Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 19722 ggr
LuckyLady
6/15/08, 10:07 PM

Vad är psykisk misshandel

Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter.

Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.

Det är en form av psykisk och känslomässig tortyr.
Vissa av teknikerna känns igen från tortyrfängelser runt om i världen, t.ex att växla mellan värme och våld, hot att skada den utsattes närmaste, flera timmars förhör med absurda anklagelser, presentera lögner för att manipulera fram vissa svar och "erkännanden", vredesutbrott, nedsättande tillmälen. Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.

Psykisk misshandel är det första steget till fysisk misshandel.
Nästa steg kan bli att slå på föremål eller att de verbala angreppen börjar förekomma inför andra människor innan misshandlaren slutligen attackerar sin partner fysiskt.

Den psykiska misshandeln fortgår sedan parallellt med den fysiska misshandeln. Det finns också misshandlare som enbart misshandlar psykiskt.

Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.

Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt. Att leva under den stress det innebär att ha en vardag fylld med kränkningar och otrygghet orsakar en hälsofarlig stress.

Det kan ge fysiska symtom som högt blodtryck, magsår, huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmproblem. Det kan också orsaka psykisk ohälsa som depression, panikångest, sömnrubbingar, ätstörningar och självmordstankar.

Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då dennes självkänsla minskar.

Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla.

_**Detta är hämtat från http://www.psykiskmisshandel.se/index.html**_

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Annons:
Hawknestgrove
6/17/08, 1:58 AM
#1

Ja, mycket tänkvärt……..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yuki
6/24/08, 9:28 AM
#2

Hm… ja.

Maddo
1/1/09, 5:27 PM
#3

Ja det är mycket skrämmande vad som egentligen kann hända med en mäniska som blir psykiskt misshandlad.Ja även fysiskt.Det kann ta år att komma tilbaks och hitta sig själv igen,om det någonsin går. Men att bli helt hjärntvättad och att innte ha sin själ kvar innte veta vem man är allt man kunnat är borta innte kunna skriva en mening fast mann kunnat skriva både dikter och annat.Är så långt ner mann kan komma.När man går som i trans som en levande död,och man frågar sig själv .vilket jorde ondast brutna armar spräckt skalle eller när själen försvann ditt jag när du innte fanns längre.Jo som jag sa till en läkare det konstiga är att det fysiska läker sig ju.vad är en bruten arm mot att vara levande död?Jag tror mann måste gå den hemska vägen själv för att förstå den psykiska prosessen.Att ta sig ur sådana förhållande är innte lätt och allra helst om mann innte har nogon att vända sig till.Då slår den egna överlevnadsinstinkten inn.Och din hjärna är helt inställd på att kämpa själv.Den hittar vägar så småning om.Men det blir ett spel för att överleva.Det kann gå så långt att man får krigsofferskador.Visste innte om jag skulle orka gå inn på denna sida men det är också en del i arbetet att bli psykiskt stark igen.Kan tilägga att det är ca 22 år sen jag började tappa min själ.Har kommit långt på min väg men de finns mycke kvar.Att bli misshandlad hela sitt liv kann je skador för livet.Men tilsammans kan vi hjälpa varandra.Tyvärr finns de stadier när mann inte klarar av att söka hjälp.Det är de mäniskorna vi måste uppmärksamma. Men det är svårt mycke svårt.

Lev livet, det går inte i repris.

Hawknestgrove
1/4/09, 3:31 PM
#4

Ja såren läker, men ärren blir kvar livet ut!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Lindyn
1/10/09, 11:28 PM
#5

Psykisk misshandel är så svår att ta på. . .känns som om den inte räknas på något vis. . .Jag kände länge att jag inte bara kunde säga att han varit "dum" mot mej. …För det att han kallade en för nedsättanmde saker eller förgjorde mitt jag via ord, gliringar och hot. det kändes inte legitimt på något vis. ..

Förstår ni hur jag menar. . .

Jag kunde inte lämna på grunderna att han "bara" attackerade med ord. Det var så diffust, det räknades inte. . obetydligt. . .

han letade sej i n i min skalle och där sitter han än. . Men de ärren , den skadan räknas inte. På soc och på andra inrättningar vill de se polisanmälningar , blåmärken och blod.Insidan kan de inte se, såren som faktiskt fortfarande blöder.

Man har läkt på utsidan. Men man är helt jävla förstörd på insidan. Månader av terapi har inte gett någonting. … mer än älta vältran. ..

lightgoddes54
2/12/09, 12:54 PM
#6

Psykisk misshandel kan vara värre en den fysiska..en själ tar längre tid att läka än ett blåmärke..oftast så börjar det med psykisk misshandel för att så småningom övergå till fysisk..

Annons:
Dojdan
3/31/09, 4:02 AM
#7

Jag blir hellre sönderslagen totalt än psykiskt misshandlad igen.. det är så hemskt. Att tappa kontrollen över sin egen hjärna.. sin egen vilja och sitt eget liv…


Muszimba
4/8/09, 12:27 PM
#8

Känner igen mig i detta……Är själv på väg försiktigt ut ur ett sådant förhållande. Vill ta vara på det goda som finns kvar innuti.

Hawknestgrove
4/12/09, 8:03 PM
#9

Ja lämna, det säger jag bara. För den psykiska är nästan alltid kombinerad, förr eller senare med fysisk

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Miicii
5/14/09, 4:05 PM
#10

Jag känner igen mig i det här. Min pappa är så mot mig. Jag är aldrig bra nog, jag är för dum i huvvet, jag har ingen framtid. Hela tiden. Medans mina syskon kan få beröm för de har slagit någon. Det är tydligen att stå upp för sig själv. Jag är rädd för honom. Otroligt. Jag har självmordstankar och deprissioner. Det är svårt för mig att gå över en bro utan att tänka på om jag ska hoppa.

lena1958
5/26/09, 4:36 PM
#11

Jag hade min kille 5 år men separerade där han behandlade mig som skit gjorde dessutom slut i telefon och ingenting ordnades upp. Han träffar en kvinna (60) 15 år äldre än honom och förlovar sig vilket han gör med alla, hört skvallras om bröllop men vart inget som vanligast. vi träffas inte på 6 år då han kontaktar mig vi pratar och bestämmer för att träffas för en fik och sen dagen vart det vi igen och ny förlovning prat om gemensamt boende tittar hus osv! han gör allt för att jag ska förlåta hans misstag och kär i den nya var han inte och kunde aldrig komma över mig..Vi funkar kanon bra, skrattade mycke samma tänkande men säg fel ord och du hängs totalt utan någon som helst försoning då hans lag är det enda som gäller. alla tycker vi passar så bra ihop vilket vi gör så länge hans lag gäller. han gör allt förmig tycker allt är så mysigt men får mig inse att allt detta inte betyder ett dugg vid en strunt sak.Han skrämmermig verkligen! vi har inte bråkat på dessa 2 åren men det räckte inte heller, för ingenting räcker för denna välvårdade mysiga snälla goa charmerande väl artade kille med ett bra arbete på ett av våra största dyraste bil förtag och en dyr harley. Men få skulle ana det jag fått genomlida i tystnaden för det märks aldrig utåt och endast mina nära kära som sett det otaliga gånger, där han knäckt mig fullständigt. nu är vi därigen! jag råkade be honom att inte svara mig på ett otrevligt sätt utan motiv början av januari , bad han lämna min lägnehetom han inte ville bete sig respektfullt och han väljer lämna. Sen har tiden efter bara inneburit behandla mig illa vid kontakt och luren i örat. för 5 dagar sen kom han lämna lite saker men tog inga. han tyckte vi kunde prata bra och kanske en fika framöver skulle leda till bättre prat? fan! han tror jag är sjuk att jag ställer upp på hans misshandel för det anser jag att det är--anser han är en riktig psykopat men slårmig inte men jag hade hoppats det för vore lättare att hantera-Han har inga gränser alls och orkar inte tönka på vad han säger för anledning till slut men inte sanningen,Kännermig sviken av hans familj som inte denna ggr heller kunnat ringa och frågasätta vad som händer…Mest arg är jag för sveket motmitt barnbarn och jag förstår inte hur en person orkar bete sig som han men dettta är helt över och jag förlåter honom aldrig. Känns inte bra se honom åka kortege med sin harley mot kvinnovåld och veta mörkret. tycker synd om nästa och har lust att polis anmäla honom för kränkningen men låter han lida för det hoppas jag han gör,men mig får han aldrig tillbaka det räcker nu…har jag fel??? kram

Hawknestgrove
5/26/09, 9:42 PM
#12

Glöm honom. HAn gör dig bara illa.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Tatsja
6/22/09, 9:17 AM
#13

Släpp honom snabbt. Säg upp kontakten helt. Koncentrera dig på dig själv och dina barnbarn istället.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
statusQ
6/27/09, 4:44 PM
#14

Känns väldigt konstigt att kunna hamna just på detta forum och få läsa Maddos inlägg. Trodde att jag är ensam i hela världen med diagnosen "Post-Traumatisk-Stress-Syndrom" utan att någonsin varit i krig.

Fast å andra sidan så är ju även psykisk dragkamp ett krig, en kamp för överlevnad. Som Lindyn så väl har beskrivit saken, så syns inte såren utvändigt, och man kan inte förklara för omgivningen - folk upplever oss bara som udda, annorlunda människor, som ingen riktigt kan förstå sig på.

För mig brukar de som har kännt mig både länge och väl påpeka att jag består av väldigt många personligheter, byter skepnad i takt med omgivningen… Det kan inte hjälpas, för jag kan inte ro för det. Förmodligen handlar fenomenet om något slags instinktivt självförsvar, att dölja sig bakom många masker. Enstöring har jag blivit också. Och ultrakonservativ.

Men det är skönt att veta att jag inte är ensam med eländet, vilket jag faktiskt trodde att jag är.

Fidelina
9/13/09, 1:20 AM
#15

Trots att den psykiska misshandeln har fortsatt genom mail sista åren, räcker det inte till åtal. Jag känner mig så maktlös. Någon som har tips på hur man skall kunna få hållbara bevis? Hur har ni gjort?

Hawknestgrove
9/14/09, 12:18 AM
#16

Sparar du mailen och presenterar dem för polis?? Alltså inte som papperskopior utan i mailboxen!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Fidelina
9/14/09, 12:27 AM
#17

# 16 Jag har visat polisen och gör nu återkommande polisanmälningar, men polis och åklagare bedömer att det inte räcker till åtal. Min ex skriver mycket förtäckta hot och återkommande trakasserier och går genom alla myndigheter han kan komma på för att försöka sätta dit mig på olika sätt. Allt detta han gör borde ju kunna fungera som bevisning för den psykiska misshandel jag har varit utsatt för inne i förhållandet, det visar ju på samma handlingsmönster - men det räcker inte säger polis och åklagare. Tydligen måste han uttrycka typ "jag ska döda dig" eller "jag ska misshandla dig" för att åka dit.

Loveferrets
9/19/09, 8:14 AM
#18

#17, Vet precis hur det där känns, man känner sig så dum och undrar varför det är någon mening att anmäla egentligen.

Satt i samma sits som du och det enda råd jag fick var att hålla mig så långt borta som möjligt för honom och inte besvara varken meil, sms eller telefonsamtal. dom menade på att han skulle ge upp om man inte visade något intresse. Han hotade mig oxå, många ggr men det hjälpte inte ändå. Det tog bara 2 år tills han gav upp och jag fick helt enkelt ignorera honom totalt och visst var det jobbigt men det var det enda jag kunde göra tyvärr.

Så det enda tips jag har är att spara allt han skriver till dig men besvara dom inte och håll dig ifrån honom, jag hoppas då han ger upp så småningom, jag lider verkligen med dig. kramar om.

Fidelina
9/19/09, 6:04 PM
#19

# 18 Tack för din respons… Problemet i mitt fall är att vi har ett gemensamt barn som vi har gemensam vårdnad och växelvist boende om, så jag kommer nog aldrig fri….

Det sociala har varit i kontakt med mig i veckan, hoppas få hjälp därifrån…. Men jag börjar tappa hoppet.

Samtidigt har nu polisen börjat med en kampanj "Kom till oss…"

(se http://www.polisen.se/komtilloss/)

Jojo, med de svar jag har fått tvivlar jag på att de ändå kan hjälpa en ens med en sådan kampanj och mer fokus på just detta problem i samhället. Lagarna räcker ju tydligen inte..

Loveferrets
9/19/09, 6:20 PM
#20

#19, Nej det gör dom inte, jag själv känner det lite som att det bara är ren skryt, inte tusan hjälper dom för är man inte halvt död så får man inget för att anmäla, det är hemskt men tyvärr ser det ut så.

Hoppas du kan få hjälp via soc trots allt, har ni barn ihop är det ju lite värre, men försök bara ha kontakt med honom som rör barnen, allt annat han försöker med kan du försöka strunta i. börjar han tjaffsa i telefon så lägg på luren.

På grund av detta så tycker jag du ska köpa en inspelingsbar kasset så du kan spela in honom, så har du ytterligare bevis på hans hot och trams och du bevisar oxå att det du säger är sant.

Annons:
Humlezurr
9/20/09, 1:26 PM
#21

Mitt liv började igen den 2:e augusti då jag flyttade med mina katter till en liten 1:a bort från allt ont.. Jag levde med en man som tryckte ner mig ända till kina,innan jag insåg det själv var det svårt,som man säger-det är ord,svårt att ta på.. Jag tog väldigt mkt ,han tog mkt energi från mig och jag kände mig väldigt,hur ska jag säga.. Utanför kroppen känslan blev min vardag,nu upplever jag livet med känslor och allting på riktigt.. Jag känner allting utan att behöva undra,är det sant? Psykisk muísshandel lämnar spår i hjärtat,i din person, får dig att undra,vad hände egentligen? Jag bearbetar mitt för fullt nu,jag hoppas påp att jag är klar om en liten stund ..Flört

Hawknestgrove
9/25/09, 9:17 PM
#22

Lycka till! OChdu kan vara glad Humlesurr att du klarat dig

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Humlezurr
9/25/09, 11:06 PM
#23

Tack!! Jag är riktigt glad oxå Flört fast även riktigt förbannad! vem tror han att han är menar jag? Den här mannen är även psykolog på BUP, har gott rykte och- jag är frågande till att någon skulle tro mig om jag trädde gfram och berättade min historia? När jag är klar med mitt vill jag gärna komma i kontakt med föreningar och gärna dela min historia. Då mitt liv var med en psykolog,absolut inte med någon somman kankse kunde tänka sig.

Fidelina
9/26/09, 11:30 AM
#24

Hej!

Jag har nu försökt att skriva en artikel om "min historia" på http://alternativfamiljen.ifokus.se/, där jag är Sajtvärd. Om ni vill läsa, heter artikeln "maktlösheten kring gemensam vårdnad och boende".

http://alternativfamiljen.ifokus.se/Articles/Read.aspx?MessageId=858821ea-6989-4b9c-b4d1-549b39a0d48d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

trogentjej
12/2/09, 2:35 AM
#25

Ingen som skrivit här på länge … hoppas någon läser detta ändå…. Vad gör man för att bryta offerrollen? Jag har varit offer hela mitt liv sedan jag var barn. Idag är jag snart 60 år.. är det försent?? Jag var mobbad som barn. Växte upp i en dysfuntionell familj, min far misshandlade min mor psykiskt och även mig och min bror, även han fysiskt. Jag har haft många förhållanden men jag har "låtit" mig bli behandlad som en "nolla".. Jag har inte sett detta från början utan trott på alla manipulerade män (som även min far var) Jag har gått på detta varje gång helt blind… Har visserligen varit gift med en "snäll vanlig" man men såg inte mitt värde som kvinna då heller utan tyckte synd om honom som blev "drabbad" av mig. Såg aldrig mitt egenvärde…

Varit ihop med alkoholister och kanske "borderlinermän".. Denna man jag nu är ihop med är även martyr och vänder allt till sig själv,,, allt jag är drabbad av är han också drabbad av… gråter jag blir han arg… vad jag än säger blir han arg och gapar o skriker. Frågar jag om han vill ha mat, blir han arg… inget är normalt… kan ändå inte lämna honom… får panikångest och vågar inte vara ensam och det utnyttjar han så han blir bara elakare för varje dag

Hawknestgrove
12/2/09, 7:52 PM
#26

Vi är ungefär jämngamla. Sluta prata med honm. LAga mat, men säg inget att maten är klar. HAn får väl själv ha lite koll på tillvaron. Börja så smått att se rakt igenom honom. Börja ha egna vanor, där han inte ingår. OCh tänk på en sak. Det är bättre att vara ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet. Det är nog det som skrämmer dig. Du kan inte ens tänka dig hur det är att vara esam för dig själv, för du har inte den bilden. Börja smida dina egna planer nu. Innan ditt liv är slut.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Humlezurr
12/2/09, 8:53 PM
#27

För min del handlade allting om att JAG var tvungen att känna att jag var klar.. Inte att andra sa :men Zandra,du måste bryta osv… Jag var tvungen att vara klar.. Det svår avar,enligt mig,inte att bryta,det var att vänja mig vid att vara bara Zandra.. Inte "Vi" utan "jag" Fast vet Du.. Jag duger såå bra som bara jag och mitt motto nu,när jag lever solo och har lyckats bryta är att Jag kan själv!!!*s* Det kan låta barnsligt men jag tror det mesta handlar om just det … För jag trodde inte att jag kunde själv.. Nu,ett par månader efter min brytning bor jag kvar i samma stad ( Norrköping) och jag går på stan o kikar i affärer precis som jag vill o jag vågar det ..Tänk,det trodde jag aldrig om mig själv Flört

Annons:
Hawknestgrove
12/9/09, 11:25 PM
#28

Hur går det för dig? Vill så gärna höra goda nyheter

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Humlezurr
12/10/09, 4:25 AM
#29
Humlezurr
12/10/09, 4:26 AM
#30

Gunilla : Jag hoppas du menar mig,annars får du nyheter här iaf Flört Jag lunkar la på antar jag.. Vägrar flytta från Norrköping,trots att jag riskerar att springa på honom varje dag här på stan.. Jag går i skolan,pluggar på Omvårdnad,just nu gör jag faktiskt ett arbete i etiken om just psykisk misshandel.. Blir förvånad över att det är så svårt att hitta rent fakta om det.. Mkt handlar om just misshandel när man söker på nätet,finner mkt lite om just psykisk misshandel osv.. Jag trivs med mitt liv,ibland faller jag tillbaka,blir ledsen kanske på pendeln eller på bussen när jag tänker tillbaka.. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig så ledsen,ibland är det för att jag mins det fina o ibland kan det vara för att jag blir ledsen över at jag tillät honom trampa ner mig så pass.. Jag låter mig själv gråta,jag tycker det är viktigt,det är ju min sorg o jag hanterar det bäst så,genom att ta en liten stund o gå igenom just det jag tänker på just då.. Jag har nog kommit långt i mitt arbete,jag är inte arg längre,har accepterat att jag bor själv med mina pälsbollar och jag kommer på mig själv med att flina åt fåniga saker då o då Glad Jag uppskatar livet o tar tillvara på det mer nu,jag har inte så bråttom med allting ,ibland får det ta tid.. Jga kan däremot komma på mig själv med att bli fruktansvärt ledsen o tänka att faan, det skulle ju inte bli så här!! Jag flyttade hit till Norrköping från Motala för att dela mitt liv med J,inte för at bo själv o plugga osv.. Fast,jag ångrar inte mitt beslut att bo själv,att bo kvar i Norrköping , jag älskar det !! Det är det bästa jag har gjort och jag är riktigt stolt över mig själv för att jag vågade vara kvar,för det var mkt osäkert i det ett tag.. Men nu,jag har ju byggt upp ett nätverk här med vänner o jag har skolan o nu har även min lillasyster flyttat hit för att plugga så nu har jag henne i min närhet . Jag kunde inte ha det bättre ! Rädslan för att leva själv finns inte heller kvar,jag vet at kommer det så kommer det .. Jag upplever inet mig själv som sexuell längre,vilket skrämde mig i början fast samtidigt,vem kan klandra mig? Hela det kanske kickar igång när jag tillåter dte ? Jag vet inte men sex är det sista jag tänker på Gladnu ,jag läker ju och jag har inte tid med karlar *asg* Mitt ex drack mkt också,ofta o mkt. Jag har märkrt att jag har färgats av det .Jag har varit ute ett par ggr eter brytet men jag fixar det inte..Fulla karlar blir vidriga o jag själv får ont i huvudet efter 2 öl,det är lite pinsamt faktiskt o jag lägger ned det där med alkohol o uteliv- jag dricker cola *asg* Inte lika ballt som rom o cola men jag slipper huvudvvärken o jag garvar lika mkt som om jag vore full *s* Hur har det gåt för er andra som har brutit? Hur har Ni det idag,hur ser ert liv ut ?

Jag ska göra något jag aldrig trodde nu o det är att lägga ut 2 bilder på mig,.. Det ena är taget då jag mådde som värst o det andra är taget för 1 vecka sen.. Kika så får ni se skillnaden..

Humlezurr
12/10/09, 4:30 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#31

Då:

O jag vill poängtera att jag tog detta kortet för att jag då hade påbörjat arbetet med att bryta. Jag ville ha något att jämföra med då en bild säger mer än tusen ord .

Humlezurr
12/10/09, 4:31 AM
#32
Humlezurr
12/10/09, 4:33 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#33

Nu:

Deta kort togs på min toalett då jag o min nyfuna väninna skulle ut och käka grilspett på en helt makalös pub här i stan för ungefär 1 vecka sen..

Hawknestgrove
12/13/09, 7:15 PM
#34

OHHHH!!!!!! Heja!!!! Så underbart att hör a och se detta! Ja, du kommer igen på alla våglängder, det lovar jag. Det får ta den tid som behövs. Hoppas din historia kan hjälpa andra!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Humlezurr
1/2/10, 12:15 AM
#35

Tid är alt Jag har .. *s* Eller,Jag tar det lilla lugna,relationer får vänta Flört Hur går det för er andra,någon som är i samma sits som Mig som precis har lämnat??   Jag stöttar gärna , Ni vet var Jag finns …Glad Nytt år nu,det kan bara bli bättre !!

Hawknestgrove
1/4/10, 1:02 AM
#36

ja inget blir bättre av att man skyndar.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hausswolff
4/1/10, 11:13 AM
#37

En fråga bara: Varför skriver så många här att en man som kränker/misshandlar/kontrollerar etc sin kvinna inte älskar henne? Hur kan man veta det?

Humlezurr
4/3/10, 6:18 PM
#38

Jag har aldrig tvivlat på att den mannen jag levde med  älskade mig..Kanske var det just därför det blev såå fel? Nu har Jag levt solo sen nov 09 o det har gett mig tid att reflektera över allting som skett,vart jag är på väg osv.. Jag vet att han älskade mig,därav kontrollen för varje steg jag tog. Jag vet att han älskade mig för att jag är stark,jag har en enorm styrka o den lyckades han inte knäcka.. Det eggade honom att fortsätta så det var la lite heaven n hell för hans del om du förstår? HUr man vet att mannnen eller kvinnan inte älskar en?jaa, känner man inte det själv? Jag tror på ens inre kraft att känna det,alla är vi olika men så ser jag på det :O)

Hausswolff
4/8/10, 1:49 PM
#39

Nej, det vet jag inte om man känner alltid… Men det jag tycker är märkligt är att många anser att en man som slår sin kvinna inte kan älska henne. Det kanske han visst gör.

Hawknestgrove
4/8/10, 1:58 PM
#40

Älska på fel sätt. OCh som sagt, har man sett misshandel av kvinnor förr, så blir det för många ett acceptabelt sätt att behandla kvinnor/partners. Det måste behandlas, liksom alkoholism. OCh som partner som blir slagen, finns det bara ett:

GÅ VID FÖRSTA SLAGET!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hausswolff
4/8/10, 2:13 PM
#41

Jag tycker att man bör gå långt innan första slaget eftersom det är sällsynt att han plötsligt börjar slåss. Den fysiska misshandeln föregås ju i regel av en psykisk dito…

Annons:
Hawknestgrove
4/8/10, 3:53 PM
#42

Eller en kombination. MAn märker ju om det är elakt menat med pikarna eller om det på skoj. Det är bara att prova att ge igen med samma mynt, så märker man ju om personen är elak eller om det, som i vårt förhållande här, så är tonen rå men hjärtlig.Vi kan slänga ur oss  saker som får folk att gapa stort, men ingen av oss menar något illa med det.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Denna kommentar har tagits bort.
Delfinen
6/19/10, 9:57 PM
#44

Kan det räknas som att man har varit utsatt för psykisk misshandel om man inte blir medveten eller börjar fundera på det fören efter att man har lämnat ett förhållande?

solrosmarmelad
8/2/10, 11:34 PM
#45

Hej!

Jag läste en bok i helgen som heter "Varför går hon?" och blev så förvånad när jag började fundera över om det faktiskt är så att det är misshandlad jag är av min man. Vi har levt tillsammans i 15 år och det började inte bra alls. Redan tidigt i vårt förhållande började han att domdera med mina barn och till och med skada min son. När jag konfronterade honom så förklarade han det som olyckor som hänt. Under hela vår tid tillsammans har han varit oansvarig vad gäller pengar vilket har lett till att jag betalat mer räkningar än vad jag har haft råd med och därför aldrig har pengar över så att det räcker till kläder åt mig eller barnen eller för den delen till frisörbesök osv. (Jag har aldrig varit slösaktig av mig.)

När jag städar så slår det aldrig fel: jag städar och gör fint han klampar in med skorna på, sopar ner smulorna på golvet, demonstrativt mitt framför mina ögon osv

När vi ska ha gäster eller om vi är bortbjudna dricker han sig alltid redlös, raglar omkring för att till sist somna i ett hörn. Detta har resulterat i att vi idag inte har så många vänner kvar.

Om barnen söker hans kontakt måste han alltid kittla dem eller hålla fast dem tills att de gråter. När jag säger i från blir han topp tunnor rasande.

Det händer att han inför andra berättar saker om mig som jag skäms för eller som är så intima så att jag inte vill att andra ska veta.

Han måste ringa till mig ofta om jag inte är med honom, (minst varje timma) och svarar jag inte så blir han otrevlig och ska absolut veta vad jag har för mig.

Om jag ska göra något roligt måste han alltid göra något så att jag blir ledsen. Min upplevelse är att han straffar mig.

Ett par gånger har det hänt att han har gjort mig illa men hans förklaring är att det inte var meningen… jag vet inte längre.

Han är aldrig glad men ofta skadeglad och det är som om han heller inte kan ta att jag eller barnen är glada då måste han göra något så att någon av oss blir ledsna och glädjen blir förstörd.

Han har aldrig direkt slagit mig och heller inte kallat mig för en massa saker.

Det händer att jag kommer på honom med att öppna mina sms eller mina brev och när jag konfronterar honom då så var inte heller det meningen.

Jag har under årens lopp försökt att lämna honom för jag har upplevt det som om jag mer och mer tappar mitt jag och att jag aldrig någonsin kommer att få vara glad mer. Varje gång har vi diskuterat och han har lovat att allt ska bli så bra och det blir det ett litet tag och sedan blir det ännu värre…

Är det här misshandel???

När jag läser i boken står det om olika faser man går igenom och om vilka band som gör att man så hårt sitter fast med en man som misshandlar. Jag kan se det här hos oss och jag kan också se hur jag har nått botten och gett upp och nu är färdig att gå härifrån.

Men det är så svårt att ta in att det sammantagna beteendet från min man här ovan skulle kunna handla om ren illvilja. Att han gör alla dessa saker för att ha makt över mig och för att kontrollera mig…

Kan en människa verkligen vara så uträknad???

Jämfört med andra så har han inte kallat mig för en massa saker men jag upplever det ändå som att han hela tiden vill förminska mig.

Kanske är jag bara gnällig?

Hawknestgrove
8/3/10, 12:19 AM
#46

Snälla söta….. Du lever ju i ett helvete!!!! OCh ja så beräknande  är de! Bryt för dina barns skull om inte annat och  om inte av annan orsak så för drickandets skull! Precis som det står i boken, så bygger du upp en mur av skydd och immunitet och inbillar dig att du är skit värd. Du är inte gnällig! du är en människa, som är värd ett liv och inte en skärseld, som du lever i nu! Läman honm, för han kommer aldrig att bli bättre med dig i alla fall!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Delfinen
8/3/10, 12:58 AM
#47

#45 Jag har inte läst boken men säger precis som Gunilla….Ja så beräknande kan dom vara. Och absolut att det kan handla om illvilja. Han har ett kontrollbehov som inte kommer att bli bättre med tiden. Det enda du kan göra hur hårt det än låter är att lämna honom. Både för din egen skull och för dina barns skull.

Och du….du är inte alls gnällig….du har börjat komma till insikt

Kram Delfinen

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Hawknestgrove
8/3/10, 11:12 PM
#49

ja och ta det med planering. Var otroligt rädd om din planering och i och med att han kontrollerar allt du gör och dina sms, så hoppas jag verkligen att han inte har tillgång till detta? detta är en öppen sajt. jag föreslår att du kontaktar sajtvärden här…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Delfinen
8/3/10, 11:22 PM
#50

#48 Förstår att du är rädd för det du har framför dig. Förstår dig alltför väl. Hade inga små barn att ta hänsyn till när jag separerade men ovissheten, inte veta vad framtiden hade att ge, hur det skulle gå etc var enormt skrämmande.

Bra att du använder din ilska som drivkraft. Ur ilskan kan mycket possetivt komma bara man inte låter den äta upp en. Ilska är mycket lättare att hantera än uppgivenhet och ledsenhet.

Med tanke på hans kontrollbehov och kontrollen över dina sms. Försök att inte falla i samma grop som jag gjorde och ge honom fortsatt kontroll.

Mitt ex ringde mig, vanliga frågor som vilken kompis som helst kan ge typ " hur är det "  "vad gör du" "hur går det " " vad skall du hitta på i helgen" " nya vänner ?" Jag automatiskt svarade för jag var så van. Jag själv gav honom med andra ord kontrollen genom att svara.  Kanske inte sker men bara ett litet tipps.

Hawknestgrove
8/3/10, 11:25 PM
#51

toppentips… Sånt tänker man ju inet på förrän eferåt!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Humlezurr
8/5/10, 4:16 PM
#52

Jag firade 1 år nu den 2/8 som Fri , 1 årsedan Jag lämnade Mitt ex som misshandlade Mig både fysiskt och psykiskt om o om igen.. Jag förstår inte än idag hur Jag orkade med allting, ser tecken som kom tidigt, Man väljer att inte se eller jo..Man ser men Man väljer att ignorera den oroande känslan.. Idag lever Jag solo med Mina älskade katter,Mina pälsbollar som gör Mitt liv till det bättre . Jag hade Min morot där då Min Ella fick magsår av allting, det var kritiskt där ett tag . När Jag lämnade J vägde Ella 1,6 kg, då hade Jag precis påbörjat behandlingen mot Hennes magsår , Ni förstår, det var just det som gnagde i Mig , likt ett mantra" det räcker inte med att Jag har blödande magsår och har fått utslag i hårbotten av allting, Min Ella mår heller inte bra av det här"  Jag hade Ella och Alice då, nu har Jag även Lucas och Klara *s* Jaa, det är ingen lek detta med attvaar kattägd Glad Idag väger Ella drygt 3, 5 kg , Mina utslag är borta från Min hårbotten och Jag har inget magsår längre.. Jag pluggar, går ut omvårdnad nu i Dec med titeln undersköterska inom psykiatrin, jobbar på ett boende inom psykiatrin och Mannen Jag levde med , Han som gjorde Mig såå illa har Jag ingen kontakt med.. Jag valde som sagt att bo kvar här i samma stad som Vi bodde tillsammans i, trots att Jag inte är härifrån ursprungligen.  Jag  var inne på att flytta ett tag men har byggt upp ett nätverk med vänner som vet om Mit liv,som stöttar och som vet .. Jag hade jättesvårt för att släppa in folk efter detta , det tar på en att våga lita på någon igen osv.. Ett hett tips i detta som talades om ovan är att även vara öppen mot ens gemensamma vänner. " så här har Han fått Mig att må, Jag ska lämna Honom och när Jag väl har gjort det vill Jag inte att Ni talar om Mig i Hans närhet "osv Man behöver ett break där och det sista Jag minns att Jag behövde var sms från honom där Han tjatade om att Han minsann visste att Jag hade varit ute eller på bio osv..  Bara klipp kontakten ett tag och landa själv, det är ingen som säger att det är lätt att bryta , Man är så in i helvete indragen i hela karusellen så .. Jaa, Jag vet att Jag ibland undrade om Jag inbillade Mig mkt, "för inte kan Han vara så elak utan att ångra sig"?  eller " hur kan Han göra om samma tabbe om o om igen, är det Jag som överdriver ? "

Det är tufft, så in i helvete tufft att lämna men snälla, Jag lovar, det är värt det !!!!!   Lugn o ro, bara det .. Jag är lycklig idag men det tog dryga året innan Jag kunde slappna av helt .. Bara det här med att Jag var nära på att ringa Honom varje gång något hände ..Bara för att .. Det var ju så det  var, känner Ni igen Er ? Flört Bara stå på Er och inse Ert egna värde ..

Jag ska tatuera Mig förresten nu i aug,sep… Jag ska tatuera Mig i svanken.. Med vacker handstil och ett tecken för harmoni och lugn ska Jag ha texten " Se aldrig tillbaka, bara fortsätt gå och utvecklas"  Det är Mitt tecken på att Jag har gått vidare Flört

Humlezurr
8/5/10, 4:16 PM
#53

Jag firade 1 år nu den 2/8 som Fri , 1 årsedan Jag lämnade Mitt ex som misshandlade Mig både fysiskt och psykiskt om o om igen.. Jag förstår inte än idag hur Jag orkade med allting, ser tecken som kom tidigt, Man väljer att inte se eller jo..Man ser men Man väljer att ignorera den oroande känslan.. Idag lever Jag solo med Mina älskade katter,Mina pälsbollar som gör Mitt liv till det bättre . Jag hade Min morot där då Min Ella fick magsår av allting, det var kritiskt där ett tag . När Jag lämnade J vägde Ella 1,6 kg, då hade Jag precis påbörjat behandlingen mot Hennes magsår , Ni förstår, det var just det som gnagde i Mig , likt ett mantra" det räcker inte med att Jag har blödande magsår och har fått utslag i hårbotten av allting, Min Ella mår heller inte bra av det här"  Jag hade Ella och Alice då, nu har Jag även Lucas och Klara *s* Jaa, det är ingen lek detta med attvaar kattägd Glad Idag väger Ella drygt 3, 5 kg , Mina utslag är borta från Min hårbotten och Jag har inget magsår längre.. Jag pluggar, går ut omvårdnad nu i Dec med titeln undersköterska inom psykiatrin, jobbar på ett boende inom psykiatrin och Mannen Jag levde med , Han som gjorde Mig såå illa har Jag ingen kontakt med.. Jag valde som sagt att bo kvar här i samma stad som Vi bodde tillsammans i, trots att Jag inte är härifrån ursprungligen.  Jag  var inne på att flytta ett tag men har byggt upp ett nätverk med vänner som vet om Mit liv,som stöttar och som vet .. Jag hade jättesvårt för att släppa in folk efter detta , det tar på en att våga lita på någon igen osv.. Ett hett tips i detta som talades om ovan är att även vara öppen mot ens gemensamma vänner. " så här har Han fått Mig att må, Jag ska lämna Honom och när Jag väl har gjort det vill Jag inte att Ni talar om Mig i Hans närhet "osv Man behöver ett break där och det sista Jag minns att Jag behövde var sms från honom där Han tjatade om att Han minsann visste att Jag hade varit ute eller på bio osv..  Bara klipp kontakten ett tag och landa själv, det är ingen som säger att det är lätt att bryta , Man är så in i helvete indragen i hela karusellen så .. Jaa, Jag vet att Jag ibland undrade om Jag inbillade Mig mkt, "för inte kan Han vara så elak utan att ångra sig"?  eller " hur kan Han göra om samma tabbe om o om igen, är det Jag som överdriver ? "

Det är tufft, så in i helvete tufft att lämna men snälla, Jag lovar, det är värt det !!!!!   Lugn o ro, bara det .. Jag är lycklig idag men det tog dryga året innan Jag kunde slappna av helt .. Bara det här med att Jag var nära på att ringa Honom varje gång något hände ..Bara för att .. Det var ju så det  var, känner Ni igen Er ? Flört Bara stå på Er och inse Ert egna värde ..

Jag ska tatuera Mig förresten nu i aug,sep… Jag ska tatuera Mig i svanken.. Med vacker handstil och ett tecken för harmoni och lugn ska Jag ha texten " Se aldrig tillbaka, bara fortsätt gå och utvecklas"  Det är Mitt tecken på att Jag har gått vidare Flört

Hawknestgrove
8/5/10, 9:51 PM
#54

Grattis och tack för att du berättar här!"

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[ninnakm]
12/4/10, 12:58 PM
#55

Min kompis blev det, hemskt!

Annons:
Myrslok
12/11/10, 4:16 PM
#56

Har en kompis som blir psykiskt misshandlad av sin man. De är gifta sen lång tid tilllbaka och har barn tillsammans. Grejen är att han blir alltmer kontrollerande. Hon känner att hon är dum i huvudet och att hon inte klarar nånting.

Var hemma hos henne för ett tag sen. Det första han gör när vi kommer innanför dörren är att fråga henne varför hennes kundbesök tog så lång tid och vad var det som gjorde att det tog längre tid än vanligt. Hon törs inte handla matvaror utan att fråga honom först, för annars blir han sur och tycker hon slösar med hans pengar (ja, de har skild ekonomi). Till saken hör att hon just startat eget och bara har lite ströjobb och däremellan jobbar med det hon gjorde innan. Då tycker han att hon är världens loser som inte ens klarar att dra in pengar + säger att hennes företag aldrig kommer funka.

Idag ringde hon o grät. Hon törs inte lämna honom för hon tror att han kommer ta livet av sig då + att hon e rädd för vad som skulle hända med barnen. Samtidigt e hon rädd för att hon inte har nån ekonomi och inte vet hur man betalar räkningar eftersom han sköter allt som har med det att göra.

Vi försöker pusha henne så gott d går, men det e svårt.

Vad ska vi göra?

Någon som har några tips?

Jag vet att det är hon som måste fatta beslutet, men hon är ju helt körd i botten och har inte mycket självförtroende kvar Gråter

Hawknestgrove
12/12/10, 2:07 PM
#57

ja du…. Det enda du kan göra är att försöka  exemplevis be henne gå in här. Om skräpet hon är tillsammans med hotar med att ta livet av sig, så är det ju bara att härda sig själv. det måste hon göra. Och om hon planerar sin separation, så kommer det att gå bra. Säg till henne att bygga upp ett nät av vänner, som finns där för henne när hon lämnar. För det måste hon göra. Någon som hjälper henne att exempelvis lära henne betala räkningarna. Det är det banken är till för egentligen. Det ingår i den servicen hon betalar för. Separat ekonomi när man har gemensamma barn? Det funkar ju inte…….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/18/10, 12:02 AM
#58

Pappa har sagt flera gånger att jag är så himla dum i huvudet och att bara idioter läser handel- och administartion på gymnasiet.

Sen vet jag inte om det räknas som misshandel om man inte får blåmärken, sår eller får fläskläpp.

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/19/10, 10:50 AM
#59

#58, Ingen anna ska tala om för dig att du är dum i huvet. Det får du avgöra själv. Och synbara märken vid misshandel är väl tyvärr det enda som kan användas som bevis

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/19/10, 11:14 AM
#60

#59 Inte nog med det så i skolan är det som att tala med en vägg. Man får inget svar tillbaka utan de bara ignorerar mig och om man frågar vad man gjort för att de inte ska svara så hugger de.

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/19/10, 3:47 PM
#61

Då ger du igen med samma mynt……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/19/10, 3:54 PM
#62

Gör jag också. En kompis tjatade typ 4 ggr under en dag att hon skulle köra halkan förra veckan. Sen var hon borta och vi gjorde ett jätteviktigt arbete och då skulle hon ju bara helt plötsligt hoppa in i vår grupp och få allt serverat utan att ha gjort något. Så sa hon att hon körde ju halkan den dagen och jag svarade snabbt "ja, jag vet, du tjatade om det 4ggr under en dag och om jag hade gjort det så hade ni klagat.." då blev hon snopen. Sen sa hon tyst att hon var så rädd för halkan och jag lyssnade med mitt döva öra (ordspråk, är inte döv:))

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Annons:
Hawknestgrove
12/19/10, 4:41 PM
#63

du har lite jäklar anamma i dig bra!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/19/10, 4:50 PM
#64

#63 Kompisar klarar jag mig utan så om de är taskiga mot mig så får de smaka på sin egen medicin:) men värre med familjen. Jag kan inte säga emot de på det sättet.

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/19/10, 8:37 PM
#65

Din pappa kan vara glad att du alls vill gå på gymnasiet. många lessnar.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/19/10, 8:59 PM
#66

Jag har funderat många gånger att hoppa av.

Men till sommaren flyttar jag hemifrån när jag fått ett jobb. Sen ska jag läsa upp vissa ämnen och plugga vidare:) då kan jag äntligen skaffa min vovve. Jag har velat ha en vovve sedan jag var runt 10-11 men pappa är allergisk och mamma hundrädd. Så har fått lov att ha mina 6 kaniner. Idag har jag 13 st och kommer ha det jobbigt i 2,5 v för min kompis är iväg så ska passa de. Den som hon har köpt av mig går i en av mina inneburar och är väldigt mycket ivägen:P man får flytta trint honom hela tiden så han och jag blir frustrerade på varandra:P

Men det som är jobbigt är att det är fruktanstvärt jobbigt hemma! Vi är 3 syskon. 2 har flyttat och min bror är det barnet som är mest värd någonting. Jag och min syster är som disktrasor. Inte ens värda några smulor. Allt kretsar kring brorsan och mamma skryter om honom.

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/20/10, 12:03 AM
#67

men då har du ju ett mål!!!! om 6 månader så  kan du strunta i allt det där. jobb ja…… det är väl det som kan bli svårt……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/20/10, 12:46 AM
#68

#67 Jag har fått bra omdömmen från min praktikplats och kan ev få jobb på praktikplatsen jag ska ha efter sportlovet:) sköter jag mig så är det stor chans att jag får jobb där:)

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/20/10, 11:27 PM
#69

suveränt!!!!!!lycka till!!!!Skrattande

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
hjartelyckanskaniner
12/20/10, 11:39 PM
#70

Tack :D Sen har jag bra kontakter så kan skaffa en fin lägenhet och ändå bara hyra den:)

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/20/10, 11:41 PM
#71

det ljusnar ser du och  tänk,på att det är bara din förtjänst! så prutt på din pappa!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/21/10, 10:10 AM
#72

Hihi ja :D då får man bara hoppas på ett heltidsjobb:)

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

Hawknestgrove
12/26/10, 7:39 PM
#73

ja lycka till nu!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

hjartelyckanskaniner
12/26/10, 9:07 PM
#74

Tack:D

Mvh Emma
Hjärtelyckans kaningård www.hjartelyckanskaningard.weebly.com
Sajtvärd för Jättekanin Ifokus och Harkaniner Ifokus
http://emmisen.myshowroom.se/

 

puuush
1/23/11, 4:43 AM
#75

Hej hej!

Jag blev psykisk misshandlad av en vän i 6,5 år. Jag var 9 år när vi började umgås och skulle fylla 16 när jag sa upp kontakten med henne. Idag är jag 18 år. Jag mådde så dåligt, jag kände att jag inte kunde prata med någon för hon hade sagt hela tiden att när man berättar något som man mår dåligt över så tänker hon: "Aha, var det bara det, jag har varit med om något mycket värre" och det gjorde att jag tänkte att alla tänkte så.

I vår är det 3 år sedan jag sa upp kontakten med henne och kände mig så oerhört fri, vilket jag gör än idag. Men jag känner mig fortfarande inte hel. Jag försökte fly från detta i 2,5 år, genom att röka på, jag ville inte erkänna vad som hade hänt, förrän i somras, då min syster sa till mig att det var psykisk misshandel. Jag skämdes över att berätta för folk vad hon hade gjort, och jag skäms för allt som hände än idag.

När jag har berättat det för vissa så känns det som om de inte förstår, fastän de säger att de gör det.

Jag var väldigt konflikträdd när jag var liten och hon tvingade in mig i bråk, och efter det skyllde hon på att det var mitt fel, men hon visste att jag var konflikträdd och fortsatte ändå.

Hon läste mina sms, hon bråkade med alla mina kompisar som jag hade utanför skolan, jag skulle vara med henne hela tiden, hon tvingade mig att titta på skräckfilm fastän jag hade sagt till henne flera gånger att jag inte tycker om sådana filmer, hon tvingade mig att stanna uppe fastän jag var dödstrött och när jag hade somnat så väckte hon alltid mig, jag var tvungen att följa med henne till hennes lektioner och det gjorde att jag alltid kom försent till mina, jag fick inte ens gå med mjukisbyxor i stan, jag var alltid tvungen att hämta mer mat åt henne i matsalen för annars blev hon sur. Jag kom med bortförklaringar hela tiden för att slippa göra henne sur. Hon ville göra mig till en annan person, vilket följde med mig på gymnasiet  och jag anpassade mig hela tiden efter vad jag trodde andra människor skulle tycka och inte tycka om.

Från när jag var 13 tills den dagen jag sa upp kontakten med henne så dagdrömde jag att hon dog varje gång jag lyssnade på musik och det var väldigt mycket musik jag lyssnade på den tiden.

Hon pratade hela tiden om sig själv. När jag skulle säga något så avbröt hon mig för att säga något annat. Hon brukade skämma ut mig för klassen eller en liten grupp när jag sa något och hon sa en kommentar tillbaka.

Det är så mycket den människan har gjort och jag har förträngt mycket, men det är ändå mycket som finns kvar. Jag förstår inte hur hon kunde göra så mot mig och jag förstår inte heller vad jag gjorde för att gå igenom en sådan sak. Jag tycker att jag inte förtjänade att bli behandlad såsom jag blev.

Jag kommer ihåg när jag var 12 år, så var hon borta från skolan och då hade en fritidsledare på skolan samtal med oss tjejer i klassen och hon sa till mig att jag skulle bestämma över mig själv och inte göra som andra säger. Sista gången på det samtalet var min vän med och fritidsledaren sa att jag skulle komma ihåg att inte låta andra bestämma över mig. När jag och min vän gick därifrån sa hon att hon fattade att det var henne fritidsledaren menade. Idag ångrar jag att jag inte lyssnade på vad andra sa, men då kände jag att jag inte kunde göra det.

När jag sa upp kontakten med henne, det enda hon kunde komma med var att hon hade backat upp mig i varenda bråk och jag inte hade gjort något för henne.

Men jag visade henne 150% respekt och fick bara skit tillbaka, jag kämpade dag ut och dag in för att hon skulle ha det bra och för att inte göra henne sur.

Jag känner att alla dessa år har bara varit så bortkastat. Jag fick inte en normal uppväxt och det gör mig ledsen för just i de åren ska man hitta sig själv, men hon bestämde hur jag skulle vara. Idag är jag en sådan person som behandlar andra så som jag aldrig blev behandlad, och det kommer ta tid för mig att hitta det riktiga jaget.

Jag har länge tänkt att jag aldrig skulle ha rökt på från första början och att det är mitt fel att saker är som det är idag. Men när jag tänker efter så vet jag inte om det var ett rätt eller fel beslut att ta, eftersom jag var så hjärntvättad av henne och jag kunde inte ens kunde berätta för min syster (som var och är min bästa vän) vad hon hade gjort mot mig.

I somras bestämde jag mig för att ta itu med mitt rökande och sökte hjälp hos Maria Ungdom och fick sedan erbjudande att gå Cannabisprogrammet, vilket har hjälpt mig oerhört mycket. På måndag jag har inte rökt på 5 månader, och under dessa 5 månader har jag kämpat med detta hon gjorde.

puuush
1/23/11, 4:44 AM
#76
Annons:
Hawknestgrove
1/23/11, 1:16 PM
#77

jättestarkt…. och ofattbart, att en så pass ung människ som din ovän i så unga år har en sån manipulativ förmåga…… grattis till din frihet!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

puuush
1/31/11, 5:20 AM
#78

Tack! Glad

Ja verkligen, jag har aldrig tänkt på det förut förrän jag läste ditt meddelande.

Jag har en fråga. Den här tjejen behandlade mig som hon gjorde, mot andra personer var hon snäll och glad och behandlade sina kompisar som man ska. Nu har jag inte kontakt med henne, men tror du/ni att hon skulle behandla en annan person så som hon gjorde mot mig, eller var jag bara en "engångsförteelse"?

Hawknestgrove
1/31/11, 9:51 PM
#79

svinhugg går igen, heter det. Hon väntar in nästa offer.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Lindansare
3/16/11, 1:53 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#80

Jag talar tyst och osammanhängande om vad som hänt mig i mitt liv.

Mumlande berättar jag för dem jag anförtror mig åt.

Mumlande försöker jag förhindra en atombombsexplosion.

Mina tysta ord drabbar alla, på ett eller annat vis.
Dessa lågmälda ljud som vandrar upp ur min strupe drar blickar åt sig

.De undrar varför? Vad har hänt? Har det ens hänt något?
–Det sista svider mest.

Jag blir kall och varm, kall, varm, kallare, ännu kallare.. Sluta, jag vill inte frysa till ett lik! Det är vad du vill, för då kan jag inte skvallra.

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

tokmulle
5/6/11, 6:31 AM
#81

Behöver och vill och måse TALA med någon.. Bara ventilera. Jag ser, men vill inte på några villkors vis göra just det, SE. Föraktet mot mig själv, som trillade rakt in i fällan IGEN är för stor.

// TokMuLLe

"Det finns alltid ett val till"

Baraanonym
6/13/11, 2:19 AM
#82

är det alltså psykisk misshandel jag utsattes för av min lärare? som sa dag in ch dag ut att jag var dum och patetisk inte kunde sjunga,gav mig skulden för saker jag inte ens gjort..och allt man kan mer tänka sig?

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

Hawknestgrove
6/13/11, 4:35 PM
#83

# 82 en sån lärare borde du ha anmält. H*n begick tjänstefel. Om du hade bevis och vittnen för att h*n sa som du påstar. så hade h*n fått sluta sin tjänst. Så får inen pedagog uppträda. Då är de på fel plats i livet. En sån borde sortera ärtor i stället.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Allamej
6/16/11, 9:15 AM
#84

Jag kämpar varje dag för att komma vidare och bli en riktig person igen men om nån skriker åt mig tex. så är jag genast tillbaka till den lydiga som alltid gjorde som jag blev tillsagd…

jag har ingen koll på åren som gått men det är en del….

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Hawknestgrove
6/19/11, 5:36 PM
#85

ÄVen om du ine märker det själv, så kanske du är mnidre rädd än för ska vi säga två år sedan…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Allamej
6/19/11, 5:37 PM
#86

Fullt möjligt, och jag börjar se mig om efter närhet igen… det är ett enormt steg.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Hawknestgrove
6/19/11, 5:38 PM
#87

ja myrsteg är också steg, tänk så!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

BraveandCrazy
7/15/11, 11:00 PM
#88

Puttar upp:)

Medarbetare på HBT ifokus

Sagalilla
8/22/11, 1:34 AM
#89

Män med ett misshandlarbeteende, vet oftast inte om sitt beteende själva,

det är svårt att förstå. men man kan tyvärr inte hjälpa dom, deras egenvärde är så lågt och redan präglat från barndomen, att deras beteende har blivit ett sätt för dom att överleva sin egen smärta och sitt mindrevärdeskomplex. Detta lyckas de hålla i chack med hjälp av att nedvärdera andra och få andra att bli beroende av dem. De har ett stort svart hål inuti sig själva som de vill dra ned andra till. eller egentligen vill de inte det, men de kan inte kontrollera sig, utan behöver proffshjälp länge länge för att kunna hantera det som har gett dom sådan ångest, dålig självkänsla och därmed behov av makt och bekräftelse.

Man kan likna detta vid ett hav, där en båt sjunker, de som inte kan simma klammrar sig fast i panik i närmsta arm de får tag i, krampaktigt håller de sig kvar, men den andra är inte så stark så den drunknar för den inte orkar lyfta upp den som drar i en i panik. För den som inte kan simma finns de ingen logik, de enda som finns i dens hjärna är att överleva. och då vet dom inte alltid vad dom gör.

När man skall rädda en person utan att själv drunkna, så har man lärt sig att man skall hålla i nåt mellan personen som behöver hjälp och en själv, tex en pinne, stövel eller livboj. För det finns ingen mening med att 2 personer skall dö för att den ena försöker rädda den andra.

I ett misshandelsförhållande, ett förhållande där den ena försöker dra ner den andra för att överleva själv, då gäller det att fly och de enda man kan göra är att säga att denna personen behöver söka hjälp. Att säga till en annan person att den behöver hjälp och att sätta gränsen att ditt beteende är inte okej och säga att sålänge du beter dig såhär så kan inte vi ha nån kontakt, det kan liknas vid en livboj, stövel eller pinne. För då har man gjort de man kan för att rädda personen och har samtidigt hjälpt sig själv så man själv överlever.

Har man dessutom barn så är det jätteviktigt att rädda dom så dom inte också blir neddragna under vattenytan, för de kan oftast inte hålla andan lika länge som en vuxen heller.

Sagalilla
8/22/11, 1:45 AM
#90

Man kan likan psykisk misshandel med mobbing, de e ju samma sak, svårt att förstå när man är med om det

Annons:
Hawknestgrove
8/23/11, 11:22 AM
#91

#89, vilken bra liknelse. Tyvärr så stämmer den in på många andra saker också… Alkoholism, till exempel.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sagalilla
8/24/11, 3:36 PM
#92

Ja ush!

Sagalilla
9/3/11, 12:11 AM
#93

undra hur stora sårena skulle se ut efter psykisk misshandel, ben skulle säkert vara knäckta och allt möjligt hemskt!! Undra hur min skada skulle sett ut nu.. de skulle va skönt att se ett konret sätt på hur man har läkt hitintills! Han sitter i mitt huvud och tjatar hela tiden! FÖRSVINN!!

Hawknestgrove
9/9/11, 6:45 PM
#94

Vilken tanke……. usch……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Zabbio
11/10/11, 1:10 PM
#95

Kan man bli.. lite lätt psykiskt misshandlad?

Känner igen min mors och min relation här.

Nu har jag turen att  inte ha bott hos henne mer än under helger och vissa lov (iaf inte sedan föräldrarna skilde sig, jag vär väl.. tja, 4-7 år då..) och jag har en riktigt bra far.

Jag bröt kontakten en gång när jag var 15-16 i ett halvår ca tror jag.  Hon lämnade mig ifred ett tag, sen började hon ringa. Lät snäll och verkade ha tagit tag i sig själv och sitt missbruk.. Det första hon säger när vi är ensamma i bilen efter att jag gått med på att träffa henne igen, är ordagrant ''Så bra att du kommit över dina fixa ideer", då visste jag ju att det hade inte hjälpt ett skit att jag försökt markera att jag inte mådde ok med hur hon var.

Jag minns inte mycket av min barndom, första minnena är väl från 7-8 år. Men jag vet att hon alltid var sen och ibland inte kom alls, och jag var alltid ledsen. När jag var hos henne och blev ledsen eller viller hem hotade honmed att jag aldrig skulle få se henne igen om jag ringde pappa. Hon kunde skälla på mig för saker som att jag inte dammsugit bakom TVn när jag kommit upp och kört 20 mil för att träffa henne. Hon lockade upp mig med att säga att min bror skulle dit (han bor långt bort). Nu minns jag som sagt inte jättemycket från tidig ålder, men antar att det alltid varit så. När jag var liten sa hon att jag skulle bli en berömd konstnär och försörja henne. Mitt konstnärliga anlag har hon i och för sig alltid uppmuntrat, men när jag vålt andra vägar än att sälja och studera konst har jag varit en självisk och dålig dotter. Jag har aldrig känt mig trygg med henne, alltid haft flera flyktplaer i huvudet när vi träffats - det började nog i 8-10 års åldern om inte tidigare när jag pluggade in pappas telefon nummer och mitt personnummer för att kunna ringa , och  tänkte att om jag måste springa bort så kommer säkert någon att hjälpa mig i nåt av i närheten (landet). E gång gick jag 2 mil genom småländska skogen i natten för att slippa sova över när hennes bil ''gått sönder'' (hon lovade att skjutsa mig nästa morgon). Det r väl inga konkreta svar på vad hon gjort.. men något måste ju ha fått mig att känna så.

Min bror och jag har försökt prata med henne, men det slutar alltid på samma vis. Först är allt alla andras fel (tyck synd om mig), sen är hela världens problem hennes  fel (martyr) sen blir hon arg och skriker och kastar saker.

Hon har ringt och velat a skjuts till danmarksfärjan en fredag. Javisst, det är väl lugnt. Hon ringde dagen innan och skulle då sova över i min dåvaande lägenhet, men jag sa nej, vilket fick henne att dra skuldkammen igen ''du lovade att skjutsa mig'' .. ja.. men inte att du ska sova packad och hög i min lägenhet.. (jag var vuxen vid detta laget, det var förra året tror jag) blev så tt jag skjutsade henne och efter mycket tjat fick hon låna mina sista hundralappar, trots att jag visste vad de skulle gå till (inte en present till nån släkting iaf). Skulle hämta hene på lördagen. På tisdagen ringer hon vid 10 tiden "nu står jag här, kom och hämta mig." Jag var i en annan stad med en vän, men vi körde dit (första gången kompisen fick träffa henne, men visste om min situation). Då skulle mamma sova i min lägenhet igen, jag sa nej igen och hon blev sur, men pga kompisen blev det inget gormande utan skuldkortet igen. Slutade med att jag körde henne till nån bekant i ännu en liten stad. Jag fick tillbaka pengarna, det har jag fått sedan jag vägrade låna ut mer för några år sen.

Efter det följde min terapeut med till henne och jag bröt kontakten igen. Hon var sååå förstående (hade ju en officiel person med mig) men terapeuten såg igenom det. Hon var riktigt arg på hemvägen (en bra terapeut förresten, körde mig 20 mil en lördag, och tillbaka igen för att hjälpa mig med mina poblem). Kunde bekräfta vad jag redan visste - mor är grov narkotika missbrukare. Hon rkänner det aldrig och jag är rädd att dömma henne fel, trots alla bevis..

Har fått vissa telefonsamtal och någa försök att träffas emellan, till vilka jag blankt sagt nej. Alltid slutat med skrik, gråt och vilken hjärtlös dotter jag är. Nu hade hon planerat in en middag där vi skulle reda ut saken, jag,min bror och hon. Mun bror ska dit, jag jobbade men hon bad mig byta arbetspass, då svarade jag med ett långt meddelande att nej, det vill jag inte. Att  jag inte vill ha en framtid med henna, men kanske om hon söker hjälp för sitt missbruk. Att jag känner mig utnyttjad, sårad och inte litar på hennes ord, men att jag älskar henne.

Fick svaret: Du ger mig inte en chans. Och du vet inte ett smack om mig nu. ha det bra "ZABBIO". Synd att du blivit sådan, du har en mor och jag en dotter, en cynisk, orättvis behandling av mig har du bestämt dig för! Då så, ditt beslut. Tack för sorgen. Hej Då!

Det vill säga.. samma visa igen. Samma anklagelser och hur dålig dotter jag är. Det är mitt fel och mitt ansvar att ha en god relation. Nu har hon ju försökt tycker hon, och jag avvisat henne.. att jag försökt lösa våra problem i 20 år har ingen betydelse. (är 24 nu men gav upp för nåt år sedan, och gjorde kanske inte så mycket åt problemet som 3åring :P)

Detta hände igår. Jag älskar henne, hon är min mor.. men..

Jag får alltid höra att jag är så stark. Men jag känner mig väldigt, väldigt svag.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Hawknestgrove
11/13/11, 11:05 AM
#96

Ja, en sk är säker. Hon älskar sitt missbruk mer än hon älskar dig. Så låt henne välja. Du ska inte behöva ta ansvar för att hon missbrukar och sopa upp skräpet. Vill hon fortsätta med sitt liv som hon gör, så låt henne göra det. OCh du behöver hjälp du med att kunna förstå att du också behöver hjälp. Kontakta AA och Alanon. Där får du stöd av många som sitter i samma båt som du, dvs anhöriga till missbrukare.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

ksrxzyz
1/15/12, 12:59 PM
#97

Jag är skeptisk till parrelationer då de flesta går ut på att man tycker sig ha rätt till ägande av en annan människa. Det ligger i parrelationens natur. Undantag finns naturligtvis. Bara idén att man ska umgåsm med EN annan människa är nästan i sig en slags psykisk misshandel. Inget kärleksfullt alls!

Inte konstigt att urartningar sker. Själv måste jag komma med en förklaring varje gång jag ska göra något annat, träffa en annan människa särskilt om det råkar vara en kvinnlig vän. Det är hemskt!

I kärlekens namn begås dagligen fruktansvärda kränkningar. Jag har ingen färdig lösning men det är dags att hitta nya samlevnadsformer.

Annons:
Hawknestgrove
1/15/12, 6:26 PM
#98

Mycket vishet i det du säger 97

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Zabbio
1/15/12, 6:38 PM
#99

#96 Tack för stödet. Länge sen jag orkade öppna denna tråden.

Det har inte hänt så mycket sen dess. Fått ett sms där hon ville att jag skulle se en viss film för att ''sluta tycka synd om mig själv", andemeningen är att jag ska begå självmord om hon dör, tycker hon. Konstigt nog känns det inte så lockande längre. Vid nyår ringde hon och önskade nytt år och svamlade om nåt.. hon var stupfull så jag hörde inte riktigt. Önskade bara gott nytt år tillbaka och var glad.

Jag har lagt om kosten - slutat med gluten, vete och mjölk - och det har i princip botat depression, ångest och alla slags självmords och självskadetankar. Lite lustigt att maten kan göra sån skillnad, ganska diffusa symptom på en allergi måste jag säga. Men testade att äta det igen och då kom allt tillbaka. Plus att jag kräktes. Så nåt var det med det..

Menmen. Mår rätt bra nu faktiskt. Trots att jag förlorade jobbet i fredags.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Nietsche
2/2/12, 7:10 PM
#100

Vilken tragisk samling av ordblinda paranoida. Reglera Internet nu!

AnnaMariaK
2/2/12, 11:05 PM
#101

Zabbio, jag känner mig ledsen för din skull när jag läser dina upplevelser och undrar hur man kan utsätta sina barn för sådan egotrippad behandling om och om igen och aldrig förändras.

Du är stark som överlevt detta och som tar hand om dig trots allt. Jag önskar dig att ditt fortsatta liv blir gladare än det tidigare. Du är värd bättre. Kramar.

Zabbio
2/2/12, 11:52 PM
#102

Tack :)

Känner faktiskt att jag mår bra som det är nu.

10-15 års depressioner bara borta… sämre kan det vara ;)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Upp till toppen
Annons: