Annons:
Etikett06-sexuella-övergrepp
Läst 2176 ggr
moonii
3/25/13, 9:10 PM

En historia...

Hon sitter i bilen och är på väg hem. Hon är arg, ledsen och förvirrad. Hon kämpar för att hålla tårarna inne. Hon vill gråta, ute i skogen, där ingen hör eller ser. Hon vill skrika ut min ilska. Hon vill sparka på träd, hugga i dem med den vassaste kniven.

Men hon får inte släppa tårarna. Tårarna kommer avslöja att något är fel och kommer få hennes mamma att fråga vad som har hänt. Och inte skulle hon kunna berätta det. Hon skulle skämmas något så fruktansvärt om hennes mamma fick reda på det. Det här är hennes hemlighet. En hemlighet som hon aldrig kommer kunna berätta för någon.

Hon känner mig smutsig. Hon vill duscha, skrubba mig ren. Skrubba bort varenda cell som har rört honom… Han, som våldtog henne.

Detta var en hemlighet som la en stor tyngd på hennes axlar. En tyngd som sänkte henne för varje dag och fick henne att gråta för varenda liten skitsak som hände. En hemlighet som hon tillslut inte orkade bära ensam på längre. En hemlighet som hon sedan berättade för sina närmsta vänner . Sina närmsta vänner som inte ville prata om det, som ifrågasatte henne och förmodligen önskat att hon inte hade berättat det för dem överhuvudtaget.

Men hon klandrar dem inte. För hur ska man kunna veta hur man ska reagera när man får reda på att ens kompis har varit utsatt för våldtäkt eller sexuella övergrepp? Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska säga eller göra. Precis som Ruben Östlund skriver i Dagens nyheter, och jag citerar

’’Vi föredrar att titta bort, önskar att någon annan kunde reagera och hoppas på att kunna ta oss därifrån innan vi själva blir alltför inblandade.’’

Men vet ni vad? Det är just detta, att titta bort, att inte vilja bli inblandad själv utan hoppas att någon annan kan ta det ansvaret, som känns som ett svek. – När man väl har samlat till sig mod och vågar berätta för någon man litar på, så vill dem inte höra, eller så blir man ifrågasatt. Det känns som att behöva gå igenom allt en gång till och lägga ännu ett smack skuldkänsla på sig själv.

För hon kände skam. Hon kände rädsla. Kände att hon fick skylla sig själv. Skylla sig själv, för det någon annan hade gjort mot henne.

Tänkte att kanske hade hon varit för otydlig? Kanske förstod han inte när hon sa nej? Kanske trodde han att det var normalt att någon skakar av rädsla och gråter av smärta när någon tar ens oskuld?

Men varför ska hon behöva skämmas, över något hon inte har gjort?

Annons:
AnnaMariaK
3/26/13, 9:04 PM
#1

Uppriktigt sagt så finns det alldeles för många fega personer som tittar bort eller byter ämne när någon berättar om övergrepp de blivit utsatta för, alldeles för många som vill slippa bli "inblandade". Jag kan bara inte identifiera mig med sådana utan skulle vilja ruska om dem och fråga "vad är det för fel på dig som reagerar så här? är du sjuk i huvudet?" Jag tror nämligen att det inte är normalt att reagera på detta vis, då är man empatibefriad och kanske själv har något man försöker dölja. Kanske själv blivit utsatt för övergrepp som man har trängt bort, eller bevittnat något och inte reagerat, eller också själv utsatt någon annan för övergrepp. Det finns liksom ingen ursäkt för att vara okänslig.

Civilcourage är en bristvara, tyvärr…

moonii
4/17/13, 9:32 AM
#2

Ja tyvärr är det verkligen så :/

Jag ska hålla ett tal i klassen om just detta. Ni som har något att tillägga eller vill komma med åsikter är väldigt välkomna att göra detta.

spinning lad
4/21/13, 12:18 AM
#3

Du är oehört stark som ska tala om detta inför din klass.Var bara säker på att du orkar göra det..Jag avskyr människor som bara tittar bort och är så Fega att de inte pallar bry sig när andra far illa..Jag har vittnat i rätten för andra om bla misshandel,hot och vårdnadstvister.

Tyvärr så har min egen mamma ifrågasatt mig och utryckt, varför måste du alltid lägga dig i..

Feghet och obefintligt Civilcourage är vidrigt..

Lycka till och hoppas att det går bra..Du är Modig…..

Upp till toppen
Annons: