Annons:
Etikett08-varningssignaler
Läst 15436 ggr
LuckyLady
4/20/08, 2:11 PM

Vadå varningssignaler?!?

Tja tanken är att ni ska kunna dela med er av era erfarenheter.

Nu när ni tittar i backspegeln.

När skulle ni ha gått?

Dom som slår är ju oftast väldigt manipulativa.

Slår med ena handen och gråter krokodiltårar en sekund senare.

Här kan vi samla upp alla varningssignaler.

Så att dom som tror att dom är misshandlade men inte riktigt vet om det är så kan läsar här.

Jag vet av erfarenhet att det finns många som faktiskt tror att ett förhållande ska vara så och att han slår henne är helt okej.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Annons:
SweGizmo
4/20/08, 6:34 PM
#1

en varnngssignal är när killen faktiskt börjar fråga ut en bara för att man var ute och slängde sopporna…eller liknande som inte tar lång tid. Kontrollbehov kallas det…

Min blogg: SweGizmo.se

Hawknestgrove
4/20/08, 8:52 PM
#2

Eller när han börjar lägga sig i vad du har på dig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LuckyLady
4/21/08, 12:13 AM
#3

Två bra varningssignaler!
Flera??

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

AnneN
4/21/08, 12:54 AM
#4

När han får gå ut på helgen med sina polare, men du får inte gå ut med dina vänner utan att han börjar klaga

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Ijin
4/21/08, 1:49 AM
#5

När någon börjar bli allmänt aggresiv är väl ett tecken..

SweGizmo
4/21/08, 1:29 PM
#6

partnern ringer stup i kvarten när du är ute. svarar man inte så blir det ett jävla liv när man kommer hem.

Min blogg: SweGizmo.se

Annons:
AnneN
4/21/08, 1:54 PM
#7

Och en extremt stark varningssignal är första slaget, sparken, knuffen eller hotet.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Hawknestgrove
4/21/08, 8:32 PM
#8

Ja, det är då man ska GÅ!!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Lindyn
4/22/08, 6:07 PM
#9

Frågor som varför har du det där på dej? Vart ska du? Hur länge blir du borta? Jag hämtar dej? Varför står den där och varför gör du så, gör inte om det!? Vrid hjulen inåt när du parkerar, är du dum i huvudet. . . Så ska det inte stå, ta bort dina j-vla skor! Vem är det? etc etc

En ganska så skarp varningssignal som jag ignorerade var att det var många runt om som försökte varna mej.

Sen som ni andra säger första knuffen borde ju ha varit en varning, men icke, han hade ju aldrig gjort så förut. Lovade att inte göra det igen. Chi fick jag. . .

MIRJAMI
4/26/08, 1:46 AM
#10

En varningsignal som jag borde ha tagit på mera llvar var när min sambo misstänkte mig för otrogenhet när jag hade råkat åka med en kollega i samma bil från en kurs och jag var gravid i femte månaden. I samma bil satt även denna kollegas fru, vilket jag sa till min sambo. Ett tag så var han ute och kollade alltid om jag var där jag hade sagt och en gång så såg jag han och då så vinkade jag bara och såg jätte glad ut och fortsatte att prata med mina vänner. Efter att jag började ge igen lite så slutade han spionera på mig, men det kom nya saker istället.

kybele
5/7/08, 12:10 PM
#11

en varnings signal är när mannen/kvinnan börjar isolera dig lite fint från vänner och anhöriga och säger de personerna är inte bra för dig,en annan är när han gör saker och sen viftar bort med att tål du inte skämt.. som hälla saker över dig eller säger dumma komentarer om din person…

martdat
5/12/08, 10:07 PM
#12

när han ringer till jobbet varge dag,,, bara för att kolla vad man gör, att han tar tiden på hur lång tid det tar att handla och sen misstänker att du vart otrogen för att du hamnat i en lång kö på ica,,,, backspegeln,,, ja jag har förträngt det messta sen min dåvarande sambos tid,,, i backspegeln så borde jag nog ha gått när jag helt plötsligt inte fick hänga med längre till folk, när han ville att jag skulle sitta själv hemme och vänta,,,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

maggan47
5/12/08, 10:56 PM
#13

när han klagar på allt du gör, inför människor, och nedvärderar dig, fortfarande inför publik, och aldrig håller på dig, om någon klagar, utan bara tycker det är okay, alltid du som är knäpp, dum i huvudet etc, sakta men säkert tycker du också, att allt är ditt fel, om du gjort det eller det annorlunda, så….men så är det inte vishetens Gudinna Maggan47

Annons:
kybele
5/12/08, 10:59 PM
#14

#13.. min ex höjde mig till skyarna bland folk…. men efter dom gått.. fick man äta upp de.. så de kan även de vara en varning.. förhöjning av din person i andras närvaro

Hawknestgrove
5/12/08, 11:05 PM
#15

Ja kybele, ett typiskt exempel på madonna/horakomplexet.

 Jag var också väldigt högt i rang offentligt. Ingen fick skada mig elelr prata skit om mig. Men vad som hände, när dörren stängdes om oss, var en annan sak…

 Skratta clown, så ingen ser att du gråter……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LadyinBlack
10/29/08, 5:36 PM
#16

Isoleringen behöver inte vara en öppen sak! Plötsligt har du folk mot dig, som du aldrig gjort något ont!!! Jobbet blir påverkat, men du fattar noll.

Han älskar stå i centrum!!! Oavsett vad du pratar om, så kommer han in på sig själv.

I början säger han säger de saker, som du alltid drömt om, att någon ska säga!!! Han aldrig träffat en så sexig och intelligent kvinna,  som du. Har du tex fula ben, då är just sådana ben hans favoritben.. Osv osv Sakta mattas det av, mitt X höll dock på tesen "Du och jag mot hela världen!" in i det sista. Jag trodde honom!!!!!!

De tål ej man drar upp problematik med andra!!!!! Även typiska kvinnoproblem!!

Kvinnoföraktet!!! Ibland dolt!!! Även om du inte utsatt direkt av honom, utan indirekt, så går du på tå..

Din värld börjar rasa bit för bit!!!

Deras magiska charm!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

LadyinBlack
11/1/08, 9:39 PM
#17

Kom på ännu en sak. De har ofta "råkat ut för kvinnor, som behandlat dem illa"!! Därför skyller de, sin svartsjuka på det, om de inte kan få den se ut som omtanke..Eller båda delar.. Psykopater blandar och ger ur kortleken..De är aldrig ärliga! Men kan ge sken av vara godheten själv. Hur falskt det skenet är, det upptäcker man en dag på olika sätt..

Hawknestgrove
11/2/08, 5:02 PM
#18

Ja halledudane mej… Det är sååååå synd om dem och den sista idioten är aldrig född, så alltid är det nån stackars kvinna, som går på det……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hyacintia
11/16/08, 2:26 PM
#19

när han pekar ut dig inför andra och vill visa att det finns andra som kan vara intresserad av honom,t ex på en fest där han kan få andras uppmärksamhet.

liee
1/12/09, 12:32 AM
#20

en varningssignal ja mmissade var att ja aldrig fick träffa hans familj eller vänner. Han ville ha mej inlåst och tyst visade det sig, visste ingen att ja fanns frågade ingen var ja var eller vad ja gjorde. . .

Annons:
UlrikaG
3/4/09, 2:24 AM
#21

De flesta signaler jag "ignorerade" är uppskrivna här, men det fanns även andra.

Jag fick inte prata i telefon ensam, han skulle lyssna.

Han läste allt jag skrev på nätet. Han sparade all logg på datorn och dubbelkollade så jag inte ljög om vad jag gjorde, var det något han inte tyckte stämde, visade han loggen och "höll förhör" i princip.

Han hämtade mig om jag skulle någonstans.

Han tvingade på mig tårgas, utifall jag skulle bli överfallen (även om jag skulle ta en promenad på dagen).

Jag fick inte gå ensam till affären.

När jag var arbetslös ringde han hem en gång i timmen, svarade jag inte efter tredje signalen kunde det hända att han ringde tills jag svarade, vi "pratade" då vidare om detta när han kom hem.

Han hämtade och öppnade all min post.

Han övertog ansvaret för att betala mina räkningar.

Han gömde min bankdosa.

Han sade upp mitt mobilabonnemang och gav mig ett kontantkort. För ekonomin…..

Han fördröjde mig när jag skulle till läkaren eller annat, så jag missade tiderna.

Han ifrågasatte allt, från valet av storlek på mjölkpaket till valet av tv-program.

Bytte jag kanal när han kom in i rummet, fick jag genast frågan varför. Detsamma gällde datorn, om jag stängde ned ett fönster eller bytte sida.

Det är småsakerna som gör det, dessa ständiga frågor.

"Min" varningssignal jag vill varna för, blir att tänka till om man blir ifrågasatt för det lilla. "Varför bytte du kanal?, vart skall du gå? vem skall dit? vad skall du göra nu? varför svarar du inte? se på mig när jag pratar med dig? vem ringer du till? vem ringde? vad ni pratade länge då? vad har di gjort idag? varför svarade du inte när jag ringde? jag ringde flera gånger, vaarför ringde du inte tillbaka?

En annan stor varningssignal är att de under gräl häver ur sig elakheter, riktiga vidrigheter som att använda dina komplex mot dig, dina svaga sidor. Eller håller med i en överlägsen ton, upprepar allt du säger och vänder det senare emot dig.

Hawknestgrove
3/4/09, 4:13 PM
#22

Ulrika, dina råd är guld värda. Hoppas att många som är drabbade läser……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

skuggspel
3/6/09, 9:45 AM
#23

Jag har lärt mig detta lilla tankeknep;

Skulle jag vilja ha min lillasyster i denhär situationen?
Skulle jag vilja att hon blev behandlad såhär?
Om svaret är nej ska jag inte heller vara här.

(Självbevarelsedrift, så lätt på pappret och så svårt i verkligheten…)

Hawknestgrove
3/6/09, 6:51 PM
#24

Ja ett bra sätt att fokusera bort från sig själv och se sig själv ur ett annat perspektiv.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

.m.m
8/22/10, 12:51 PM
#25

putt. denna borde vara klistrad längst fram.

Hawknestgrove
8/26/10, 12:28 AM
#26

det fixar vi!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[dagdrommarn]
11/24/10, 12:16 AM
#27

Har inte läst igenom alla inlägg noga men delar med mig några av mina tecken..

*killen skickar i ena stunden kärlekssms för att 5 min senare skicka hatsms.Samma om man ligger och pratar snuttigull och sen smygande börjar bli förhörd vilket resulterar i utskällning

*Oavsett Vad man än säger, gör eller har på sig så är det Fel och diskussioner tar aldrig slut om man inte ger efter.

*Han kollar alltid mobil och mail och ändrar man lösenord till facebook eller mail så är man otrogen och det blir hus i helvete

*Han säger högt att han hatar alla människor som inte är som honom

*hade före jag träffade honom varit med om ett våldtäktsförsök, och det vände han till att det var mitt fel och jag tror/trodde honom

*han försöker övertala en om att göra sexuella saker som man verkligen inte vill göra-"vårt förhållande hade varit mkt bättre då"

*han hotar med att vända sig till ens egna familj och tala om hur fruktansvärd människa man är(pff lycka till)

*han gör slut och ber en att aldrig mer höra av sig för att sedan terrorisera en med sms och samtal som säger hur jävla falsk och hemsk man är som inte hör av sig(?!)sa att det var ett test för om jag älskade honom

*Efter vart så blir han mer och mer hårdhänt, hotar och ja…då stängde jag ute honom för gott..vill inte veta hur det hade slutat

Får nog sluta här annars blir inlägget för långt=P Men snälla tjejer, kvinnor o män!Så fort ni känner att er partner manipulerar eller inte accepterar dig för den du är, var stark och gå!!Det är så lätt att bli hjärntvättad och vifta inte bort om era vänner och familj försöker prata med er om detta, man blir själv blind när man är förälskad…

Annons:
Hawknestgrove
11/24/10, 12:17 AM
#28

ja de rosa solglasögonen är tyvärr  på för länge…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Busangardens
12/12/10, 1:28 PM
#29

När hans föräldrar säger att när han blir arg så hejdar han sig inte och lägger heller inte av förrän han är helt tömd på energi. Då borde jag ha gott och för alla andra, borde gå då.

Hawknestgrove
12/12/10, 1:31 PM
#30

ja i synnerhet när det är HANS föräldrart som säger det….. Föräldrar brukar ju ta sina egna ungar i försvar….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

bzzzz
1/21/11, 9:37 PM
#31

Ok detta låter knäppt men måste de innebära ett misshandelsförhållande när dessa saker inträffar. Om en av dessa grejor sker regelbundet men inget annat är det misshandel då. Själv inträffar de flesta av de grejor ni har tagit upp här mot mig. Bestämmande av kläder, luktar illa och liknande kränkningar. Skjutsar mig ibland inte alltid men när han vill skjutsa mig får jag inte säga nej. Får inte träffa nån av hans vänner för de skulle inte förstå mig. Pratar illa om min familj och mina vänner. Jag gör fel saker, jag säger fel saker. Jag andas snart fel. Det här med att han ska skjutsa mig dit jag ska inträffar allt oftare.

Hawknestgrove
1/21/11, 9:39 PM
#32

#31… det du beskriver verkar illavarslande…….inte bra….. inte alls….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[dagdrommarn]
1/21/11, 9:45 PM
#33

#31 det första jag tänkte när jag läste ditt inlägg var bara "nej nej nej det där låter som att det går riktigt åt fel spår"…nu vet jag inte allt, för hur mkt får man plats i ett inlägg men som det låter så skulle jag vara väldigt vaksam.För mig skriker det kontrollbehov från hans sida och det är lika dumt som det låter…

bzzzz
1/22/11, 9:09 AM
#34

Jag lämnade honom för ett par år sedan, vi bodde då ihop men då visade han väl en liten mer aggresiv sida. Slog sönder saker och hotade med diverse saker. Men det var ju mitt fel alltihopa och jag trodde verkligen på det oxå. Tror fortfarande på det. Sen underlättade det inte att alla i omgivningen sa att jag hade träffat världens underbaraste kille och han ska du hålla fast vid. Trots att jag nyss berättat vad som händer innanför väggarna. Har kontakt med psykiatrin och det är inte nu förrens efter 6 år med samma historia som det börjar tro på mig och det är en människa som tror på mig som jag träffat nu. HOn trodde inte heller på mig i början men nu verkar det som hon tror på mig. FÖr jag är ju bara en hispig människa. Typ. Det hade till och med familjesamtal med mig fast det ska man inte ha med denna typ av förhållande. Det var en fruktansvärt kränkning när han satt där och fick mig låta mer psyksjuk än vad jag är. Och vilket helvete han hade det med mig. Jag var ju så kontrollerande för jag lät inte honom få någon insyn i ekonomin. OCh att jag skulle släppa över ansvaret till ekonomin till honom. VIlket jag vägrar för jag är livrädd för att hamna hos kronofogden och jag litade inte på honom. Vet vilket helvete man kan få om man får betalningsanmärkningar då jag har nära släktingar som har det. Men han hade full insyn i våran ekonomi men det han ville var att om jag vägrade lämna allt ansvar till honom så skulle jag lämna varenda kvitto till honom. VIlket jag oxå gjorde på slutet och fattades det nån kr så vart det ett jäkla liv. Det jag skrev i tidigare inlägg är vad som händer nu. Men fan detta låter ju helt sjukt och jag har trott att det varit mitt fel alltihopa. Och jag som gjort fel. Besviken på samhället och på medmänniskorna är jag som inte ställer upp när man behöver det. En sak som är säker är att jag kommer ställa upp nästa gång en kompis behöver mig. För just nuhar jag några kompisar som har stannat under denna tid och de accepterar en totalt. Det har liksom jag upplevt liknande saker. En del värre och en del lite mindre. Och dessutom börjar detta nätverk utökas. Har träffat en del tjejer nyligen som har genomgått samma sak.

Annons:
Hawknestgrove
1/23/11, 1:17 PM
#35

jättebra……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Eija
4/6/11, 2:54 AM
#36

varningsignaler är ju när någon börjar isolera dig från vänner, familj o bekanta, ja t o m håller koll till ditt jobb…det kommer smygande som att "jag kan inte vara utan dig"…älskar dig så mycket..håller handen hela tiden, klänger….sen blir det mer o mer tillsägelser, frågor, förhör…

DAGS O DRA…vänte inte på slagen för dom kommer…..

Hawknestgrove
4/6/11, 1:34 PM
#37

eija bättre kan det inte sägas…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

tokmulle
5/5/11, 11:33 AM
#38

o herre gud.. Det här vill jag inte se. inte alls. Felet är ju för fan MITT?! Jag väljer fel sambos, jag söker mig efter kontrollenarnde partners, som ett återupprepande utav barndommen. Bara jag kan återfå min tro på mig själv, så kan jag väl stå upp för mig själv, väl?!

jag vill inte se det här. Jag kan förändra. VÄL?! kamleonten vill hitta sin rätta färg, kameleonten vill sluta tassa på tå (som ett minne från barndommen i dysfunktionell familj)

Nog blir allt bra bara jag fått hjälp att finna mig själv och min styrka?!

// TokMuLLe

"Det finns alltid ett val till"

Hawknestgrove
5/5/11, 2:29 PM
#39

felet är aldrig ditt o du blir illa behandlad. men vissa människor har tydligen väldigt lätt att hamna i fel fålla, så är det bara. De är  egetnligen på tok för snälla…

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

tokmulle
5/5/11, 3:48 PM
#40

i mitt fall handlar det nog inte om att "vara för snäll", utan ett omedvetet sökande efter det som jag är van vid från min barndom, där fostermodern använde psykiskt våld (och fysiskt då och då)

Just den här gången skrämmer det mig än mer, då jag gick in i förhållandet med en så stark tro att jag äntligen funnit rätt man, att jag nu inte skulle packa min väska och fly igen. Flykten ar slut, trodde jag. Men jag fortsatte likförbaskat fly, från mig själv. Jag föll in i kameleontbeteendet illa kvickt (meberoenderollen), och nu, två år senare, har jag sett sidor jag inte vill se.

Just det där om att inte fly igen, gör att jag fortsätter. Har en kontakt m psykolog (förlossningsdepression, förklädd sådan, då det är mer än bara den, samtidigt) men blir eventuellt vidareslussad t vc. Tror på något vis att bara jag finner min inre kärna, min styrka och min tro på själv igen, så blir allting bra. Då kan vi kanske mötas på halva vägen?

Är sådana tankar, sådant beteende, vanligt i sådana här relationer?

På något vis tror man ju ändå att det är man själv som är alldeles för blödig och tar illa vi d sig av struntsaker. Det går ju inte bevisa något! E ju bara mina ord som finns som bevis..

// TokMuLLe

"Det finns alltid ett val till"

Hawknestgrove
5/5/11, 4:37 PM
#41

ja då är det ju svårt, för detta är ju ett problem som även ligger på ett rent professionellt plan….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
emmamf_2
6/18/11, 12:16 PM
#42

Han jag levde med som slog mig.

