Annons:
Etikett03-min-historia
Läst 1753 ggr
[marion69]
7/27/09, 7:17 PM

Mitt Misshandelsförhållande

Jag träffade en ett år yngre man. Vi fastnade genast för varandra. Han verkade snäll, men lite spänd på nåt sätt ändå. Men det ändrade jag till "lite nervös".

Han köpte fina presenter till mig och bjöd ut mig på resturanger och vi trivdes bra ihop!

Efter tre månader frågade han mig ifall jag ville flytta in till honom och hans dotter. Jag var osäker, men jag var utan bostad just då, så jag tänkte att OK, jag testar och så får vi hoppas att detta förhållande håller.

Men ganska snart började jag upptäcka hans svartsjuka. Det blev inga fler resturangbesök heller, inga presenter.

Han skulle jobba och jag skulle ta hand om hans dotter, tvätt, städning, disk, matlagning. Han blev riktigt sur ifall maten inte var klar precis när han kom hem från jobbet.

Och jag fick heller inte gå vart jag ville ute eller om jag hälsade på någon utan att han blev sur och svartsjuk.

Men det bortförklarade han med att han var så "rädd för att bli sårad" och för att hans förra tjej hade varit otrogen.

Snäll som jag är, så tänkte jag att jag minsann skulle visa att han inte behöver vara orolig.

Men det gick mer och mer överstyr. För att göra en lång historia kort.

Vi flyttade från hans lägenhet till en annan för att han trodde att jag hade varit otrogen med grannen, fast jag bara brukade säga hej till honom.

Han kallade mig fula saker, blev ännu mer svartsjuk, isolerade mig, och misshandlade mig. Det värsta han gjorde var att bryta ett revben på mig, bara genom att putta omkull mig. Jag slog i huvudet hårt ett antal gånger (tur att jag inte fick inre blödning).

Han förnedrade mig, tvingade mig till sex, när HAN ville ha det. Han slog mig på öppen gata, blev arresterad.

Polisen var välbekant hemma hos oss. Dom bad mig lämna honom, vilket jag till slut gjorde. Jag fattar inte, nu så här efteråt, att jag inte stack tidigare.

Men på kvinnohuset har jag lärt mig en del om varför.

Nu ser jag första varningstecknena mycket snabbt hos en man och då vänder jag bara min klack och går, med högt huvud.

Om du lever i ett sånt här förhållande, så är mitt råd att sticka på en gång. TÄNK inte ens efter, bara stick.

Och håll dig ifrån honom även om han gråter på sina bara knän för att få dig tillbaka.

kram

Annons:
[marion69]
7/27/09, 7:26 PM
#1

Jag har fortfarande mardrömmar om honom, där jag känner den där hemska fruktan. Och i drömmarna jagar han mig med kniv och vill ta livet av mig.

Jag brukar vakna helt svettig…

Hawknestgrove
7/29/09, 6:40 PM
#2

Starkt av dig at berätta. OCh hoppas fler tar lärdom. JUst det där med att inte ens täka, utan GÅ: viktigt.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Kerstina-61
7/30/09, 2:48 AM
#3

Tack, Marion69! Många kvinnor lever allt för länge i detta du beskriver. Din berättelse kan säkert få någon kvinna att få styrkan att våga lämna!

Kram!
Kerstin

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Lena1971
8/29/09, 11:50 PM
#4

Det är inte klokt hur länge man kan bli fast i ett förhållande med misshandel. Och hur svårt det är att få någon att lämna en partner som slår!

Marion, du säger att du fick lära dig en del om varför det är så svårt att bryta? Jag skulle gärna vilja veta mer. Än idag begriper jag inte varför min mor aldrig lämnade min far, och jag skulle gärna vilja ha lite insikter.

Tänk att du inte bara kom därifrån, utan lärde dig något av det också!

Kram!
/Lena


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Loveferrets
8/30/09, 12:11 AM
#5

Strakt gjort att du lämnade honom, mycket bra.

zmulan
8/30/09, 12:12 AM
#6

Känner igen mig i så mycket av din berättelse. Vet hur svårt det är. Tack för att du delade med dig, det är starkt!

Värme

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

Annons:
Upp till toppen
Annons: