05 - Anhörig till Misshandlad & Misshandlaren

Vad kan jag göra för min syster?

2013-03-27 16:57 #0 av: forsan

Jag blev precis medlem, har ingen aning om hur det funkar med inläggen här eller vad man får skriva men jag provar göra ett inlägg så får vi se vad som händer.

Min syster har hamnat mitt i en psykisk misshandel av sin sambo som väldigt snart kommer att bli fysisk. Han har alltså redan trampat över gränsen med frihetsberövande, svartsjuka, ilska, kontrollerandet och jobbar nu antagligen på att få henne isolerad från oss.

Hon är mitt emellan och vi ser varningstecknen men vi vet inte vad vi ska göra. Vad tar man för steg? Vad kan man som anhörig göra? Vi balanserar på en jävligt tunn tråd där vi redan nu vill hämta hem henne och låsa in henne men det krävs förstås ett lite mer genomtänkt spel här. Finns det någon här som har varit i samma situation som jag kan få skriva av mig med? Vilket tips som helst är tacksamt mottaget men hemskt gärna någon jag kan bolla med som inte är en kvinnojour. Jag letar något annat, någon sorts kontakt. Skicka mig gärna ett meddelande eller lämna en kommentar.


/Sandra


Anmäl
2013-03-27 16:59 #1 av: forsan

Och fråga mig gärna frågor om ni vill luska mera, jag talar gärna om vad jag vet om situationen  /Sandra

Anmäl
2013-03-28 20:40 #2 av: AnnaMariaK

Du ska veta att din syster kan bli "hjärntvättad" av terrorn hon utsätts för. Det är lätt att förlora fotfäste när man lever ihop med sin "fiende". Han behöver inte göra något medvetet, men allt negativt han gör sänker din systers självförtroende. Det kan t o m hända att hon uppfattar sig stå närmare honom än de människor som vill henne väl.

Jag levde ihop i 10 år med en svartsjuk äkta man. Jag gjorde allt för att göra honom tryggare, klädde mig som en grå mus till slut. När jag förintade mig för hans skull skadade jag mig själv varaktigt, det tog 25 år att bli människa igen.

Jag vet inte riktigt vad som är bäst att göra för att stödja din syster. Man kanske ska avhålla sig från att säga saker som får henne i en försvarsposition, som att kritisera honom. Det är kanske bättre att bara försöka peppa henne och ignorera honom. Om hon känner att det finns kärlek att hämta bortom honom så finns det förutsättningar att hon tänker "vad ska jag med dig till" och börjar ställa krav på honom.

Det är bara otrygga människor som är svartsjuka.

Jag har ont om fritid och därför kan jag inte ställa upp med tid. Även om Du inte vill blanda in kvinnojouren kan de som jobbar där komma med lite tips hur man kan gå tillväga. Lycka till!

Anmäl
2013-03-29 22:05 #3 av: VeronikaLindh

Jag har levt med en psykopat som hjärntvättade mig i 9 månader. 

Försök att prata med henne när inte han är med. försök att ta henne därifrån direkt. Ett måste är att hon byter telefon nummer.

Prata med polisen och berätta vad som händer, det är bra om de får in indikationer om misshandel.

Usch, hemsk situation.


http:77www.storyofme.se

Anmäl
2013-03-29 23:49 #4 av: forsan

Tack så mycket för era svar! Just nu är hon lite mitt emellan allting. Hon vet nånstans att det inte är okej att ha det som hon har det nu och att hans vansinnesanfall är inte ett okej beteende, men så är hon kär och sambo och det gör ju att hon in i det sista griper tag i varje litet hopp.. Hon träffar oss fortfarande men det händer ibland att hon ljuger för att han vill att hon ska stanna hemma så därför är vi så rädda för vad vi vågar säga och inte för att hon inte ska strunta i oss helt. Mamma och jag har regelbunden kontakt med henne på telefon men det är ju så svårt när man inte vet vad man vågar fråga och prata om för att man är så rädd att hon ska vända ryggen till.

Hon har fått jobb och vill söka en egen lägenhet men vägen dit är rätt lång och kommer förmodligen bli jättesvår för henne. Han vill ju självklart inte att dom ska vara särbos och familjen hoppas och ber till alla högre makter som finns att hon ska ta steget med lite uppbackning från oss och komma därifrån och att det kan vara en liten början till ett självständigt liv innan det här brakar lös fullständigt.

Just nu går det ju tyvärr inte att bara ta henne därifrån eftersom hon är vuxen och bestämmer själv. Åka och hämta hem henne är inget alternativ för då kommer hon förmodligen vända oss ryggen helt.. Det suger att stå utanför och ändå vara så nära det här, och att man är så maktlös..

Anmäl
2013-03-30 17:20 #5 av: VeronikaLindh

Jag förstår precis hur ni har det, eller jag kan tänka mig iallafall. Min familj hade det inte så lätt när jag var "mitt inne" i det. Alla sa till mig att jag skulle lämna honom, men inte lyssnade jag. Man vill ju gärna ta egna beslut, sen var jag ju väldigt rädd för honom. Jag trodde att han skulle döda mig om jag drog. Det var ju hans hot. 

Det bästa är som du säger, ligg lågt och finns där för henne, lyssna hellre istället för att tala. Viktiga är att hon kan känna att hon inte är ensam "den dagen hon vill därifrån".

Så många gånger som min syster eller Mamma hämtade mig efter ett gräl (jag bad dom hämta mig), men jag åkte alltid tillbaka samma dag. Fick för mig att allt bara var mitt fel, att det var jag som var syndabocken. Så jag bad alltid "honom" om ursäkt efteråt.

Men jag tror ändå att det är viktigt att man iallafall ringer och berättar för polisen hur det ligger till, så det finns dokumenterat till framtiden.


Om du har frågor, funderingar eller bara vill skriva av dig så får du jätte gärna skriva till min mail om du vill: veronikalindh@hotmail.se


Trevlig Påsk !! "eller vad man säger"


www.storyofme.se



Anmäl
2013-04-01 16:29 #6 av: Hawknestgrove

Stackars er... Hoppas bara du får chansen att hjälpa henne i tid


The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2013-04-02 01:09 #7 av: spinning lad


varför har du något emot kvinnojourn??Däär finns säkert någon som kan tippsa och ge råd till er..Och jag tror att ni ska ställa raka frågor till henne,det är ingen ide att hymla om vad ni ser och märker...Förklara er oro över hennes liv..Hon ska vara tacksam att ni bryr er.Det är många som aldrig har någon som orkar bry sig..Jag hade aldrig någon som brydde sig och det är ett helvete att ta sig ur det själ

Lägg i er så mycket ni orkar och kämpa kämpa...

Styrkekramar till hela familjen

Anmäl
2013-04-02 11:59 #8 av: forsan

Är det någon av er som har kontaktat polisen innan något "synligt" hänt? Vad har ni i så fall fått för respons?

När hans humörsvängningar började märkas kom hon hem ensam en gång när vi skulle äta middag hos pappa. Hon var rödgråten för att dom hade bråkat och talade då om rakt ut hur det låg till med hans humör. Jag frågade ut henne om allt han hade gjort och hon talade om rakt och ärligt (hon var otroligt less och rädd och undrade vad hon skulle göra), sen stannade hon hemma i en vecka. Telefonen ringde nonstop och det slutade med att hon åkte tillbaka hem till honom.

Sen dess har vi haft kontakt med bara henne men ignorerar pojkvännen helt och har gjort klart för honom att ingen i vår familj tänker acceptera hur han håller på.

I helgen fyllde lillebror år och hon kom hem för att fira honom. När jag frågade henne vad han hade sagt sa hon att han hade varit lite ledsen för att han gärna velat följa med men att han hoppades att det kanske kunde bli som vanligt en dag igen.

Hjärntvätt och skådespeleri, självklart, men hur ställer man sig till det? Vad svarar man? Hon vill ju försvara honom men vi kommer självklart aldrig sitta där och låtsas att vi är den perfekta familjen när vi vet att hon mår dåligt. Ska man bara säga det rakt ut eller ska man försöka lirka runt det när man pratar med henne så hon inte vänder ryggen till helt? Hon försöker ju försvara honom nu, kände jag när hon sa så.

Jag svarade i alla fall för att inte tappa henne helt men ändå klargöra var jag står att jag fortfarande står fast vid att han behöver bli av med sitt skitbeteende mot henne och att för mig känns det inte bra att hon bor långt bort med honom. Och att jag alltid hämtar henne om det skulle brista igen.

Egentligen ville jag bara att säga att jag tycker hon ska därifrån och att vi här hemma håller på att gå sönder av oro, men som sagt, man måste väl spela nåt sorts spel?


Jag har absolut inget emot kvinnojourer, jag har ringt till några stycken men dom hade bara telefontid när jag inte kunde ringa och jag vill förutom dom också prata med någon som har varit med om liknande, man får en annan sorts kontakt till exempel här i ett forum känns det som.

Otroligt tacksam för era svar, äntligen känns det som om det faktiskt finns någonstans att vända sig!

Anmäl
2013-04-02 12:41 #9 av: AnnaMariaK

Jag tror att det ni redan gör är till stor hjälp för henne, men man bör kanske göra klart för henne att det sker en successiv tillvänjning till något oacceptabelt ju längre man lever i ett sådant förhållande. Det enda som hjälper är att ställa krav på den svartsjuka. Han får vända sig till mansjouren med sina problem eller börja i terapi annars får han se sig om efter ett annat förhållande. Det är bara otrygga människor som är svartsjuka. Det är inte din systers livsuppgift att göra honom trygg. Det är inte hon som har fostrat honom och gjort honom otrygg. Han måste själv vilja arbeta med problemet och först och främst inse att han äger problemet inte hon eller ni. Hoppas ni hittar en lösning.

Anmäl
2013-04-03 09:12 #10 av: forsan

Tack AnnaMariaK!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.