04 - Fysisk & Psykisk Misshandel

Efter man blivit misshandlad

2014-04-05 06:02 #0 av: roma84

Har ingen aning om jag hittat rätt forum för detta men skitsamma, here goes; 

Blev för snart två månader sedan misshandlad utanför mitt hem. De var lördag natt och jag hade haft en väldans trevlig kväll med vänner och fått i mig en hel del alkohol. När kvällen var slut och jag nästan tagit mig hela vägen hem stöter jag på en kille som jag tidigare haft lite duster med, inge allvarligt, inge våld eller så men vi tycker bara illa om varandra. Han märker då såklart att jag är mycket berusad och bestämmer sig för att ge mig en omgång. Jag hinner inte alls med och här börjar minnet på svartna. Men när han var färdig med mig så har jag lyckats få ett benbrott, eller snarare två på samma ben, ett jack i bakhuvudet, ansiktsskador och en ordentlig blåtira. Då helt plötsligt får han dåligt samvete och beslutar sig för att få mig inomhus eftersom de då var vinter och minusgrader. Så han kastar upp mig på axeln och bär mig mot närmaste husport. Då han upptäcker att dörren är låst så kastar han ner mig på baken utanför och de är då jag börjar få riktigt ont och skriker till eftersom jag tar emot med det trasiga benet. Då springer killen därifrån och en annan från huset upptäcker mig springer ut och kontaktar ambulans. 5 operationer och nästan 3 veckor sängliggandes på lasarettet kommer jag hem igen och de är här problemet börjar. Anmälan är så klart gjort och vi båda är förhörd. Han tiger och jag försöker minnas, men eftersom inga vittnen finns och kan peka ut honom så lutar det åt att allt blir nedlagt, (även fast killen har 2 andra liknande anmälda incidenter på sig). Men jag har inte gett upp än och är medveten om att sånt här tar tid. Mitt problem är att jag ligger sömnlös varje natt av ren jävla ilska. Hade det inte varit för de trasiga benet hade jag gått lös och slagit sönder allt här hemma känns det som. Är ju mest arg på honom men även på mig själv. Vet inte vad jag gör ifall jag stöter på honom. Bor i en liten stad så förr eller senare kommer det ju ske. Men man vill ju så klart inte ställa till med utredningen eller dra på mig en anmälan själv. Har varit en bråkstake i mitt tidigare liv, för 11 år sedan åkte jag själv dit för en misshandel dock en betydligt lindrigare sådan. Men är inte samma person idag, livet har blivit ljusare och har sedan dess aldrig startat ett bråk. Dock aldrig lärt mig att gå ifrån ett.. Hade jag den natten istället för att stanna upp och fråga vad fan han ville, travat upp till lägenheten, lagt mig på kudden, så hade jag slumrat till direkt. Men icket! Så här ligger man med ett trasigt ben som enligt läkarna nog aldrig blir helt återställt. Något som jag 30år gammal får leva med livet ut..

Har ni som varit med nåt liknande några tips och råd? Något som får mig att sluta vara förbannad så jag börjar sova istället och så jag inte ställer till det för mig? Har aldrig varit den som kan prata med nån om mina problem. Ingen professionell eftersom de bara är okända människor och jag är heller ingen som vill belasta vänner eller anhöriga, då dom tror att allt bara är prima! Men här ska ju igen veta vem jag är:) Långt inlägg blev det då, hoppas nån av er orkar läsa!:)

Anmäl
2014-04-05 06:28 #1 av: VildaVittra

Du skulle inte kunna tänka dig att kontakta brottsofferjouren? http://www.brottsofferjouren.se/?pg=1445889


Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-04-05 06:58 #2 av: martdat

fy fasiken vilken sitts. Vet precis hur du menar att ligga vaken av ilska på nätterna . jag är likadan. men nu är det polisanmält och som du själv säger . du ska inte ställa till det för dig själv. Jag hoppas att du ha en bra advokat och att han blir fälld. Vet tyvärr också hur snabba polisen är att avsluta utredning i brist på bevis.  Är din advokat bra så kamske du kan prata med denne?

 sen  så glöm inte att anmäla till ditt försäkringsbolag detta . du kan ha rätt till ersättning även om han inte blir dömd.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2014-04-05 07:22 #3 av: roma84

Nja de där med brottsofferjouren är inget för mig. På nåt vis tycker jag mina problem låter så löjliga när jag ska prata om dem med nån. Har mycket lättare för att skriva om sånt här.
Någon advokat har jag inte varit i kontakt med än. Har som dålig koll på när och hur man ska ta kontakt med dom. Men försäkringsbolaget har koll på läget. Dom väntar även på utredningen innan dom kan ge en ordentlig ersättning åt mig!

Anmäl
2014-04-05 07:26 #4 av: martdat

begär advokat. eller juridiskt ombud heter det egentligen när det är du som är brottsoffret hos polisen.   De ordnar en åt dig så du behöver inte göra någonting om du blir beviljad det, men KRÄV det, ring förundersökningsledaren. Har du inte gjort det så gör det omgående. det kan vara skillnaden mellan att det blir åtal eller nedlagt om du frågar mig. även om de aldrig skulle erkänna det.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2014-04-07 04:16 #5 av: roma84

Yes sir, ska kolla upp det!

Anmäl
2014-04-11 15:01 #6 av: [HM-Liight]

Hej där.

Jag har blivit ustatt för misshandel, även varit mordhotad i 7 år av mitt liv. Jag vet vad du menar med all ligga sömnlös, av ilska.

Men du har även tillgång till att se det här från en annan sida, nämnligen som du berättar själv, du har varit våldsam förut, mot andra.

Försök se det från den sidan ett tag; 

- Hur var det att slå?

- Hur var det att veta att någon var rädd för dig?

- Hur var det att kanske räka ut för hämnd?

- Hur tror du att personen/erna du slog kände sig med sina skador?

På det viset kan du få en inblick i den andras "hjärna", du nästan vet hur han känner det nu, vad som far igenom hans hjärna, har jag fel? Hur hade du tänkt om folk kom och hämnades?

Det är risk för en "evighetsmaskin" för dig, om d inte lyckas befria dig från din arga sida. Vem som helst hade nog stannat upp och frågat det du frågade honom, det är inget konstigt med det, men det är jäkligt märkligt att han utsätter dig för en såpass allvarlig misshandel som han gör, det är ofösvarbart och han ska ha sitt straff för det.

Kan du flytta, och göra det lite mer svåråtkomligt att stöta på honom? 

Jag flyttade aldrig, trots att jag hade barn, de "fega kräken" skulle inte tro att jag flydde, så jag vet hur man tänker även när man egentligen bör emigrera som jag borde ha gjort.

Försök dra fördel av att tänka dig in i hans situation, genom att tänka ut vartenda försvar han kan tänkas ha om det blir rättegång, ligg ett steg före mentalt, det fixar du. Men hat föder hat, våld föder våld, önskar att du kommer ut från ekorrhjulet som mannen försatte dig i. 

När jag ser de här personerna idag, då vänder jag på huvudet och bara fortsätter. Hur skulle du göra? Det är bra för dig om du kan lägga upp din strategi och undvika ilskan och dra fördelen av att du faktiskt vet mer än han.

Lycka till och kram.

Anmäl
2014-04-11 15:15 #7 av: [HM-Liight]

Roma84


vill tillägga att dte gör mig väldigt glad att du tog ur från att använda våld. Härligt att läsa om någon som har klarat av det.


Ta nu den enorma fördelen genom att tänka ut vartenda försvar den här mannen kan tänkas ha och hur du ska svara i en rättegång. Det är ingen konst för dig, det känner jag.

Jag var på otaliga rättagångar, som jag vann, en efter en, även i Hovrätterna om de överklagade. Det gav dessa 2 män ett enormt skuldberg på Kronofogden pga alla böterna.

Ränta på det och skulderna bara växte. Naturligtvis gjorde detta att deras hat växte.

Det var så jag fick slut på det, jag kontaktade dem och frågade;

-OM jag tar bort skulderna, låter ni mig då vara ifred?

Svaret blev ja, jag tog bort varenda krona, gav dem ett dokument på det, så att de såg det och samma dag upphörde eländet. Den ena kontaktade mig senare, bad om hjälp ut ir sitt missbruk, jag gav honom 7 år av min tid, men missbruket var tyngre än vad jag kunde slåss mot, så jag gav upp.

Dessa två män var mina bröder, sen 5 år har vi ingen kontakt, fastän det är 5km mellan oss.

Det går att komma ur det, du klarar det här.!

Anmäl
2014-04-15 06:51 #8 av: roma84

Nä jag kan inte riktigt jämföra mig eller sätta mig in i hans sits för jag var inte alls på samma vis. Visst var jag våldsam och slogs med folk, men dom slogs ju med jag med. Rörde aldrig nån försvarslös eller gav mig aldrig på någon som inte ville!

Jag var bara en omogen tonåring som inte hade lärt sig att bearbeta allt elände man varit med om och som aldrig fattade att alkohol bara gjorde saken värre för en. Killen som anmälde mig fick aldrig nån ersättning eller nåt sånt. Jag blev dömd, men betalade bara till brottsofferfonden. Vi slogs med varandra och han stöp först, allvarligare än så var det inte och anledningen jag åkte dit tror jag berodde på att det var i hans lägenhet.

Sen dess har jag aldrig hamnat i fler "allvarligare" situationer. Visst har man kvar tänket att man nog kunnat lösa saker smidigare om man gav nån en omgång för hur vissa beter sig eller så, men de har aldrig blivit av. 

Fast detta är ju inte lika lätt att släppa när det va så pass allvarligt och när man hela tiden blir påmind om hur jävla illa de tog. Är tex så jävla less på att vara så beroende av kryckorna vad än jag tänkt göra. Eller dagarna när jag är låst i hemmet för ingen har möjlighet att köra mig nånstans. Sen ser underbenet ut som om de skulle tillhöra Frankensteins monster, täckt med 3st 30cm långa ärr. Det ser rent förjävligt ut! 

Bor jag ju även i en liten stad så man får ju nästan dagligen höra nya rykten om hur han skryter om händelsen och hur han kryddar på den bara mer och mer. Man hoppas ju bara att polisen ska snappa upp allt också! Men då samtidigt tänker man att bäst vore de ju om de blev nerlagt så man kan plocka han själv, bara att se till att ingen ser det. Ersättning och pengar är ändå inget jag behöver! 

Jag är jävligt bitter just nu men vad vet jag, allt kanske släpper den dagen man är helt läkt också. Sen skulle ju även god nattsömn kunna göra susen. Snittar man oregelbundna 3-4 timmar per dygn så blir man aldrig klokare:)  

Skönt att det löst sig för dig. De va ju ingen rolig sits alls det där, helst inte när de är syskon som är problemet!


Anmäl
2014-04-15 20:05 #9 av: [HM-Liight]

Nej...deet ör inte kul Roma och man glömmer det aldrig.
Frågan är alltid om det är värt själva ilskan, för den märker man ju oftast bara själv.
Att se ärren drar upp ddetflr dig om och om igen, likaså ilskan mot rörlighetsförmågan.
Tror tusan att du är förbannad, men vem tjänar på det?
En rättegång handlade för mig aldrig om ekonomisk ersättning, utan enbart för att folk får stå sin kast.
Litegrann: som man bäddar får man ligga, när man begår kriminella handlingar.
De 7 åren för mig och min familj.....gissa om jag fick stoppa mina vänner från att begå hämnd. Mina arbetskamrater pratade om att plocka dem, vilket jag hörde som tur var och hann stoppa.
För mig har det bara varit rättvisa som gäller, att aldrig sjunka till någon annas låga nivå.
Försök du med...
Att komma till jobbet efter en natt med krossade rutor, poliser, securitas, glasmästare och ett jäkligt dåligt humör, var ingen hit precis.
Men det gick.
Du har ändå den mentala fördelen jag pratar om....ligg ett steg före, försök. Du har även rätt till ett målsägandebiträde, som den andra får betala nör det blir rättegång och han blir fälld..
Tro inte att folk gillar att höra hans skryt, känner på mig att det är fyllesnack. Kan någon spela in honom på sin mobil tror du?
Att vara på sidan innan en rättegång är alltid skitjobbigt, även för den andra, men kämpa på och försök härda ut.
Ditt liv kommer att bli så fel om du vill hämnas, jag var beredd att döda mina bröder, om de hade klivit in genom de trasiga fönstren. Jag hade mina barn att tänka på, så tro mig, jag förstår urkraften i dig, som tyvärr bara kan leda till elände även om man kanske känner att man får rättvisa, på det sättet.
Mina bröder slåss mot sina missbruk, de lever med bya slagsmål, nya rättegångar, fast tack gode gud så får jag o min familj leva ifred. De vet att man inte kan hota mig, då blir det allvar, fast jag "går den rätta vägen"..vilket de vet.
Ta hand om dig så gott du kan.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.