10 - När ska jag gå & Vägen tillbaka

Helt yttre - trasigt inre

2014-09-18 05:53 #0 av: fialie

För ett år sedan slängde jag ut tyrannen efter åtta år av framförallt psykiskt misshandel men även fysisk samt sexuella övergrepp.

Kände mig ganska stark att jag faktiskt tagit mig därifrån och på något sätt lyckats ordna mitt hem så att det är trivsamt efter det kaos han lämnat efter sig. Men det har visat sig att stark är det sista jag är.

Har träffat en nygamla kärlek (ungdomskärleken) som vet allting som hänt och står kvar när jag brakar. Och när är det jag brakar som mest då? Jo när jag får det jag drömt om... omtanke, uppmärksamhet, respekt, villkorslös kärlek.... Jag klarar helt enkelt inte av att någon är snäll mot mig.

Vi har ju varit tillsammans förut och visst sårade vi varande som de dumma och oerfarna ungdomar vi var MEN vi brydde oss om varandra, vi fanns där för varandra och visade varandra omtanke, uppmärksamhet, respekt, villkorslös kärlek... Så egentligen borde jag väl vara van med detta istället för att ovan? Eller....???

När han visar mig allt detta (omtanke, uppmärksamhet, respekt, villkorslös kärlek) blir jag som ett igelkottaskinn. Och grejen är att jag känner hur jag "tänker" att jag inte är värd det, det är inte på riktigt, om du bara visste etc.

Vet så väl hur jag ska reagera och bete mig när det är dåligt, inte när det är bra. Är det så att jag då försöker (förhoppningsvis omedvetet) att ställa om situationen till något som jag känner igen? Märker ju hur jag försöker stöta bort honom fastän jag egentligen inte vill.

Under de år med förövaren firade vi i stor sett aldrig min födelsedag, han visste inte vilken dag det var... Jo han visste vilket datum jag fyllde år, men han visste inte vilket dag det var rent allmänt.... (och jag mörkade för omgivningen att jag varken fick födelsedagspresent eller uppvaktning när jag skulle gjort precis tvärtom). Fick aldrig något bara för att, varken på morsdag, jul, när jag tog min universitetsexamen, eller aldrig någon gång. Så nu när jag fått present (ej födelsedag för jag har inte fyllt år ännu) så vet jag inte hur jag ska bete mig. För det mesta blir jag så rörd så tårarna rinner....

Trodde jag var mer hel.... Hur ska jag få mig att mer än att logisk förstå, även känna längst in att DETTA är normalt och detta är jag värd?

Anmäl
2014-09-18 06:52 #1 av: Anonym

Känner exakt samma sak. Är van att bli behandlad som skit och så får man omtanke och blir helt spak.

Du måste öva är mitt råd. Din hjärna är kvar i förr. Men detta är nu. Så var glad och lev. Det är mitt råd..

Har du gått terapi för detta?

Anmäl
2014-09-19 12:57 #2 av: AnnaMariaK

Du behöver gå i samtalsterapi som jag ser det. Ett år utan tyrannen är alldeles för kort tid. Han fick åtta år att ha sönder ditt självförtroende. Förhoppningsvis tar det kortare tid att göra dig hel igen. Styrkekramar!

Anmäl
2014-09-22 10:43 #3 av: Calcifer

Tyvärr är det ju så att psykisk misshandel brukar leda till att man får en väldigt snedvriden bild av sig själv. Det är över fem år sedan jag var i ett sådant förhållande och har nu en sambo som jag älskar högt och fortfarande kan jag ibland få "återfall" där jag känner att jag inte är så bra, inte duger, och dylikt. Tycker det låter som om samtalsterapi, som #2 nämner, skulle kunna vara en bra idé för dig.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.