09 - Stöd, Hjälp & Terapi

Inge professionell hjälp längre...

2011-11-27 16:31 #0 av: Searchingmoonwolf

Jag vet att det är många inlägg skriva av mig just nu, men jag är inte rädd för det. Jag vill på nåt sätt få ut mina tankar och känslor.

Jag är så arg och besviken på alla parter som lämnar mig utan professionell hjälp. Om jag inte går till den privata sektorn så klart... Har inte pengar för det. Jag har ren gått det som staten ger åt en. Dessutom har jag fått från ett sjukhus (psykiatersidan) att betala för ett och ett halvt år. Det tog slut i midsommar för ett år sen. Så allt som allt har jag haft sex år med terapi och alla parter (på den professionella sidan) tycker jag har fått tillräckligt ,nästan för mycket terapi.

Nu har jag äntligen börjat reagera på ett annat sätt än tidigare, om en jag har reagerat tidigare. Jag har börjat bli arg, jag är ledsen, jag är förvirrad, jag är besviken, jag är här - och jag har igenstans att gå o tala om dessa känslor och problemen som kommer med.

Många myndigheter vet om vad som jag har varit med om och hurdant mitt förhållande är med mina föräldrar, det står i deras journal. Det hjälper inte. Jag har fått den hjälp jag kan få och kanske kan i ett senare skede söka på nytt och se om jag då skulle få hjälp. Myndigheterna säger bara att jag ska söka mig till stödgrupper (som är jätte sällsynta här), söka forumar på nätet och/eller gå till en privat psykolog/terapeut. Gaaah!!! GråterSkrikandes

Jag har som sagt börjat vara på ett engelskt forum och så här, plus att jag har fått en jättedyr (med remiss) femton gånger till en psykofysioterapeut. Har gått fem gånger ren. Den här hösten är jättejobbig och jag har jättemassor på gång, som direkt eller indirekt har med missbruket att göra.

Jag känner mig lämnad av de personer som borde veta hur jag ska gå vidare!

Det var det.. en liten del av min story...

KRAM!

Anmäl
2011-11-27 18:35 #1 av: Lumos1

Att "nekas" vård är hemskt!

Har själv stått utanför psyket med pappa och pojkvän i handen och krävt att få en plats.

Inte roligt att behöva be om hjälp, redan där känner man sig liten-

Men har lärt mig lite, overall your on your own out there!

Så är det!

Men har man tur, finns det personer vid ens sida som kan hjälpa en!

Och det finns guldkorn där ute, mitt är en social sekreterare som öppnat dörrar för mig som ALDRIG hade öppnats annars,,

Ibland har man tur och hittar ett guldkorn bland vårdcentralens kuratorer som kan hjälpa en framåt!

Men tyvärr måste man vara tydlig med vilken sorts hjälp man vill ha..önskar så folk kunde läsa av mig bättre så jag kunde få "rätt" vård men dom kan inte det. Så jag får själv framföra väldigt tydlig mina behov och vad jag önskar.

Men det kan gå, prova nya vägar kanske nya personer annan sorts terapi?

Jag tycker me det känns tråkigt att vissa "försvinner" i mellan åt..hatar dom för att dom försvinner.. men dom gör ju inte det, det bara känns så!

dom finns kvar, och det kan finnas nya där ute som kanske kan hjälpa dig mer?hoppas fu förstår hur jag menar:) Kram

Anmäl
2011-11-29 01:39 #2 av: Anonym21

Att det ska vara så är ju hemskt.. Att bli nekad vård, man vet väl bäst själv hur man själv mår?

Nej, försök att stå på dig och ge dig inte.

Anmäl
2011-11-30 14:26 #3 av: Sagalilla

Ge inte upp förrens du fått den hjälp du verkligen behöver och vill ha!!! Ibland kan det ta lite tid, men det är absolut värt det i det långa loppet. Se till att ge dig själv tid att vila nu när du har det så stressigt och tungt <3

Anmäl
2011-12-10 19:11 #4 av: Searchingmoonwolf

#1 Du har juh oxå varit med om hemska grejor. Usch att ni oxå blev nekade vård. Sånt borde inte få ske...Du har så rätt i vad du säger, att man är ensam när det kommer till kritan. Tyvärr.

Visst finns det guldkornen, bara man skulle själv oxå hitta dem. Är så tacksam för dem som hittad en eller flera såna och blivit hjälpt på vägen. Skrattande

Du säger en jätteviktig sak här, att man måste vara tydlig med vad man egentligen vill ha hjälp med. Jag vet själv att jag vill ha/behöver en person att tala med (behöver inte vara en psykolog). Bara det är face-to-face kontakt så att jag får "tala med gester". Jag kan helt enkelt inte bara tala med rösten. Den är inte tillräcklig när jag inte ibland hittar orden...

Vad menar du med annan sorts terapi? Allting kostar... =o(

Men det kan gå, prova nya vägar kanske nya personer annan sorts terapi?

KRAM!

Anmäl
2011-12-10 19:14 #5 av: Searchingmoonwolf

#3 Det är kanske där ett litet frågetecken finns; vad jag vill och vad jag behöver. Rynkar på näsan Lättare sagt än gjort att ta det lugnt måst jag erkänna.

Tack annars för alla svar jag fått!
Sköt om er alla! KRAM

 

Anmäl
2011-12-10 19:36 #6 av: Sagalilla

Viktigt med sömn och bra mat framförallt, gå till närmaste vårdcentral och få ut sömntabletter om  du inte kan sova och så. Om man inte får sova blir man mycket svag, och ät rikitg varm mat och hoppa sånt me socker i, för socker kan ställa till det i hjärnan också, så man blir tröttare. Ja hoppas verkligen du kan finna ut vilken hjälp du behöver och vill ha, det kommer du nog komma på efterhand, en sak i taget. Stor kram

Anmäl
2011-12-11 12:25 #7 av: Hawknestgrove

Sluta genast med den där dyra specialistvården. den där....

psykofysioterapeut. låter humbug bara ordet. Det enda de kan och vill är att skinna dig på pengar. Låt bli! Du betalar för din vård via skattsedeln. Altl annat är totalt bortkastat. Hur kan någon inom vården rekommendera något sådant?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.