Annons:
Etikett02-medlemmar-presenterar-sig
Läst 1879 ggr
JenniferSoderberg
2014-12-08 16:27

Ny här.

Hejsan, jag blev just deltagande i denna iFokus grupp och tänkte presentera mig.

Jag heter Jennifer, är 19 år och bor uppe i de norrländska ''skogarna'', har aldrig varit i ett psykiskt eller fysiskt misshandlande förhållande, men blev psykiskt misshandlad i skolan, dagligen från åk 3 till 2a året på gymnasiet.
Jag höll mig undan och ansågs som ''udda'' folk snackade skit om mig så högt att jag kunde höra det, inte bara de i min årskurs, utan även de som gick upp mot åk 9, som 9åring var det väldigt svårt att förstå varför, förstår helt ärligt fortfarande inte, jag hade aldrig gjort nån något, efter 6 år av denna skola & stad så valde jag att studera i en ny stad, halvvägs genom Sverige bara för att slippa undan, börja om på nytt, men även där blev jag nedtryckt, dessutom gick jag i en mansdominerad linje och var enda tjejen i klassen, så blev ett lätt offer antar jag, efter ett halvår var jag less och ville hoppa av, men då kom en av killarna i klassen fram och frågade om jag ville göra nått efter skolan, jag sa visst, men var inte säker på att han var seriös, efter den dagen blev han min bästa vän och min räddare i nöden, efter jag började umgås med han (som faktiskt också var ny inflyttad till staden) så kände jag glädje i att ha en ny vän för första gången på väldigt länge, vi lärde känna massa nya kompisar och blev ett underbart kompisgäng, men tyvärr så valde jag att flytta hem igen efter halva 2an då jag kände att jag ändå inte trivdes, då de flesta i klassen fortfarande var skithögar, när jag väl flyttat hem återfick jag kontakten med en gammal barndomsvän, vi är praktiskt taget oskiljaktiga nu, hon är underbar, men han kommer dock alltid vara den som räddade mig, får fortfarande hatiska kommentarer efter mig på stan, men det är inget jag bryr mig i längre, då jag vet att jag kan klara allt med de vänner jag har nu.
Sen har jag även dom mest älskande husdjur man kan ha också, så dom står mig väldigt kär och har även dom räddat mig från vissa situationer.

Blev väldigt långt, menmen.
Vill bara säga till alla att jag även är här för att lyssna till er som behöver någon.
Mig kan man alltid prata med, om man känner att man vill.
Tycker ni något verkar luddigt är det bara att fråga!

Men annars är väl det allt om lilla jag.


Annons:
Calcifer
2014-12-09 01:42
#1

Skickar en kram att du inte är fast i den situationen fortfarande. Vet du, vet spelar faktiskt ingen roll om ett "misshandlande" förhållande lämnar fysiska blåmärken eller inte. Det kan vara lika vidrigt och kränkande ändå!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Chribba i Årsta
2017-02-23 10:04
#2

Ett bra inlägg! Själv är jag kort och det var lätt att mobba mig. Fast jag är uppvuxen med tre äldre bröder. Så det var inte lätt att ge sig på mig. Inte för att de hjälpte mig, utan för att jag tålde en del stryk och att det skulle göra ont att ge sig på mig. Åkte för det mesta på stryk, men det gjorde ont att slå mig.

Fast jag kan hålla med om att alla kränkningar var värst. Men jag flydde tyvärr in i droger och i alkohol. Men jag blev nykter 1997 och höll på att mista livet på grund av en misshandel 1995.

Upp till toppen
Annons: