# Ny här, vill dela med mig..
Author: fyrtioplus

Hej jag vill försöka att lite kort beskriva vad jag har varit med om och kanske stötta andra om jag kan.

Jag är en kvinna på +40 som nuförtiden känner mig som 12.. mitt självförtroende/självkänsla är i botten sedan ett par år och jag vet inte hur jag ska kunna bygga upp den igen? Sjunker allt djupare ner i hopplöshetskänslor.

Jag hade en tuff barndom med svåra rädslor för att förlora min enda förälder som var allvarligt sjuk under hela min uppväxt. Samtidigt hade jag en psykiskt sjuk bror som utsatte mig för en hel del konstiga saker. Ingen stabil grund att vila på alltså. Jag skaffade barn och flyttade från min hemstad tidigt och levde sedan i 10 år med barnens far och sedan i ytterligare 13 år med make nummer två. Båda dessa män var snälla, trevliga och kärleksfulla. I samband med att jag sökte kontakt med min far i vuxen ålder och han avvisade mig hamnade jag i min första depression. Sedan dess har det bara gått utför.. jag drabbades av flera fysiska sjukdomar och min make nr. två började dra sig ifrån mig alltmer och träffade sedan en annan och ville skiljas.

Det var en fruktansvärd tid, men jag tyckte ändå att jag lyckades överleva det hela rätt bra och hitta en vettig tillvaro som singel. Ca 1 år efter skilsmässan träffade jag en ytterst charmig 10 år yngre man som jag föll pladask för. Han var kärleksfull, underbar, uppvaktande och efter bara 3 månader hade han flyttat in i min lgh. Att han själv var fd. kriminell, var offer för kronofogden och hade mycket extrema sexuella böjelser tyckte jag bara var lite spännande och han hade ju faktiskt slutat leva det livet och ville ha ett Svenssonliv med mig! Jag såg mig som hans räddare i nöden och ville så gärna tro på att folk kan börja ett nytt liv!

Trodde jag ja! Så fort han hade flyttat in började jag förstå att allt inte stod rätt till och hans beteende ändrades radikalt. Dagligen bröt han ner mitt psyke, talade illa om mina barn och vänner, sa att jag var extremt svartsjuk vilket jag inte ansåg att jag var eftersom det aldrig har legat för mig. Sen var det tusen andra fel på mig också trots att det var jag som var högavlönad och hade ett chefsyrke och försörjde honom. Han skaffade visserligen några tillfälliga jobb men fick alltid sparken och det var alltid alla andras fel, aldrig hans. Han pratade jämt om alla fel och orättvisor i samhället och hur hemska alla hans ex var och att de var psykiskt sjuka, missbrukare etc.

Efter ett halvår hade han mig helt i sitt våld och jag fattade inte ens hur manipulerad jag var. Jag började ljuga för hans skull, tycka att det inte var så farligt att befinna sig i gråzonen i den kriminella världen etc.etc. Tom. min syn på droger blev rätt liberal.

Emellanåt vaknade jag dock till och ville att han skulle flytta och insåg att han inte var bra för mig. Min ekonomi hade dessutom gått från väldigt bra till usel.

Då påbörjade han den fysiska delen.. tog stryptag nästan varje dag så jag svimmade, berättade hur han hade slagit ihjäl folk i fängelset, hur han hade misshandlat sina ex. Han våldtog mig flera ggr. Han förstörde och kastade saker så fort han blev minsta arg, han hotade döda katterna etc.etc. Sen påbörjade han sin sexuella förnedring också...

Som tur var så hade han under tiden skaffat sig en ny tjej(21 år) som han hade påbörjat samma visa med då han kände att jag började få nog och att mina barn och vänner reagerade och inte övergav mig.

Så äntligen en vacker dag så ringde hon och sa att hon hade varit ihop med min sambo ett halvår och jag sa: Varsågod, ta honom för guds skull! Jag slänger ut hans saker nu! Då började nästa kamp för då hade han fått för sig att jag hade varit otrogen och lämnat honom och då ville han sno åt sig halva mitt bohag och tog min ena bil. Sen började han att hota mig till livet. Jag fick igenom ett besöksförbud i ett halvår. Då fortsatte hon istället, tog krediter i mitt namn, spred rykten om mig, gjorde dataintrång etc.etc.

Fick nog och anmälde hela skiten till polisen! Nu har det gått mer än två år sedan anmälan och INTE ETT SKIT har hänt mer än att de har lagt ner allt utom möjligtvis misshandel som ännu inte har beslutats. Flera av brotten har preskribtionstiden gått ut på så han inte kan åtalas för dem ens! Är det klokt??

Efteråt har jag fått kontakt med flera av hans ex och deras historia och min är exakt den samma men ingen mer än jag har vågat anmäla skithögen.

Jag försöker att inte bli bitter och att kämpa mig tillbaks igen men livet har varit fullt av motgångar konstant sedan dess och mina sjukskrivningsperioder har gjort mig utfattig.

Det jag vill ha sagt med det här är att ta de först små varningstecknen på allvar! tro inte att inte DU (som är en smart, högutbildad person) inte kan bli manipulerad och bli ett misshandelsoffer!

## Comment 1
Author: Hawknestgrove

Tack för att du berättar. Det kan vara en bra varningsklocka för många........KRam på dig och hoppas du orkar resa dig till fullo igen...