01 - Allmänt

Ge inte upp!

2011-10-18 02:37 #0 av: Sagalilla

Tiden går långsamt och bearbetningen håller på för fullt!

stress i kroppen gör mig utmattad och svag, helt snurrig i huvudet, svårt att passa tider, ont i kroppen, yrsel,  huvudvärk och magkatarr med mera...

Det är frustrerande hur lång tid allt tar, hur lång tid det skall ta innan man kan få må lite bra. Jag är possitiv som person, gör allt som står i min makt för att få ordning på mitt liv igen och förutsättningarna för att jag skall bli bra igen är ändå många. dessutom är jag ung och har hela livet framför mig.

Kände bara sån frustration över mitt tillstånd, över allt som har gått fel i mitt 23 åriga liv...tar längre tid än man tror innan saker och ting rättar till sig, innan man hittar sig själv, innan  man vet vad man är värd, innan man blir av med allt obehag, ångesten som kommer ständigt och alla stress symtom fysiskt och psykiskt som svämmar över en.

Jag minns inte senarst jag var lycklig, när hade jag lite medvind i mitt liv? När kände jag mig trygg senast? När kände jag mig riktigt uppfylld av glädje senast?

Ville egentligen bara skriva av mig, ville inte visa nån slags bitterhet eller besvikelse, ville inte heller visa att jag r trött på alltihop. Att filmen av mitt liv behöver få nån bra stund ett litet tag, det blir en tråkig film om den bara är fylld av elände hela tiden. Där omgivningen frågar sig, hur orkar människan med allt?

Jag gör sånt jag tycker om att göra, väljer bort och lägger till vänner, får terapeutisk hjälp, kämpar på med min vardag för att få den att gå ihop.

Är som en utbränd just nu, tar en dag i taget, gråter nog mest, för jag är så trött och yr..

trauma efter trauma, sjukdom efter sjukdom, läkarbesök efter läkarbesök, fysiska och psykiska besvär om vartannat.....RÄDSLA för allt och för allt som hänt och rädd för att något hemskt skall hända igen. Har panikångest varje gång jag skall åka till stan, vågar inte gå själv när det är mörkt ute utan att ha någon att prata med i telefonen.

Rädd för att bli sårad, misshandlad, våldtagen, påhoppad, mobbad igen... rädd för att få ytterligare sjukdom, rädd för döden, rädd för mitt nuvarande tillstånd som levande död, glömsk, stressad, ledsen person med humörsvängningar och som har svårt att få rutin i ett kaos, svårt att gå upp på morgonen efter mardrömmar ångest spänningar illamående yrsel huvudvärk. Min diabetes är heller inte bra på långa vägar..

samtidigt alla frågor, vad skall jag utbilda mig till, vart skall jag bo, vad är jag kapabel till, vem är jag?

Såg mig i spegeln igårkväll och jag började gråta, kände inte igen mig själv.

Jag gör det som måste göras och som jag vet kan leda till nåt bra, men de e ett kämpande. Att hålla sig vid liv kan kännas som ett kämpande och slitande.

Alla ni som är där ute och som kämpar med era liv och som kämpar för förändring och som tror på ett värdigt liv och en framtid! Ge inte upp!!!!! Allt som kan få er glada för en liten stud, gör det så mycket ni bara kan!

//sagalilla

 

Anmäl
2011-10-18 19:56 #1 av: Searchingmoonwolf

Du har så rätt i så mycket du skriver va du skriver. StyrkeKRAM på dig Sagalilla!

Anmäl
2011-10-20 18:51 #2 av: Hawknestgrove

du ger ett ljus i mörkret åt många, ska du veta......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.