01 - Allmänt

Hos Teraputen

2013-03-27 23:54 #0 av: spinning lad

Efter 14 års själslig tomhet, PTSD syndrom,dålig självkännsla och avstängt kännsloliv..Har jag börjat gå i terapi och jag tror och hoppas att jag träffat rätt teraput.Efter 2 månaders samtal har jag på Gott och Ont börjat,som hon säger komma i kontakt med mina kännslor.. Fruktansvärt jobbigt,svårt,tungt,sorgligt,ledsamt och svår ångerst när verkligheten börjar komma ifatt en och kryper in på huden... Men jag tror och hoppas att det är bra?? Men gud vad svårt det är att med ord berätta vad psykopaten utsatte mig för..Det lixom fastnar och knyter sig i munnen, när man aldrig talat om det innan..Men det är nog bra att få det ur sig..Men det är långt kvar..

Anmäl
2013-03-28 20:13 #1 av: AnnaMariaK

Du kommer att klara det här! Det är jobbigt att sätta ord på det som man har genomlidit, det blir lite som att återuppleva det hemska. Men förhoppningsvis får man distans till allt med tiden och kommer ut starkare än någonsin. Styrkekramar och medkänsla till dig.Hjärta

Anmäl
2013-04-01 16:30 #2 av: Hawknestgrove

Bara det att du har tagit dig dit och sökt hjälp, är ett stort steg


The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2013-04-09 23:03 #3 av: spinning lad

Det är aldrig någon som förstått varför jag inte ens vill röra mig i den stadsdelen där han bor.Eller varför jag springer och gömmer mig om jag ser honom i en affär..Herre gud vad håller du på med?? Gå förbi honom bara, rak i ryggen och med stenansikte och visa att du inte är rädd eller att du bryr dig..Typ, här jag och jag skiter i dig..../ Så tycker alla att jag ska hantera det..Men jag kan inte..Ångersten är total när jag ser honom..Eller ens är nära där han bor...

Nu säger Teraputen att det är helt rätt gjort av mig.Det är min överlevnadsinstinkt som slår till direkt..Omedvetet sitter det i huvudet..

Och jag ska absolut hålla mig undan all kontakt av det här slaget,för vad som helst kan trigga igång honom..Han är en riktig Psykopat så håll dig undan..

Gud vad skönt att få höra att jag gör helt rätt..Jag ska inte bry mig om hur andra tycker att jag ska hantera det..Nu förstår jag mitt agerande och det ska jag stå för....

Anmäl
2013-04-10 00:14 #4 av: AnnaMariaK

Jag tycker också att Du gör rätt som undviker honom och hans område. Du behöver hela dig själv och det går inte om man utsätter sig själv för ångest och all den stress som möte med en sådan bödel innebär. Helst skulle han försvinna in i ett svart hål för att Du skulle få frihet att röra dig som Du vill utan att riskera träffa honom.

Jag har flyttat långt ifrån min psykopat, men eftersom han vet var jag bor är jag mer vaksam än jag kanske borde. Om det ringer på dörren kollar jag först vem det är innan jag öppnar. Jag har blivit präglad av det förflutna och är fortfarande misstänksam, inte så trygg som jag har känt mig innan honom.

Anmäl
2013-04-10 22:31 #5 av: spinning lad


Skönt att  höra att du håller med mig. Tack det värmer..Den misstänksamheten och otryggheten tror jag vi får leva med resten av våra liv tyvärr..Man önskar verkligen att det fanns ett jäkla stort svart hål som man kunnde trycka in alla dessa onda män i och sedan mura igen öppningen.

Anmäl
2013-05-05 12:39 #6 av: Mrjag

Hoppas det går bra :)

Anmäl
2013-07-11 23:54 #7 av: spinning lad


Nu får jag inte gå hos min teraput längre,hon slutade sin tjänst för en månad sedan,och hennes tjänst skall inte tillsättas med någon ny.. När jag äntligen träffat en människa som förstod mig och som jag kände tillit till,och började komma någon vart med mitt sjuka problem..Så försvinner hon..Känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen.. Jag mår skitdåligt och vet inte hur jag ska orka fortsätta kämpa...

Den satans psykopaten har verkligen förstört hela mitt liv.. Just nu så bara gråter jag och käkar sobril för att stå ut med min ångerst..    Snälla någon tala om för mig vad jag ska göra..Jag orkar snart inte med mitt liv........

Anmäl
2013-07-12 22:47 #8 av: AnnaMariaK

Snälla, ge inte upp! Du har styrkan inom dig! En bra terapeut är som en spegel där vi ser oss själva. Det är viktigt att börja ta hand om sig själv, det lilla barnet man en gång var, som en god och förstående förälder. Oftast tror vi att det behövs en annan människa för att vi ska bli helade. Men vi har en okänd styrka inom oss som kan hjälpa oss upp. Att käka sobril löser inga problem på sikt. Hur ska vi kunna lära känna oss själva om vi är omtöcknade?

Hoppas Du kan hitta tillbaka till dig själv. Styrkekramar!

Anmäl
2013-07-29 09:03 #9 av: [Juel70]

Du fixar det! Gå igenom den mörka tunneln så kommer du snart ut i ljuset igen. Jag lider också av PSTD. Min har troligen blivit kronisk efter jag har problem med sympatiska nervsystemet.

Men det går att leva med. Man blir ju väldigt känslig och emottaglig för stress och negativa händelser. Jag får försöka leva ett så lugnt och harmoniskt liv som möjligt, då mår jag rätt bra.

Det är bra att du vågar och orkar ta itu med alla jobbiga känslor, för det lönar sig till slut.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.