Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 3136 ggr
Honestyisdead
2008-02-29 15:22

Har du blivit misshandlad?

Har du blivit misshandlad eller känner du någon som blivit det?

Du är anonym så länge du inte skriver i tråden. Så du behöver inte oroa dig att någon kan se vad du svarat på frågan.

Annons:
AnneN
2008-02-29 23:58
#1

Jag har under hela min uppväxt blivit utsatt för psykiskmisshandel och jag känner andra som har blivit både psykiskt och fysiskt misshandlade

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

vanessa
2008-03-01 01:49
#2

Utsatt för psykisk samt fysisk misshandel med kniv. Men det psykiska var det jobiga, när jag inte längre var mig själv. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Wiizy
2008-03-01 02:07
#3

ja, i slutet av förra året. en klasskompis slog mig i magen ca: 5 ggr, med flit, och hårt.

Sen blir jag det psysikt nu kan man säga…

Liss
2008-03-01 18:36
#4

Har blivit utsatt för psykiskmisshandel nästan hela min uppväxt och även en del i mitt förra föhållande.

Känner även en väldigt när och kär som blivit fysisk och psykiskt misshandlad i förhållanden.

Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

LuckyLady
2008-03-01 19:59
#5

Jag har inte blivit Misshandlad själv men min syster blev det när jag var mycket yngre.
Dessutom har jag en väninna som blir det!
Det är tack vare henne som jag startade denna sajt.

När jag fick reda på sanningen om henne så vände jag mig till alla ställen jag kunde komma på!

Nu vill jag försöka hjälpa till att sprida den kunskap om detta ämne. Då jag har stött på en hel del okunskap.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Honestyisdead
2008-03-01 20:06
#6

Jag har inte själv blivit det heller.
Även jag har stött på detta genom en väninna. Hon är som tur är gömd nu och är ionte kvar i det, fysiskt. Psykiskt lär hon alltid vara det …

Jag var inte förstående alls till en början. Jag kunde inte fatta.
Det tog sin lilla tid, sedan började jag förstå att det inte var lika lätt i hennes sits som i min….

Annons:
vanessa
2008-03-02 00:46
#7

Hera, hon kommer att repa sig från den psykiska biten, men det tar tid. Vissa saker vänjer man sig aldrig vid, tyvärr. Men mitt självförtroende har blivit bättre och bättre år för år, och jag är tryggare år för år också. Så idag, 22 år senare, är jag människa igen, och har nog varit det i tio år. Med viss hjälp från killen som sedan blev min man. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Honestyisdead
2008-03-02 00:49
#8

Men det finns något som gör att hon aldrig riktigt kommer bli fri från det.

Vill inte skriva det här öppet. Man vet aldrig vem som är och snokar.

Hawknestgrove
2008-03-02 13:15
#9

För drygt 20 år sedan, så bröt jag upp. Det tog mig 15 år att få så mycket kurage, att jag klarade av det.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Simson
2008-03-02 14:37
#10

Jag hjälpte en väninna ur ett förhållande med misshandel av henne och son. Hon och sonen mår bra idag. Jag skulle inte bli förvånad över om den killen/maken ger sig på mig om han ser mig. Man avslöjar ju inte sådana saker om "populära" personer?! Fundersam

Själv har jag efter att ha stoppat en misshandel mellan ett sambopar också blivit misshandlad av den ena i paret och sedan förföljd. Hamnade i Svea hovrätt till slut. En lång historia. De hade inte räknat med att en ung tjej vågade säga till. Men en envis kärring från norrland med civilkurage ruckar man inte på i första taget.

Misshandlad på jobbet. Värsta händelsen någonsin.

Har just blivit hotad av frun till hantverkaren jag anlitade renovera mitt hem. Han hade sönder golvet och tyckte att jag kunde ha en matta över hålet. Jag tyckte de skulle laga golvet. Så nu vill jag höja ribban. Sänker de sig så höjer jag mig.

-> Kastrera och id-märk <-   \>^..^<   CatCrazyLady

Maja
2008-03-02 14:41
#11

Nej, men jag känner några som har blivit det.

april4
2008-03-02 18:28
#12

Ja blev mitt svar, men vill inte berätta nåt så här öppet, utan väntar till den låsta tråden. Kram på er alla. Glömde säga att jag är ny här.

Honestyisdead
2008-03-02 19:00
#13

Välkommna ska ni vara!

Annons:
skruttan31
2008-03-03 09:09
#14

ja under psykisk misshandel,,

Johanna
2008-03-03 16:08
#15

ja, psykisk misshandel under 4år, det förekom även hårda tag , puttningar m.m

sofie
2008-03-05 12:44
#16

Ja både psykisk och fysisk misshandel i över 3 år.

MIRJAMI
2008-03-15 13:07
#17

Har blivit/blir utsatt för psykist och fysiskt misshandell lite då och då…

Ceciliaolucifer
2008-03-17 00:41
#18

Psykisk misshandel & fysisk..

Lindyn
2008-03-17 11:08
#19

Har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad av en kille jag bodde ihop med under ett och ett halvt år. . .

Folk har svårt att tro det om honom. Han är ju så snäll och trevlig utåt sett. Riktigt obehagligt kunde det vara. Han kunde vara hur snäll  och trevlig som helst mot en och go, krama på en å grejor. Så kom man runt hörnet och ingen såg då "tog" han en. Jobbigast var det när man visste att ops nu är han snäll och trevlig mot mej, när kommer smällen?!

solfager
2008-03-17 20:56
#20

oja både fysiskt och psykiskt av en äkta man och en pojkvänn.

Annons:
livskraft
2008-03-18 12:05
#21

Mest psykisk men även fysiskt.

lightseeker
2008-03-18 22:16
#22

har nog inte förräns nu, när jag läser det som ni skriver här, insett att även psykiskt och verbalt misshandel, kan jämställas med misshandel. I så fall, så har jag gått igenom ett helvete även som vuxen.

Wassago
2008-03-20 00:12
#23

Kanske en annan sak för mej… Jag levde i många år i klubbvärlden, som raggare… En hel del poliser anser att det är rena julafton när dom är en fem sex stycken som kan ta med en ut på en avskild plats för att slå en sönder å samman… en gång var dom bara fyraa… om ni visste vilka krafter man får av adrenalinet när man vet vad som väntar, när dom tar på sej sina skinnhandskar å tar fram batongerna, som sagt den gången var dom baara fyra och inga vittnen, den natten tog jag ut allt mitt hat å all min hämd, två slutade som poliser, dom andra två förflyttades till en annan stad… anmälan kunde dom inte lämna in då det inte hade gått att förklara vad dom skulle ut i skogen med mej att göra.. många gånger har det hänt… Jag är än idag försikttig för att gå ut på staden nattetid, inte för "buset" dom skulle aldrig våga sej på mej utan för polisen! Beställde alltid en taxi innan jag går ut från nattklubben som får ta mej hem. Två gånger har jag knivskurits, ena gången var en kvinna… *L*

Så jag kan utan prroblem den ständiga rädsslan en del av er bär på… Tack och lov räds jag ingenting längre…

Väl mött

Rocktjejen
2008-03-21 23:26
#24

Ja först fysiskt  misshandel i ungdomen sedan fortsatt fysiskt och på det psykiskt/verbalt när man blev äldre..tyvärr håller det i sig..jag tycks dra mig till fel män ständigt..det är som om att det står "pantad" skrivet i pannan på mig..nu aktar jag mig dock för män tyvärr..men längtar så efter kärlek igen..

SusanneStromstedt
2008-03-22 12:01
#25

Min alkoholiserade far,min make och senare en sambo…

#24

Drog också till mig fel män.Det har nog att göra med att du är "beroende av fel sorts uppmärksamhet". Du måste vänja dig av med det genom att leva i celibat  ett bra tag…

Det tog lång tid för mig.

Idag, efter uppehåll på 7 år från män, har jag en underbar sambo som skulle ge sitt liv för mig.

Rocktjejen
2008-03-24 15:19
#26

#Ja det är kankse så som du säger att jag är beroende av fel sorts uppmärksamhet..Själv har jag ingen aning tyvärr..Vad härligt för dig att du träffade på rätt sorts man sen efter att du levt själv..*glad för din skull*

Faxlin
2008-03-24 23:51
#27

Ja både psykiskt och fysiskt.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Annons:
Hatasallad
2008-03-25 11:15
#28

Min kusin har blivit misshandlad fysiskt två gånger… Men jag har inte blivit det själv.

Jennie104
2008-03-31 22:31
#29

Min pappa har blivit misshandlad när han var liten :/ Det var en klasskamrat som slog hans huvud mot asfalten några gånger, han kunde dött :(

Men vet inte om jag själv blivit det, det kan ha varit av min Låtsas pappa som tagit tag i mig och skakat mig och dragit mig till mitt rum och skrikit mycket elaka saker, även knuffat mig

MimmieM
2008-04-01 03:35
#30

Yepp, hela rasket. Psykiskt och fysiskt

Carpe Diem

Kat08ja
2008-04-02 02:54
#31

Ja både fysiskt och psykiskt.

Ijin
2008-04-06 05:09
#32

Jadå… Fast ska egentligen inte säga någonting, jag slåss ju precis lika mycket…

CarolineJ
2008-04-29 13:34
#33

Ja

Simson
2008-05-02 23:18
#34

#26 "Beroende" av fel sorts uppmärksamhet? Det kan vara så att man är van vid ett mönster. Att man vet hur man skall reagera vid ett visst mönster. Att man är "trygg" för att man känner igen sig i ett visst mönster. Att man känner igen sig i elakheter för det är det man är van vid.

Som de barnen som nu "hittats" i källaren i Österrike. De trodde de levde "normalt" för de visste ingen annan verkligehet. Det är det jag menar.

Att när du fått upp ögonen att de som gör dig illa gör "fel" och att du slutar acceptera detta så gör du "rätt".

Det är svårt men det går att "programmera om" tänket…

Lycka till alla!

Jag dras också till alkoholiserade/destruktiva män (även kvinnor). Jag kan nosa reda på en på flera mils avstånd. Man skulle ha varit blodhund eller nåt istället… Flört

-> Kastrera och id-märk <-   \>^..^<   CatCrazyLady

Annons:
LimE-6
2008-06-09 06:47
#35

Jag har blivit Fysiskt misshandlad under min uppväxt.. Psykiskt misshandlad blev jag den 5 december förra året av min 1,5 år äldre "bror"! Jag ser inte honom som någon bror längre.. han finns inte i mitt liv mer.. jag ser honom då och då men ignorerar så gått det går! För att vara ärlig önskar jag att han inte fanns.. Han har förstört för mig hela mitt liv!!

Hawknestgrove
2008-06-10 00:22
#36

Ja då är det bara att klippa av. Fortsätt själv och försök att bearbeta och sedan glömma

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LimE-6
2008-06-10 00:35
#37

Jepp det är det jag gör.. så skönt att han blev utslängd från hemmet nångång i Januari!

Hawknestgrove
2008-06-10 01:24
#38

Kom ihåg att du alltid äv välkommen att berätta här. När och om du känner för det.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LimE-6
2008-06-10 01:57
#39

Tack =)

kybele
2008-06-11 11:59
#40

jag har levt i ett 3årigt förhållande då både psykisk o fysisk misshandel förekom. Men då personen gick på mitt äldsta barn,då vaknade jag upp och fort som ögat tog jag mig ur detta.. idag står jag på ganska trygga ben och har en man som försöker läka de som är skadat inombords.. de tar tid men varje dag blir jag starkare och starkare och så även min son…

Hawknestgrove
2008-06-11 15:02
#41

Grattis till dig!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
[Pancakes]
2008-06-15 01:11
#42

Är 14 år och för ett år sen blev jag ensam utsatt för gängmisshandel, alla i 16 årsåldern.

Hawknestgrove
2008-06-15 21:53
#43

Usch! Vad blev det av det? Ficik du någon upprättelse, laglig eller moralisk?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Love-
2008-06-15 23:36
#44

Tyvärr har jag blivit det aldeless för många gånger.

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

[Pancakes]
2008-06-16 01:22
#45

#43   vi tog kontakt med polisen, men inget hände.  hörde inte av dem.. bra stil.

LimE-6
2008-06-16 03:46
#46

#45 Tragiskt att jag inte bli förvånad.. =/

pernillahogbom
2008-06-18 00:24
#47

nopp.

Yuki
2008-06-21 12:34
#48

Jag blir det nästan varje dag.

Annons:
Hawknestgrove
2008-06-22 21:22
#49

#48. Finn dig inte i det. Gå!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-06-23 02:10
#50

#49 Hur tror du det skulle gå till? Jag är inte precis stark.

Nore
2008-06-23 11:53
#51

 Jag kunde inte tro att det fans så många skitstövlar i vårt sammhälle, gick in på denna sida för att kolla vad som det handlar om, o blir mer eller mindre chockad över vad jag läst.

  Men gotag inte en misshandel, den kommer att upprepas.

martdat
2008-06-23 21:36
#52

#51 Nä det kunde inte jag heller innan men det har man lärt sig både här och i verkliga livet att det är vanligare än man tror tyvärr.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Hawknestgrove
2008-06-24 23:59
#53

yuki, det finns minst två här inne, som har fått styrka härifrån att bryta upp! Du kan! Du är vacker och unik! Gå! Skyll inte på barn, för det är just för dem i så fall, du ska gå. Husdjur, som du älskar? Ja du… JAg ångrar än i dag, att jag inte avlivade dem jag hade när jag gick. Men inga förhastade grejer. Planering är det som gäller. Ofta lång.Stå på dig, för annars gör någon annan det!

 Nore, Hej! ja du, denna sida är väl fokus tyngsta. Men till tröst och hjälp för många!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-06-25 00:18
#54

Skylla på barn för att jag inte kan bryta upp…? Gunilla.H, jag är ett barn.

Honestyisdead
2008-06-25 01:01
#55

Yuki. Är det du som är i ett förhållande, eller en av dina föräldrar?

Eller är det du som tar stryk av en förälder? Svara privat om du inte vågar öppet!

Annons:
Yuki
2008-06-25 16:32
#56

Jag är inte i ett förhållande. Omg, jag har nyligen fyllt 15 år ju. Det är mina föräldrar.

Honestyisdead
2008-06-25 16:57
#57

#56 Jag hade mitt första seriös förhållande då jag var 15, så det är inget konstigt att jag frågade.

Honestyisdead
2008-06-25 16:57
#58

För övrigt finns det väl en kurator på din skola? dom kan man gå till och få snacka av sig och söka råd.

Yuki
2008-06-25 17:21
#59

Nej, det kanske inte var konstigt att du frågade. I och för sig känner du ju inte mig heller.

En månad innan skolavslutningen gick jag till kuratorn och pratade med henne eftersom jag inte orkade bära på allt själv, helt enkelt. Det blev några gånger. Men hon kan inte hjälpa mig.

Honestyisdead
2008-06-25 17:48
#60

#59 Vad sa hon till dig?

Yuki
2008-06-25 18:01
#61

Vad hon sa och vad hon sa… Hon sa väl att jag kunde gå till henne och prata när jag kände för det.

Jag föreslog försterfamilj.

I början berättade jag inte om mina föräldrar, bara att jag inte var så värst ''förtjust i min familj''.

Love-
2008-06-25 19:10
#62

#49 I vissa fall kan man inte gå därifån

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

Annons:
Yuki
2008-06-25 20:45
#63

#62 Ja.

Honestyisdead
2008-06-25 21:43
#64

Yuki: har du pratat med din mamma om det?
Jag förstår fortfarande inte om det är du som blir slagen eller din mamma eller din pappa?

Om det är din mamma som blir slagen måste du ta ett allvarligt snack med henne och säga att hon måste lämna din pappa. Att du inte klarar av det.

Om det är du som blir slagen kan du ringa BRIS. Dom är duktiga.

Yuki
2008-06-25 22:34
#65

Jag blir slagen.

Honestyisdead
2008-06-25 22:44
#66

#65 Ja, då tycker jag som sagt du ska ringa BRIS för att få stöd och råd. För det behöver du!

Yuki
2008-06-25 22:49
#67

Dem kan inte hjälpa mig.

Sen så klarar jag mig själv. Säger vi.

Honestyisdead
2008-06-25 22:51
#68

Dom KAN hjälpa. Och du är så ung, då klarar man sig inte själv.
Till du hittar annan hjälp kan du gärna skriva av dig här inne. Så får vi försöka hjälpa dig så gott vi kan.

Men vi är inte utbildade (förlåt om någon råkar vara det), och du behöver proffessionell hjälp från någon vuxen.

Yuki
2008-06-25 22:54
#69

Idag är det exakt en månad sen jag fyllde 15 år. (Vet inte varför jag sa det).

Hur skulle de kunna hjälpa mig? Jag vill bara bort, inte prata av mig, egentligen. Att prata av sig hjälper inte mig nämnvärt.

Annons:
Honestyisdead
2008-06-25 22:56
#70

Det är precis det jag menar, att du behäöver hjälp. Du ska inte behöva leva så. Därför bör du ta hjälp av ngn vuxen i din närhet, så denne kan hjälpa dig ta kontakt med myndigheter.

Yuki
2008-06-25 23:03
#71

Vem ska jag ta kontakt med då?

Dessutom har jag inte mod nog.

LuckyLady
2008-06-26 13:00
#72

# 71 Du kan ta kontakt med den lokala kvinnojouren.
Dit kan du ringa anonymt. Dom kräver inga namn och sådana uppgifter. Där kan du få prata om det bara.

Dom kommer inte neka att hjälpa till!
Även om du nu inte skulle vara kvinna/tjej så har dom kontakter och kan hjälpa dig att få hjälp.

Dom har jobbat så länge med "sånt här" så att dom vet vilka på dom olika myndigheterna som man inte ska prata med.

Lycka till.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Yuki
2008-06-26 17:02
#73

Får jag flytta då?

Hawknestgrove
2008-06-26 21:16
#74

Självklart! Om du har en sån familjesituation, som du knapphändigt beskiver, då får du ju flytta. Vi hårddrar det hela. Vi säger så här, att du en dag, vilken som helst, går in på en polisstation och säger, att jag vägrar att gå hem på grund av de omständigheter du här beskriver, då drar du igång lavinen! Men om ingen kastar en snöboll i lavinen, då händer ingenting heller. Vägra konsekvent att gå hem. Bara sitt kvar och kräv att du ska få komma någonstans där du slipper dina föräldrar, om det nu är dem du inte kan bo ihop med. OCh som Hera säger, Pm:a någon av oss Medarbetare eller Sajtvärd här inne, om du känner att du inte vill ta detta på ettt öppet forum. Då kan vi diskutera det sinsemellan och eventuellt se, om du kan tala mer öppet i den slutna gruppen.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-06-26 22:24
#75

Vem ska jag Pm:a då…? Känner ju ingen…

martdat
2008-06-27 08:22
#76

Här finns det något som heter tjejjouren dit yngre tjejer kan ringa i stället, kanske finns liknande hoss dig? sen att din kurator inget gör är lustigt, har du berättat att du är misshandlad hemma är hon skyldig att göra anmälan till socialförvaltningen som i sin tur är skyldiga att hjälpa dig. Du kan även gå till din rektorn elr en lärare du har förtroende för och be om hjälp,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Annons:
Yuki
2008-06-27 08:53
#77

Hon lovade att inte göra någonting förrän jag sa till. Kuratorn, alltså. Och lärare eller en rektor kan ni glömma att jag tänker gå till. Usch…

Men om jag får flytta, vart? Vad tror ni, vart får jag flytta? Och vad ska jag göra med Yuki? Det är min kanin. Och jag tänker inte lämna honom. Jag har ansvar för honom.

LimE-6
2008-06-27 09:52
#78

#77 Hej, jag här läst din "diskussion" här och har funderat på om det kanske finns nåt smart jag kan säga men kan tyvärr inte komma på något förutom en fråga.. Har du någon släkting du kanske kan ta dig till?

Yuki
2008-06-27 10:13
#79

Nej.

Moster bor i samma område som vi gör, och ärligt talat ät hon ingen favorit hos mig… hon gillar väl inte mig. Morbror… nej.

Förresten så gillar jag inte min släkt. Av de jag träffat.

LuckyLady
2008-06-27 14:07
#80

#74
Hera och Gunilla.H är mina Medarbetare (guldvärda)
Det är jag som är Sajtvärd här.

Hera har hand om insläpp i den privata gruppen.
Så vill du in där kan du pm a henne.
Där råder en ömsesidig tystnadsplikt. Ingen läcker ut vad som skrivs där.

Nu till ditt problem.

Har du en mobil med kamera eller en digitalkamera med datum så dokumentera blåmärken.
Kanske kan du rent av spela in med mobilen både ljud och bild.
Dokumentera är ett ledord i dessa sammanhang.

Blir du riktigt illa slagen ska du gå till en läkare och få ett rättsintyg.
Det hjälper om du någon gång bestämmer dig för att stämma den som slår dig.

Ingen har rätt att slå dig, oavsett vad du säger eller gör!

Personen som slår har två ben och kan använda dom till att gå ifrån dig om det nu mot all förmodan skulle vara du som provocerar fram våldet.

Sin ilska kan vederbörande ta ut på ett gym eller en lång joggingtur..

Vet inte vart du bor men under länkar finns länkar till båda dom stora kvinnojourerna.
Där kan du söka på din stad och se om dom har någon tjejjour.
Annars kan du vända dig till kvinnojouren.
Dom har kunskap om detta och kan hjälpa dig rätt.
Dessutom så har dom ett kontaktnät som gör att du hamnar hos rätt person från början.

Din kanin kräver du att få ta med dig! Säg som det är att den är ditt allt. Din fasta punkt i tillvaron.
Blir det ett fosterhem så kräv att dom hittar ett hem dit du får ta kaninen med dig!

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Yuki
2008-06-28 09:26
#81

Jag blir inte riktigt så illa slagen att det blir blåmärken. Alltså, ställen där jag blir slagen på kan bli lite uppsvällt och rött och så, men det går över fort. Och jag vet, jag har redan fotat det. Jag ska kanske bli jurist och vet mycket om hur man ska göra när man blir misshandlad, för att ha bevis sedan. Cool Även om det kanske inte har med saken att göra, men ändå. *Känna sig smart*

Ja. Kaninen ska jag ha med mig, annars flyttar jag inte.

Men om jag flyttar till en fosterfamilj skulle ingen vilja ha mig. Helt ärligt. Jag är 15 år och snart vuxen, och alltså väldigt stor och ingen unge. Bland annat. Så vem skulle ta emot mig?

Tack. Ska PM:a Hera nu om hon inte har något emot det.

LuckyLady
2008-06-28 12:10
#82

#81
Det är bra att du vet hur du gör!
Även om den som slår är smart och slår så att det inte blir blåmärken så fotografera och skriv dagbok.
Dokumentera allt och lite till.

Oj Jurist… då vet du vad du gör dom närmaste åren.

När det kommer till fosterfamiljer så handlar det inte längre om ålder.
Det kanske är sött att barnen är små om man ska adoptera men det har ingen som helst betydelse när det handlar om fosterfamilj.

Jag vet inte riktigt hur det går till men jag kan tänka mig att den till tänkt familjen vet om att du kommer, hur ung du är, att du har en kanin med dig, vad du har i ryggsäcken osv.

Pm a Hera du. Det har hon inget emot.
Det är hennes jobb här Flört att släppa in i privata gruppen.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Solana
2008-06-28 13:38
#83

Hej på er!

Jag blev misshandlad i ett tidigare förhållande, som utvecklades till ett rent helvete när det tog slut, blev än värre då. Tyvärr fick man inte mycket hjälp av samhället, varken från polis eller myndigheter, och det är hemskt tycker jag. Jag önskar o hoppas att det blivit bättre nu än det var då. Jag lever nu i ett lyckligt o harmoniskt förhållande.

Kramar till er därute som blir/blivit misshandlade

Annons:
Yuki
2008-06-28 17:20
#84

#82 Ja, jag vet det. Men egentligen, måste man fota? Jag vill ju inte anmäla dem eller så… tror jag inte i alla fall.

Jag tror att jag vill bli jurist i alla fall. Och jag vet att jag skulle klara mig bra, även om jag inte är den smartaste flickan man skådat… men jag är inte dum heller. Hårt arbete brukar ju löna sig.

Hur länge kan man egentligen stanna hos en fosterfamilj? Det är väl ingen som bestämmer det förutom själva fosterfamiljen? Jag vill ju inte bli utslängd… då har jag ju ingen att gå till.

''Jag vet inte riktigt hur det går till men jag kan tänka mig att den till tänkt familjen vet om att du kommer, hur ung du är, att du har en kanin med dig, vad du har i ryggsäcken osv.'' Vad menar du med det?… Förvånad

Ja, jag har PM:at henne.

Tack för hjälpen i alla fall.

Honestyisdead
2008-06-29 01:35
#85

Yuki
Du är nu tillagd i den privata delen.

Yuki
2008-06-29 10:31
#86

Ja. Tack.

Hawknestgrove
2008-06-29 15:34
#87

Bra. Välkommen. Där kan du prata mer.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Cevir
2008-07-01 00:02
#88

Jag har blivit misshandlad. Tyvärr. Det är ca 2 år sedan nu, dum som jag var anmälde jag dom inte. Än idag minns jag precis vad som hände, såren inombords läcker aldrig. :(

/ Sara & Casper

Hawknestgrove
2008-07-03 02:51
#89

Nje riktigt läker de inte. Men du har förhoppningsvis fått med dig en kunska, som du drar nytta av.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LuckyLady
2008-07-05 14:50
#90

#84
Du bor i en fosterfamilj tills du blir 18 eller äldre.
Det beror väl på socialen, fosterfamiljen och dig.

Jag vet inte hur gammal du är men låt säga att du runt 16 år.
Då tror jag till och med att socialen ordnar ett eget boende åt dig.

Min syskonbarn har bott i fosterhem och om jag inte minns helt fel så fick en av dom en lägenhet betald av soc när h*n var i 16 års åldern. Den yngsta av dom barnen har nyss flyttat från fosterhemmet då är h*n 20år. Så det beror ju mycket på dig.

Bilder är alltid bra att ha.
Skriv dagbok, kanske här eller om du väljer att skaffa en annan blogg.
I dagboken skriver du om vad som händer och publicera gärna fotona där.
Även om det bara är röda märken efter en hand.

vad du har i ryggsäcken är mera ett typ talesätt.
Tänk dig en ryggsäck som du bär med dig hela livet.
Denna ryggsäck innehåller dina livserfarenheter.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Annons:
Yuki
2008-07-06 12:51
#91

Jag blev 15 nu i sommar. Och jag vill inte bo ensam ju. Ledsen

AnneN
2008-07-06 15:29
#92

#91 om du inte känner dig redo att bo själv så är det ingen som kommer att tvinga dig heller.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Hawknestgrove
2008-07-06 17:17
#93

Hoppas det fixar sig. JAg har svarat på ditt Pm, yuki….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LuckyLady
2008-07-07 12:16
#94

#91, 92 Nej ingen tvingar någon att bo själv.
Det är en del av "programmet" dom har för fosterbarn i den här stan. Det kanske bara finns här, jag vet inte..

Börja med att kontakta socialen och tala om hur allt ligger till och ta det sedan därifrån.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Honestyisdead
2008-07-07 12:19
#95

Är man inte redo att bo ensam tvingar dom en inte. Inte här iaf vad jag vet.

Yuki
2008-07-07 13:01
#96

För i så fall tänker jag inte flytta här ifrån.

Honestyisdead
2008-07-07 13:02
#97

#96 du är bara 15, så jag tror inte det är ngn risk.

Annons:
Yuki
2008-07-07 13:04
#98

Jag undrar vad mamma kommer säga om jag flyttar.

Honestyisdead
2008-07-07 13:28
#99

Det spelar ingen roll vad hon  säger om dom slår dig! Du förtjänar bättre!

Yuki
2008-07-07 13:33
#100

Men mamma kan vara snäll. Det är pappa som har påverkat henne med sitt humör och dåliga inflytande. Han är en skithög, men mamma är i grund och botten en fin människa. Dessutom är det pappa som alltid startar det hela. Jag hatar honom. Men mamma är det annorlunda med.

Honestyisdead
2008-07-07 13:36
#101

Men din mamma måste se ditt bästa i första hand.

Yuki
2008-07-07 13:39
#102

Vad ska hon göra? Om jag bara flyttar lämnar jag min familj, min släkt, mitt ursprung… allt.

AnneN
2008-07-07 13:47
#103

Om du flyttar kanske hon får upp ögonen för vekligheten och får kraft att ta sig där ifrån hon med.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Yuki
2008-07-07 14:18
#104

Hon har inte bara mig. Hon har tre barn.

Annons:
Hawknestgrove
2008-07-09 00:04
#105

Och bara för, att du flyttar, så betyder inte det, att du inte älskar din mamma. JAg flyttade vid 16 års ålder. Min mamma och jag drog inte jämt. Men vi hatade inte varandra för det. Vårt förhållande blev mycket bättre, när jag flyttade.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-07-09 11:09
#106

Om jag flyttar tänker jag aldrig träffa min familj mer. Det har JAG bestämt och det kan ingen ANNAN ändra på. Men jag tycker synd om mammsi.

[aspie]
2008-07-13 11:22
#107

Både fysisk och psykisk misshandel från jag var en baby. Ja t.o.m när jag låg i mammas mage. Föddes därför för tidigt

curdo
2008-07-13 11:26
#108

både fysiskt och psykiskt     och det allra värsta var att det drabbade mina två underbara barn oxå……  Idag med några år emellan så kan jag ana ljuset och fram för allt gladjas åt att vi överlevde….      kram c

Fredde83
2008-07-13 21:47
#109

#106
Jag flyttade från min familj när jag var 13 till en fosterfamilj. Jag ville inte heller träffa min "riktiga" familj nånsin mer men det ångrar jag nu. Det finns besöksförbud som gör att dom inte får komma komma i närheten av mig, framförallt min pappa. OM du vill flytta till en fosterfamilj så kontakta socialen så kan dom ordna ett boende i princip vart du vill men du måste kunna styrka det du säger. Helst placerar dom dig hos en släkting men det kan du välja själv. Problemet kan ju vara om dina föräldrar förnekar att det finns problem, det är därför du måste ha bevis för det du säger.
Jag har läst igenom det som sagts här och ser inte direkt nån som har vart med om flytt i den åldern så om du vill kan du alltid prata med mig som faktiskt gjort det du vill göra.

Hawknestgrove
2008-07-14 01:35
#110

Se där, du fick råd! även om du inte tar till dig just nu, så vet du, att det finns folk, här inne, som du kan prata med som har gått igenom det samma som du.Du är inte ensam!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-07-14 18:42
#111

#109 Jag är ju stor. Ingen kommer att vilja ha mig.

Och nej, jag vill inte flytta till någon i min släkt. Min moster har fullt upp med sin familj och morbror med sina problem, och om jag ska vara ärlig är jag inte så förtjust i dem, även om jag inte heller ogillar dem. Helt neutralt alltså.

Och om jag inte kan bevisa nåt, vad händer då? Måste jag bo kvar då? Och medan socialen utreder det, måste jag bo hos min familj då?

Och om man får en fosterfamilj, får man ''bestämma'' något? Jag vill bo runt Stockholm, där jag går i skola… och jag gillar Stockholm. Och får jag ta med mig mitt husdjur, min kanin? Jag tänker inte lämna honom i alla fall, när han är den enda jag har. Om man kan slippa det så vill jag hamna i en familj där de inte är religiösa, och i alla fall inte så strikta gällande sin religion.

Annons:
Fredde83
2008-07-14 18:57
#112

#111

Det blir ju såklart svårare om du inte har bevis eftersom då har dom ju ditt ord mot din familjs. När jag flyttade till fosterfamilj fick jag ett eget rum, jag hade regler att gå efter o sådär men annars var det som en vanlig familj. Jag fick bestämma att jag ville flytta till en annan kommun. Husdjur brukar du kunna få ta med, jag kan inte tänka mig att odm ska gnälla över en kanin. Religion vet ja inte hur dom gör med faktiskt men det går ju alltid att fråga soc om det.

Yuki
2008-07-14 19:24
#113

Jag vill inte bo i samma kommun, tror jag. Bara det är i eller runt om Stockholm…

Fredde83
2008-07-14 19:29
#114

Som sagt, det får du nog prata med soc om. Problemet kan ju vara att om du byter kommun kanske du måste byta sola och sånt oxå.

Yuki
2008-07-14 20:56
#115

Men om jag pratar med socialen får ju mina föräldrar reda på det. Jag vill ju inte det.

Hawknestgrove
2008-07-15 02:34
#116

Men de komer ju att märka att du flyttar,eller hur? Ingen kan tvinga dig att umgås med dem. Jg tjatar ändå att du ska ringa BRis. Du kommer att få veta, vad som gäller fördig rent juridiskt. det är säkert mer än du tror….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
2008-07-15 11:41
#117

Jag vill inte.

Sockerbubbla
2008-07-15 13:17
#118

Psyksisk misshandel

Annons:
[Tassy]
2008-07-19 04:52
#119

både psykisk och fysisk misshandel vid ett flertal olika tillfällen.

Linda79
2008-07-20 15:21
#120

Jag har blivit misshandlad av min styvfar när jag var 9-13 år. Han flyttade senare ut efter att ha misshandlat min mor också. Jag blev senare våldtagen av två äldre (32-35 år) män när jag var 13,5 år och dessa var närstående till min mor. Sedan misshandlad och våldtagen av en före detta då jag var 17-18 år. Sedan har jag blivit psykiskt misshandlad av mitt första familjehem, flyttade till ett annat pga det. Jag har inte pratat så mycket om detta då jag har lämnat det bakom mig nu och alla händelser har gjort mig starkare och fast besluten att ge mina barn en så trygg uppväxt som möjligt och att se till att dom inte själva hamnar i dessa förhållande som jag gjorde.

Ljus och kärlek till alla själar härinne…

fettmedkevlar
2008-07-20 19:24
#121

Yuki, jag flyttade hemifrån när jag var 15 för jag blev misshandlad av min far. Kontaktade socialen som fixade lägenhet, pengar till mat och hyra.

bruksschafrar.blogspot.com

Medarbetare på Brukshundraser.ifokus.se

Hawknestgrove
2008-07-20 19:24
#122

Du har en styrka, som är få förunnat, Linda. Bra att du delar med dig

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Alecsandrala
2008-07-21 23:32
#123

jag har blivit fysikt misshandlad. ingen tid jag vill tillbaka till

Yuki
2008-07-22 11:42
#124

Vågar inte…

Hawknestgrove
2008-07-23 14:24
#125

Yuki, du ser, att även en liten, som #121 kunde. Ta kanske kontakt med henne/honom via Pm! Det finns inget som heter att det inte går, utan att man ens har provat. Du är ung, jag vet. Men livet kommer att visa dig, att du alltid kommer att stå i en valsituation. Alltid! Se det så här. Kan du ha det värre än du redan har det? Då har du ett val. Då stannar du. KAn du inte ha det värre? Då har du inget att förlora. Det är läskigt, att stå på hopptornet och titta ner. Men är du simkunnig, så vet du innerst inne, att du kommer att klara dig. OCh är du inte simkunnig, så finns det massor av folk, som kan lära dig simma….Men du måste tala om att du inte kan simma först!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
IngridAisu
2008-09-02 18:50
#126

Jag har blivit det. Jag blev det flera gånger på min förra skola, och hemma i familjen. Jag har även blivit skuren och mordhotad med kniv :S

Yuki
2008-09-02 18:53
#127

#125 Jag kan inte det.

zmulan
2008-09-02 19:07
#128

Har blivit psykisktoch fysiskt misshandlad.

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

Tatsja
2008-09-02 22:33
#129

Ja, både psykisk och fysisk misshandel sedan jag var 3 år

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: