04 - Fysisk & Psykisk Misshandel

psykisk misshandel??

2010-04-05 22:02 #0 av: gris3n

jag har funderat ett tag på om jag utsatts/utsätts för psykisk misshandel. tanken har slagit mej flera gånger om det skulle kunna vara så. men relationen det handlar om är ingen partner relation. och jag har aldrig blivit kallad öknamn lr något annat liknande av personen i fråga. jag ska försöka berätta så gott jag kan om händelserna, så kanske ni kan hjälpa mejj reda ut om det kan röra sej om psykisk misshandel lr inte.

de började me att pappa träffade en ny tjej (han och mamma va skilda sedan tidigare), jag kan kalla henne sara (för att de e ett vanligt namn). sara verkar jätte trevlig och rolig (jag var btw 13 vid detta tillfälle, 19 nu). de ena leder till det andra och hon och pappa flyttar ihop och de gifter sej efter ca 6 mån till 1 år.  allt verkar frid och fröjd, lite små tjäbbel då å då men de hör ju till lite lixom.

efter ytterligare en tid köper de hus och flyttar en bra bit bort från orten där min mamma bor, jag vill flytta med men får inte pga skolan (pappa och mamma kommer tillsammans överens om detta). detta fungerar dock inte och de slutar med att mamma kastar ut mejj på nyårafton och ber mej dra åt helvette ungefär.

de va väl runt denna tid som de verklign började ta fart. pappa kommer iaf å hämtar mejj hos mamma på nyårsafton och sara va la inte sådär extremt nöjd med det. sara har läst till lärare, även om hon hoppade av innan hon blev klar, så hon skulle hjälpa mej med matten sista våren i 9an. jag ska inte försköna mej själv nu, jag va verkligen ett rent helvette när jag var yngre. den våren bråkade pappa och sara väldigt mycket, oftast pga mej, och man kunde höra hur som gapade på varandra i köket genom hela huset. men de hände la inte så mycket mer. jag klarade matten och allt var frid och fröjd.

sen på sommaren eskalerade det igen. jag rymde hemifrån och efter det blev sara helt vansinnig. några dagar efter händelsen så tog hon mej åt sidan när vi jobbade i stallet å stog å skällde ut mej rätt länge. och under hela tiden så fortsatte mina 2 yngre systrar jobba och gick regelbundet förbi oss. just då tänkte jag la inte så mycket på den händelsen, och just nu minns jag den knappt.  men efter det kunde jag nästan inte vara runt henne, hon gick å stirrade konstigt på mej, klampade extra hårt me fötterna, visslade extra högt när hon gick förbi osv.

så fortsatte det i perioder, och gör fotfarande, under hösten när jag började 1an på gymnasiet. jag gick tack och lov på internat och såg henne bara varannan helg, men det var tillräckligt. under våren i 1an och sommaren mellan 1an och 2an eskalerade det ytterligare. hon kunde göra saker som att be mejj tömma diskmaskinen när jag var den som gick från bordet sist, och sen satt hon och min "foster syster" och viskade, fnissade å pekade i soffan när dom drack kaffe. den händelsen tog hårt på mej, jag vet inte riktigt varför dock. och under den sommaren tvättade hon inte mina kläder på en månad. efter en månad när alla andras kläder var tvättade så var det pappa som tvättade mina kläder (jag vet det låter jätte löjligt, jag vet att jag låter som en bortskämmd snorvalp, men när de kommer till tvättmaskinen e den helig för sara, ingen annan kommer åt den).

min systrar är väligt duktiga i skolan och båda har medelbetyg på mvg (högstadiet), och dom kom ofta å frågade vad jag hade för betyg när jag gick i den årskursen dom gick i, och självklart hade dom mvg och jag bara g, å då tystnade dom å bytte samtals ämne.

hela livet har jag fått stå ut med att mina systrar är bättre än mej på allt vi gör, och sara som kollar udda på mejj vid matbordet, som om jag skulle varit från mars lr nått. jag försökte seja ifrån några gånger men de slutade bara med att det blev värre. men efter ett tag insåg jag att om jag trackade ner på mejj själv å talade så illa som möjligt om mej och så bra som möjligt om henne så blev hon snällare. hos stirrade inte längre på mejj vid matbordet, och hon pratade faktist med mejj som om jag var mänsklig igen.

detta drev mejj till att tycka att jag var värdelös, vilket jag fotfarande tycker. och under vårterminen i 2an på gymnasiet (jag bodde nu med min mamma) så drev hon mejj ensam, till självmordstankar och självskada. jag mådde verkligen piss. jag gick knappt i skolan för det gick så dåligt, och hade det inte varit för min hund hade jag nog försökt ta livet av mej. skolkuratorn var den enda som visste om situationen och hon kopplade in soc, men det hände inget.

efter en del händelser så var allt lugnt mellan oss igen, och när pappa och sara bestämde sej för att flytta till norrland flyttade jag med, det var de bästa beslut jag gjort, för min nya skola kunde inte varit mycket bättre. men självklart så som med allt när det har med sara att göra varar inte lyckan länge. och nu är vi tillbaka i samma sits igen. hon e pissed för ingen ting, och jag måste tracka ner mejj själv för att orka stå ut me att bo med henne. tyvärr beter hon sej så här inte bara mot mej, utan även mina syskon, men om hon e sur på någon av dom så e hon värsta polare med mejj.

och de e jätte jobbit å gå upp på morronen å undra om man kan prata med henne i dag lr om man ska gå gömma sej under en sten för att hon e så sur. å om det rågar gå å prata me henne så undrar man, vågar jag? lr ska jag bara ignorera henne så mycket som möjligt så kanske jag klara mejj undan någorlunda idag? jag underviker faktist att äta pga av att hon sitter i köket (hon pluggar på distans).

 

jag ber om ursäkt för detta inlägg, jag behövde skriva av mejj lite. och jag vet inte ens om det går att få något vettigt ur det, för jag minns inte så bra som jag trodde. förlåt för att jag finns!

Anmäl
2010-04-05 23:18 #1 av: SidenMoare

Du skall absolut INTE klanka ner på dig själv. Vuxan skall ta ahnd om sina barn. Nu är du 19 skriver du, alltså myndig. Du kan nu egentligen göra som du vill, flytta hemmifrån, dela lägenhet med en pluggkompis eller så.

Din sits är jobbig. Tycker nog att din pappas nya borde VETA HUT!! Man behandlar inte barn på det sättet och dte är ALDRIG försvarbart att driva någon till att vare sig känna sig mindervärdig eller att driva dem till självmordstankar.

Det du borde göra är att prata med den kurator du har i skolan. KAnske du akn komma i montakt med en stödgrupp av tjejer i din egen ålder. Det brukar finnas sådana grupper inom tex Röda Korset, Soc. BRIS kolla upp det. För jag tycker att du borde få stöd. OM du inte skulle kunna få hjälp den vägen så kontakta Kvinnojouren. De har ett bra kontaktnät så det kan säkert hjälpa dig vidare.

Men vad du än gör, säger eller tänker så ÄR DU VÄRDEFULL för den DU ÄR. INGEN har rätt att sätta sig på dig. Kom ihåg det. Du har rätt att fatta DINA egna beslut eftersom du är myndig. Men försök med förslagen ovan i första hand. återkom gärna och berätta hur det går för dig. Det finns säkert andra som kan komma med bra tips åt dig

Lycka till

Anmäl
2010-04-06 01:38 #2 av: gris3n

tack så jätte mycke för svaret :) de värmer faktist. tyvärr läser jag på distans hemmifrån, men har kontakt me psyk å ska dit på onsdag, då jag tänker be dom ta kontakt me soc å se om det går att fixa nånting, kanske att jag kan få eget boende lr något liknade.

hade jag kunnat hade jag aldrig flyttat hem efter att jag gick ut gymnasiet, men jag har inget jobb, och har svårt att få jobb. men om allt går som jag vill så åker jag till andra sida jorden om ca 6 mån, å då löser de ju sej ändå.

jag vill bara slippa satkärringen nu >.< e så trött på hennes jävla sätt att bete sejj! JAG HATAR HENNE!!

Anmäl
2010-04-06 14:33 #3 av: SidenMoare

Det skulle nog vara bra om du kunde prata med Soc. Kanske du kunde få ett studierum eller  att kunna få bo inneboende hos en familj ett tag.

Sen kanske psyk kan hjälpa dig. Vet att här i stan så finns dte lite olika projekt/grupper som de driver för att hjälpa människor. De vet säkert om det finns någon tjejgrupp som du skulle kunna få hjälp ifrån

Kram och stå på dig

Anmäl
2010-04-06 21:19 #4 av: Hawknestgrove

ja, du borde  få lugn och ro och rå dig  själv.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-07 18:11 #5 av: gris3n

efter mycket om och men, kom jag tillslut iväg till sjukhuset i da. men bilen lär inte överleva så länge om jag får bestämma :@ bil helvette som bara går sönder!

jaja, jag va å prata med min samtalskontakt iaf. å han själv kunde inte göra så mycke i da, men nästa gång jag ska dit så ska jag få prata me en kurator åxå som kanske kan hjälpa mejj. får hålla tummarna på att de går å lösa på nått sätt.

Anmäl
2010-04-07 18:15 #6 av: Hawknestgrove

ja du bilar och drit.... Sparka på däcken det brukar hjälpa för aggressionerna! Bra att knutarna börjar lösa upp sig! HEja dig, du är unik, tänk på det!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-07 18:50 #7 av: gris3n

man ska inte ha gamm bilar :( jag e så trött på bilar som bara går sönder nu x(

de känns så skönt att de kan vara på väg å lösa sej, även om inget e defetivt än. fast jag brukar vara bra på å ta ut segern i förskott x(

Anmäl
2010-04-07 18:53 #8 av: Hawknestgrove

haha, men vem har råd med nya bilar? Inte jag....

OCh bara att du ser det som så gör ju att du är en bra bit på väg!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-07 20:53 #9 av: SidenMoare

Prata snällt med din bil du. Detr brukar hjälpa.

Hoppas nu att det löser sig för dig. När skall du tillbaka?

Stå på dig och kräv hjälp av dem. För du skall inte ha det som du har just nu.

Anmäl
2010-04-07 21:28 #10 av: gris3n

haha ^_^den bilen va färdig för skroten för länge sen, fattar inte varför vi har den kvar...

jag vet inte när jag ska t bax, snart iaf, för jag behöver mer medicin om 2 veckor.

nä nu får de va nog...står inte ut me kärringen (ursäkta uttrycket) längre :(

Anmäl
2010-04-07 22:43 #11 av: MariannE11

blir lessen för din skull för det du varit med om...känner igen LITE i det för min ena dotters räkning... hon känner sej sviken av sin pappa som inte ställer upp på henne... hans nya fru är utåt sett väldigt trevlig men en riktig pestråtta i längden.... gör inte så i ögon fallande saker men säger saker som min dotter mår dåligt utav...jag försöker att stötta dottern....jag kan prata hur länge som helst i telefon o försöka få henne att förtränga sin styvmor...min dotter har fördelen nu (20 år) med att hon flyttat 50-60 mil bort o därför inte behöver lyssna så mycket...

tror du mår bra mycket bättre av att få prata av dej... få någon som lyssnar....tror åxå att du behöver lära dej ditt egetvärde...jämför dej inte med andra... jag är övertygad om att du duger precis som du är.... kram

Anmäl
2010-04-08 14:06 #12 av: Hawknestgrove

Det var fina och stöttande ord av dig Marianne.....Väl värda att ta till sig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-08 15:09 #13 av: gris3n

åh vilket stöd jag har här :) va gla jag blir även om jag inte tycker att jag förtjänar nånting >.<

Anmäl
2010-04-08 15:56 #14 av: Hawknestgrove

Du förtjänar allt gott, tänk på det! Ta och släng den jäkla tagelskjortan som nån tycker att du ska ha och köp dig nåt fint silkigt i stället!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-08 23:37 #15 av: MariannE11

håller med gunilla.. du förtjänar ALLT gott....

finns bra böcker att läsa.. själv gillar jag mia törnbloms böcker...jag är inte heller den bästa att sköta om mej själv.... så lätt att sätta höga krav på mej själv...sen mår man bättre vissa dagar o kanske uselt andra dagar...

sköt om dej själv...låt INGEN trycka ner dej själv....

jättekram...

Anmäl
2010-04-09 00:43 #16 av: Mison

håller med.. klart du förtjänar allt gott...

jag förstår hur du känner.. själv kommer jag från ett riktigt brokigt helvete, som har bestått av både det ena och det andra, och fortsätter än idag, men jag valde att skita i allt.. jag sträckte på ryggen och tänkte "åt he****te med er", jag är bra ändå!! och jag har blivit starkare

självklart sitter det kvar i själen ändå, man blir aldrig riktigt hel, men jag väljer istället att var framåt, och ta vara på det jag har, och på de människor som behandlar mig som jag förtjänar.. När sen kängorna kommer från "nedriga" personer, vet jag vilka axlar jag kan gråta ut på, och då blir det bättre...

gråt ut du.. gråt på våra axlar... det gör gott, jag lovar...och du är värd minst lika mycket som jag...

Anmäl
2010-04-09 13:36 #17 av: gris3n

:')

Anmäl
2010-04-12 18:46 #18 av: Hawknestgrove

jättekram till dig!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-12 23:03 #19 av: MariannE11

kram idag med...

Anmäl
2010-04-13 13:36 #20 av: gris3n

:') lessen att jag inte har svarat något, men jag har verklign ingen energi just nu, orkar knappt gå upp ur sängen på morronen, än mindre engagera mejj i nånting x(

Anmäl
2010-04-13 17:49 #21 av: Hawknestgrove

kom igen när du orkar.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-14 00:48 #22 av: MariannE11

vi finns här när du orkar o vill.....Glad

Anmäl
2010-04-20 21:45 #23 av: gris3n

kan ju meddela att de hänt en hel del i helgen. jag kom hem från sjukhuset i dag efter att ha varit inskriven sen i lördas natt efter att polisen körde in mej, varför tänler jag inte berätta, men det hade lite med "sara" att göra.

iaf, så hade jag ett möte med överläkaren på psyk, min samtalskontakt och diverse andra människor i går å jag fick berätta lite om min sivation. och när jag berättade om konflikten med sara så sejer överläkaren plötsligt "men då kan vi väl bjuda in henne hit och så får vi prata om det då".

när han sa de blev jag jätte rädd, stelnade till å började gråta (jag hade lyckats hålla tillbaka tårarna fram tills dess). å jag kom själv på då att jag e faktist rädd för henne. jag e rädd för sara! å jag kan inte fly från henne heller eftersom hon e gift med min pappa.

de enda jag kan göra just nu är å gömma mejj på mitt rum å hoppas att hon inte ska komma å leta efter mejj, vilket inte har gått så bra i da... :(

Anmäl
2010-04-21 00:08 #24 av: MariannE11

stor jättekram på dej...

misstänker att det är din samtalskontakt som mest ska vara din allierade som ser till DITT bästa...vad säger h*n om det hela... tycker inte det låter som rätt läge just nu att bjuda in "sara"... du måste känna att du klarar av det o att hon inte kan bryta ner dej... tror du i ett tidigare skede behöver prata med din pappa... för det är ju ni som är i en relation...men då ska han veta o fatta att det är din o hans relation som ska diskuteras... för att den förhoppningsvis ska kunna bli så bra som den kan....

Anmäl
2010-04-21 00:46 #25 av: gris3n

alla närvarande vid mötet ansåg att det inte kan fortsätta som det gör nu, så jag ska ha ett möte med kurator och samtalskontakt i morgon förmiddag. då ska vi diskutera mina möjligheter att få eget boende. så förhoppningsvis så ska de lösa sej om jag får bo själv...

parata med pappa klarar jag tyvärr inte av, de e inte de att jag inte kan prata me allt om han, men jag har alltid haft svårt att prata om kännsliga saker, även om det blivit bättre de senaste åren.

jätte kram till alla som läser detta <3

Anmäl
2010-04-21 22:42 #26 av: MariannE11

läser så gärna....o skulle vilja så gärna att det ordnade sej för dej...Glad

har du haft möte idag?... hoppas ni kom fram till en bra lösning som är den bästa för dej....det låter bra om du kan få eget boende... nystart... sen när du o din pappa orkar o vill så kan ni kanske börja träffas o bygga upp något nytt...

kram...

Anmäl
2010-04-22 13:05 #27 av: SidenMoare

Skickar en massa stöttekramar till dig.

Tror det är viktigt att både din pappa och de som du har omkring dig på Psyk. får reda på att du är rädd för "Sara". För rädslan ligger och "mal" och kan dra ner dig. Bättre då att du får hjälp med att taq itu med det. Sen är det viktigt att din Pappa förstår din rädsla. För det är ju din pappa som skall vara "skyddet" mot "sara" och DITT stöd.

Skulle inte din pappa kunna kommamed till psyk och prata? Tror det skulle kunna hjälpa honom med att förstå hur du har det och hur du känner det.

Många styrkekramar

Anmäl
2010-04-22 16:32 #28 av: gris3n

jag hade möte i går med kurator. och hon förklarade mina möjligheter med eget boende. å tyvärr så de sättet som e bäst å bäst i längden lite krångligare. men e de inte alltid så när man verkligen vill något? >.<

jag sa till min samtals kontakt att jag vär rädd för sara, å han förstog det, och blev inte alls förvånad som jag trodde att han skulle bli.

jag skulle så gärna vilja berätta för pappa hur jag känner för sara, men om jag gör det så går han direkt till henne å berättar vad jag har sagt å så blir det bara värre igen :( jag börjar inse att pappa kanske inte e "king of the world" ändå. även om han gjort mycket gott.

hm jag kanske skulle chansa där å fråga om han kan komma med. de kanske skulle hjälpa, å då har ju jag åxå stöd ifrån dom. får tänka mer på de.

många kramar till alla

Anmäl
2010-04-22 19:11 #29 av: Hawknestgrove

Hoppas verkligen det löser sig för dig. Du ska inte gå omkring och vara rädd fö ren människa.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-23 01:17 #30 av: MariannE11

svårt det där med när din pappa är en slags "länk" mellan dej o sara... han älskar er båda.. hoppas jag....jag är kanske väl färgad av egna erfarenheter men just det emotionella är inte karlar det bästa på....kanske din pappa behöver en egen pratkontakt... för vem ska han annars prata med?... men det måste han ju själv först förstå i så fall... o förstå att han inte ska berätta för sara vad ni pratar om....

kramelikram från supertrötta mej...

Anmäl
2010-04-23 01:52 #31 av: SidenMoare

Jag tror att det skulle kunna vara bra om din pappa, din pratkontakt och du skulle kunna träffas och prata. Sen att det INTE får pratas om vad ni säger utanför väggarna. Håller med ovanstående om att han kanske skulle behöva en pratkontakt han med. Mest kanske för att kunna stötta dig i din situation. För EGENTLIGEN så har inte Sara något som helst med  din och din pappas kontakt att göra.Speciellt som du är myndig.

Skickar en massa styrkekramar till dig

Anmäl
2010-04-25 18:50 #32 av: Hawknestgrove

ja den sitsen är inte lätt. Jag är ju själv en sån där sambo , där min sambo har vuxna barn. OCh konflikter blir det och det är inte alls kul för min sambo att hamna mellan barken och veden. Detgäller att både du, din far och hans partner inser att det ine går att klumpa ihop något utan att ni måste se varandra ur perspektiv olika individer.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-27 13:01 #33 av: gris3n

jag får se om jag vågar prata om det med pappa lr inte. han e hemma nu iaf, å sara skall vara bortrest i ca 2 veckor *jublar stort inombords*

jag fick även ett mycket glädjande mail i morse, jag har nämligen blivit kallad till visning av 2 lägenheter jag är intresserad av :D å den ena verkar jag vara enda spekulanten av :D så nu håller jag alla tummar jag kan hitta ^_^

Anmäl
2010-04-27 16:14 #34 av: Hawknestgrove

Hurra för dig och lycka till. OCh försök ta det på ett väldigt snyggt sätt med din pappa. Ok, du har ingen rättighet att lägga dig i deras liv, men du har rätt till ditt och de har rätt till sitt. Försök veckla in det i snyggt paket med röda snören......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-04-27 16:42 #35 av: SidenMoare

Hoppas nu att du får den lägenhet som DU vill ha. Sen är du ju myndig och skall kunna klara dig själv i eget boende. Så det skall säkert gå bra för dig skall du se

Lycka till och ta väl hand om dig

Anmäl
2010-04-28 12:14 #36 av: MariannE11

håller tummarna för att du får en lägenhet... håller tummarna åxå att du o pappa kan få börja hitta vägen tillbaka... att ni både kan lyssna på varandra o att han kan förstå hur det är o känns för dej....

Anmäl
2010-05-11 18:36 #37 av: JohannaEkroth

Åh jag finner inga ord. Jag sitter här och gråter för att världen är så himla orättvis. Det jag gråter mest över är att du börjar med att be om förlåtelse för att du finns. Jag vet exakt hur det känns att känna så och det gör så ont i mig när jag möter någon likasinnad. Du ska iaf veta att jag står till 110% på din sida och hejar på dig tillsammans med resten i denna tråd.

Hur går det för dig?

 

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2010-05-12 00:02 #38 av: MariannE11

satt o funderade själv här igår hur det gått....håller på dej....kramelikram..

Anmäl
2010-05-12 02:41 #39 av: gris3n

det går inte så jätte bra just nu :( har gått å helvette med längenheterna å stömmen blev avstängd hemma förra veckan, tack å lov lagom tills jag skulle åka iväg.

så nu sitter jag med lite mer energi hemma hos mamma lågnt borta från alla problem å ska försöka ta tag i skolan så jag klarar kursen jag läser.

vad som kommer hända i framtiden vet jag inte. å jag hatar ovissheten. men jag vet ärligt inte vad som kommer hända, vart jag kommer hamna, lr hur jag ska klara mejj. men jag får la leva på falska drömmar som jag gjort hittils.

jätte kram till alla

Anmäl
2010-05-12 19:32 #40 av: Hawknestgrove

kram på dig själv också. Det kommer nya lägenheter!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-05-13 04:01 #41 av: MariannE11

stor kram tillbaka... som gunilla säger så finns det andra lägenheter... hoppas att du snart kan få ett eget krypin som är ditt... du ska aldrig förlora hoppet även fast det känns tungt.. du har alltid oss du kan prata med.... o jag hoppas att du har stadig kontakt med din hjälpgrupp så att du jobbar åt rätt håll....håller tummarna o hoppas det vänder snart...

Anmäl
2010-06-01 00:27 #42 av: MariannE11

putt.... något nytt?....

Anmäl
2010-06-01 17:02 #43 av: Hawknestgrove

ja vore intressant att höra hur det går?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-06-01 20:17 #44 av: gris3n

de går inte jätte bra :( e fotfarande hos morsan å ska va här nåra veckor till. men när jag å min lilla syrra åker hem vet jag inte om de finns nån el hemma.

när jag kommer hem ska jag på möte med soc om lägenhet, så jag hoppas verkligen att det går fort så jag slipper va så mycke som möjligt med "sara"... :/

Anmäl
2010-06-01 21:05 #45 av: Hawknestgrove

ja jag hoppas att det löser sig för dig! Egen härd är guld värd!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-06-02 00:47 #46 av: MariannE11

håller tummarna att det ljusnar för dej... om du känner för att prata av dej så vet du att du har oss här att lätta ditt hjärta för...

Anmäl
2010-06-02 19:58 #47 av: Hawknestgrove

ja det är det den här sajten är till för. Vi har tunga ryggsäckar att bära, många avoss, men innehållet är fasen så värdefullt>!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-06-17 18:54 #48 av: MariannE11

hur går det för dej?..

kram...

Anmäl
2010-06-17 19:55 #49 av: gris3n

just nu händer inte så mycket. lever mest livet :)

jag känner faktist att för första gången på lääääänge så känner jag mejj levande inte bara vid liv :D

kram :)

Anmäl
2010-06-18 00:06 #50 av: MariannE11

o vad skönt att höra... hoppas du åker på en våg som för dej rejält uppåt....o att du inte behöver ramla ner så drastiskt igen.... du har en plats att fylla....o du vet att vi finns här om du känner för det...

superkram...

Anmäl
2010-06-18 00:29 #51 av: Hawknestgrove

underbart att läsa sånt ska du veta. Det sporrar fler!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-07-01 13:17 #52 av: gris3n

är hemma igen, men "sara" lyckades knäcka mej på mindre än 20 min när hon hämtade mejj från bussen. helt otroligt, vi sa bara ehj sen sa hon inget till mej förän vid middagen dan därpå å då frågade hon om jag hade tänkt skaffa nått jobb å hur de gick med lägenhet.

kul, jag e hemma å hon vill bara ha mej härifrån, de får ju en å känna sej så välkommen. lr inte! å min samtals kontakt har inte tid förän om 2 veckor. men han föreslog att jag skulle ringa till soc själv då han tyckte att läget var så akut. så jag hoppas att dom kan få lite eld i röva å få hjälpt mej härifrån, för som de e nu så ser jag mej över axeln hela tiden å bara väntar på att bli "back stabbad". de kanske hade varit anorlunda om pappa varit hemma, men han e borta tills på tisda...

jag berättade för en kompis om hur jag känner inför sara å han tyckte jag skulle anmäla å en massa grejer. men de vågar jag inte. har ju inte direkt nåra bevis för nånting heller. så de skulle nog bara gör de hela värre för mej.

vågar jag hoppas på de bästa lr ska jag förbereda mej för ännu ett nederlag?

Anmäl
2010-07-01 20:37 #53 av: MariannE11

jag önskar att du kunde bygga dej starkare... vägra låta henne bryta ner dej... men det kan vara lättare sagt än gjort... du behöver ha ett rejält stöd.... å ALDRIG träffa henne på egen hand....har du hunnit få kontakt med soc?....ge ALDRIG upp... tror på dej tjejen...Glad

Anmäl
2010-07-01 21:31 #54 av: gris3n

jag trodde jag va tillräckligt star för å möta henne när jag kom hem, men de va jag inte :(

ja de har jag, men dom kan inte göra nånting förän jag fyllt i nått formulär å blivit utredd å massa saker å de kan ta runt 4 månader...så där försvann mitt hopp. igen

så just nu har jag INGEN aning om vad jag ska göra, om jag ska flytta till morsan (vilket jag itne vill) lr om jag ska försöka hitta en lägenhet på egen hand lr nått...varför kan inget bara gå min väg, bara en gång. så jag slipper kämpa i motvind hela jävla tiden...!

jag orkar snart inte gå upp å kämpa om de inte ger resultat x(

Anmäl
2010-07-06 22:43 #55 av: Hawknestgrove

Ja vilket är bäst? av två onda ting måstye du tydligen välja det mnst onda just u. OCh då kanske mamma är ett bättre val?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-07-07 00:50 #56 av: MariannE11

du resonerar som jag skulle göra gunilla... men det är du fin-gris som vet hur du känner o tycker... välj bort det som känns absolut värst....för då kan du bli starkare än på det värre ställer..

din hjälp hoppas jag kan hjälpa dej att bli utredd med raketfart... så du vet att du står på en plattform iaf o att ni kan utarbeta en plan dit du vill... = eget boende... svettig kram från mej...

Anmäl
2010-07-07 18:51 #57 av: gris3n

ja de tål å tänkas på...har fått erbjudande om att bo på/i familjehem ett tag åxå. så jag vet inte riktit vad jag ska göra. :/

svettig kram från mej med ^_^

Anmäl
2010-07-07 23:16 #58 av: MariannE11

något specifikt familjehem de tänker på?....som du kan hälsa på... så både dom o du kan "känna" på varandra.. det måste ju funka för bägge sidor...

flyter nästan här hemma o fläktarna går för fullt...

Anmäl
2010-07-09 00:59 #59 av: Hawknestgrove

då hade jag valt familjehemmet. Neutral mark.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-07-22 01:22 #60 av: MariannE11

hur går det med tankarna?...

fortfarande svettig här...

Anmäl
2010-07-22 02:20 #61 av: gris3n

inge vidare :( här hemma e de som en berg å dal bara så jag vet inte riktit vad jag ska tro :/ å alla e ju på semester nu (varför ska alla ha semester när jag behöver dom >,<) så vet i fan hur de går egentligen :(

inte svettig för en gångs skull ^_^ har en underbar fläkt å rummet mot öst, tror jag iaf :P

Anmäl
2010-07-22 17:46 #62 av: MariannE11

ja på sommaren kan det vara riktigt stilla i vissa jobb.... men håll ut... skriv av dej till oss eller i typ dagboksform eller till någon du litar på... eller prata av dej med någon som du gillar....

se till annars att göra saker som får dej att må bra.... hoppas snart få höra att ditt boende (ett nytt) kan lösa sej... tror det blir bättre då för dej...

Anmäl
2010-07-23 22:53 #63 av: Hawknestgrove

ja har du möjlighet, så ta familjehemmet. Då får du andas i alla fall.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-08-11 21:43 #64 av: gris3n

jag har nu bestämmt mej för att flytta tillbaka till min mamma. var ungefär 2 månader hos henne tidigare i år för att "vila upp mej", å de funkade bättre än väntat så jag hoppas att mitt liv kanske kan reda ut sej lite nu :)

Anmäl
2010-08-11 21:45 #65 av: MariannE11

hoppas att du äntligen kan få ett lugn o att du kan få må betydligt bättre.. inget eget boende alltså på g?...kram..

Anmäl
2010-08-12 14:09 #66 av: gris3n

näe, inget eget boende. men jag ska dra till england å jobba i 6 månader (om jag vågar). å hoppas att efter det isåfall kunna få jobb å fixa egen bostad :)

Anmäl
2010-08-12 14:13 #67 av: Hawknestgrove

klart du vågar!!! Jättebra lösning ju!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-08-12 18:57 #68 av: MariannE11

tror du gör så himla rätt i att åka... tror o vet att du kommer att lära dej hur mycket som helst...du kommer att växa massor..

Anmäl
2010-08-12 21:22 #69 av: gris3n

ja jag hoppas på de :) probelmet e att jag inte haft jobb tidigare å man ska ha 2 referenser, men jag tänkte arbetsförmedlignen kunde få göra lite nytta å hjälpa mej fixa 2 praktikplatser så jag kan få 2 referenser :)

Anmäl
2010-08-12 21:36 #70 av: Hawknestgrove

ja lycka till!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.