06 - Sexuella Övergrepp

Följderna av våldtäkt

2012-07-14 23:41 #0 av: Anonym

Väljer att vara anonym eftersom jag vill kunna prata om detta öppet, utan att lämna ut mig själv. Så jag hoppas jag slipper bli ifrågasatt om varför jag är anonym.

Jag var med på det från början, och har fram och tillbaks ältat detta just därför. Har tänkt många tankar på ifall det kanske var mitt fel, vad jag kunnat göra och vad som hade gjort det värre. Det var när hans händer var överallt, på för många ställen, för hårt och för snabbt. Då kändes det inte bra längre, men det var då det var försent och jag låg redan på rygg i hans säng. Aldrig i mitt liv trodde jag att sex kunde göra så ont, och jag sa nej. Jag tryckte bort honom, men han tryckte ner. Jag sa nej och han sa ja. Och där låg jag mitt i allt kaos med alla tankar som snurrade och tårarna som rann.

Det jag ville lufta tankarna om var inte om just det, utan följderna. Jag hade en pojkvän efter det, som var så otroligt försiktig. Han rörde i mig som om jag vore av glas, och jag kände mig trygg med honom just därför. För att han visste, jag berättade för honom precis innan vi blev tillsammans. Och han stannade ändå, men vi hade aldrig sex så jag märkte inget då. Men med alla killar jag haft sex med efter honom, har jag märkt det med.

Den där känslan av att jag är smutsig, och att jag utnyttjas förföljer mig. Jag tänker inte lika mycket på det nu t.ex, men när jag har sex kommer den. Helst när det blir hårdare tag, då är det som att luften går ur mig och min lust försvinner. Det känns som om jag försvinner, in i mig själv och tillbaks till händelsen med hans äckliga andedräkt i örat igen. Jag kan inte njuta av sex lika mycket som jag borde kunna, för den där känslan kommer alltid ikapp mig. Inte alla gånger, för vissa gånger är det riktigt skönt och då kan jag slappna av och komma också. Men andra gånger så blir det så. Jag försvinner in i mig själv och åker tillbaks i tiden.

Någon som känner igen sig? Skriv gärna isåfall..

Anmäl
2012-07-15 04:01 #1 av: Sagalilla

Jag känner mig fortfarande smutsig och det har gått 2,5 år nu. Efter övergreppet hade ja sån ångest att jag bara glömde bort hela händelsen, vad han hette, rubbet! Sen så hade jag ett väldigt stort sexuellt behov efteråt och känslan e den samma, hitar jag inte någon att ha sex med så dör jag. Man känner sig slampig. Det är inte alls min värdering att leta efter någon som vill ha sex med mig. Men  jag tror att jag någonstans därinne vill ha kärlek, ömhet och få en känsla av renhet igen och få tillbaks min själ. Jag har nu hållit mig ifrån killar i ett halvår och känner verkligen att det beteendet jag fick efter våldtäkten blev ett sexmissbruk, som går ut på att jaga efter sin själ och återupprepa traumat på samma gång, vilket i slutändan inte leder till något mer än att man känner sig ännu smutsigare och ännu mer besviken på sig själv. Ord som äcklig kommer upp i mitt huvud hela tiden och ibland när hatat emot mig själv blir för starkt, då tröstäter jag, vilket gör att jag går upp och ner i vikt som en berg och dalbana och leder till ännu mer äckel över mig själv.

Man skall hitta en person som man tycker om, lära känna honom och känna att man blir riktigt kär och att han blir kär tillbaks och få känsla av tillit innan man delar det finaste man har med någon.

Sex blir så lätt nåt fult, jag kände att det blev det när jag var med om övergreppet...

Men med bra hjälp och att man ger det den tiden som behövs, så kommer man kunna hela sig själv och få den kropp och det liv som man tycker att man är värd igen.

 

Anmäl
2012-07-15 13:54 #2 av: Anonym

#1 Ja, du har verkligen förstått. Man känner sig slampig, och smutsig. Man glömmer bort att värdesätta sig själv, och jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska kunna göra det igen. Det känns som att jag går runt och väntar på någon som kunde ta i mig som om jag vore värdefull, och inte en leksak. Men han dyker aldrig upp, det är bara engångsligg hit och dit. Och du har helt rätt, det blir som ett sexmissbruk. För det är ju det jag gör, jag missbrukar sex. I hopp om att hitta någon annorlunda som kanske skulle kunna bry sig om mig, vem jag är..

Är du på bättringsvägen, eller är du ännu fast i detta beteende?

Och tack så otroligt mycket för att du delar med dig av dina erfarenheter, det betyder så otroligt mycket.

Anmäl
2012-07-16 00:04 #3 av: ceccie

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag blir tom äcklad av mig själv

Anmäl
2012-07-16 01:01 #4 av: yvonnel

Visst är det underligt att vi kvinnor kan ha så mycket känslor inbakade i vårt naturliga behov av sexuell njutning. Jag tror inte att killar har det på samma sätt med sina känslor, även dom killar som i övrigt är OK.

Jag blev utsatt som 5-åring av en pedofil, det fanns flera som honom och dom hittade mig dom också. Jag fick ingen hjälp eller tröst hemma, säkert för att dom inte begrep, eller orkade förstå.

Hela livet har jag funnit mig i närmanden och kopplat bort medvetandet, det var ju bättre än att bli slagen eller hårdhänt behandlad. Nu när jag är nästan gammal tänker jag på hur mycket jag har gått miste om.

Så, rara ni, försök att komma tillrätta med ert stora värde, att förstå hur fina ni verkligen är. Lär er att ta för givet att ni har all rätt att ställa krav.

Lycka till med resten av ert liv.

Anmäl
2012-07-16 03:07 #5 av: Anonym

#3 Ja, då är vi två om det. Jag förstår dig, och jag tror nog du förstår mig med.

#4 Ja, lite underligt är det. Men det är väl tyvärr så det blivit. Och visst förekommer det att killar/män blir sexuellt utnyttjade på ett eller annat sätt dom med, men det är inte lika vanligt (vad jag vet). Och jag tror att de har lite svårare att träda fram, och bär på mer skam än vi kvinnor gör. Jag förklarar lite rörigt men jag tror du förstår.

Hemskt att bli utsatt när man är så otroligt liten. Har du fått den hjälp du behöver nu senare i livet, eller lärt dig hantera dina tankar och känslor själv? Vad man nu känner efter en sådan sak.. Jag vet ju inte, för jag har inte varit med om samma. Bara funderingar.

Tack så mycket, och lycka till du med. Tack för din omtanke.

Anmäl
2012-07-16 18:26 #6 av: yvonnel

#5

Jag fick fulla minnet tillbaka nära 50 år efter det 3:e övergreppet, jag gick totalt i däck, som ni kanske kan förstå. Blev tvungen att vara hemma från jobbet för att bearbeta och liksom skriva och berätta för mig själv.

Det blev en liten bok som jag gav ut 2004, många bibliotek har den, men upplagan är inte så stor ändå, det blev liksom inte utrymme för min berättelse så som jag hade hoppats, inte att förhäva mig men det var ett jättearbete att ta fram och det drunknade i det som strax efteråt hände, Tsunamin som lamslog hela världen.

För övrigt så fick jag via FK 12 ggr. att besöka psykoterapeut, men via föreningsverksamhet så har jag deltagit i mycket annat som främjade min utveckling till en friskare människa. Kan dock inte säga annat än att jag nog behöver bli ganska gammal för att hinna komma riktigt ikapp.

Anmäl
2012-07-16 20:12 #7 av: Sagalilla

Jag tror på förändring, jag tror man ska drömma om det som man vill komma fram till. Vilken känsla man vill ha, hur man kände det senast man mådde bra, innan man var med om otäckheter. Drömma om att komma dit igen. Vara med personer som behandlar en med repsekt, så man får mycket bekräftelse tillbaks och vara snäll emot  sig själv, äta bra, sova( om det så krävs sömntabletter,), träna, bada, smörja in sig i väldoftande lotion och kanske gå på dejt, se roliga filmer. Göra allt för att få den känslan man vill ha. Jag tror på att man kan bli hel igen hur mycket skit man än vart med om!

Man får städa rejält för att få bort all smuts, men de doftar så gott rent när det är färdigt :P

Anmäl
2014-04-26 13:15 #8 av: skedskaft

Jag känner igen mig mycket väl i det du skriver.

Tyvärr har inte alla killar den förståelsen och tycker inte att de är samma sak när de är en ny kille. 

När jag talade om för min nuvarande kramade han om mig och vi bara låg i tystnad en stund. de var skönt att han brydde sig och ännu skönare att han inte började "åå va synd de är om dig, va hemskt" osv. jag kände att han tyckte om mig som innan ja berätta.

Jag fick "tipset" att börja försiktigt, ha sex i missionären och inget annat, att (för mig är GALET jobbigt) ha lampan tänd så att man ser rätt person, annars kan man lätt få upp bilderna av händelsen, känna dofter som inte finns osv..


Anmäl
2014-05-02 08:13 #9 av: pernillaa

Nu har jag inte läst alla kommentarer här.

Jag känner igen mig. För mig har det nu gått 13 år sedan min gruppvåldtäkt. Jag har kämpat i flera år för att få kontroll över det här och det har varit en lång väg.

När jag blev ihop med min sambo för 5 år sedan så fick jag panik och grät hysteriskt varenda gång vi försökte ha sex. Mest var det för att jag inte kunde göra som jag gjort förut, koppla bort min kropp, för han var den första som ville få mig att njuta också.

Jag kanfortfarande få sån där panik ibland även idag. Det ligger undermedvetet på något sätt. Det kan vara vad som helst som utlöser det. Oftast att vi råkar hamna i någon särskild ställning eller han råkar ta i mig på något sätt som får mig att känna som vid våldtäkten. Konstigt nog gillar jag hårda tag dock. Gränsen är hårfin.

Jag har haft hjälp från asta-teamet och gått i samtalsterapi ända sen dess. Men det viktigaste jobbet har jag gjort själv hemma. Nyckeln till mitt mående idag är att jag lyckades lära mig att sluta dissociera. Det var i dissocieringen all min ångest låg. Jag levde i en låtsasvärld.

Och för att dissociera måste jag koppla bort min kropp. Förut ville jag inte kännas vid min kropp alls. Slutade träna, orkade ibland inte duscha för det hade inneburit att jag måste se och röra vid min kropp.

Så det här viktiga jobbet som jag gör hemma är att tvinga mig själv vara medveten om min kropp. En sån enkel sak som att ställa mig framför spegeln och smörja in mitt ansikte en gång varje dag kan vara nog. Ibland går det veckor utan att jag ser mig i spegeln.

Nu har jag inte dissocierat på länge men råkade nyligt ut för 3 tidiga missfall och började då dissociera och drog mig för närhet med min sambo. Satt hon min terapeut och pratade om det här och så frågade hon om jag skulle kunna t.ex. smörja in min kropp bara. Det kändes oerhört obehagligt att tänka den tanken så jag drog upp axlarna, slöt ögonen hårt och plötsligt var jag borta och dissocierade igen. Min terapeut såg det och sa att "Oj, nu förlorade jag dig! Pernilla, kolla på mig, vad har jag för halsband på mig? Vad har jag för färg på min tröja? Vad var det du skulle handla sen idag?"

Fundera om det är så att du har en tendens att dissociera för det kan sätta enorma käppar i hjulet för dig. För du försätter dig i ett mentalt tillstånd där du lämnar verkligheten och begraver dig i en negativ känsla och en händelse. Det har ingenting alls med verkligheten att göra och är sånt som du inte behöver. Att dissociera handlar inte alls om att man minns det som hänt och det känns obehagligt. Att dissociera är ungefär som att själen lämnar kroppen(dum jämförelse kanske).

Jag hoppas du får ordning på det här men det måste få ta sin tid. Det kommer nog alltid följa dig och det kan hända saker som väcker dina demoner igen.

Kom bara ihåg att det du känner och tänker om dig själv inte är sant. Det är bara rester från en upplevelse!
Du är bra och förtjänar allt gott!

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-05-03 10:41 #10 av: Calcifer

Detta är ett tungt ämne för mig, men tänker bara slänga in en kram och om jag mår lite bättre så ska jag försöka dela med mig med tips, råd och erfarenheter. 

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2014-05-03 20:57 #11 av: Cireea

Jag har aldrig varit med om en våldtäkt själv men jag vill ändå säga till alla er här inne som delar med er av det som ni varit med om att ni är så otroligt starka människor. Ni kanske inte upplever er själva som det men ni är det. 

Stor styrkekram till er allaHjärta

Sajter: FilmGuldhamster, Datorspel, Minecraft, Twilight & Sydkorea
⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.