Annons:
Etikett03-min-historia
Läst 1087 ggr
Lindansare
2011-04-12 17:48

Min artikel i Självkänsla iFokus

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag har skrivit om relationen jag haft och nu har till min pappa och fick den publicerad på Självkänsla iFokus! Jättekul!

Länk; http://sjalvkansla.ifokus.se/articles/4da45cbc88f4725ce00029b8-berattelser-ut-livet-del-3#discussions-1

Lägger ut den i detta inlägget och kan tillägga att den slutar ganska bra där vi står idag.

Om att förlora en pappa och få tillbaks honom.

Jag var sexton år.
Träffade pappa för att laga vår trasiga relation, men solen lyste mellan oss och jag såg gapet.
Där solen träffade på pappa brände svarta tårar istället för glädje.
Knuten i magen vreds åt när jag såg solen bränna in orden i min själ; du har ingen far.
Det jag såg sved och jag lät gråten komma med invändningarna..
Jag ville laga och jag lade mina känslor vid hans fötter.
Allt visade jag; vrede, sorg, längtan, ärr och framförallt viljan att få den pappa jag inte riktigt fått ta del av.
Han sopade mycket till marken.
Sedan trampade han över det och såg på mig som man ser på en grå sten ibland.
Vassa papper rev mig över hela kroppen och blottad försökte jag skyla mig igen.
Han hade visat vad han är och framförallt inte är kapabel till.
Den sanningen sved.

Han hade sorg i kroppen, ledsnad kring munnen för att han behövde vara här, att jag ställde till det för honom och hans fru, för att jag tvingade honom till detta han tyckte var så svårt; att träffa mig ensam för att få träffa mig alls.
Jag slängde en sista repstump, en livlina mot vår relations framtid, sedan var det upp till honom att förstå i tid att det också var sista repstumpen jag ägde.
Detta gjorde han inte.
Jag tittade inte bakåt, men jag visste att min lina låg där nånstans i Slottsskogen.
Kanske vid stolpen min hund kissade på.
Eller under bänken vi satt på när han slängde stenen i ögonen på mig. Stenen med bokstäverna "det är över" textade över sig.
Jag drog vovven intill mig och stängde dörren om oss.

Jag åkte dit för att få tillbaka min pappa, och åkte därifrån med ett hål.

…Nu;

Nu tio år senare har vi kontakt igen. Det tog två år innan jag besvarade hans brev, men jag gjorde det. Jag bestämde mig för att ge honom en sista chans till och det var bra.
Vi har kanske ingen sådan kontakt man har om man har följt varann hela livet.
Det finns ett värkande glapp på ett par år någonstans där jag skulle behövt honom. Men det var då. Nu är nu och jag tar emot den hjälpen han ger och hjälper tillbaka om jag kan.
De gillar inte hundarna så de kommer oftast hit hela familjen om vi ska ses då de inte vill ha mina hundar hemma hos sig.

Men jag har lärt mig något viktigt; Jag väljer mina konflikter.
När han pikar eller försöker dra igång något jag tycker är oviktigt att bråka om så bara låter jag kommentaren han gav mig falla till marken och pratar vidare.
Är det en illa sak han säger jag verkligen blir sårad av så säger jag ifrån. Kanske tack vare att jag valt bort två tidigare konflikter så tar han mig då på allvar.

Jag har en pappa igen.

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Annons:
Hawknestgrove
2011-04-12 20:31
#1

grattis!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Lindansare
2011-04-13 01:11
#2

Tack! Känns så kul!! Hoppas den kan hjälpa någon. =)

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Upp till toppen
Annons: