Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 1909 ggr
exigo
2012-04-07 22:55

Jag. En misshandlad

jag finner mig väldigt villrådig. Jag har levt med misshandel så länge så att jag inte ser det själv. Dessutom så är det väldigt subtilt, undertryckt och väldigt djupt underliggande.

Barnen har börjat säga ifrån rejält, och nu när dom snart är vuxna så finner dom sig inte i misshandeln längre, utan säger ifrån. Det handlar om psykisk misshandel, om många års nedsättande kommentarer, om att bli straffad med avsaknad av närhet och ömhet. Om att hela tiden vara rädd för att komma hem därför att man inte vet vad man möter där hemma. I många år så har jag skyllt på psykisk sjukdom och besvär, helt enkelt omedvetet (och ofta för andra medvetet) hitta på ursäkter för att jag blir behandlad som jag blir och för att jag tillåter mig själv att må som jag mår.

Men andra har sett. Andra har frågat. Barnen är ledsna. Och för ett drygt år sedan blev jag mycket svårt sjuk, kanske på grund av pressen här hemma. Jag tror i alla fall att det var en bidragande orsak till min sjukdom.

Just nu är jag som en hund som stryker omkring, som en misshandlad hund som fått för mycket stryk. Jag vet inte längre vad jag ska göra, det blev bättre direkt efter mitt insjuknande, men nu börjar problemen komma tillbaka. Tillsammans med misshandeln. Det värsta är nog att jag gått in i en offerroll. Precis som en hjärntvättad som inte kan tänka fritt och hyser känslor och desperat försöker få bekräftelse och vinna deras godkännande.

Som det är nu så kommer jag snart att dö. Men det vill jag inte. För jag vill bli gammal och se mina barn, men det kommer jag inte att göra om mitt liv fortsätter som det gör nu.

Hjälp mig. vart söker jag hjälp. Kommunen och vårdcentralen finns inte tillhands. Dom har inte resurser. Jag har frågat.

Vad ska jag göra? Jag klarar inte det här på egen hand.

Annons:
exigo
2012-04-07 22:57
#1

För information så är det min hustru som misshandlar mig. Och barnen…

yvonnel
2012-04-08 00:01
#2

#0

Likaväl som det finns kvinnojourer så finns det faktiskt mansjourer också. Du kan säkert hitta någon kontaktlänk om du Googlar på mansjourer. Inte helt omöjligt att det finns något här på iFokus.

Om jag hittar något så återkommer jag på denna tråd.

Ratlings
2012-04-08 10:17
#3

Försök kom i kontakt med mansjourer och ta dig och barnen därifrån. 
Varken du eller barnen kommer må bra sålänge ni stannar kvar!

// Lise
When nothing goes right, go left!

exigo
2012-04-11 22:59
#4

Tack för tippsen

[trollskogen]
2012-04-23 11:19
#5

Tänker på dej ,, jag sitter i samma båt .

AnnaMariaK
2012-04-23 13:18
#6

# 0

Be din läkare att ge dig remiss till en samtalsterapeut. Säg att det är bråttom och att Du håller på att gå under.

Annons:
exigo
2012-04-28 23:31
#7

Hej. En uppdatering av vad som händer.

Jag har försökt få kontakt med en terapeut på vårdcentralen, men det är stört omöjligt att få tider som fungerar alls. Min grabbs kompisar och skolkuratorn har sett att något är fel och börjat fråga. Han lär väl säga som det är snart… Mina kompisar och bästa vänner har reagerat på hur jag mår och peppar mig att söka hjälp.

Min mrs jagar mig med blåslampa… Och situationen blir allt mer ohållbar.

Problemet är att man till slut blir som en missbrukare. Eller man blir en medmissbrukare. Jag lyssnade på ett föredrag om missbruksproblem på en chefs kurs, och jag grät innombords för jag kände igen mitt liv sååååå väl. Bortsett från att det inte finns några droger inblandad.

Så där står jag än… Stampande…

Tack för erat stöd…

AnnaMariaK
2012-04-29 07:51
#8

Bra att Du tar tag i ditt liv. Men varför är det ingen tid som passar hos terapeuten? Vad är det för annat än din hälsa som Du känner dig tvungen att prioritera?

Jag skulle sätta min hälsa i främsta rummet om jag kände att jag höll på att gå under. Vänta inte tills Du har fått nervkollaps eller hjärtinfarkt. Då blir vägen tillbaka mycket längre. I värsta fall ingen…

Ta väl hand om dig!

exigo
2012-05-03 01:38
#9

Tack #8

Jag har redan varit där. Jag fick en stroke för drygt ett år sedan, men som tur var tog den inte så hårt. Och den tog inte minnet. Men det komplicerade saker en hel del…

Upp till toppen
Annons: