Annons:
Etikett10-när-ska-jag-gå-vägen-tillbaka
Läst 2509 ggr
[dagdrommarn]
2012-09-03 18:44

Är så trött på mina tankar!

Det är över två år sen nu som jag kom mig ifrån mitt ex och vår skadliga förhållande. Men jag går fortfarande och ältar varenda dag över vad han sa och gjorde, börjar bli trött på mig själv och mina tankar. Jag vill kunna släppa det och bara se det som gammalt groll som inte är värt att lägga mer energi på, har redan offrat tillräckligt känner jag.

Vet inte om jag är extra vaksam nu på grund av detta men jag letar hela tiden efter dåliga signaler hos min nya kille. Han kan klicka helt för ingenting och skrika mig rätt i ansiktet och ta sönder saker så han skadar sig själv.

Sist det hände skulle vi se på film en fredagskväll men han hade plötsligt tappat myshumöret. Han satt bara och suckade och suckade där brevid mig i soffan medans jag såg på myrornas krig på skärmen..Jag har verkligen tålamod men efter ett tag känner jag att detta är ju bara patetiskt så jag sa i vanlig lite skämtsam röst "sluta nu vara barnslig, kan vi inte börja se på filmen" då flippade han ut, skrek i mitt ansikte, slet sönder sina hörlurar och öste en ipod i golvet som jag hade köpt till honom. kändes mest kränkande det kanske… hur som helst, nu passar jag alltid på vad jag säger bara för att han inte ska brusa upp sig. han är otrevlig mot andra människor med, vilket gör att jag inte vågar vara mig själv med dom när han är närvarande. Jag vet som sagt inte vad som är normalt, om jag ska vara orolig eller bara behöver tänka annorlunda för att jag ska kunna trivas mer med honom. Vi har det ju väldigt kul och 75% av tiden jag spenderar med honom är ju bra.

Hjälper det verkligen att prata med någon?Jag ringde kvinnojouren en gång men mådde sämre efterår..Eller ska man börja med boxning och få ur sig lite frustration?=) På något sätt måste jag ta mig ur, byggde t.om med ett gömställe igår. Jag sa till min kille att det var en koja men i själva verket är det ett krypin där jag känner mig trygg för bara jag kan slinkra mig ner i hålet..sjukt beteende…

Annons:
Diantha
2012-09-06 15:08
#1

Jag känner igen känslan ,, har medlidande .

Kan du så ta dej ur ..

Sagalilla
2012-09-16 18:40
#2

Låter inte bra, detta måste du prata med honom om och dina tankar allt är normalt. Det låter inte som du har bearbetat det du varit med om med en proffessionell person som jobbar med kvinnor som varit utsatta. man kan inte bearbeta på egen hand.

Meditation är läkande,men bearbeta händelsen är nödvändigt.

stor kram

Sagalilla
2012-09-16 18:43
#3

har träffat en psykiatriker på psykiatrin som jobbar med tjejer, kvinnor som varit utsatta sexuellt, psykiskt eller fysiskt. De vet vad de sysslar med. en sån person skulle jag önska att du träffade.

läs mer på www.tuvaforum.se

där finns många svar!

<3

[dagdrommarn]
2012-09-17 18:23
#4

Det hade vart väldigt skönt att prata med en sån person.får se om jag kan få till det. Jag har aldrig pratat med en proffessionell person ang detta.Jag ringde kvinnojouren men jag kände mig bara dum efteråt.Menar verkligen inte att tala illa om kvinnojouren men hon tyckte det var värre att jag hade vart med om våldtäktsförsök men det var inte anledningen till att jag ringde eller mådde som jag gjorde. ska kika vidare på tuvaforum nu,tack<3

Sagalilla
2012-09-21 15:21
#5

mm jag hoppas du kan träffa någon som vet hur man skall hjälpa i din situation VAR tydlig med vilken hjälp du vill ha och med vad!! Att söka hjälp för psykisk smärta är lika viktigt som att söka hjälp för en bruten arm eller en allvarlig sjukdom. Det är så fruktansvärt viktigt och alla som vågar söka den hjälpen är så himla modiga och starka! Så känn dig inte dum, utan tvärtom känn dig stark!

Jag ser upp till dig och alla andra som vågar ta tag i sina svårigheter och söka hjälp med sånt som man behöver hjälp med.!!!

Stor kram!

Chumagia
2012-11-24 20:53
#6

Ta dig ur det nuvarande förhållandet och försök bearbeta dig själv..

Din tanke om boxning (oseriös eller seriös) är i och för sig rätt bra. Tror att det är bra att hålla på med en sport eller aktivitet så att man får "rå om sig själv" så att säga.

Ett förhållande ska inte alltid vara kul.. men att skrika någon i ansiktet är inte okej.. Man ska kunna diskutera i normal ton och inte brusa upp för minsta lilla.

Annons:
AnnaMariaK
2012-11-25 11:51
#7

Så där började mitt långa stormiga och destruktiva förhållande. Det första slaget dröjde 3 år, men det fanns många tecken innan dess.

Med facit i hand borde jag dragit långt tidigare och inte först efter 18 år och mycket psykisk misshandel, men också örfilar, sparkar mm.

Alla slår inte på en gång, utan det är en "spiral" som utvecklas.

Jag hade en väninna som flyttade 2 veckor efter första bråket och gick aldrig tillbaka fast hennes sambo lovade "guld och gröna skogar". Jag beundrade hennes fasthet. Hon var förälskad i honom, men tyckte att hans dåliga uppförande var så graverande att någon fortsättning skulle det inte bli. Och ändå hade de precis köpt en fastighet tillsammans och pratade om att gifta sig.

Vi är olika. En del kan förlåta vad som helst, andra respekterar sig själva mer än någon annan. Jag börjar tro att för kvinnor är det bättre att inte vara den förlåtande parten. Jag har sett i min omgivning att de kvinnor som värderar sig själva högt har också snällare män än vi andra.

Upp till toppen
Annons: