2011-08-14 13:38 #0 av: Lindansare

Inbäddad i vadd ser jag inget utanför mina fönster.


Utan skydd och blottad brinner verkligheten som lågor på min kropp.
Jag brinner och jag är rädd för eld.

Vassa papper skär mig men lämnar inga sår.
Jag plåstrar om mitt innersta, men bandagen faller av..

Jag är inlåst i en lägenhet och jag har glömt vart nycklarna finns,
Jag är utelåst och kommer inte in i verkligheten.
Som ett spöke vandrar jag längs gator som inte finns,
alla ser mig, men ingen ser mig som jag är.

Vackra flicka, du är dömd att bli granskad likt en skyltdocka i söta klänningar utav siden.
Klänningar och smink som döljer allt det där du är kapabel till,
leendet har stelnat kring din mun och du har glömt hur man gråter.