
#6

Låser tråden på TS begäran


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Annons:
Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: