Annons:
Etikett10-när-ska-jag-gå-vägen-tillbaka
Läst 1296 ggr
Sabinan
3/23/16, 1:32 PM

Hur mår du idag?

Efter att man varit med om misshandel och/eller övergrepp av olika slag, är man oftast både chockad och stukad i själen.
Alla dagar är inte dåliga dagar utan det varierar från att man känner sig som innan man blev utsatt, andra dagar kan vara riktigt hemska.
Hur mår du idag?
Var det längesen du lämnade personen som gjorde dig illa?

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Annons:
tlover
3/23/16, 1:43 PM
#1

Jag blev ju "bara" misshandlad av en främling då jag var ute och gick med några kompisar då jag var 14 så jag behövde inte lämna den som misshandlade mig men det tog ändå några år innan jag kunde sluta vara rädd då jag tex var ute och gick.

Att jag började med karate 3 år senare hjälpte däremot jättemycket. Efter det så var jag inte rädd (iallafall på samma sätt, att gå hem en mörk kväll blir väl de flesta rädda för).

l'm back

Sabinan
3/23/16, 1:51 PM
#2

#1 Jag förstår verkligen att man blir påverkad även av en engångshändelse. Det måste ge samma sorts rädsla och osäkerhet som vilket överfall som helst.
Förstår verkligen att det kan ta flera år att bearbeta en sådan sak.

Jag tror att det är viktigt att man lär sig hantera överfall /misshandel på ett sätt så man att man känner att man återtar kontrollen över sitt liv, såsom med karaten i ditt fall.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Hoseok
3/23/16, 2:01 PM
#3

Jag mår inte särskilt bra idag, men det är inte mycket av det jag mår dåligt av som beror på det som hände. Det har gått 3 år sedan jag var i ett förhållande med en man som tyckte det var okej att slå och utnyttja mig. Han vände alla våra gemensamma vänner emot mig och spred rykte om att jag skulle ljuga och vara maniuplativ och "störd i huvudet". Förlorade därmed många bekanta efter det.

Men i nuläget är jag mest glad att jag inte har kontakt med någon av dessa människor som inte tog en sekund och lyssnade på vad jag hade att säga.

Sabinan
3/23/16, 6:09 PM
#4

#3 Ja, sådana sk "vänner" som vänder sig mot den som blivit utsatt och t.o.m stödjer den som misshandlat är inga vänner, snarare tvärtom. Dessa är verkligen inga människor som man ska ha omkring sig. Jag kan inte för en sekund tro att dessa individer någonsin drabbats av misshandel eller liknande, de agerar snarare som mobbare. 😕

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

AnnaMariaK
3/23/16, 6:41 PM
#5

Jag mår väldigt mycket bättre idag, men relationen jag lämnat sårade mig så oerhört mycket att det känns stundtals som att jag har ett stort inre "ärr" som värker ibland. Ibland undrar jag om jag skulle må bättre om personen ifråga dog någon gång. Så länge han lever känns det som att jag inte kan vara trygg (jag har bl a skaffat larm med kameraövervakning för att skydda mig mot oönskade besök). Jag  har annars ett bra liv som jag skapat själv, vilket ger mig självförtroende och känslan av värde.

Honestyisdead
3/24/16, 2:41 AM
#6

Mitt hände ju inte i ett förhållande och hände en gång. Så jag kunde inte lämna.

Nu har det gått många år och jag mår bra. Visst händer det ibland att jag tänker på det.  Speciellt om främmande har kkniv i handen  (matlagning ) Då kan jag dra mig undan. Men tiden och hjälp från vänner och psykiatrin har hjälpt. Undviker platsen dock.

Det tog många år att komma hit var jag är idag.

Tyvärr har jag märkt att jag är väldigt oförsiktig. Vet inte om det är men från det. "Det har redan hänt så det kan inte bli värre" eller "den här gången är det inte jag som blir skadad".

Annons:
Aleya
3/27/16, 12:27 AM
#7

Jag mår bra. Jag kan få knäppa ibland. Men jag är inte rädd eller misstänksam mer. Jag är mer orolig för vad denna människan kan göra andra. Särskilt som han nu är familjefar. Jag hoppas att jag slipper uppleva att han dödat eller misshandla någon svårt. Jag skulle ärligt ta på mig en del av skulden då, för att jag inte anmälde han.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Clifford5sos]
4/7/16, 1:33 AM
#8

Jag kan fortfarande vara rädd att passera vissa människor på stan eller affärer, rädd att de ska ropa efter en, som de brukade göra på högstadiet.

Upp till toppen
Annons: