Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 1412 ggr
elviraj
8/9/16, 11:26 PM

Utsatt av föräldrar

I 9 år har jag växt upp med våld, alkohol och övergrepp.
En utredning på socialtjänsten är iprincip avslutad, men jag vågar inte prata. Samtidigt som min socialsekreterare hela tiden vill att jag ska våga berätta så säger mamma hela tiden att jag skvallrar om jag berättar, och att mamma och pappa kommer hamna i fängelse om jag berättar, ''är det det du vill?'' brukar hon säga…

Jag vill ha en förändring, samtidigt så sviker jag mina föräldrar och jag kanske väljer jag bort en hel släkt om jag berättar.
Jag vill inte förstöra för någon, men jag orkar inte mer.
Jag kan inte klä mina känslor och upplevelser i ord, det kommer inte fram, för någonstans i bakhuvudet så får detta inte pratas om …
Vad ska jag göra?

Annons:
Alana82
8/9/16, 11:32 PM
#1

Du sviker inte dina föräldrar, de är de som har svikit dig och snälla berätta detta för din socialsekreterare så de kan ge dig den hjälp som du behöver

The unanswered questions are not nearly as dangerous as the unquestioned answers

_Fisken
8/9/16, 11:40 PM
#2

Jag tror inte de hamnar i fängelse. Jag tror att dina föräldrar får avlastning/hjälp/avgiftning. 

Du sviker inte genom att berätta. Du hjälper dem. 

Sociala finns inte för att "sätta-dit" folk. De försöker få familjer och fungera och FRÄMST att barn får det bra. Det är nr1 för sos.

elviraj
8/10/16, 12:05 AM
#3

#1 Vet bara hur arga de kommer bli om jag berättar, är så himla rädd för det..

#2 Nej, kanske hamnar de inte i fängelse, men att mamma hela tiden hotar mig med saker får mig att känna så mycket, skuld, ansvar och lojalitet.
Jag vet också att soc gör allt för att vi barn ska ha det bra, men det är så svårt när ingen annan i familjen talar sanning. Allt jag vill är ju bara att vi ska ha det bra, men det är så svårt när de ljuger …

_Fisken
8/10/16, 12:27 AM
#4

Hej igen. Det är definitivt supersvårt för dig ensam att göra nåt.  Det måste in en tredje vuxen in i detta som hjälper dig/dom. 

Du som barn ska definitivt inte behöva gå med dessa tankar.

[HundochKatt]
8/10/16, 1:30 AM
#5

Du ska absolut berätta om hur du har det. Vet hur svårt det är, och att man får känslan av att "ingen tror en", för sannolikt kommer din familj att neka. Men stå på dig!

 Jag vet vad jag talar om så jag ber dig att berätta och gör inte samma misstag som jag och ta definitivt inte hänsyn till din familj. Det är ju de som svikit dig och det är ingenting som du ska ha samvetskval över! Berättar du inte så sviker du dig själv! Och du förtjänar så mycket bättre!

Har du svårt för att berätta för socialsekreterare så be att få träffa en kurator alt. psykolog. 

Lycka till!

elviraj
8/10/16, 11:39 AM
#6

#4 Jag vet.. Måste komma på något sätt så jag kan berätta…

#5 Jag har vid ett tillfälle berättat om en händelse för min socialsekreterare, då fick jag flytta till jourhem, men flyttade snabbt tillbaka till mamma igen. 
Jag har ju så mycket mer att berätta, och jag har det fortfarande inte bra, men det som gör det så svårt är att ingen i min familj står bakom det jag säger, precis som du nämde - att de kommer neka!

Jag håller med dig, men det är så svårt när det handlar om ens familj.
Har två vuxna i skolan som jag litar på, kanske ska försöka där när skolan börjat..

Tack snälla!

Annons:
m2studio
9/10/16, 3:20 PM
#7

Hej elviraj,

Jag vill säga ett par ord som kanske inte hjälper dig direkt men kan kanske hjälpa dig att välja den rätta vägen lite lättare för dig.

Alla andra sagt rätt om att berätta för socialsekreterare,  och mm, MEN!!

Först av allt ska du veta att du är viktigast i detta sammanhäng, du är offer och föräldrar och släktingar inte är dem som du ska tänka på utan att du ska tänka på att dig och att:

Hur gammal är du? vilka möjligheter har du?  kan du klara att vara utan familjer som har "skadat" dig? och viktigast av alla dem frågor är hur mycket, hur långt, hur allvarligt kan socialen följa med dig och hjälpa dig? 

Jag har sett att folk inte fick tillräckligt hjälp i sådan fall, eller socialtjänsten inte kunden skydda personen 100%. Efter en tag socialsekreterare inte kunde göra något mera. 

Först av allt, prata med socialsekreterare om hur långt dem kommer att hjälpa dig, hur långt du kommer att få tillräckligt bra stöd, inte bara separerar dig från familjen och du blir ensam med en mängd tankar som kan ledda till ångest och mm kanske.

Vad händer om dem som "orsakat skadan" och inte blir fällda, inte kunna lätta efter dig? Hur mycket du kommer att få hjälp att kunna klara dig att inte få ångest? begära att socialsekreterare förklara för dig att berätta vilka möjligheter dem kan erbjuda så du kan välja bland dem, och då du kommer att förstå bättre hur ska du kunna klara detta och sakta men säkert komma över det inom tiden.

Tänk att du inte är ensam, det är många som blev utsätt som du, skyldiga ska förstå att har skadat dig och dem som har "skadat" dig inte är dina riktiga vänner i livet.

Var smart.

Jag tror på många saker som inte syns. Ha öppen sinne.

Vi tror, ser,hör och mm, men vi förstår ej i vilken värld vi lever.

Upp till toppen
Annons: