03 - Min Historia

Behöver hjälp.

2012-02-28 20:06 #0 av: [fsrgsgf]

(visste inte vart jag skulle posta detta)

Hej. Jag är en tjej, en ganska liten en. ca 22.

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 6 år nu. Vi träffades som ganska unga och mycket har hänt.

Men jag mår inte bra. Jag vet inte vart jag ska bli av. Jag praktiskt taget bor hos honom. Och jag är här varje dag sedan några månader tillbaka. Jag har inget eget boende. Bara mammas hus.

Men jag har ingen kontakt med någon längre, till och med min mamma verkar avlägsen. Jag vet inte vad som hänt. Och trots att jag är med min pojkvän varje dag. Är han inte med mig. Han är bara arg hela tiden, han får utbrott över ingenting och jag blir rädd när han blir arg men tvingar mig själv att inte visa det.

Jag och hans mamma tippar på tå för att inte göra han förbannad.

Ibland ber jag att någon ska se mig och hämta mig ta mig till ett annat land. Han har aldrig slagit mig. Iallafall inte hårt. Jag har inte blivit misshandlad någon gång.

Vi går aldrig ut. Sitter bara inomhus i hans rum. Han går ibland ut med sina vänner men inga längre stunder. Men han totalvägrar gå ut med mig. Han blockar mig på facebook vill inte vara min vän. Får mig att känna mig äcklig. Han verkar inte ens vilja röra mig där det är som heligast, som att jag är äcklig. Och jag vet att jag ser bra ut. Jag försöker att inte ta åt mig. Men det är svårt.

När han blir arg är det som att han är ett stort barn. Bara skriker rätt ut stampar i golvet och blir väldigt skrämmande. Eftersom det är en man.

Men jag ser alla andra tjejer i min ålder, de har de inte såhär. Och jag drömmer mig bort, till en egen lägenhet och barn. Men jag är rädd att jag aldrig får det dära med honom. Men det är precis som att mina fötter inte vill gå. Jag kan inte ens åka hem och hjälpa min lillebror.

Ingen tvingar mig att stanna här. Men jag är fast. Jag orkar ingenting. Jag får panik om någon ringer på mobilen. För jag är livrädd att det ska vara någon jag inte får prata med.

Varför vill han inte visa mig på facebook och varför går han inte ut med mig? Jag bor ju hos honom och hans familj. Så familjen kan han visa mig för. Men ingen annan. Han känner knappt min familj och åkte aldrig hem till mig eller var med mina vänner. Han vill bara inte. Varför?

Snälla döm mig inte. Jag har ju accepterat detta, hela situationen och jag älskar honom. Snälla bara hjälp mig. Men döm mig inte jag blir så undvikande då. Och sjunker ännu djupare in i mig själv.

Men snälla hjälp mig. Har någon varit med om detta?

Anmäl
2012-02-28 21:08 #1 av: Ratlings

Varför skulle någon döma dig?

Mitt råd är att ta dig ur det - visa att du är stark och att det inte kommer funka om han fortsätter sådär. 
Du är inte äcklig, och du är värd så mycket mer!

// Lise
Bloggen om ett hundigt liv
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2012-02-29 12:48 #2 av: AnnaMariaK

Kära daniellaee,

jag skulle kunna vara din mormor, så gammal är jag, men jag känner igen mig i dig och vill trösta dig.

Så där har jag känt förr när jag var i din ålder och även senare när jag var dubbelt så gammal. Jag lät andra behandla mig illa och kunde inte föreställa mig att jag skulle kunna bli lycklig och känna mig uppskattad någon gång.

Det är inte OK hur Du blir behandlad. Så ska ingen behöva känna sig. Det är något som inte är bra med din relation. Du behöver någon erfaren att anförtro dig åt, bena ut frågorna.

Möjligen är din pojkvän olämplig som partner åt dig. Vad vet jag?

En sak vill jag råda dig till: skaffa dig ett eget liv! Du kommer inte att ångra dig. Det går inte att uppnå det Du behöver genom en pojkvän. Han kanske är själv behövande.

Ett eget liv kan innebära utvecklande av egna intressen, att ha något som man brinner för, utbildning, ett arbete som ger inkomst och tillfredsställelse, hobby, intressanta kurser, vänner m m.

Jag håller tummarna för dig och vill att Du ska lyckas. Go tjejen!

Anmäl
2012-03-03 23:23 #3 av: yvonnel

#0

Jag kunde också vara din mormor men jag har inte haft någon man att leva ihop med och nu i backspegeln så ska jag nog mest vara glad åt det för den barndom jag hade gjorde mig så mycket skada att jag aldrig hade orkat stå på mig mot en man som ville mig illla.

Snälla du, tag dig ut från detta tråkiga förhållande.

Skapa dig ett eget liv med bara dig själv tills du blir starkare och utan svårigheter kan kräva respekt.

Anmäl
2012-03-04 11:24 #4 av: Hawknestgrove

samma som de två ovanstående... Ta dig ur,snälla!!! JAg har gått igenom samma som du fast i mera vuxen ålder, då det är ännu svårare rent praktiskt att ta sig ur. Det blir inte lättare ju längre du väntar, tvärtom,.Bit i det sura äpplet och flytta tills vidare hem till din mamma, elelr någon annan kompis. För vad är det för liv, att bli slagen(för det BLIR du) och det kommer att eskalera, inte bli älskad och nekad ett sexliv. Nä, Snälla söta, bort därifrån!!!!!!! Vad är det för mamma han har, som acdepterar att han behandlar sin flickvän så? Att hon dessutom acepterar att ni bor där båda två, är ju hål i huvet det med. Ta du och packa ihop dina saker och stick, vart som helst, så länge du har lite kraft kvar. Att du skerv här visar ju att det finns något. Gå! För vad ska han med dig till? Du älskar honom, Ok, men han älskar inte dig. Det kommer aldrig funka, du kan aldrig få honm att älska dig. Du är en spypåse, dörrmatta, men det finns bra såna att köpa på Ikea.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2012-03-04 15:15 #5 av: yvonnel

#0

Kan du inte försöka tänka på att skaffa dig en utbildning av något slag?.

Helst något som gör att du måste flytta till annan ort så att du kommer bort från denna dagliga påverkan av dålig sort.

Dessutom får du en chans att känna din egen styrka som ändå finns där, annars hade du inte skrivit den här tråden.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.