04 - Fysisk & Psykisk Misshandel

Mitt lilla liv

2012-02-23 22:25 #0 av: [Jagochminadjur]

Undrar om det är okej ifall jag skriver av mig lite om vad som hänt i mitt lilla liv? Jag har aldrig haft någon som lyssnat.  Hoppas jag är välkommen, vill inte att någon ska tycka illa om mig.. (Förlåt om jag skriver lite konstigt)   

Jag har haft det jobbigt i skolan, blivit kallad fula saker, blivit klöst över hela kroppen, blivit jagad och slagen, även många sneda blickar (trotts att det kanske inte räknas)   
Jag gick aldrig till skolan mer då lärarna inte brydde sig om hur jag mådde utan bara gnällde på att jag måste gå i skolan.   


Under hela den processen så fick jag ätstörningar (som jag fortfarande lever med idag, men har gradvis blivit duktigare på att hantera den)    
Min mamma skällde ut mig att jag inte gick till skolan, och det gjorde det bara värre. 
Under hela skoltjaffset så började min mamma på ett jobb där hon trivdes ganska bra.  Och där hittade hon en karl, dem började dejta varandra och fick känslor. Vips så bodde han hemma med mamma och mig.

Efter en månad så började han ta kontrollen och sakta började kontrollera mamma med småsaker. Sedan blev det mer och mer
Tillslut så blev han helt utom loftet och misshandlade henne mitt framför mig för ingenting. Han gick på henne så fort han bara kände för det..

Han sa alltid fula saker om mig att jag var ett missfoster för att jag inte ville gå ut på stan och supa som andra (normala) 15 åringar..  
Han tyckte att jag var mesig då jag är en lugn snäll tjej som inte vill någon illa.  Han sa även fula saker rakt i ansiktet på mig, tog fram skruvmejslar och hotade mig rakt framför ögonen.  

När det höll på så hade jag ingen att prata med. Gick till skolan ibland bara för att försöka komma bort hemmifrån. Men där möttes jag bara av sneda blickar då jag inte var (Fint sminkad och hade fina kläder)..    
EFter ett tag så började min morbror att hälsa på och umgås med mamma och hennes karl då dem festade varje helg.  

Han var alltid jätteglad och hade alltid många roliga historier att berätta när han kom. Jag mådde bra när han var på besök. För då sloggs inte mamma och han.  
Men efter ett tag så började han att tafsa på mig och försöka få sina sexuella behov på mig.  
Jag skrek verkligen efter hjälp men ingen brydde sig.  

Sedan började han stalka mig och jag fick inte vara med folk eller nått. Jag undvek honom så mycket jag kunde och ville inte alls träffa honom. Men då kom han på en plan att skicka sms ifrån ett annatt nummer och skrämma mig till att träffa honom.  Fick sms varje dag där det stog många fula och kränkande saker.  
Han brydde sig inte utan ville göra allt som stog i smsen för att få ''dem'' glada. (Fick höra att om jag berättade något så skulle jag bli ihjälslagen och min mamma skulle få skit och allt, så jag sa ju såklart inget)  
Fick dock höra varje dag ifrån mammas karl att jag var ett freak, att jag var handikappad, och att jag inte var något fin eller tuff, att jag var ett missfoster och allt annat.   

Jag orkade inte mer..  
Under den tiden utvecklade jag ett hat mot ungdommar.  (eftersom att jag trodde att smsen verkligen var ifrån ungdommar då det var en massa förkortningar som folk andvänder idag)   
Jag ser varje ungdom som ett hot..  
Jag försöker varje dag att kämpa på mina ätstörningar och min otrygghet bland andra människor. Och hatet mot andra ungdommar.  

Jag menar verkligen inget illa med att ogilla, men det är något som sitter inbränt och är svårt att få bort.  Jag har ju aldrig haft någon vid min sida så jag har jättesvårt att lita på någon.

Förlåt om det är en tråkig historia, det finns så mycket mer. Men vill inte berätta allt.  Känns iaf skönt att få skriva av mig. Hoppas ni förstog min text!  (Jag ahr aspbergers syndrom och har lite svårt för att skriva meningar)

Anmäl
2012-02-23 23:10 #1 av: EmelieGustavsson

Blev så otroligt ledsen när jag läste ditt inlägg och kan inte säga något annat än, fan va stark du är som ändå har klarat dig igenom det här, inte många som skulle klara av något sånt. vet inte vad jag ska säga till dig, men försök och prata med någon om det här. är ju inte meningen att du ska må så här.

Kämpa på! styrkekram.

Anmäl
2012-02-25 13:41 #2 av: Hawknestgrove

ÄVen en tråkig historia är kunskap......Tack för att du skriver.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2012-02-28 15:31 #3 av: Lindansare

Ja, tack för att du skriver, även om det är horribla saker du beskriver. Jag känner igen mig i att ha en styvfader som beter sig så illa.
Hur gammal är du idag?

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Anmäl
2012-02-28 20:14 #4 av: [Jagochminadjur]

Idag är jag 20.   
Allt började innan jag fyllde 14. Slutade inte förrns jag blev 17 och vågade säga något till polisen.  Vi har väntat 3 år på en rättegång, men ännu inte fått någon tid

Anmäl
2012-03-03 23:52 #5 av: yvonnel

#0 #4

Men då har du väl ändå fått någon sorts hjälp? Hoppas att det stämmer.

Om du har diagnosen Aspbergers så har jag för mig att det finns någon sorts hjälp och assistans av det sociala/FK  ev. typ fosterfamilj.

Hoppas av hela mitt hjärta att du kan få det lite bättre i framtiden.

KRAM

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.