Annons:
Etikettlevnads-historier
Läst 6616 ggr
Iske
10/1/08, 12:35 PM

Det här är min historia om våldet mot en ung tjej

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Detta är en av fler artiklar som kommer. Denna handlar om vad jag fick uppleva.

Hur börjar man en artikel som är viktig ?
Jag ska skriva om mig själv jag önskar det var nått spännande som jag gjort eller nått jag var duktig på men så är det inte.. Jag ska skriva om det våld jag upplevde i min ungdom.

Det hela började när jag var i 15 års åldern jag hade aldrig varit populär i skolan utan hade redan där jag fått min beskärda del av mobbing.
Så en dag träffade jag en kille vi kan kalla honom Stefan han var rolig charmig och jag föll som en fura jag hade gjort vad som helst för han.

Han gav mig uppmärksamhet och efter ett tag så var vi tillsammans men vi träffades i smyg jag förstog inte varför men Stefan ville ha det så.

Tiden gick och det blev mer och mer saker han började skälla på mig hitta på saker och säga att jag gjort dittan och dattan fast jag inte gjort det han sa ex att han mött en bil på vägen hem från gymet och att det var en kille som körde och denne hade tittat konstigt på han och Stefan sa att jag förmodligen hade haft sex med killen i bilen fast jag inte hade.

Han började bestämma mer och mer över mig vad jag skulle äta hur jag skulle klä mig, han började berätta för mig hur himla ful jag var hur jävla dum i huvudet jag var att jag var totalt blåst att jag var äcklig att jag var blek att jag var en hora.

Jag hade inte ens tittat på en annan kille. Han lyssnade inte på det han hade bestämt att jag var en hora och då var det så .. tiden gick vi flyttade till en egen lägenhet han blev inte bättre han fortsatte att kalla mig för saker han hade också börjat göra mig illa han slog mig.

Han straffade mig för att jag var så dum och ful och äcklig fick i bland sova i en säng som han hade hällt vatten i, han skrev ett kontrakt som jag var tvungen att följa han kastade mat på mig spottade på mig, han slog mig ändå så såg jag det som mitt fel… Jag bara stog där och sa förlåt… Han sparkade mig ur sängen för att jag inte fick sova på morgonen.

Jag fick klä på han för han var "stel" jag fick göra hans frukost och titta på honom medans han åt… Ibland om jag öppnat mjölken dåligt så hälde han ut den över mig.

Han blev mer och mer brutal han slog hårdare bankade mitt huvud i golvet sparkade mig i magen med skor med stålhetta sparkade mig på ben och armar vred mina armar till den grad att jag trodde han skulle vrida av dom.

Tills han en dag tog i lite för mkt han kastade ner mig på golvet skrek i mitt öra att jag var en äcklig hora och att han förstog varför jag inte hade några vänner dom liksom han skämde över mig för jag var så ful och äcklig.

Efter att han skrikit detta så sätter han sig över mig bankar mitt huvud i golvet sen tar han stryp tag på mig jag klöser han så han släpper han lyfter upp mig kastar in mig i sovrummet där han åter sätter sig över mig på mina armar han tar en kudde håller den för mitt ansikte jag ligger där i sägen 20 år gammal känner hur det börjar att bli svårt för att andas jag gråter önskar att jag sagt till mamma pappa och min lillasyster att jag älskar dom en sist gång jag tänker det här var det detta var mitt liv sen minns jag inget mer vaknar upp i sängen han sitter och grejar med datorn.
Jag tänker jag klarade mig.
Det blir lunget ett tag men det håller på så här i många år till samanlagt 7 år.

Under denna tid har jag gått från en stark människa till en människa som hatar sin egen spegelbild som har ont i själen med ätstörningar som inte har några egna åsikter utan lyder denne Stefan.
Som tar på sig allt från att maten inte blev bra till hans dåliga dag på jobbet eller att det inte gick bra i den match hans såg på tv.

Under dom 2 sista åren så flyttar vi in till en större stad han skaffar nya vänner som även jag får umgås med det går lite bättre men det är ändå inte bra.

Jag ska åka med dessa vänner på en längre resa och i bilen frågar dom hur det igentligen är jag kan inte hålla tårarna borta jag gråter berättar dom lyssnar det tar lång tid innan jag förstår att detta förhållande med Stefan inte är normalt på långa vägar tillslut får jag modet att be han flytta det är över.

Han flyttar jag bor själv det är en lättnad jag ska som 23 åring gå på min första riktiga fest med en tjejkompis Stefan ringer och säger att han ska ta sitt liv han håller på att gasa ihjäl sig i sin bil jag pratar med han min kompis med sos till slut så kommer dom fram till han. Vi åker på festen.
Stefans föräldrar ringer dom vill att jag ska komma på sjukhuset för han vill det så hans bror hämtar mig, Stefan bönar och ber att det ska bli vi igen men jag står på mig det finns inget vi längre det är över. Han försöker även fler gånger ta sitt liv.

Jag har aldrig tagit på mig skulden för det, det är inte mitt fel han har aldrig mått bra. Jag gjorde en polisanmälan men då det gått så lång tid och det låg i rätten i 2 år så han det grövsta bli preskriberat och det lilla som fanns kvar skulle inte räcka till en fällande dom så då la dom ner det.

Idag är jag 27 år och jag brukar föreläsa om våld mot unga kvinnor det är kul det är viktigt önskar att jag kunde göra det som ett heltids jobb. Det har hjälpt mig så mkt och jag hoppas det hjälper andra. Jag har skrivit om detta förr så att jag fick en artilkel om det på aftonbladet.

Jag kan än idag inte lite fullt ut på folk jag lider av posstraumatiskstress som gör att jag känner mig osäker då jag hamnar runt folk som är agresiva. Men jag är lycklig lyckligare än jag varit på länge.
Jag är mamma till en liten tjej och jag är gift men en snäll och omtänksam man som älskar mig just för mig och han visar det varje dag att jag är viktig att jag är älskad.

Iske

Annons:
Hawknestgrove
10/1/08, 11:06 PM
#1

Underbart att få höra en sån historia, som vänt sig så fint!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[incendium]
10/3/08, 1:02 PM
#2

#0 Jag måste tacka dig för att du skrivit det här. Jag känner igen mig allt för väl i det du skriver.

Det glädjer mig att höra hur långt du har kommit.

Kerstina-61
10/14/08, 10:14 AM
#3

Tack för en stark berättelse!
Du kan ju, genom att berätta, stärka andra tjejer i samma situation.
Är det så att du bearbetar mycket då du får berätta och föreläsa?

Jag jobbar (brottsofferjouren)mycket med ärende som grov kvinnofrid, misshandel och andra våldsbrott. Jag lär mig också att hjälpa tack vare att jag får ta del av en sådan här berättelseGlad

Kram!
Kerstin

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Iske
10/14/08, 1:00 PM
#4

Hej alla..

Tack..

Ja att kunna hjälpa någon annan är verkligen en fin kännsla.

Ja att berätta att föreläsa har hjälpt mig enormt mycke att bearbeta detta.

Som jaghar skrivit tidigare så är detta verkligen nått jag önskar jag kunde hålla på med som ett jobb varje dag. Den dagen kanske kommer.

LadyinBlack
11/1/08, 8:19 PM
#5

Hej! Sån tur du var stark att orka gå vidare och nu fått det bra!!!

Starkt gjort!!!

styrkan
1/5/09, 10:07 PM
#6

kanonstarkt av dig att ta dig ur det helvetet kram på dig har själv varit där.

Annons:
Upp till toppen
Annons: