2012-07-19 04:04 #0 av: ceccie

Jag vill tacka er alla som har o tar tid och lyssnar på mig när jag är ledssen. För första gången i mitt liv har någon lyssnat utan att dömma mig. Utan att göra mig till syndar bock. Utan att ge mig skulden för att min mamma inte mår psykiskt bra. Barn är anpassningsbara man anpassar sig till den miljö man hamnar i. Själv blev jag ett barn som drog mig undan, lekte själv i ett hörn. Ett barn som inte fick vara inne och leka. Ett barn som var ute och lekte mitt i vintern, oavsett vädret. Ett barn som väntade ut att pappa kom från jobbet så kusten blev klar , så att jag kunde gå hem. Jag blev ett barn som gjorde mig osynlig för att slippa bli ett offer för min mammas humör svängningar. Jag är uppväxt med skuld. Min mamma försöker manipulera mig hela tiden. Fast jag är vuxen så styr hon över mig, om jag inte gör som hon vill så blir det bråk. Mitt liv är fullt av konflikter. Jag kan inte åka nån stanns utan att hon ska med. Varje semester blir en mardröm, det är helt sjukt hur hon håller på. Jag har beställt ett nytt mobil nummer. Hon smsar om att jag bråkar o skapar konflikter att jag inte ska smsa henne. Men ändå smsar hon mig o kallar mig för en massa saker. Så det hela går inte ihop. Jag har inget intresse av o skapa konflikter. Jag vill enbart ha lugn o ro. Få göra saker för min egenskull. Jag måste kunna umgås med andra människor i min egen ålder, utan en massa bråk. Jag vill bli fri i från henne. Hon har inga vänner, men det är inte konstigt som hon har betett sig mot dem som velat vara hennes vän. Ingen duger i hennes ögon. Tack för att ni orkar lyssna.