Annons:
Etikett05-anhörig-till-misshandlad-misshandlaren
Läst 2880 ggr
Anonym
Anonym
10/6/11, 11:18 AM

Vad kan jag göra?

Väljer att posta detta inlägg anonymt, då personen i fråga finns på iFokus och då jag vet att många personer associerar mig och henne vill jag inte utelämna detta så offentligt. Jag tror inte heller hon skulle uppskatta att jag skrev här - men jag känner att för min egen skull, men även hennes, att jag behöver ventilera och bolla tankar med andra.

För att göra en lång historia kort - jag är 15 år gammal och finns mycket aktiv på många andra sajter här på iFokus. För drygt ett år sedan började jag prata med en annan tjej jag sett på denna sajt, som är ett år äldre än mig. Det klickade oss emellan direkt och hon gick plötsligt om alla mina andra vänner då hon var så otroligt förtoendegivande och förstod mig bättre än någon annan. Vår vänskap växte (och växer än), och jag känner mig så otroligt lycklig som fått möta en sådan vän, en sådan man hör om i böcker och filmer men inte tror existerar på riktigt. Till saken hör även att vi bor ca 50 mil ifrån varandra, vilket stundtals är oerhört jobbigt.

Vi har, båda två, haft dylika upplevelser jag inte tycker barn bör ha. Kanske räcker det om jag säger alkoholproblem inom närmsta familjen och incest. Skillnaden oss emellan är att jag blivit betrodd och fått psykologhjälp (om än just den här tjejen hjälpt mig allra mest), vilket gjort att jag befinner mig utan några direkta men idag. Det samma gäller Julia (ett namn jag väljer att ge henne, vilket blir lättare i texten), men det finns en sak som skiljer oss åt. Inte nog med att det är tillräckligt jobbigt med livet ändå, som har sina ups and downs, så har hon även en pappa som gör henne illa. Under det året jag varit med har även jag märkt att det vissa perioder är värre än andra (för tillfället är det en av de värre perioderna).

Jag har tidigare kunnat hjälpa henne med det mesta - ätstörningar, sorghantering, komma med råd och tips, hjälpa, stötta och lyssna. Jag tror, utan att glorifiera mig själv, att jag lyckats ganska bra då hon idag t.ex äter mat utan att ha fått någon hjälp utifrån. Kan även tillägga att Julia är ganska sluten, och aldrig pratar med någon om sina problem eller bekymmer, vilket gör att jag står ensam med att veta om detta med hennes pappa. Hon har definitivt inte lastat mig med att berätta, men jag känner mig så utom makt. Jag kan inte ta hem henne så hon slipper vara ensam med honom, jag kan inte följa med henne till sjukhuset för att söka hjälp för skadorna, jag kan inte påverka pappan och sist men inte minst, så är jag obekant med hur man hanterar detta. Vad kan JAG göra?

Jag är alltså ensam som vet om detta, kan inte finnas på plats och bistå med hjälp utan enbart lyssna om hon vill prata om det. Men det har under relativt kort tid blivit så att hon haft två blödningar i magen, samt att hon fått bestående ryggskador. Jag kan inte bara stå och se på, men hon bönar och ber mig att inte göra något. "Våga inte anmäla honom eller något, det kommer bara göra saken värre", "prata inte med mamma, för hon vet redan. Men det gör hon ingenting åt".

Tilläggas bör även att jag upplever det som hon får en hel del psyisk misshandel så att säga, då jag själv hört hennes mamma (och pappa) säga att de önskar hon aldrig fötts, att hon bara gör fel osv. Händer väl de flesta, men i det här fallet tror jag det blir mycket värre för henne. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kan jag på något sätt hjälpa henne mer än med det jag i dagsläget försöker? Att kontakta pappan, anmäla eller liknande känns inte aktuellt då jag inte skulle vilja riskera att det blir värre.
Det eskalerar hela tiden och skadorna blir successivt värre.
Har ni några tankar, tips eller erfarenheter att dela med er av? Eller enbart dela med er av vad ni skulle vilja få för hjälp av er vän om ni befann er i Julias situation? Skulle önska lite andra synpunkter och höra era resonemang kring detta.

Annons:
Anonym
Anonym
10/6/11, 11:22 AM
#1

Oj, vad konstigt jag formulerade mig. Hoppas texten går at förstå ändå. Fråga om det är något som inte framgår tydligt!

Sagalilla
10/13/11, 2:44 PM
#2

Tycker att du skall prata med henne, lyfta fram det, försöka få henne att prata om det. Så ni kan komma fram till en lösning. Går hon och pratar med någon? Om jag hade varit i hennes situation skulle jag nog vilja att min pojkvän brydde sig om mig och min hälsa och tog upp problemen och oron till ytan och inte höll tyst om det. Du har en mycket jobbig situation som anhörig, finns det ingen profesionell person du kan vända dig till som har mer kunskap om hur man skall gå vidare som nära anhörig. Att se på vad som händer och inte veta vad du kan göra är ju fruktansvärt tungt att gå runt och bära på för dig. Ring till en kvinnojour och prata med en professionell person som du kan få vägledning av! Eller vänd dig till en kurator i närheten, på skola eller ungdomsmottagning.

Skriv mer här om du har funderingar, frågor eller bara vill skriva av dig, det är viktigt att få ur sig sin oro någonstans.

Tyvärr är det inte så många som skriver härinne just nu på misshandel iFokus, men jag försöker gå in så ofta jag bara kan här.

Stor kram till dig

/sagalilla

Anonym
Anonym
10/14/11, 6:41 PM
#3

#2: Tack för ditt svar! Jag får väl helt enkelt göra något sådant. Däremot vore det ju så otroligt mycket enklare om jag bodde närmare - att ta det per telefon eller hänvisa till något när jag inte är där känns inte aktuellt. Och när jag väl besöker henne, är det för ett par dygn och då känns det lite mer "pressat". Hade vi kunnat umgås mer frekvent, hade jag definitivt lagt fram problemet och vidta något för att kunna hjälpa henne. Vi har ju en sådan nära relation, så på det känslomässiga planet är det ju inga problem, annars brukar det väl kanske vara just det som är problemet (dvs att det känns ganska tabubelagt, men så är inte fallet).

Usch, det är verkligen inte roligt. Nyss gjorde han henne ännu mer illa än någonsin annars, och när hon själv insåg att hon var tvungen att ta sig till sjukhuset och gör slag i saken, är det illa. Det visade sig då vara en allvarlig skada med ryggens muskulatur, eller något liknande. Så nu skulle hon börja på sjukgymnastik och sådär.

Har också märkt det, men det verkar ju åtminstone vara några inne ibland.
Men återigen, tack för ditt svar!

Sagalilla
10/15/11, 9:09 PM
#4

Jag hoppas det ordnar sig!  skönt att ni har en så nära kontakt så ni kan prata om allt! Kram

Hawknestgrove
10/20/11, 6:59 PM
#5

Anonym, om du vet vilken stad denna stackars tjej finns, så ta och skriv detta brev undertecknat av dig, men med hennes namn dolt och skicka det till de sociala myndigheterna i den stad som hon finns. Stå för att du är du, men försök förklara, att din väninna måste hållas om ryggen coh  hållas anonym tills hon kan komma bort från sitt hem. Som hon MÅSTE om det är som du beskriver. hon är ju ett barn, så man får inte bete sig så!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sagalilla
10/20/11, 8:56 PM
#6

Bra råd Hawnestgrove!

Stort lycka till nu anonym!

Hoppas verkligen att det kommer att ordna sig på bästa sätt! Kram

Annons:
Anonym
Anonym
10/24/11, 6:21 PM
#7

Tack för tipset! Får väl försöka göra något sådant. Åker dit i helgen, så tänkte försöka prata med henne om det då. Sedan får vi se. Men tack igen i alla fall!

Upp till toppen
Annons: