ny här
Hej alla. Vill berätta min historia, och få ert stöd för jag behöver det. Jag träffade min dåvarande pojkvän i början av-11. Vi bor i samma stad men hade aldrig träffat honom innan och visste inte vem han var. Vi dejtade nog i en månad innan det blev "vi" och jag svävade på moln. Jag såg inga varningstecken. Tänkte inte på att alla dessa öl förekom dagligen. Han hade ett himla stort kontrollbehov av mig och isolerade mig ganska så bra från omvärlden. Vi flyttade aldrig ihop ( som väl var) men han ville oftast att jag och min dotter skulle va hemma hos honom.
Nu vill jag bara skriva kort annars blir det för långt, men han utsatte mig dagligen för psykisk misshandel och det har även varit fysisk. Jag kämpade för vår kärlek in i det sista, men omständigheterna gjorde att jag var tvungen att lämna honom i somras. Jag var så ledsen. Med mina fina vänners hjälp har jag lyckats att komma tillbaka ganska så bra och har även gått och pratat hos kvinnojouren.
Det svåra nu är att för en månad sen, efter nästan 2 månader helt utan kontakt så hör han av sig. Lyckas med att linda mig runt sitt finger och vi börjar träffas smått igen. På hans villkor som det alltid har varit. Jag är dum och berättar om alla mina känslor för honom och nu total ignorerar han mig. Jag visste om det, men ändå så mår jag så himla dåligt nu och vill bara hata honom. Jag är glad att vara ifrån honom men ändå sitter jag här med alla blandade känslor och är så ledsen. Jag vill hitta styrkan till att gå vidare, att börja ett nytt liv. Och bli starkare och om han skulle höra av sig igen att jag inte gör samma misstag.
Jag är tacksam för allt stöd jag kan få.
/ S
if he does not make you feel good when he is around but you are still remembering your nice feelings of love then you have go to make a decision. Leave and work on the illusionary left over feelings from those very first months before he showed himself for real. Time heals everything,, cut off all your ties with hm and find someone else when you are ready. The thing you need to do is to delete his number and messges till he gives up. and its so good that he is far away.
Hej trasigsjäl,
jag har liknande upplevelser som Du, men på den tiden hade jag ingen erfarenhet och ingen självkänsla, därför blev min relation 18 år lång och slutade med total utarmning av min själ.
De känslor Du har för honom härstammar inifrån dig och har inget med honom att göra. Det är Du som gör honom bättre än han är. Allt det goda Du ser är en spegelbild av dig själv. När vi är kära projicerar vi vårt eget på den andra personen, vi ser egentligen inte vem den andra är. Därför blir vi så häpna när denne visar sidor som vi inte kunde i vår vildaste fantasi föreställa oss. Och så länge vi inte förstår sambanden kommer vi att hoppas på att den andra ska se oss och återgälda vår kärlek.
Snälla, ha inga illusioner, ta hand om dig själv på alla sätt. Låt inte denna person göra dig illa mer.