Började med att få bort mig från mina kompisar att dom va inga riktiga vänner dom va falska jag hade det bättre utan dom.

Han frågade ut mig om jag hade jobbat varför det tog så lång tid att komma hem.

Om jag pratade med någon varför jag gjorde det att jag inte fick prata med den personen.

Skulle bryta ner en att man inte passade i visa kläder för man såg för tjock ut m.m

Och en gång när jag va hos min mamma så kom han ut för hålla koll på en att man va hos sina mamma och inte gjorde massa annat.

Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:27 PM
#43

Jag hade ett distansförhållande med en kille från utlandet där det förekom psykisk misshandel. Tack vare uppmärksamma kompisar som märkte att något var galet så jag tog mig ur skiten relativt tidigt, men jag undrar än idag hur det hade fortsatt om vi hade flyttat ihop…

Det klassiska tecknen som övriga har beskrivit här uppe är att han hade åsikter om ens kläder (kort kjol och urringat var no no), smink, vilka man umgicks med, vilka man addaded på Facebook osv. En gång när man var på jobbet och han använde min dator hemma så gick han in på mitt facebook-konto för att kolla vilka jag skrev med. Jag insåg det sedan på kvällen då han frågade vem en kompis var som jag skrivit med…

En annan grej jag minns var att jag skulle på bankett och jag nämnde att det förmodligen skulle bli dans efteråt med sin bordsherre. Det kunde han inte gå med på- "du ska fråga mig om lov först om vem du får dansa med"…

En annnan sak var att han satte upp regler för hur länge man fick vara ute på kvällen, och det utan att först diskutera det med mig (dsv han beordrade mig). "Du ska vara hemma senast kl 01:00 på natten, jag vill inte vara tillsammans med någon som är ut och ränner sent på nätterna". Det var aldrig tal om att han var orolig för min säkerhet, utan mer att han inte trodde att jag kunde hantera fulla killars uppmärksamhet. Det som var mest kränkande var att han tog upp det framför två tjejpolare som var på besök, - jag och Åsa har bestämt att Åsa ska komma hem senast kl 01:00…Han själv däremot kunde vara ute sent rätt ofta och dricka med sina polare…

Andra tecken var att han kunde bli sur om man någon gång nämnde ett ex, eller pratade generellt om "you guys"…- "Du ska prata om mig, inte andra etc"…. När han blev han sur, vilket jag inte alltid förstod av vilken anledning, kunde han undvika mig en hel dag tills jag fick komma krypandes och fråga vad det var som var fel.. För det var alltid jag som gjort något fel, aldrig han. Genom att undvika mig fick han makten och jag blev den underordnade….

Ett fjärde tecken var att han var aldrig nöjd. Han tyckte ofta att jag kunde anstränga mig mer för honom, ha städat och fint när han kom, ge han ännu mer uppmärksamhet….

Ett femte tecken var att vår relation var relativt hemlig. Vi hade ingen status på Facebook att vi var tillsammans (jag hade "i ett förhållande" han inget) och han nämnde mig aldrig någonsin för sina föräldrar…

Tack vara all denna skit så började jag helt klart tröttna på relationen och jag tror i efterhand att det inte var så konstigt att jag blev intresserad av en annan kille när vi var tillsammans. Det hände aldrig något mellan oss (vi umgicks som vänner), men mitt ex kände på sig att något var "fel" och konfrenterade mig. Jag sa som det var och då blev han skitsur och undvik mig en hel vecka. När vi väl träffades för att prata så tog jag upp mina hur jag kände för honom- att jag inte gillade att bli behandlad på detta sätt, men det var som om han inte vill lyssna på mig…Tre veckor efter detta bröt jag med honom…

Det paradoxala i sammanhanget är vi, efter några månader isär, träffades igen och då ville jag ha tillbaka han. Tror att det har att göra med att han då visade sin mer charmiga sida, vilket var den sidan som jag föll för i början av relationen innan han började visa sina kontrollerande/svartsjuka sidor….

Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:45 PM
#44
Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:45 PM
#45

Sen så har man en annan given varningssignal- och det är hans kvinnosyn! Kvinnor ska respektera mannen, klä sig på ett sätt osv…

Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:45 PM
#46

Sen så har man en annan given varningssignal- och det är hans kvinnosyn! Kvinnor ska respektera mannen, klä sig på ett sätt osv…

Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:46 PM
#47

Sen så har man en annan given varningssignal- och det är hans kvinnosyn! Kvinnor ska respektera mannen, klä sig på ett sätt osv…

Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:46 PM
#48

Sen så har man en annan given varningssignal- och det är hans kvinnosyn! Kvinnor ska respektera mannen, klä sig på ett sätt osv…

Annons:
Blivande_doktor_åsa
7/4/11, 10:47 PM
#49

Sen så har man en annan given varningssignal- och det är hans kvinnosyn! Kvinnor ska respektera mannen, klä sig på ett sätt osv…

Delfinen
7/5/11, 5:38 PM
#50

Så mycket som jag känner igen då jag läser alla inläggen här. Blev inte fysiskt misshandlad i mitt senaste förhållande men levde i 9 år med en person som hade ett kontrollbehov och var svartsjuk.

Dom första 4 åren dålde han det väldigt bra. Lyckades på ett fint och smygande sätt manipulera och kontrollera. Om jag ville att vi skulle hälsa på vänner någon helg blev alltid svaret " inte just denna helgen snälla älskling. Har planerat att det skall vara bara du och jag" Telefonsamtal skaffade han sig info om genom att låssas tycka det var kul att den eller den ringde. Frågor som "oj vad kul hur mår han/hon? Länge sen ni hördes av? Måste ha mycket att prata om? osv.Om jag var ensam hemma en dag blev frågorna " har du haft mycket tråkigt? /Gjort något kul i dag?

Och jag sög åt mig som en svamp, lycklig över att han ville vara med mig, intresserad av vad jag gjorde etc. Så småningom tröttnade vännerna och försvann. Mitt intresse för hemslöjden uppmuntrade han vilket jag såg som possitivt men har förstått senare att det var för att han då var säker på att jag var hemma.

Efter 4 år började jag tydligt märka av hans svartsjuka. Att jag var kontrollerad och manipulerad förstog jag fortfarande inte. Med tiden blev det tydligare och tydligare. Allt av motsatta könet var mina älskare oavsett ålder. Män och kvinnor behövde inte umgås alls med varandra såvida det inte handlade om sex. Var jag i skogen och plockade bär ringde han alltid med frågor " hittat mycket bär?o Något bra ställe? långt borta? och vips var han där.

Till slut kunde jag inte ens låsa toalettdörren utan att bli ifrågasatt vad jag gjorde där. Kulmen nåddes när han efter 2 dagars gap och skrik och jag ställde ultimatum om att antingen sökte vi tillsammans hjälp för hans svartsjuka och kontrollbehov eller så fick det vara slut och jag fick svaret att han hade inga problem. Det var jag som beövde hjälp att lära mig lyda.

Jag gick och trots att resultatet blev många års helvete med trackaserier, förföljelse, smutskastning, förlusten av ett fast jobb och 2 älskade katter så vet jag i dag att jag hade inte kunnat valt något annat.

Hawknestgrove
7/5/11, 6:42 PM
#51

Tack för att ni berättar…. Så mycket som jag känner igen hos er båda sen förr….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sagalilla
8/22/11, 1:07 AM
#52

Första tecknen är att han nedvärderar sig själv och upphöjer dig,

kommentarer som hur kan du vilja vara tillsammans med mig osv, sedan vara väldigt klängig, han kanske slutar umgås med sina vänner för att bara umgås med dig, han är oerhört romantisk. En annan sida kan vara tillbakadragenhet och blyghet, att de märks en extrem osäkerhet hos honom och att det är han som är offer för allt som händer, att det är han det är synd om.

Jag berättade att jag varit med om en våldtäkt, då var det mitt fel.

kontrollernade frågor, hur många har du varit med? hur många har du dejtat? frågar om detaljer kring tex våldtäkt om man har varit med om det. han vill veta allt. annars kan han inte vara tillsammans längre.

han börjar hacka på en säga att man är en lögnare, kalla en för kränkande ord, såsom slampa, hora, prostituerad, player

börja fantisera om att man varit otrogen

när han inte tycker de e okej att man har kort på sina killkompisar, utan då har man legat med dom om man har bild på dom

gör en till någon man inte är, är man ärlig, snäll och trogen, så gör han en till en elak lögnare som man inte kan lita på och som inte är trogen utan har andra på g och är otrogen

pratar man med en killkompis så är det för att killkompisen är en reserv ifall man skall göra slut

agressivt beteende som att slå sönder en bil

säga att man själv bär skulden för alla fel han gör

när han börjar hota med att ta sitt liv

när han skär sig i handleden efter ni har bråkat, så att du skall tycka synd om honom

då han ljuger för sin familj och sina vänner om dig och börjar prata skit om dig med dem

ena stunden älskar dig upphöjer dig, för att i nästa stund säga att du är en slampa

när han säger att han blev misshandlad i sitt förra förhållande

när han säger till andra att du har misshandlat honom

när man känner att en person behöver omättligt med bekräftelse, så att man känner sig trött, de e varning!

de finns så många varningssignaler!

Hawknestgrove
8/23/11, 11:24 AM
#53

JA dessa signaler är väl synliga. Bara EN av dem borde ge så pass info att man bör lämna en sådan.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sagalilla
8/23/11, 10:48 PM
#54

ja, man blir så besviken på sig själv att man inte gick tidigare, men bättre sent än aldrig hoppas jag!

Hawknestgrove
8/24/11, 1:53 PM
#55

Kärleken är ju tyvärr blind och om den ser, så har den rosafärgade glasögon

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Sagalilla
9/3/11, 12:03 AM
#56

När han frågar om du är bi, för att man tydligen har tittat på hans syrra väldigt mycket :s

Sagalilla
9/3/11, 12:04 AM
#57

När någons beteende och person blir så ologiskt att man inte hänger med eller fattar vad som händer….

Sagalilla
9/3/11, 12:06 AM
#58

Jag blev så arg på dig för du alltid vill kramas när du vill bli sams, du får inte vara så klängig när jag är arg, för då blir jag ännu argare..

Sagalilla
9/3/11, 12:15 AM
#59

" DU LYSSNAR ALDRIG PÅ MIG, DU JATAR BARA OM DITT EGET HELA TIDEN OCH BRYR DIG INTE OM DET JAG SÄGER"

Et jättebra exempel på nåt som inte går direkt över gränsen, ord kommentarer, kritik, som inte går över gränsen. Livsfarligt! Jag trodde på det, ansträngde mig till det yttersta för att ge honom feedback på allt han sa för att visa att jag var intresserad av allt han sa. De kändes som jag försvann och bara han fick prata och ändå hjälpte det inte. Jag fick höra det igen och även hans kompisar började skriva det till mig, att jag ju aldrig har lyssnat på vad han ahde att säga:(

Sagalilla
9/3/11, 12:18 AM
#60

så säger han att du går in på så personliga saker och klagar på, jag säger aldrig nåt sånt om dig, jag ger dig aldrig kritik för den du är, bara för vad du gör

mawilh
9/25/11, 10:32 PM
#61

Får en klump i magen av allt jag läst…

Förtod för två och ett halvt år sedan att ja borde gå…Om ett par veckor får jag min lägenhet.."2 1/2 år har jag stått i bostadskö….

Mitt råd till andra:Följ din första kännsla…Dra därifrån!

Någon skrev om krokodiltårar…-Tro inte på dom!

Dom ber om förlåtelse hela tiden och har alltid någon bra bortförklaring till sitt handlande.Den bästa är väl-Det är ju du som får mig sån här gumman…Hade du inte svarat mig på det viset…eller hade du inte sett så sur ut…eller hade du inte skrattat då…..eller hade du inte lagt dig i så där..eller den mest vanliga kanske…-om du kunde betee dig mer som en kvinna ska…

Nu börjar mitt nya liv och jag önskar er som är kvar i skiten, lycka till med att ta er ur det

Tips:-Ställ er i bostadskö nu med en gång!   Förvånad Kram

Hawknestgrove
9/27/11, 2:06 PM
#62

Jättebra råd mawilh. Detta är något som alla tvehågsna borde läsa flera gånger om dagen…

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
mawilh
9/27/11, 2:24 PM
#63

tack#62..ett annat råd är att börja sätta undan pengar…

Allt i lägenheten va hanns..då mina saker aldrig behövdes,för vi skulle ju alltid vara med varandra….gå inte på det!

Samtidigt som jag ställde mig i bostadskö,började jag sätta undan pengar..

Det är jag glad för idag,kommer att ha råd att köpa både möbler och tv mm

Hawknestgrove
9/27/11, 3:26 PM
#64

ja, det behöver itne vara stora slanten. För att starta om , så kan man komma långt på secondhand.  Försök lägga undna en hundring i månaden, eller smygköp sånt du  absolut behöver den dagen du flyttar, typ husgeråd. Förvara hos någon god vän du kan lita på.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Zabbio
11/10/11, 1:27 PM
#65

Hade en väldigt go och snäll pojkvän. På många sätt.

Gick när han envisades med att jag klädde mig slampigt (jeans, vit långärmad  polotröja och svart väst/skjorta?), sminkade mig slampigt (färgar ögonfransarna..), hade hängbröst, kunde inget om datorer (det kan jag iofs köpa då det är hans specialämne i princip, jag kan sätta igång dem och surfa..) och en del annat.

Pratade med honom om det och berättade hur det kändes, men han slutade inte.

Nu har ju även jag en ganska rå humor (speciellt när jag får såna kommentarer) men skillnaden är att jag letar efter positiva saker också, och är noga med att de jag skämtar med förstår att det är skämt. Om de inte ler lite eller om de verkar besvärade så slutar jag (och frågar ofta om de tog illa upp ifall det finns tillfälle). Men lite skämtsama gliringar som går åt båda hållen behöver ju inte vara fel.

I vilket fall, jag bröt efter ca en månad. Eller vi bröt i samförstånd. Han var osäker på sig själv och ville förminska mig för att känna sig trygg - det hjälpte inte att jag försökte stärka hans självförtroende istället. Kanske det bara gjorde saken värre, vad vet jag? (så har jag uppfattat det iaf)

Men jag vet ju inte om han hade blivit en psykisk misshandlare eller inte, kanske hade han så småningom slutat och mognat (rätt ung). Kanske hade det aldrig blivit mer än små irriterande kommentarer som jag inte kan ta på allvar ändå. Men jag hade ingen anledning att ta reda på det. Vi är fortfarande vänner, har inte mycket kontakt men chattar ibland och han hjälpte mig med min laptop för ett tag sedan. Han är egentligen snäll, jag tror att han kan mogna lite när han flyttat hemifrån och smakat på livet, fått bättre självförtroende när han märkt att han klarar att ta hand om sig själv. Men vi två funkar nog inte ihop.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Hawknestgrove
11/10/11, 9:29 PM
#66

#65 Vad bra! Troligen så har du hjälpt både dig själv och honom nu. Han  kanse kommer att växa och förstå att man inte gör som han gjorde och du klarade dig undan med bara blotta förskräckelsen

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Kalendula
12/3/11, 12:50 PM
#67

Jag skulle ha gått med en gång, efter första dejten.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Delfinen
12/7/11, 12:26 PM
#68

Jag skulle ha gått mycket tidigare än vad jag gjorde. Men såg inte alla varningssignaler. Insåg inte att något var fel. I dag kan jag inte förstå det.

Vet inte om hans sätt och metoder är vanligt bland den här typen av män eller inte.

Var sambo med en man som jag i dag vet var sjukligt svartsjuk samt hade ett enormt kontrollbehov. Inget av detta märktes något av dom 4 första åren. Han var enormt duktig på att dölja det, manipulera på ett vis som gjorde att jag inte förstog någon ting.

Några exempel på hur det kunde vara är:

I början av vårat förhållande hade jag fortfarande många vänner men varje gång jag föreslog att vi skulle åka  och hälsa på någon av dom fick jag alltid svaret….(citerar) "inte denna helgen älskling, hade planerat att det skulle vara bara du och jag och äta gott och hitta på något kul."

Han visade ett stort intresse för mitt största intresse då som var hemslöjd och stöttade och puttade för att jag skulle hålla på med det.  Jag insåg inte då att han hade inte det minsta intresset av det jag gjorde utan att det handlade om att han då fick mig på hemmaplan och visste vad jag var, gjorde etc.

Hade jag varit hemifrån, träffat en kompis, pratat i telefon var han alltid possetiv, tyckte det var kul, undrade i förbifarten om vi gjort något kul, om kompisen hade haft något kul att berätta osv. Och vips så visste han hela koversationen steg för steg.

Saker som frissan, smink, nya kläder tyckte han inte var viktigt. För jag dög så otroligt bra som jag var. Han tyckte jag var SÅ fin och älskade mig utan allt detta.

Jag köpte allt med hull och hår, trodde blint på att det handlade om kärlek, intresse för vad jag gjorde, att han ville delta i min värld och liv.

Efter dom 4 första åren började jag smått se hans svartsjuka. Men den var på ett plan så den var  "accepterande"  i min redan söndermanipulerande hjärna.

Vi var tillsammans i 9 år och var först det sista året som jag började ifrågasätta hans svartsjuka som blev mer och mer okontrollbar för honom. Även hans kontrollbehov. Nästan alla vänner var borta, träffade ingen och gjorde inget utan att han var med.

Det som fick mig att  vakna var då han efter 3 dagars gap och skrik över att jag skulle ha varit otrogen och jag ställde kravet att antingen sökte vi tillsammans hjälp för hans svartsjuka eller så var det över. Det svaret jag då fick blev " jag har inga problem, det är du som behöver hjälp med att lära dig lyda"

Hur vanligt är det att männen aggerar på detta viset?  Att i stället för elaka, kränkande och nedvärderande ord använder totala motsattsen för att få psykisk grepp om någon?

Kalendula
12/7/11, 1:41 PM
#69

Det är mer vanligt med att människor aggerar på det sättet än man tror. Jag skriver människor. För kvinnor är likadana i sitt sånt beteende. Fast dom går mer bakom ryggen på mannen för att manipulera.

I grund å botten är det en enorm osäkerhet som dessa människor har att kämpa emot i sina inre. Så dom behöver verkligen hjälp.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Annons:
AnnaMariaK
12/9/11, 10:08 PM
#70

Jag känner igen mig i mycket som skrivs här. Jag har överlevt en 18 år lång destruktiv relation som slutade i tingsrätten.

Sedan 10 år är jag ensamstående och har ett bra liv som jag har skapat undan för undan. Tidigare trodde jag att jag måste ha någon som bekräftar mitt värde som kvinna. Idag mår jag toppen och utvecklar mina vänrelationer, har barnbarn, katter, orkidéer, spelar instrument, fotograferar och har ett bra jobb som jag kan försörja mig på. Jag har ett rikt liv.

I början efter separationen avstod jag medvetet från att söka efter någon man, eftersom jag var rädd att dra till mig en likadan som min f d. Nu när jag trivs med mitt liv är jag inte angelägen att söka efter någon. Om jag hittar någon bra livskamrat så är det okej, men inte en förutsättning för att få ett bra liv.

Så mitt råd är att se till att du skapar det liv du vill ha, oavsett hur du blivit behandlad tidigare. Det finns inga prinsar på vita hästar som kan rädda dig från ett trist liv. Hemligheten finns i dig själv. Där finns allt det goda och vackra du önskar av livet. Innan jag skildes trodde jag att mycket av det goda i relationen kom genom den andra och stod ut med det onda för att inte mista det goda. Jag hade fel. Jag såg gott där det inte fanns något, då jag hade benägenhet att förväxla mina önskningar med verkligheten. Han hade inte de fina egenskaperna jag tillskrev honom.

Han har en ny kvinna som han förstör livet för, men precis som jag hoppas hon att kunna förändra honom, stackars tjej.

Om relationen känns begränsande, om han kontrollerar dig, om din självkänsla minskar då vet du att du behöver ta hand om din person NU. Inte om en vecka eller efter nyår. Ju längre du är i detta desto mer programeras du att stå ut med kontroll, smärta, självförakt. Du blir en slav till slut, kuvad, underdånig, osjälvständig.

AnnaMariaK
12/9/11, 10:48 PM
#71

Och en sak till. Tala inte om för honom att du ska lämna honom. Han kanske vill göra allt för att du inte lämnar honom, t o m vill döda dig. Lämna honom i tysthet och se till att kontakta dina gamla vänner så att du inte känner dig isolerad och lockas att tänka positivt om honom. Aktivera dig, gå i terapi, börja en kurs som intresserar dig, återuppta någon hobby m m.

Hawknestgrove
12/11/11, 12:30 PM
#72

Dlefinen, sicket klavertramp han gjorde!!!! MAn kan undra hur dum han egentligen var, som avslöjade sig på det sättet….LYDA……. Nä grattis till att du är fri!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Delfinen
12/11/11, 1:40 PM
#73

Hawknestgrove……på ett sätt är jag fri i dag, på ett sätt inte.

Det är nu 8 år sedan vi separerade. Tiden efter var nästan värre än tiden i förhållandet. Jag fick flytta närmare 40 mil, säga upp mig från ett fast jobb, omplacera 2 katter som jag älskade och som jag sedan dessutom fick veta senare fick ett helvete första tiden.

Förlorade nästan allt jag ägde efter flytten p.g.a ett svin till hyresvärd och på allt detta fick jag inte vara ifred för mitt ex. Sist  han hörde av sig var för drygt ett år sedan.

Är ännu inte säker på att det är över, slåss med flaschbackar, samvetskval för mina katter, ibland ett starkt hämndbegär,kan hoppa högt om jag inte känner igen mobilnummer som ringer etc. Så jag vet inte om jag kan säga att jag är fri ännu då jag fortfarande har dessa känslor och reaktioner.

AnnaMariaK
12/11/11, 6:02 PM
#74

Delfinen,

även jag har haft liknande bekymmer efter min separation. Mådde skitdåligt i flera år. Men till slut bestämde jag mig för att göra mitt liv värt att leva. Jag har gått i samtalsterapi för ett par år sedan, eftersom ältandet inte ville upphöra trots alla mina ansträngningar och i mitt arbete var jag inte alltid professionell, t ex när jag träffade på män som på något sätt liknade min f d. Jag kände mig provocerad och var kort och otrevlig.

Av terapeuten fick jag ett tips om en bra bok: "Sluta älta och grubbla", som hjälpte mig verkligen.

Delfinen
12/11/11, 10:35 PM
#75

AnnaMariaK….tack för tipset om boken. Skall se om jag kan få tag i den och läsa den. Kan nog vara till nytta både när det gäller detta och mycket annat som hänt i mitt liv.

Går inte direkt och ältar, tycker synd om mig själv etc. Självömkan är inte riktigt min grej är nog tyvärr mer åt andra hållet. Antingen lägger jag locket på tills saker hinner i fatt mig eller så lägger jag skulden många gånger på mig själv. Men skall läsa boken så fort jag får fatt i den.

AnnaMariaK
12/12/11, 8:19 PM
#76

Delfinen,

jag är inte heller den typen som vill ömka mig själv, men det finns vissa mekanismer i vårt tänkande som "rullar på" automatiskt tills man får verktyg att handskas med dem. Det är så jag fick hjälp av terapeuten och boken. Utan dem hade jag nog suttit fast än idag.

Boken finns att köpa på internet. Bra investering. När Du inte behöver den längre ger Du bort den i julklappGlad.

Annons:
[RoxannaH]
4/15/12, 9:59 PM
#77

Jag säger bara att kärlek gör en så fruktansvärt blind…

Jag fick så många signaler som jag inte brydde mig om / förstod mig på..

Jag träffade en kille 20 mil bort ifrån där jag först bodde. Jag hade precis fyllt 16 , han skulle fylla 19.

Han frågade om jag ville flytta ihop med honom då jag ville bort därifrån jag boddde, bort från alla dåliga minnen, bort från dem som kallade sig min "familj".

Så jag gav några krav till honom.

1. Jag mår psykiskt dåligt, du måste acceptera att jag har det svårt och går igenom hårda minnen mm.

2. Låta mig vara ifred en stund om vi skulle bråka, så jag får samla ihop mig innan vi reder ut det.

3. Inte lämna mig ensam, mer än nödvändigt, då jag inte klarar av att vara själv för länge.

Han lovade att han skulle tänka på det och acceptera att det var så jag fungerade.

I början var allting bra, tills 2 månader in i förhållandet. Han började klaga på att jag inte hjälpte till och städa / diska. Jag sa som det var att sedan jag var 9 år hade jag problem med ont i ryggen, och inte fått någon hjälp. Han blev sur och gick sig väg. Där var ett tecken.

Vi bråkade oftare och oftare om skit saker. Han for iväg på krogen nästan varje helg. Jag fick / kunde inte följa med. Även om det var fest hos någon kompis. Jag fick inte ta hem någon, ha någon sova över för att slippa vara ensam. Jag fick inte åka bort å vara borta.. Vi rök ihop mer och mer om det också, det slutade med att han ringde sin MORSA och hon fick försöka lösa det åt oss.

En gång rök vi ihop och han blev så förbannad så jag blev rädd. Jag sprang upp på övervåningen och stängde in mig hos mina djur. Han rusade efter och hittade mig gråtandes och blodig på golvet. Jag hade skurit mig för att försöka handskas med det psykiska för att inte ta livet av mig.

Han ringde sin morsa igen. Som i sin tur ringde min mor och frågade om det var normalt att jag gjorde så. Mamma sa att ja det är vanligt. Men hon måste sluta med det.

En gång till och vi rök ihop om att jag inte fick följa med honom på en jakt resa norrut. Och jag blev hysterisk i tanken på att de tänkte låta mig vara själv i 4:a dagar eller tvinga ner mig till min "familj".

Jag blev så hysterisk och galen så jag skar mig igen. Vi gjorde en deal till slut och jag fick följa med.

Vi rök ihop ännu en gång då han var ut på fest med jobbet, han lovade att komma hem till senast 24. Jag och hans mor skulle hämta honom. ¨Jag hörde inte av honom på hela kvällen trots att han lovat att höra av sig. Vid halv ett ringde jag och ifrågasatte vad som händer eftersom han inte hör av sig. Han blev förbannad och sa att han blir borta någon timme till.

Jag blev ledsen och satt och grät. Vid två - halv tre blev jag så knäckt att jag ringde hans mor och sa att nu får han komma hem eller så går jag ut och sätter mig i skogen någonstans tills imorgon.

Vi åkte iväg och hämtade honom och han var så full. Han blev så odräglig och elak och skrämmande.

Vi rök ihop ytterligare en gång, då vi skulle på "hemmafest" hos hans kompis morbror. Som bodde ganska nära. Typ 10 min med cyckel. Dock så kom en till av deras kompisar dit och drog iväg oss ännu längre bort. Min kille drack hembränt och blev så förbannat odräglig och stod och skällde ut mig på allt mellan himmel och jord och sa att han funderade på hur fan han kunde vara tillsammans med en sådan omogen snorunge.

När vi kom hem var jag på tur ut genom fönstret för att jag var så rädd och ledsen.

Han kom upp och drog ner mig och satt och tvångshöll mig. Han ringde dit sin morsa och sen så slog jag till honom så jag kom loss och försökte springa ut, dock hann han komma dit före mig och stack själv. Hans morsa kom och drog tillbaka mig in i sovrummet, försökte lugna ner mig och fråga vad som hänt, jag bara grät och var hysterisk, sen kom hans pappa dit. Och där höll jag på att dö kändes det som. Inombords i alla fall.

Han fräste åt mig att jag kunde ta mina saker och dra att jag inte hade någonting där att göra. Jag kunde dra åt helvete. Och han rusade emot mig och var nära på att slå till mig. Min mamma blev uppringd och fick hämta mig.. Killen gjorde slut 2 dagar innan julafton. Då hade det gått 9 månader..

2 dagar efter den värsta jul jag någonsin varit med om, satt och grät med en kompis hela dagen.. Så kom han hem till min mor , som var i Stockholm då hos mormor, och sa att om jag bodde hos mamma så kunde vi försöka igen…

Men jag bad honom dra åt ******.

Jag var så förstörd. Och då är det här inte det enda som hänt mig. Det här är bara en liten liten liten del…

Men jag var så förälskad i honom så jag såg inte allt det här förrän efteråt. NU är jag 18 och har fortfarande inte kommit över honom. Dock så är jag nu förlovad med en annan kille..

exigo
4/29/12, 12:01 AM
#78

Mycket av det jag läser här känner jag igen..

Alla vänner som jag en gång haft är bortstötta. Ingen VILL komma hit längre.. Och om någon nära vän dyker upp så smiter hon undan och vägrar prata med dom. Sedan klagar hon på hur hemskt det var att dom kom så att dom fick se vårat "fruktansvärda" hem. (Dom flesta tycker det är mysigt,,,) Min familj är välkommen, men knappt, och det är alltid ett evigt ojande om det. Hon vägrar hälsa på min familj för olika saker som hon anser om dom. Så fort jag ska någonstans så blir det en utfrågning, och helst så ska jag kontrolleras vart jag ska. De fritids intessen och sociala samanhang som jag vill delta i undviks och bromsas hela tiden. Nu har det gått så långt så att jag inte kommer ut alls. Saker som jag gör, eller inte gör, kommer tillbaka i ryggen någon gång. Helst ska jag be om tillstånd att göra något alls, och göra det hon pekar på. När jag har hög arbetsbelastning så måste jag på kvällen göra olika saker, som att laga mat åt familjan (Jag har inget emot det, jag gillar att laga mat egentligen): Problemet med just matlagningen är att det används för att få mig att riktigt knäcka mig på ett väldigt subtilt sätt. Dessutom så har jag väldigt begränsade med kraft reserver eftersom jag hade en stroke för drygt ett år sedan.  Men gör jag inte det så blir det ingen mat alls den dagen. För hon "orkar" inte.

När jag hjälper till för att göra min del av arbetet hemma, vilket gudarna ska veta att jag verkligen gör så gott jag kan i utan att räkna efter vad jag har gjort, så är det jätte bra. För att sedan få skäll för något strunt som att kopparna inte står rätt.

När jag och dottern städade och tvättade bilen inför en resa, så kom hon och hånade mig för det. Sedan ropade hon till sig dottern och uppmande henne att säga till mig att det var löjligt och onödigt eftersom bilen blir ju smutsig igen…

Sedan får man höra att man förstört hennes liv. Hennes dag. att det är vårat fel att hon inte kan umgås med någon eftersom inte huset är tillräckligt "fint".. (Det är tillräckligt "fint". Tro mig…) Att det är barnens fel att hon är sliten och har en normal mage för kvinnor som burit barn. Osv Osv Osv Osv Osv Osv..

Det är bara några axplock på vad vissa kvinnor utsätter sina barn och män för. Nu kan ju alla ha en dålig dag, och alla kan göra fel. Men när man ser ett mönster i manupilation som pågått i många år, då är det misshandel i allra högsta grad.

Och dom som lever med sådana klarar oftast inte av att ta sig loss eller göra något åt det utan proffesionell hjälp…

Ni vet. Ena handen slår, andra smeker. Så NU är allt bra! NU har dom ändrat sig. Dom ÄLSKAR fula mig. Sen… PANG!!!!! När man är som mest sårbar…

julklappen
5/10/12, 12:48 PM
#79

Ibland så kanske inte den andra partnen(det kan vara både han eller hon) vill att man ska betala sina egna räkningar t.ex.(man blir nedvärderad och han eller hon kanske säger_-det är bättre att jag gör det och det så slipper du.Fallet är att få än att tro att man inte klarar av det och få mindre självförtroende). Den andre partnen kanske säger att __jag går o handlar istället, håll dig inne istället. Jag svarar i telefonen när det ringer m.m.

Hawknestgrove
5/12/12, 6:30 PM
#80

#79 precis…. det verkar så gulligt och omtänksamt….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

exigo
5/18/12, 2:30 AM
#81

#79… Det är ju jättegullit… Men när man blir utnyttjad till ALLT sådant.. NÄR dom vägrar att betala räkningarna. NÄR dom har sett till att ALLT står på mig. NÄR dom ringer och skriker att dom ska ta livet av sig och barnen, vilket leder till att man slänger sig in i bilen och kör som en idiot dom tio milen hem bara för att finna dom skrattande åt en med svärfar och undrande varför man redan är hemma, eller man fem minuter senare finner sig gråtande på chefens kontor…?

Jag har varit med om allt det efter 18 år i skiten!!!

exigo
5/18/12, 2:32 AM
#82

Det finns många sätt att misshandla och kontrollera sin partner.. Jag sörjer med alla som utsatts för sådant…

ceccie
6/30/12, 9:04 PM
#83

Jag vet grunden till varför jag faller för killar som vill mig ont. Roten är min mammas psykiska misshandel av mig sedan jag var liten. Värre blev det när min pappa dog. Jag blir psykiskt misshandlad med ord och per sms. Hon kränker mg.

Annons:
Sagalilla
7/13/12, 8:03 PM
#84

killar som redan i början nästan bara pratar om sitt och inte frågar hur man själv har de. killar som behöver massa bekräftelse. varning!

Jandy81
7/22/12, 12:05 AM
#85

Jag mninns en sak som etsade sig fast i mitt minne för evigt.

Vi låg och pratade (trevligt samtal om allt möjligt) när han plötsligt säger: "Fresten, apropå barnen….du vet väl att om du skulle lämna mig så har du inte en chans mot mig i en vårdnadsrättegång…?"

Den meningen fastnade och gjorde att jag aldrig lämnade. Som tur var träffade han en ny och lämnade oss (mig och barnen). Jag var i sådan beroendeställning till honom både praktiskt och psykist att jag rasade totalt när han lämnade oss. Men idag är jag evigt tacksam för att det blev som det blev.

Att han gör en beroende av honom genom att han styr ekonomin är en varningsklocka. Han kanske säger "du ska inte behöva ha det skit jobbet, säg upp dig så försörjer jag oss tills du hittar nått du trivs med" o.s.v.

J

Sagalilla
7/25/12, 1:41 AM
#86

bra inlägg jandy81 !

Shamall
9/2/12, 11:32 PM
#87

En bra varningssignal är helt enkelt att:
När du inte kan vara den du var innan ni träffades, då har det gått för långt.

(inte gå ut och ragga,) utan saker som, behålla sin klädstil, prata med manliga kollegor, gå på bio med kompisen, äta lunch ensam på stan etc. eller att du måste ha bevis på allt du gjort. Då har det gått för långt.

Shamall

fitnessdea
11/4/12, 2:03 PM
#88

En lögn e ett slag.

Sköt om er o ha det bäst.

Tack.

Kram fitnessdea.

lintor
11/21/12, 10:10 AM
#89

Varningstecken på en kille är:

- att han tror att du flirtar med hans kompisar, när du bara svarar snällt på deras frågor

- tror att du kollar in alla killar du går förbi

- ändrar humör snabbt från glad/sur..  "du är bäst, i love you" plötsligt "fan vad hora du är, jävla vider"

- skyller sin svartsjuka på dåligt ex, otrohet osv.

- kallar dig hora, äckelfitta, vidrig ( sånna grova ord ska man behöva höra!)

- bestämmer allting åt dig

- låter dig aldrig vara själv

- tror att du snackar killar när du är med tjejkompisar

- snokar i all slags kommunikation, dator, mobil osv.

- tror att du är otrogen när du åker till dina föräldrar på landet

- får inte kolla facebook, instagram, sms utan att dem tycker det är dålig stil gentemot killen.

- tvingar dig att hela tiden skriva gulligt, annars blir han sur.

-låter dig inte gå på stan själv.

- Att han försöker få dig att erkänna något du inte gjort när ni bråkar. tjatar om det.

- Får svarta ögon, det är ett tydligt och obehagligt exempelt.

- skriver till dina kompisar eller familj om dig, få hjälp ang. dig antingen med känslor eller med hur mycket han "älskar dig"

- hittar på saker som inte stämmer.

- han ogillar att du sminkar dig, eftersom man gör sig snygg för andra.

- hör av sig hela tiden.

- han trycker ner dig samtidigt som han höjer dig.

Det värsta efter slag som tyder på stora psykiska störningar:

- säger att han aldrig ska lämna dig

- säger att han inte rört dig

- att han har sagt innan att han är som en krambjörn

- kan börja hota till livet

Det va lite av mina erfarenheter, man ska gå efter magkänsla för oftast så stämmer den. det är svårt att komma ur ett sådant förhållande, men med stöd av andra utsatta, terapeut, och massa peppande ord/texter. kommer vi kvinnor att växa starkare!

All styrka till alla er!

Akira-prekrasan-i-zeljeni
10/20/13, 9:58 AM
#90

När jag var 16-17 år så blev jag tillsammans med en kille som verkade fullständigt underbar, han var alltid snäll och trevlig, men efter ca. 1 års förhållande så började han förändras mer och mer.

Han började vilja ha mer och mer kontroll över mitt liv, ringde flera gånger och frågade vad jag gjorde och så vidare. 
Han började slå mig efter ett tag, men då mest i det dolda, han kunde knivhota mig i hemmet och spotta på mig, någon av alla gånger kom min granne upp och kastade ut HONOM och sa att han inte var välkommen mer.
Han kom aldrig tillbaka, förrens jag tog tillbaka honom igen!
 
Men då blev det värre, då kunde han slå mig både hemma hos mig och hos sig (båda två bodde hos föräldrarna), det började sakta övergå till att han kunde slå mig även utomhus, han misshandlade mig i skolan så jag inte kunde gå, han misshandlade mig på stan och skrek glåpord.

Efter en tid väntade jag hans barn, men eftersom att han inte trodde det var hans så såg han till att barnet inte skulle finnas. 

Alla gånger har det funnits vittnen och flera har anmält (bl .a skolan) men inget hände med det, för ingen trodde på mig (han var väldigt manipulativ), han var alltid först med att tala om att det var JAG som hade slagit HONOM, det var JAG som hade gjort si och så. Och det trodde ju alla på. Och att hans pappa är polis har ju inte gett någon fördel för mig.

«Halleluja, it's a Akira .»

Annons:
Gur4m1
10/20/13, 10:34 AM
#91

Agressivitet, alltså i proportion till det som hänt.

Att en kille blir ARG om han får veta att du bestämt dig för att äta upp hans HUND/HÄST, så förstår man ju att han blir arg (men då är DU sjuk). Men min första tanke var när mitt ex blev rosenrasande när jag kommenterade att han skulle diska disken bättre. En gaffel hade fortfarande gägg på sig och han började skrika, kasta ALL disk på golvet, kasta dem på mig osv. Han försvarade efteråt att han ahft lågt blodsocker och var trött, vilket jag köpte- för innan detta så hade vi aldrig bråkat, men det var då kranen öppnades och inte gick att stänga av längre.

Märklig kritik- han började prata om att göra slut efter att jag dukat ett bord fel (Helt vanlig måltid hemma i köket, bara vi två- inget fancy shit). När jag gjrde söta saker, lagade fina middagar eller gåvr så kommenterade han alltid att han inte skulle tycka om mig mer för att jg mutade honom. Så där var jag snäll men kändes mig som en hemsk, hemsk person som försökt muta mig in i hans hjärta. :P

När De först inser att de gjort fel, och ber en förlåta dem då de ser att man gråter och är ledsen. Sen försvinenr iväg coh gör sitt och under tiden abetar upp nåra egna tanakr och återkomme rhelt jätteupprörd och rosenrasande över ATT man gråter och mår dåligt, även efter de bett om förlåtelse. Dvs att man inte riktigt accepteratderas första försök att lugna ner en när devarit elaka och vet om detta mycket väl. Då övergår det till ilskna ord, dunkande blodådror i pannan, fräsande saliv och nedtryckande i soffan med en illrött, skrikande ansikte i mitt. Efter det vet man att killen är sinnessjuk men man kan ändå inte riktigt lämna bubblan. Man är rädd och nedtryckt, vem skulle vilja ha mig om jag inte duger åt honom, om jag gjort honom så arg så måste jag verkligen vara en hemsk människa.

Idag skulle jag lämna om min pokjvän någonsin får för sig att göra en elak sak för att "uppfostra mig". Direkt jag känner att jag inte duger som jag redan är och de vill förändra mig så får jag avsmak för den mannen. Vän eller dejt, visar mannen någon som helst våldsamma tendenser som att i ilska slå hål i väggen eller slå näven i bordet under samtal med mig eller andra- så är de ute ur mitt liv lika snabbt som det tar att säga "hejdå".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Sagalilla
1/8/14, 8:27 AM
#92

Vilka ord skall man ta i en relation?

Jag har blivit kallad för hemska saker i tidigare relationer där jag blivit misshandlad verbalt och latent med stora vredesutbrott.

Nu har jag precis flyttat ihop med min sambo, jag blev lite irriterad på honom igår för att han blev så arg när jag skulle hjälpa honom städa i garaget utan anledning, det har hänt många ggr nu att han blir frustrerad och arg utan anledning på mig tycker att jag gör saker på fel sätt, blir bara arg som ett litet barn i affären, som att han får panik. Igår blev jag som sagt irriterad av hans påhopp och tycker inte att hans frusteraton och ilska skall gå ut över mig så ofta som den gör, han ber ofta om ursäkt efteråt och skäms, men jag tycker inte det känns tryggt när det händer för ofta. När jag blev arg igår så skrek han jävla surkärring åt mig. Är det för grovt? Han har tidigare skrikit håll käften jävla idiot, men då har jag verkligen sagt till honom att han absolut inte får säga så till mig. Igår var han sur hela kvällen och fastän jag sa att jag kände de va tråkigt att han sa jävla surkärring så sa han bara att jag ju är det och skyllde ifrån sig på en massa saker. Jag sa: säger man verkligen surkärring till den man älskar och då svarade han nej.

Nu dagen efter vill han kramas, säga förlåt och är snäll igen.. men jag känner att när sånt här händer känner jag mig inte trygg.

Sagalilla
1/8/14, 8:31 AM
#93

Jag blir inte såhär frustrerad och arg med någon annan än dig säger han..

igår gick jag ut fr jag blev ledsen, när ja kommer tillbaks så säger han att han vet att jag pratat med en killkompis för att han kan kolla upp sånt. Såna påståenden tycker jag känns väldigt obehagliga, han har inte sagt så förut.

[Jordglob]
1/8/14, 10:01 AM
#94

Nej man säger inte håll käften jävla idiot eller surkärring eller låter ens ilska och irritation gå ut över en annan människa. Det är inte okej och jag tycker du ska lyssna på din magkänsla och känsla av att han går över gränsen och du känner dig otrygg. Att han säger "Jag blir inte så här frustrerad och arg med någon annan än dig" och att han visar sån svartsjuka och misstro är verkligen ett stort varningstecken. 

Du har levt i det här förr och du känner igen signalerna och efter som du redan nu känner som du gör så lyssna på dom och ta dom på allvar.

[::Vera::]
2/21/14, 12:13 AM
#95

Usch, det känns sorgligt att läsa det som ni alla har stått ut med. Och det är nog dags för mig att erkänna för mig själv att jag har blivit ganska rejält utsatt i ett antal år. Vill fortfarande gärna förtränga misshandeln och har svårt att bena ut förvirringen som det förhållandet skapade.

Den kvinnan som jag levde med har ett beteende som i många avseenden var precis så som ni har beskrivit era män + en massa projiceringar. Jag vet fortfarande varken in eller ut, vad som var vad eller varför. Frågorna har inga svar, och jag antar att jag måste släppa det.

Jag ville inte se de tidiga varningssignalerna, och då spelar det ingen roll hur klok man än är. Jag ville länge så gärna tro att min kärlek var besvarad och att den kunde läka en trasig människa. Det slutade med två söndertrasade trasor.

Gur4m1
2/21/14, 10:49 AM
#96

#95 det är SVÅRt och förvirrande när någon man öppnat sig för, älskar och trodde sig bli älskad av- börjat bete sig "sjukt". Antingne går man direkt för att man lyssnar på den inre varningsklockan (en som handlar direkt- naturligt eller av erfarenhet) eller så går man runt, lite som folk på stan, när ett brott pågår- och man tänker "men…ÄR detta sant, HÄNDEr det, på riktigt? NU? Nä jag avvaktar lite. det måste ju vara fel.. Jag överragerar kanske, jag kanske SEr fel, jag kanske har missuppfattat situationen" osv. Tills man slutligen inser att man måste agera men ibland är det försent.

Man blir helt enkelt ganska ställd när någon beter sig som ett svin, man blir shockad och det är inte allid så lätt att vare sig reagera eller agera "korrekt" för sitt eget och andras bästa. :(Ofta känner man skam när man väl inser vad man råkat ut för och att man "tillåtit det".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
2/21/14, 10:49 AM
#97

#95 det är SVÅRt och förvirrande när någon man öppnat sig för, älskar och trodde sig bli älskad av- börjat bete sig "sjukt". Antingne går man direkt för att man lyssnar på den inre varningsklockan (en som handlar direkt- naturligt eller av erfarenhet) eller så går man runt, lite som folk på stan, när ett brott pågår- och man tänker "men…ÄR detta sant, HÄNDEr det, på riktigt? NU? Nä jag avvaktar lite. det måste ju vara fel.. Jag överragerar kanske, jag kanske SEr fel, jag kanske har missuppfattat situationen" osv. Tills man slutligen inser att man måste agera men ibland är det försent.

Man blir helt enkelt ganska ställd när någon beter sig som ett svin, man blir shockad och det är inte allid så lätt att vare sig reagera eller agera "korrekt" för sitt eget och andras bästa. :(Ofta känner man skam när man väl inser vad man råkat ut för och att man "tillåtit det".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Gur4m1
2/21/14, 5:51 PM
#99

Jag vet inte om annat än tid och glömska kan få sådana minnen och känslor att blekna. Själv är det 10 år sedan i år, som jag äntigne lyckades bli fri min sambo- som betedde sig som din, men var man, så han var även, förmodligen, mer fysiskt horfull. Jag visste ganska snabbt att det han gjorde itne var okej men min omgivning såg ju inget, reagerade inte och jag har blivit så illa behandlad innan genom mobbing så jag var "van" att ta lite skit, att höra att JAG är den som oftast (alltid) missförstår folk, är osocial och överkänslig. Men när jag till slut berttade för min mamma om hur min sambo behandlade mig så tvekade hon inte en sekund: Gör slut! Han är farlig.

Tillochmed hans egen bror (!!) gick en gång emellan mig och mitt ex, han noterade hur mitt ex behandlade mig, subtilt markerade att jag gjorde en sak fel genom att nypa mig i huden på magen- HEMMA HOS hans bror!!

Hans bror sa till honom. Då vaknade något inom mig, då förstod jag hur illa det var och försökte göra slut men det tog ungefär ett år till innan jag var helt fri från honom ^_^ Han kunde stå och nypa mig hemma hos mina föräldrar också- för att ickeerbalt markera att jag gjorde något som han inte godkände. Kunde vara allt från att han tycte att jag ätit nog med mat, att jag skulle avstå efterrätten (jag vägde 50-55 kg, me han klagade alltid på hur fet jag var, INGEN annan skulle kunna tycka om mig, jag skulle vara  tacksam att han var med mig trots att han inte tyckte om mig heller. Han sa väldigt elaka saker "du ser ut som en valross i ansiktet" "Du är ju från norrland, du kanske räknas som smal här men i Sthlm är du fet", "Du ska inte tro att jag tycker om dig mer för att du försöker mtuta mig med mat" /När jag lagat god mat till oss till middag (man bara…EH?!) Så självklart gjorde jag slut, men självklart kom han då och sa hur ycket han saknade mig, älskade mig, behövde mig och sen började allt om igen. Såg vi på bio och han bjöd, så fick jag inte säga att jag ogillade filmen, jag skulle vara tacksam- men han skulle promt prata om filmen och han FÖRSTOD att jaginte tyckt dne var så rolig, eller kul som han tyckte- så kund ehan tjura och vara jätteelak över det hela veckan.  Saker som han kläckte ur sig utan att jag bett om hans åsikt. Jag fick inte festa eller dricka alkohol, inte ens på hemmafester med mina vänner. Gjorde jag det så var jag en jävla hora, en slampa, det visste ju han för jag hade ju haft sex med honom ----otroligt märklig människa, där jag skyller på att HAN mådde inte bra. Det är kanske lösningne för dig också, att inse att ditt ex inte mår bra, och hon kanske aldrig kommer att få en hälsosam relation. Det tog tio år innan mitt psykoex fick sin första flickvän efter att vi gjorde slut. Jag hoppas ju för hennes skull att han arbetat med dig själv under dessa tio år.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Denna kommentar har tagits bort.
Gur4m1
2/21/14, 8:49 PM
#101

Oj, det du ska göra nästa gång är att, med fasthet, hota med att anmäla henne om hon dyker upp sådär igen. Hör av dig till polisen och se vad som krävs för att hon inte ska vara tillåten att vistas runt dig.

Hon låter HELT buttshit crazy. Men ja, jag känner igen mig i din berättelse också- framförallt att man inte duger hur man än gör ochtill slut går man runt på äggskal, man kaninte vara sig själv men även om man förösker vara "någon annan, någon bättre" så kom det alltid dagar när inte heller det dög (eller man inte stod ut själv). Han höll ofta emot mig att jag inte tagit examen, att jag var korkad, inte ens normalintelligent. Sanningne är att jag inte har tagit examen men främst pga min omedicinerade ADHD oh stora problem med depressioner under min uppväxt. Jag har högre IQ än majoriteten av Svenskarna (vilket inte säger mycket men han fick mgi att känna mig urkorkad) -men i hans värld var jag efterbliven och ingen att lita på i något sammanhang. Det var allt från att jag dukade fel till att jag inte kunde rabbla gångertabellen nog snabbt eller inte visste vem som vann flest olympiskt guld 1969 (vem fan bryr sig, på riktigt? ).

Skulle en kille börja klaga på mitt intellekt idag, eller utseende för den delen så skulle han vara ute ur mitt liv imorgon.

JAg blev av med honom genom att lägga 100 mil emellan oss, blocka alla samtal, all kontakt över nätet. Sen när vi efter någon månad började ha kontakt igen över internet i forma v chat- så  ballad ehan ur ibland och fick vredesutrbott, naklagade mig för saker, sa elaka saker- men vet du vad jag gjorde då?

Blockade, och pratade inte med honom på dagar, veckor eller månader. Sen fick han en ny hans. Efter något år kund ehan bete sig mot mig och  ida gär vi "vänner" som i att vi kan hålla samtal med varandra utan att han blir otrevlig. Ärligt tror jag att det fungerade för att jag är en av få människor som VET vem han är egentligen. Jag är den enda som levt med honom och älskat honom, och någonstans så tror jag att jag var hasn enda, riktiga vän, sorgligt nog.

Men kort och gott, ta inte mer skit. Gör hon fler inbrott eller gömmer sig på din tomt- på något sätt tar kontakt med dig utan att ni planerat att träffas- polisanmäl henne för intrång eller gör klart för henne att det kommer att ske om det beteendet upprepas. Hon har en syn på dig och det är att dig, dig kan man köra över utan konsekvenser.

Visa henne att så är det inte alls.

(Jag är med en jättefin, snäll, trygg och omtänksam kille sedan 6 år tillbaka nu- har jobb, vänner och mår mycket bra men det tog ett tag att komma hit och "det släppte" först nu på senare år. Det är tack vare vänner och genom att prata om det jag varit med om med familjen som jag kunnat gå vidare. Att veta att jag gjort rätt att lämna honom bakom mig, att han inte är mitt ansvar och att ingenting av det han sagt är annat än lögner).

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Aleya
2/21/14, 9:17 PM
#102

Kanske inte en så vanlig signal, men jag minns att han misshandlade mig gjorde allt för att få mig att gråta.

Minns sista gången jag såg han öga mot öga så berättade han att hans pappa hade skjutit sina två katter.

Det tog knäcken på mig just då. Men mitt beslut att avsluta allt med den killen blev inte beroende dock p g a det försöket till att få mig svag.

Men börjar en kille prata om att döda djur och dylikt för att såra en och säger det rått så ska man dra öronen till sig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Denna kommentar har tagits bort.
Aleya
2/21/14, 10:14 PM
#104

#103 Känner med dig.

Hade ett ex som inte var så tillräknelig. Och han tyckte väl att han var smart när han berättade hur han misshandlat en katt för hämnd.

Jag blev förbannad och vräkte ur mig en massa fina ord och åsikter.
Ska jag tillägga att det tog slut fort efter det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
[::Vera::]
2/21/14, 11:52 PM
#106

#103 Tack för stöd.

Önskar att hot om kattmisshandel hade dykt upp för 9 år sedan. Då hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag troligtvis. Det skulle vara slut på tre röda. Jag skulle gjort precis som du.

Det slår mig…Är det inte lite märkligt att man har stått ut med en hel del, men när det kommer till andra människor och de oskyldiga djuren, så tolererar jag inte någon respektlöshet alls?

Jag blir alltså mer ledsen och arg när jag läser hur illa andra människor blivit bemötta..men när det gäller mig så har jag varit fullkomligt nonchalant. Vad är det?

AnnaMariaK
2/22/14, 12:44 AM
#107

#Liv-74

Du har blivit förminskad och därför låtit denna satmara att köra med dig. Det är så de gör, psykopaterna: hittar någon med empatisk förmåga som de kan suga sig fast vid och förminska, för att själva må lite bättre. Och vi, intet ont anande, söker efter en bra förklaring och ursäkt för deras skamlösa beteende, för vi kan inte föreställa oss att någon kan vara ond, manipulerande och hänsynslös.

Jag har varit där och ännu inte riktigt förstått vad jag har varit med om. Men varningssignaler fanns där hela tiden. I backspegeln kan jag se att om jag kunnat tolka dessa från början hade jag dragit mig ur på dagen innan jag låtit mig göras till en förvirrad nervknippe. Det är som kvicksand, ju längre man befinner sig i den desto djupare sjunker man. Sedan tar det många år att bli bra igen.

Jag tycker Du ska vara rädd om dig och inte låta henne komma i närheten av dig. Lycka till!

[::Vera::]
2/22/14, 12:13 PM
#108

#107 Tack! Nej jag förstod försent att jag inte skulle få omtanke, empati och kärlek tillbaka. Det är som du säger nästan omöjligt att förstå varför och hur någon kan vara så hänsynslös…Jag tänkte att det kan bara inte vara sant, sökte förklaringar och lösningar.

Jag har en stor fördel, och det är att det bara varade i några få år. Jag är glad att jag mobiliserade kraft, och med stor hjälp av en ängel i min närhet som tjatade varje dag i ett år på mig att jag inte kunde leva så. 

Jag försöker ta hand om mig, försöker hitta glädjen i mitt liv igen.  Jobbar för att inte bli kontaktad. Är orolig varje kväll för att hon bara ska dyka upp, är osäker på om det finns stöd att få från polisen. Det finns inget som jag önskar mig mer just nu än att ha sällskap på kvällar och nätter. 

En dag i taget, så ska jag väl kunna kravla mig upp igen tror jag.

Calcifer
2/24/14, 7:30 PM
#109

Tråd rensad då användaren själv bett om det. Ber om ursäkt för hur huller om buller det blev och hur konstig diskussionen ser ut!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[::Vera::]
2/25/14, 11:39 AM
#110

Tack alla, och speciellt Gur4m1!

Gur4m1
2/25/14, 4:09 PM
#111

Tack själv #110 för att du delat med dig. Och alla andra med såklart :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Annisangel
5/25/14, 6:30 PM
#112

Är inte medlem på sidan men tänkte dela med mig ändå. En signal jag borde lyssnat på från första stund var när vi diskuterade mitt ex o jag. Jag talade om min åsikt o han hade en annan. Lite snyggt påpekade han alla fördelar att tänka på hans vis och långsamt och nästintill omärkligt fick han att se ur hans synvinkel och att det var det rätta. Nu är jag därifrån men fortfarande kämpande med att hitta mig själv… En dag i taget. Kram

Många Goa Kramar

Annisangel

fialie
5/26/14, 7:23 PM
#113

När allting du säger till honom vänds emot dig och helt plötsligt handlar samtalet om alla dina fel och brister som är orsaken till att han måste säga vissa saker till dig (obs! ej positiva saker), att det är du som driver honom.

Annisangel
5/28/14, 1:10 PM
#114

#113 precis! Jag måste tyvärr ha kontakt med exet eftersom vi fortfarande har gemensam vårdnad om dottern. Men varenda gång vi pratar retar han upp sig på mig, förnekar att vi har problem och sprider ut hur psykiskt dåligt jag mår. Jag ska säga att ärligt mår jag så mycket bättre när jag inte behöver ha honom inpå mig längre. Tänk att jag höll ut i 8 år… Men jag tror att jag var oerhört sårbar när vi träffades.

Många Goa Kramar

Annisangel

Cireea
5/30/14, 7:17 PM
#115

Låser tråden då det börjar bli många inlägg och skapar istället en ny tråd! 🙂


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: