Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 2162 ggr
Sagalilla
11/1/11, 10:53 PM

empatilösa män

Vad är det som gör att jag dras till män med outvecklad empati?

Min empatiska förmåga har varit stor redan sedan jag var liten, man var med dom som inte fick vara med i leken och man ställde alltid andra före sig själv och tänkte på andras bästa.

Vad är det då som gör att jag inte kan dras till någon som är mer lik mig själv. Som kan leva sig in i hur andra kan knna sig och bry sig om och vilja vara ens stöd.

Vad är det för fel på mig tänker jag  ibland,  är jag korkad som alltid träffar sånna där killar som är ego och som egentligen inte bryr sig om en, utan som bara bryr sig om sina egna behov.

Jag är possitiv som person, nyfiken och framåt, men dessa killar jag stöter på och som dras till mig och som jag dras till är negativa, ointresserade av livet.

Så vad är det för fel!? Jag har min lista på hur jag vill att min kille ska vara, men de som jag tar in i mitt liv stämmer till motsatsen av de som jag skrivit. De är tvärtemot en sån kille jag skulle vilja träffa och dela mitt liv med. Jag har kompisar som har såna killar och jag blir så avundsjuk på dom som har sånna bra killar.  Varför ska de då vara så svårt att hitta en sådan själv då? varför tar jag motsatsen? tycker jag inte ja e värd mer?

Det känns som att jag alltid letar efter det bra och så tror jag att dom ärä så  bra, omtänksamma och ansvarsfulla, men så visar det sig att allt bara var ord, att de utgav sig för att vara någon annan. De kanske utgav sig öfr att vara en bra kille. Så blir kjag lik besvike igen, både på dom och mest på mig själv. Jag går och prtar hos psykolog, och jobbr med mig sjäälv, jg måste kanske göra en förändring inuti mig själv. Men så tror jag att jag hr blivit så stark och så står det en kille frmför mig där igen och jg uppfylls v glädje och hn utger sig för att vra världens bästa pojkvän och så pang vänder det.

Han ska må sämst, han ska ha uppmärksmhet, hans behov går först, skulden e alltid min, de e alltid jjag som gör fel, han gör aldrig fel osv….

Jag tycker det är väldigt tråkigt! Man vill ju ändå inte va singel hela livet, man vill ju hitta någon att dela sitt liv med….

Jag vill ju så gärna ha en bra pojkvän

Annons:
[SweetRose]
11/1/11, 10:57 PM
#1

Jag tror du känner stor sympati över de männens avsaknad av sympati och vill på så sätt hjälpa dem till empati.

Sagalilla
11/3/11, 8:36 PM
#2

a så kanske de e, dom saknar nåt som e otroligt fint att besitta, men också plågsamt ibland…

Sagalilla
11/28/12, 12:27 AM
#3

Och nu sitter jag i det igen, vad är detta? Varför? Det börjar bli plågsamt nu, det börjar bli svårt att leva med. Varför ser jag det inte innan, varför dömmer jag inte direkt när jag får varningsklockor i huvudet, magkatarr och kramper i magen om att, den killen bredvid mig är inte empatisk nu. Jag faller offer för egoister gång på gång. Jag hade varit singel i flera månader innan detta och blev så kär i så fel:( Jag dömmer inte honom lika hårt, utan lägger skulden på mig och nu svämmar den över, kan knappt gå upp ur sängen, men yrseln och avdomnade kropp. Herregud hur kunde det bli såhär? Hur i allsindar kan kroppen reagera så starkt efter. Jag är i säkerhet nu det är över, men min hjärna och kropp förstår inte detta! Jag är livrädd!

Upp till toppen
Annons: