Annons:
Etikett09-stöd-hjälp-terapi
Läst 1840 ggr
Searchingmoonwolf
2011-11-27 16:31

Inge professionell hjälp längre...

Jag vet att det är många inlägg skriva av mig just nu, men jag är inte rädd för det. Jag vill på nåt sätt få ut mina tankar och känslor.

Jag är så arg och besviken på alla parter som lämnar mig utan professionell hjälp. Om jag inte går till den privata sektorn så klart… Har inte pengar för det. Jag har ren gått det som staten ger åt en. Dessutom har jag fått från ett sjukhus (psykiatersidan) att betala för ett och ett halvt år. Det tog slut i midsommar för ett år sen. Så allt som allt har jag haft sex år med terapi och alla parter (på den professionella sidan) tycker jag har fått tillräckligt ,nästan för mycket terapi.

Nu har jag äntligen börjat reagera på ett annat sätt än tidigare, om en jag har reagerat tidigare. Jag har börjat bli arg, jag är ledsen, jag är förvirrad, jag är besviken, jag är här - och jag har igenstans att gå o tala om dessa känslor och problemen som kommer med.

Många myndigheter vet om vad som jag har varit med om och hurdant mitt förhållande är med mina föräldrar, det står i deras journal. Det hjälper inte. Jag har fått den hjälp jag kan få och kanske kan i ett senare skede söka på nytt och se om jag då skulle få hjälp. Myndigheterna säger bara att jag ska söka mig till stödgrupper (som är jätte sällsynta här), söka forumar på nätet och/eller gå till en privat psykolog/terapeut. Gaaah!!! GråterSkrikandes

Jag har som sagt börjat vara på ett engelskt forum och så här, plus att jag har fått en jättedyr (med remiss) femton gånger till en psykofysioterapeut. Har gått fem gånger ren. Den här hösten är jättejobbig och jag har jättemassor på gång, som direkt eller indirekt har med missbruket att göra.

Jag känner mig lämnad av de personer som borde veta hur jag ska gå vidare!

Det var det.. en liten del av min story…

KRAM!

Annons:
Lumos1
2011-11-27 18:35
#1

Att "nekas" vård är hemskt!

Har själv stått utanför psyket med pappa och pojkvän i handen och krävt att få en plats.

Inte roligt att behöva be om hjälp, redan där känner man sig liten-

Men har lärt mig lite, overall your on your own out there!

Så är det!

Men har man tur, finns det personer vid ens sida som kan hjälpa en!

Och det finns guldkorn där ute, mitt är en social sekreterare som öppnat dörrar för mig som ALDRIG hade öppnats annars,,

Ibland har man tur och hittar ett guldkorn bland vårdcentralens kuratorer som kan hjälpa en framåt!

Men tyvärr måste man vara tydlig med vilken sorts hjälp man vill ha..önskar så folk kunde läsa av mig bättre så jag kunde få "rätt" vård men dom kan inte det. Så jag får själv framföra väldigt tydlig mina behov och vad jag önskar.

Men det kan gå, prova nya vägar kanske nya personer annan sorts terapi?

Jag tycker me det känns tråkigt att vissa "försvinner" i mellan åt..hatar dom för att dom försvinner.. men dom gör ju inte det, det bara känns så!

dom finns kvar, och det kan finnas nya där ute som kanske kan hjälpa dig mer?hoppas fu förstår hur jag menar:) Kram

Anonym21
2011-11-29 01:39
#2

Att det ska vara så är ju hemskt.. Att bli nekad vård, man vet väl bäst själv hur man själv mår?

Nej, försök att stå på dig och ge dig inte.

Sagalilla
2011-11-30 14:26
#3

Ge inte upp förrens du fått den hjälp du verkligen behöver och vill ha!!! Ibland kan det ta lite tid, men det är absolut värt det i det långa loppet. Se till att ge dig själv tid att vila nu när du har det så stressigt och tungt <3

Searchingmoonwolf
2011-12-10 19:11
#4

#1 Du har juh oxå varit med om hemska grejor. Usch att ni oxå blev nekade vård. Sånt borde inte få ske…Du har så rätt i vad du säger, att man är ensam när det kommer till kritan. Tyvärr.

Visst finns det guldkornen, bara man skulle själv oxå hitta dem. Är så tacksam för dem som hittad en eller flera såna och blivit hjälpt på vägen. Skrattande

Du säger en jätteviktig sak här, att man måste vara tydlig med vad man egentligen vill ha hjälp med. Jag vet själv att jag vill ha/behöver en person att tala med (behöver inte vara en psykolog). Bara det är face-to-face kontakt så att jag får "tala med gester". Jag kan helt enkelt inte bara tala med rösten. Den är inte tillräcklig när jag inte ibland hittar orden…

Vad menar du med annan sorts terapi? Allting kostar… =o(

Men det kan gå, prova nya vägar kanske nya personer annan sorts terapi?

KRAM!

Searchingmoonwolf
2011-12-10 19:14
#5

#3 Det är kanske där ett litet frågetecken finns; vad jag vill och vad jag behöver. Rynkar på näsan Lättare sagt än gjort att ta det lugnt måst jag erkänna.

Tack annars för alla svar jag fått!
Sköt om er alla! KRAM

Sagalilla
2011-12-10 19:36
#6

Viktigt med sömn och bra mat framförallt, gå till närmaste vårdcentral och få ut sömntabletter om  du inte kan sova och så. Om man inte får sova blir man mycket svag, och ät rikitg varm mat och hoppa sånt me socker i, för socker kan ställa till det i hjärnan också, så man blir tröttare. Ja hoppas verkligen du kan finna ut vilken hjälp du behöver och vill ha, det kommer du nog komma på efterhand, en sak i taget. Stor kram

Annons:
Hawknestgrove
2011-12-11 12:25
#7

Sluta genast med den där dyra specialistvården. den där….

psykofysioterapeut. låter humbug bara ordet. Det enda de kan och vill är att skinna dig på pengar. Låt bli! Du betalar för din vård via skattsedeln. Altl annat är totalt bortkastat. Hur kan någon inom vården rekommendera något sådant?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Searchingmoonwolf
2011-12-11 13:20
#8

#6 (((Sagalill))) Jag vill inte ta sömntabletter för det gör mig så fruktansvärt dåsig hela följande dag. Plus att svårigheten att sova har med min fibro till en del att göra. Hmm… Lättare sagt än gjort det där med sockrig mat. Maten är desto svårare med sen. Jag har absolut inget ork att försöka leta mig fram i matdjungeln vad som skulle passa mig just nu. Jag ger absolut inte nämligen upp köttätandet. Färska grönsaker är nåt som jag har märkt vi har svårt att få hem med oss, om vi inte lagar till en sallad vi äter i flera dagar. Hmm.. vi får hoppas på att nåt kommer emot en på vägen. Skrattande

#7 Hmm.. Jag måste säga att psykofysion är den andra personen på kort tid inom psykvården som förstått mig på ett annorlunda och för mig bra sätt. Visst är de mycket för att ta pengarna, men iaf min psykofysio har hittills kommit med helt bra idéer va jag kan göra. Har inget annat val än ta emot detta iom jag int får nån hjälp via skattesedeln. Eller jo, man tycker att man hjälper mig genom att ge remiss till psykofysion (vilket betyder cirka 1500 kr bort från orginalpris)… hmm.. Varför inte skulle vården kunna rekommendera detta. Tycker detta är ett bättre sätt än vad enbart fysion är, iaf där jag har gått.

Upp till toppen
Annons: